måndag 28 februari 2011

Miljöpartiet och flyget

Om det var någon som tvekade på Miljöpartiets inställning till flyget som transportmedel så levereras det idag ett tydligt svar på SvD Brännpunkt:

Industrins företrädare påstår att flygbranschen och miljörörelsen vill samma sak. Det är knappast sant. Flygbranschen vill maximera sina vinster. Miljörörelsen vill att vi människor lever på ett sätt som inte ödelägger naturen och ger förutsättningar för ett hållbart samhälle. Det är svårt att se hur de två målen egentligen kan sammanfalla och sträva åt samma håll.


Språkrörskandidaten Joakim Pihlstrand-Trulp levererar också lite härlig vänstersyn på marknadsekonomi:

Det handlar om deras egen vinst där de främsta drivkrafterna är egoism och girighet.


Miljöpartiet post-Wetterstrand kan bli riktigt spännande :)

Har Sjöbovänstern rätt att kalla sig demokratiska?



Vänsterpartiet i Sjöbo satte sig själva på kartan i somras med kravetatt det ska instiftas bland annat kommunala frisörer. Nu har de levererat igen.

Denna gång har de motionerat om att politiker som behandlar ärenden om privatisering inte ska få något arvode:

"Tanken är att de entreprenörer som tar över verksamheter som i dag är kommunala ska stå för kostnaderna. Som exempel nämner partiet att det arbete som kommunens tjänstemän gör inför en privatisering inte ska betalas med skattemedel. Vänsterpartiet anser också att det inte bör utgå arvode till politiska ledamöter i samband med att de behandlar frågor om privatisering."


Man kan ju fråga sig hur arbete som handlar om förstatligande av privata verksamheter i så fall ska arvoderas? Med vänsterpartiets logik, "privat=dåligt - offentligt=bra", borde väl i så fall rimligen såväl förstatliganden som expropriation belönas med dubbelt arvode?

Förslaget visar återigen med all önskvärd tydlighet var Vänsterpartiet står i synen på demokrati: Bara de politiker som sysslar med "rätt" frågor ska bli arvoderade - oavsett vilken politik som väljarna har valt att lägga sin röst på. En tydligare agenda för institutionaliserad monokrati torde vara svår att finna.

Sjöbovänsterns motion leder därmed till ett ganska intressant filosofiskt spörsmål: Kan ett politiskt parti som med demokratins hjälp söker mandat för att upplösa densamma verkligen kalla sig demokratiskt?

fredag 25 februari 2011

PRO pallade päron på förskola




Detta är faktiskt lika tragiskt som underhållande. Kommentaren från trädgårdsteknikern(!?) Birgitta Magnusson, "Jag har aldrig varit med om något liknade", är fullständigt fantastisk :)

----
Update 28/2:
Blev just uppmärksammad (se kommentar nedan) på att träd-pro-vokatören hette Buske i efternamn. Denna historia blir bara bättre och bättre :)

torsdag 24 februari 2011

Pinsamt att vänstern försöker göra poänger på Libyen

Det är riktigt otäcka scener som utspelar sig i Libyen just nu. Gaddafis tal uppmanade till och med till folkmord. För egen del tycker jag att omvärldens reaktioner har varit på tok för svaga. Uppgifterna att al-Qaidas nordafrikanska gren redan finns på plats för att stödja demonstranterna är i detta sammanhang också mycket oroväckande, eftersom det reser frågan vad som ska komma efter Gaddafi.

Samtidigt skriver exempelvis Röda Malmö om "Gaddafi-kramarna i högern" och Annarkia om "Högerns vänslande med Gadaffi".

Dessa försök att plocka billiga politiska poänger på händelserna i Libyen är riktigt pinsamma, i synnerhet om man beaktar att de enda som hittills uttryckt stöd för Gaddafi är de klassiska höger(?)staterna Kuba, Nicaragua och Venezuela. Orsaken till att något "Ship to Tripoli" inte blivit av kan nog dessutom ha att göra med den kände höger(?)aktivisten Mattias Gardells historiska "vänslande" med Gaddafi.

Oavsett dessa prekära omständigheter tror jag faktiskt inte att den svenska vänsterrörelsen stöttar Gaddafi. Däremot kan jag tycka att "vänstern" borde ta sig en funderare över sin egen situation innan de försöka kleta Gaddafi på andra.

----
Andra som bloggat:
Magnus Andersson, Thomas Böhlmark

onsdag 23 februari 2011

Aftonbladets syn på bidragsfusk



Aftonbladet berättar idag om Hazel Cunningham - brittiskan som varje månad lurade socialkontoret att av många olika anledningar betala ut bidrag till henne; en person som lever på andras arbete och som genom sitt agerande gör att det blir svårare för de som faktiskt behöver samhällets stöd att få hjälp.

Vad väljer då Aftonbladet att fokusera på? Det faktum att Cunningham är en bidragsfuskare som parasiterar på andras arbete? Nej då! På Aftonbladet konstateras det bara krasst att hon inte borde ha lagt ut bilden på sitt tillfuskade bröllop på internet. Och varför borde hon inte det då, kan man fråga sig? Jo, för att då hade hon ju kunnat fortsätta att leva på andras arbete!

Det verkar dock inte vara någon big deal på Aftonbladet. De riktiga bovarna är nämligen de som tjänar pengar på att arbeta.

C vill ha bredare skattesänkningar än M

Som svar på ett antal Moderaters utspel i torsdags om att avskaffa värnskatten skriver idag 17 Centerpartister, däribland Per Ankersjö, att skattesänkningarna måste vara bredare än så.

Centerpartiet har länge förordat att man istället för att avskaffa värnskatten ska sänka den statliga inkomstskatten rakt över med fem procent. Effekten som uppnås då är densamma för de som idag betalar värnskatt, men betyder att också vanliga akademiker omfattas av skattesänkningen.

På sikt måste givetvis marginalskatterna den progressiva skatten bort helt. Det är det enda rätta, både från ett rättviseperspektiv och från ett samhällsekonomiskt perspektiv. En generell sänkning av den statliga inkomstskatten med fem procent skulle därför vara ett mycket gott steg på vägen.

----
Andra som bloggat:
Annie Johansson, Johan Hedin, Magnus Andersson, Paul Lindquist, Joel Falk, Gustav Andersson, Helen Törnqvist

Publicerad!


Undertecknad förärades med en halvsida på sidan 12 i senaste numret av Yrkesfiskaren


För två veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om avslöjandet att WWF manipulerat sina egna konsumentrekommendationer för fisk för att undvika att bli utkastade ur Vietnam. Min poäng var att även miljöorganisationerna måste kritiskt granskas trots - eller kanske just på grund av - att de företräder så viktiga intressen.

Kort därefter hörde branschtidningen Yrkesfiskaren av sig. De hade läst mitt inlägg och undrade om jag ville skriva en krönika på temat i deras kommande nummer. Sagt och gjort, i fredags kom tidningen ut och på sidan 12 kan alltså undertecknads visheter i det ovan nämnda, dock något omskrivna, blogginlägget insupas av Sveriges yrkesfiskare och andra intresserade läsare.

Alltid lika kul när det man skriver läses och (förhoppningsvis) uppskattas av andra än undertecknad, men om den här trenden håller i sig måste jag nog tämligen skyndsamt se till att skaffa mig en ordentlig porträttbild :)

tisdag 22 februari 2011

Resolutionernas tid är förbi



Muammar al-Gaddafis tal till nationen är bland det mest otäcka jag sett. Landets ledare uppmanar till inbördeskrig, till att medborgarna ska döda varandra. Gaddafi uppmanar till folkmord.

FN:s säkerhetsråd samlades idag för att behandla läget i Libyen. Om representanterna över huvud taget kommer att lyckas enas om något, kommer det med all sannolikhet blott vara en resolution som fördömer våldet mot civila och som manar till återhållsamhet (antagligen från båda sidor). I just fallet Libyen kanske de till och med går så långt att de hotar med sanktioner om inte de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras (för övrigt rättigheter som ju Libyen paradoxalt nog är med och övervakar för FN:s räkning). Men där går nog gränsen.

Det duger inte. Resolutionernas tid är förbi. Gaddafi har idag uppmanat till folkmord. Varken mer eller mindre. Vi ska med tanke på svårigheten att få ut opartiskt bekräftade uppgifter ur landet vara evigt tacksamma att Gaddafis planer offentliggjordes, och inte smiddes och spreds i det fördolda. Nu vet vi faktiskt hur han tänker hantera situationen - det borde räcka för att utan dröjsmål ingripa militärt och sätta stopp för blodbadet.

Ärligt talat skiter jag i om det är FN, NATO, USA eller för all del Sverige som står för trupperna. Det handlar om - potentiellt eller påbörjat - folkmord och vårt track record rörande sådant i just Afrika är ju inte direkt det bästa. Läget i Libyen är dessutom ett skolboksexempel på förutsättningar för humanitär intervention. Omvärlden har därmed inte bara rätt att ingripa militärt. Det är vår förbannade plikt att göra det.

----
Update 23/2 kl 08:35:
The New York Times (mfl) skriver att säkerhetsrådet igår enades om en resolution som - tada - fördömmer våldet. Några sanktioner diskuterades inte ens eftersom det är "kaotiskt i landet" och det därmed är svårt att "driva ett case mot Libyen". Någon som fortfarande tycker att FN fungerar?
----
I media:
DN, DN2, , DN3, DN4, DN5, DN 6, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, AB, AB2, AB3, AB4, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, SSD, SSD2, SSD3, GP, GP2, GP3, GP3, GP4, GP5, GP6, SR, SR2, SvT, AJ
----
Andra som bloggat:
Gunnar Hökmark, Thomas Böhlmark, Johan Ingerö, Johan Westerholm, Johan Pettersson, Röda Malmö, Kent Persson, Motpol, HAX, Alltid rött alltid rätt, Adam Cwejman

Mp gör slut med S i SvD



Då var det officiellt - det som vi i stadshuset har känt på oss ett tag: Miljöpartiet har i Stockholm gjort slut med Socialdemokraterna. Den stormiga romansen mellan Mp och S har därmed nått vägs ände.

Likt varje B-kändis värd namnet gör Miljöpartiet också det enda rätta: De går med brustet hjärta ut i media och offentliggör sin "jag-gör-slut-lapp". Givetvis finns också däri alla avslöjande snaskigheter om såväl exet som Mp själva, precis som sig bör när publika förhållanden imploderar. Det är bara att luta sig tillbaka och läsa mellan raderna:

MP: Det rödgröna samarbetet i Stockholms stad är härmed avslutat.
Översättning: Fatta, S, det är slut nu!

MP: Den cementerade blockpolitiken som dominerat Stockholm i årtionden har passerat sitt bäst-före-datum.
Översättning: Det är ni som behöver oss, inte tvärt om. Vi vill vara singlar.

MP: Trenden är tydlig, två val i rad har väljarna bekräftat att Miljöpartiets karta och kompass stämmer. I skarp kontrast till detta står en vilsen socialdemokrati som vägrar inse konsekvenserna av sitt krympande väljarstöd. Dessa ytterligheter omöjliggör i dagsläget ett samarbete.
Översättning: Det finns faktiskt andra som gillar oss, så det så. Andra som inte är loosers [ha!].

MP: Socialdemokraterna ser sig inte som ett parti bland andra. För oss är det tydligt att de fortsatt bär självbilden av ett statsbärande maktparti med egen majoritet, att allt annat är ett undantag.
Översättning: Ni tror att ni är så jävla speciella - men det är ni inte. Ni är faktiskt sjukt ospeciella!

MP: Trots valförlusten visar Socialdemokraterna i Stockholms stad inga tecken på lyhördhet eller konstruktiv samarbetsvilja.
Översättning: Asså, ni lyssnar ju inte...

MP: Inte minst blev det tydligt efter valnederlaget, då vi förhandlade om oppositionens politiska poster.
Översättning: ...och ni släpper inte till.

MP: Socialdemokraterna drev samma gamla kortsiktiga egenintressen hårt.
Översättning: Plus att ni bara tänker på er själva.

MP: Att upprätthålla maktfullkomligheten, och därmed rädda skinnet internt, var tydligen viktigare än att respektera valresultatet och samarbeta i opposition.
Översättning: Vet ni vad ni är? Egoistiska, respektlösa ynkryggar. Det är vad ni är. [snörvel] Våra känslor skiter ni ju uppenbarligen fullständigt i. [snyft]

MP: Uppenbarligen förmår Socialdemokraterna inte presentera de lösningar som stockholmarna söker.
Översättning: Dessutom är ni impotenta. [där fick dom!]

MP: Miljöpartiet är ett alternativ – inte ett komplement – till Socialdemokraterna.
Översättning: Vi klarar oss faktiskt själva, vi behöver inte er!

MP: Tidsperspektivet gör den gröna politiken unik.
Översättning: Vi är fräscha. Och Unika.

MP: Vi utformar inte politik med nästa lönehelg eller nästa valrörelse som deadline. Vi ser möjligheterna i lösningen på klimatförändringarna.
Översättning: Vad vi vill göra nu? Vet inte, men vi ska ha jävligt kul på vägen!

MP: För oss finns det inga motsättningar mellan ett solidariskt samhälle och individuell frihet.
Översättning: Vi kan tänka oss att ligga med både kommunister och libertarianer. Men det handlar inte om rebound. Vi gillar allt, så länge man kan dra en påse över det och rita på en maskros. Då är det grönt. Och mitten.

MP: Behoven och möjligheterna ska reglera skatten, inte tvärt om.
Översättning: Vem skulle inte vilja chansa på en maktgalen golddigger? [här - testa handklovarna, det kommer bara att göra lite ont]


----


Skämt åsido
, det ska faktiskt bli intressant att se vad ett Miljöparti som inte hålls tillbaka i verklighetens begränsningar av Socialdemokraterna kan ta vägen. Några smakprov har vi ju i och för sig redan fått, clowner på ålderdomshem, förbjudna shoppingcenter, ickevåldsförsvar, och en stadsplanering som cirkulerar kring hästen.

Välkommen loss ur förhållandets tyngande bojor, Miljöpartiet! Go nuts ;)

----
I media:
DN
----
Andra som bloggat:
Ekonomisten, Erik Slottner, Krassman, Johan Hedin, Kent Persson, Tokmoderaten, Sten Nordin

Selektivitet var ordet



Via Magnus Andersson blir jag uppmärksammad på någonting riktigt osmakligt.

På temat Libyen jämför Aftonbladets Åsa Linderborg regimens blodbad och övervåld mot sina medborgare med demonstrationerna i Frankrike och Grekland för några månader sedan. Sedan lyckas hon givetvis också få det till att allt är USA:s fel.

Linderborg landar därmed i slutsatsen att vår syn på diktaturer är selektiv. Tillåt mig konstatera att detsamma uppenbarligen gäller Linderborgs hela världsuppfattning. [sic]

----
Update 15:56:
Upptäcker att det finns fler som tycker att uppmärksamheten kring Libyen är överdriven. Presidenten för HCI-FPFS ("Hugo Chavez International Foundation for Peace, Friendship and Solidarity"[LOL]) släppte igår ett pressmeddelande till Libyens försvar.

Förutom att de dementerar att det över huvud taget skulle finnas några demonstrationer i Libyen, konstaterar även de likt Linderborg att allt är USA:s fel: "Like the so-called opposition to the Governments of Venezuela and Iran, Libya's opposition constitute of a group of terrorists recruited, trained, funded and lodged in the United States." Inte nog med det, också selektiviteten går igen: "In fact the reality on the ground in Libya shows that Libyans are behind their charismatic leader."

Linderborg kanske borde skriva en debattartikel på temat ihop med HCI-FPFS?

Utmärkt förslag Hamilton!

Igår var tidningen Riksdag och Departement först ut med nyheten att det finns en bred majoritet i riksdagen för att utreda TV-licensen.

Kristdemokraterna Andreas Carlson och Caroline Szyber var sedan snabba med att på Brännpunkt kräva att TV-agiften ska slopas. Det betyder dock inte en liberalisering av TV-tittandet. Istället föreslår de att avgiften ska bytas ut mot en extra minuspost i lönebeskedet, likt begravningsavgiften.

SvT:s VD, Eva Hamilton, kan givetvis inte vara sämre. Hon föreslår idag på DN-debatt att avgiftsunderlaget ska utvidgas från TV-apparater till även datorer och mobiltelefoner. Förslaget är dock ingalunda nytt; senast 2008 kom sagde Hamilton med precis samma förslag. Motiveringen var även då att SvT:s programutbud tillgängliggjorts på internet varmed alla som på ett eller annat sätt har tillgång till internet borde träffas av betalningsskyldigheten. Med samma logiska resonemang frågar jag mig om jag därmed kan kräva av Eva Hamilton att betala mig för möjligheten att faktiskt kunna läsa min blogg?

Missförstå mig dock inte, jag tycker att Hamiltons förslag är utmärkt. Det är nämligen precis sådana utspel som krävs för att människor ska fatta hur sjukt detta översittarsystem är och börja inse att det är dags att överge den kostsamma lekstugan som är statlig television. Är det inte hög tid för vuxna människor att själva få bestämma vad de vill kolla på för TV?

----
I media:
RoD, AB, Exp, SvT, SvD
----
Andra som bloggat:
Thomas Böhlmark, Magnus Andersson

måndag 21 februari 2011

Ett gott steg på vägen, Hägglund


Skruf, mitt favoritsnus på den tiden det begav sig.


Det är givetvis glädjande att Göran Hägglund och Kristdemokraterna byter fot beträffande fri rörlighet i EU. Misstaget när partiets toppkandidat Ella Bohlin kom ut som en pekpinnepolitiker av rang genom att göra snusförbud till sin profilfråga i EP-valet kanske nu är på väg att repareras.

Det finns nog ingen som på allvar påstår att det är hälsosamt att snusa. Men det är ett medvetet risktagande som det måste vara upp till varje person att ta ställning till själv. Folkhälsoargumentet faller dessutom platt till marken när cigarettförsäljning - någonting som bevisligen är mer hälsovådligt än att röka - omfattas av EU:s fria rörlighet för varor. Att då förbjuda snus med motiveringen folkhälsa är ungefär lika befängt som att acceptera att vi säljer vodka, men förbjuder folköl.

Och appropå alkohol kanske det kunde vara klädsamt om Kd även kunde släppa sitt motstånd mot gårdsförsäljning. Förhoppningsvis kan väl den numera nyanserade och sunda inställningen till snus vara ett gott steg på vägen.

----
Passus:
Jag kan faktiskt inte hålla mig från att kommentera Alliansfritts inlägg i frågan. I egenskap av enkelspårig oppositionsmegafon lyckas de återigen med bedriften att ena dagen kritisera Kd för att de tar strid mot snuset, för att nästa dag kritisera dem för att ta strid för snuset. Alliansfritts har därmed dragit devisen "att opponera blott för opponerandets skull" så långt att jag faktisk inte skulle bli förvånad om de sågade mig längs fotknölarna om jag påstod att det vore bra om Alliansen förlorade nästa val. Jag frågar mig vad Alliansfrittsgänget själva egentligen tycker i frågan?
----
Andra som bloggat:
Anders W Jonsson, Ekonomisten, Johan Hedin, Tokmoderaten, Per Ankersjö, Thomas Böhlmark

Frihet. Svårare än så är det inte.

Alla som någon gång funderat över vad som ligger i det idépolitiska begreppet frihet borde ta ett par minuter och läsa Hax fullständigt briljanta text på temat.

Hur kan någon efter att ha läst detta inte kalla sig liberal?

fredag 18 februari 2011

"Ekonomisk tillväxt = Cancer"

Ibland blir man faktiskt fortfarande häpen över den extrema tillväxtfientlighet som frodas i Miljöpartiet. Senast ut på banan är Etelka Huber, som i en Newsmillartikel inte drar sig för att jämföra ekonomisk tillväxt med cancer.

Jag undrar vad de miljontals(?) människor världen över som lyckats få sin livshotande cancer botad tack vare just ekonomisk tillväxt har att säga om den jämförelsen?

Osmakligt är bara förnamnet.

----
Tipstack:
Hannes Hervieu
Läs mer: Sida: Ekonomisk tillväxt behövs för att minska fattigdomen
----
Update 18/2:
Magnus Andersson svarar nu Huber med en egen newsmillartikel.

torsdag 17 februari 2011

Pennan är visserligen vassare än svärdet...



...men båda kammar noll mot Johan Ingerös ljussabeltangentbord när han är på det humöret. Ingerös dräpande utfall mot DN:s Lisa Bjurwald är en fröjd att läsa för alla oss som gillar retoriskt underhållningsvåld :)

Eskil säger nej till Marockanska fiskeavtal



Femton av arton svenska europaparlamentariker skriver idag på DN-debatt med uppmaningen att Sverige måste rösta nej till att förlänga fiskeavtalen med Marocko. Anledningen är att avtalen egentligen avser fiskerätter utanför den av Marocko ockuperade Västsahariska kusten och därmed är klockrent folkrättsvidriga. De är utan att överdriva en skamfläck av groteska proportioner för EU och någonting som kostar, och kommer att kosta, oss otroligt mycket trovärdighet i den utrikespolitiska debatten.

Mycket glädjande lämnar också landsbygdsminister Eskil Erlandsson per omgående supertydligt besked: Sverige tänker fortsätta rösta nej till avtalen, och driver dessutom på för att såväl fler medlemsstater som kommissionen ska ta sitt folkrättsliga ansvar. Bra där Eskil!

----


Passus: Att Piratpartiet inte skrev under debattartikeln kan jag förstå - deras grej är att de är ett "enfrågeparti", tycka vad man vill om det. Men att Alf Svensson och Anna Maria Corazza Bildt inte skrev under är uruselt. Deras bortförklaringar ger jag heller inte så mycket för. Pinsamt är bara förnamnet.

----
Andra som bloggat:
Lena Ek, Cecilia Wikström, Caroline Szyber, Jens Holm, Isabella Lövin, Isabella Lövin 2, Jonas Sjöstedt, Johan Westerholm

Det finns ingenting så permanent som en temporär skatt


Värnskatten infördes 1995 av den dåvarande Socialdemokratiska regeringen. Skatten skulle bara finnas i tre år, sades det, och syftet var att sanera statsbudgeten. Drygt 15 år senare är skatten fortfarande inte avskaffad - det är bara argumenten som är utbytta.

Idag skriver ett antal moderata kommunalråd på SvD Brännpunkt om att värnskatten måste avskaffas. De lyfter både fram den historiska kontexten och det faktum att skatten är direkt kontraproduktiv. Båda dessa argument är givetvis mycket relevanta.

Men i ett gästbloggsinlägg hos Tokmoderaten lyfter Johan Hedin dessutom fram det i sammanhanget kanske mest relevanta argumentet, nämligen: Det är rätt.

Och det är det också, rätt alltså. Värnskatten är en okynnesskatt; ett socialistiskt otyg som institutionaliserar Jante. Därför ska den väck. Att det dessutom faktiskt skulle gynna statskassan är bara en trevlig bonus.

Milton Friedman sade en gång: "There is nothing so permanent as a temporary government program.". Jag tror dock inte att han skulle lacka ur så mycket om vi visade att han hade fel. Så låt oss göra det.

----
Andra som bloggat:
Ekonomisten, Almega, Kalderén, Stureplanscentern, Skattebetalarna

onsdag 16 februari 2011

Mytbildning var ordet: Spelsajter står på tur för EU-blockering.



Cecilia Wikström svarar på sin blogg på kritiken mot lagförslaget med innebörden att medlemsstaterna ska få censurera internet i jakt på barnpornografi (se videobloggen ovan). Jag vill börja med att ge Wikström credd för att hon i alla fall tar debatten och försöker förklara hur hon tänker. Det är dock lite riskfyllt att kalla sina kritiker för "mytbildare"; sådana uttalanden tenderar nämligen att komma tillbaks och bita en därbak.

Wikström har dyrt och heligt försäkrat att blockeringen bara ska gälla barnpornografi: "Vi är mycket måna om att i den här texten framhålla att blockering endast får ske när det gäller barnpornografi och ingenting annat", sa Wikström till SR så sent som i måndags. Jag undrar då varför kommissionen i detta nu håller på och utreder ett blockeringssystem av "illegala" spelsajter? (European Commission, Green paper on on-line gambling in the Internal Market, 2011; se s. 6 och 28)

Detta borde dock inte vara någon nyhet för Wikström eftersom EDRI:s Joe McNamee vid en LIBE-hearing redan i höstas i anslutning till detta lagförslag flaggade för att kommissionen börjat fundera på att udvidga blockeringsmetoden till online gambling (se klippet nedan). Vad gjorde Wikström och LIBE med den informationen?



McNamee förklarar också i klippet ovan hur ineffektivt, svårt och dyrt det är med blockering, oavsett vilken metod man använder sig av. Hans slutsatser verifieras också, komiskt nog, i kommissionens ovan nämnda green paper.

"Whilst blocking access to operators without a national license might be justified, this has proved to remain technically challenging and costly to date, with the effect that a residual but significant "unlawful" offer may continue to be accessible." (se s. 6)

Man kan ju därför undra om Wikström har undersökt och tagit ställning till hur effektivt blockering är, vilken blockeringsmetod som ska användas och vad alternativkostnaden är? Det är frågor som i alla fall jag gärna skulle vilja ha svar på.

Men, å andra sidan, vad vet jag? Kommissionen kanske inte alls håller på att utreda blockering av spelsajter och blockering av hemsidor kanske är superbilligt och jätteeffektivt? Mytbildning var ordet.

----
I media:
EP, EP2, European Voice
----
Andra som bloggat:
HAX, Magnus Andersson, Farmor Gun, Frank Thorén Hall, Lake
----
Mer matnyttig information finns på:
Deletion, not blocking, Stop Web Blocking, samt AK Zensur

måndag 14 februari 2011

Dubbelcecilia och dagen då internet censurerades



Idag kommer Europaparlamentets LIBE-utskott att sammanträda och bland annat rösta om ett lagförslag som går ut på att medlemsstaterna tvingas censurera internet. Som vanligt är det jakten på barnpornografi som anges som skäl för att begränsa vår kommunikation.

Kommissionens förslag är också precis så oroväckande som man hoppats att det inte skulle vara. Bland annat slås det fast att dylika bilder inte skyddas av yttrandefriheten eftersom de inte kan anses utgöra ett yttrande (se recital 13).

Låt oss till att börja med slå fast att övergrepp på barn är bland det mest avskyvärda som finns och ska också bekämpas med alla rättsstatens till buds stående medel. Men att lägga pengar på att censurera internet istället för att jaga förövarna är en ofantligt uddlös felprioritering. Och när staten går in och börjar ange vad som är ett "yttrande" och vad som inte är det, då är vi ute på riktigt hal is!

Därtill är man (återigen) inne och naggar i kanterna på principen om "mere conduit", när man på "frivillig väg" vill få till en självsanering bland ISP:arna (också det recital 13). Men det centrala är ändå att medlemsstaterna ska bli skyldiga att blockera vissa delar av internet (se recital 13 samt art 21).

Ansvarig kommissionär, Cecilia Malmström, menar dock att det inte handlar om censur:

“I am a liberal, I consider free speech as a fundamental value and I have fought for that all my life, so accusations that I'm trying to censor the internet and limit freedom of speech really go to my heart because that is absolutely not what I'm trying to do,” Malmström said. “But I have seen those pictures; they have nothing to do with freedom of speech. This is a horrible violation.”


Inte heller hennes parikollega i EP - tillika ledamot av LIBE - Cecila Wikström anser att statlig blockering av internet är något problem:

"Vi är mycket måna om att i den här texten framhålla att blockering endast får ske när det gäller barnpornografi och ingenting annat, säger Cecilia Wikström. Det har varit ett sätt att ge försäkringar till dem som har levt under kommunistiska diktaturer, där yttrandefriheten verkligen har satts på undantag. Detta gäller inte oliktänkande och inte stridbara politiska förslag eller partier."


Så, för att summera: Malmström anser att hon har rätt att bestämma om censur av saker som "inte har med yttrandefrihet att göra", och Wikström anser att censur i kommunistländer är dåligt, men censur av EU är bra.

Aldrig förr har väl det utnötta ordspråket "Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser" passat så bra som i fallet Dubbelcecilia och dagen då internet censurerades.

----


Lyckligtvis finns det dock vissa personer i Europaparlamentet som har huvudet med sig. Lena Ek har lagt ett antal ändringsförslag som sanerar det värsta när det kommer till blockering av internet. (Alla ändringsförslag finner du här; se Eks ändringsförslag nummer 81, 88, 316, 319, 330; jämför gärna med Wikströms ändringsförslag nummer 78, 313, 320, 337 - även 189 är intressant ur ett svenskt perspektiv med anledning av det rättsläge som uppdagades i och med mangadomen.)

Speciellt Eks ändringsförslag 88 och 330 är intressanta i sammanhanget:

"The Commission should investigate the risks and possible downsides associated with blocking of websites. The investigation should assess the risk for erosion of the democratic rights of European citizens and take into account the prevalent use of blocking of websites in totalitarian societies to limit freedom of expression."


Det är nämligen precis det som behövs innan man hastar igenom en censur av internet: En noggrann analys av konsekvenserna i ett vidare perspektiv. Hur ska vi exempelvis kunna skälla på stater som Egypten när de stänger ner internet för sina medborgare, när vi ju faktiskt tillgriper samma medel själva? Ska vi hänvisa till Dubbelcecilia då och försvara oss med att vår censur faktiskt inte träffar något yttrande, eller att det inte är lika illa som censuren i kommunistländerna? Man skulle ju förstå om Mubarak et consortes skulle klia sig i huvudet och ha svårt att ta till sig av kritiken.

Ping: HAX, Mark Klamberg, Farmor Gun, Mary X Jensen, Johan Hedin, Christian Engström, Lake, Magnus Andersson, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Hanna Wagenius.

fredag 11 februari 2011

Ding dong, Mubarak's gone!



Sitter och tittar live via Al Jazeera på glädjescenerna från Liberation Square. President Mubarak har avgått. Förhoppningsvis är det födelsen av en demokrati vi bevittnar. Det som gör det hela än mer magiskt är att det egyptiska folket lyckats med en sådan omvälvande och historisk förändring av sitt land på fredlig väg.

Det är en ofattbar känsla att se alla jublande människor på min iPhone; hur löjligt det än låter, känns det på något konstigt sätt som man är med om det själv. Det påminner oss också om hur fantastiskt internet är.

De närmaste dygnen kommer att vara kritiska nu. Militären kommer tillsvidare att ta över ledningen, och de måste genast börja se till att samhället fortsätter att fungera - allt från ordning och säkerhet till infrastruktur, sjukvård och livsmedel. Frågan är också vad detta kommer få för effekter i andra länder i mellanöstern. Det är dock morgondagens problem. Idag ska vi glädjas med egypterna och deras nyvunna frihet. Detta är verkligen en enastående händelse!

Grattis Egypten, och lycka till!

----
I media:
AB, DN, DN2, Exp, SSD, SvD, SvD2, GP

tisdag 8 februari 2011

Miljöpartiets framtidsvision

Miljöpartiets vision för framtiden?


Igår var det kommunfullmäktige i Stockholms stadshus. Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö fick under kvällen en mycket intressant replik från Miljöpartiets Per Olsson, där Olsson ifrågasatte om det finns någonting som kan kallas för "miljöbilar".

Det är ju faktiskt vansinnigt uppfriskande att Miljöpartiet äntligen börjar tala klaspråk: Bilen har ingen framtid i Miljöpartiets Sverige.

Den självklara följdfrågan blir därmed hur Miljöpartiet ser på framtidens transportbehov? Jag menar, om elbilar går bort som miljövänligt transportmedel, då borde ju rimligen även tågen vara diskvalificerade från framtida bruk. Lyckligtvis finns det en Mp-motion i riksdagen från oktober 2010 som kan bringa lite klarhet i frågan:

Motion 2010/11:MJ216 Hästens roll i samhället
av Tina Ehn (MP)

Hästens roll i samhället

Förslag till riksdagsbeslut


1. i den övergripande samhällsplaneringen ge exempelvis Boverket i uppdrag att utarbeta riktlinjer för en mer hästanpassad stads- och samhällsmiljö.
2. genom information till Sveriges kommuner uppmuntra och erbjuda utbildning för att skapa möjligheter till en mer hästanpassad samhällsplanering.
3. prioritera resurser för att utveckla teknik och redskapsutveckling för möjligheten till mer hästanpassad samhällsutveckling.
4. utveckla hästens roll och potential inom skogsbruket.

Motionen motiveras bland annat på följande sätt:

"I dag bygger vi samhällen självklara för bilism, utan att reflektera vilka av samhällets invånare som behöver prioriteras. Vi utgår sällan från breda mänskliga behov eller djurs behov, allt för ofta blir möjligheterna att parkera en bil en stor och viktig fråga. Men medvetenhet om hur en häst skulle klara av att passera en väg eller parkeringsplats tänker man inte på."

Välkommen till Miljöpartiets framtid.

----
Tipstack:
Anders Haag
----
Fler knasiga Mp-förslag:

Skattebetalda clowner på ålderdomshem
Införa ett ickevåldsförsvar
Belåna huset för att ha råd med fastighetsskatten
Löneregleringar i syfte att kompetens och flit inte ska löna sig
Ersätta befintliga europavägar med järnväg

Tre slutsatser av LO:s rapport

LO släppte igår sin årligen återkommande rapport om inkomstskillnaderna i samhället. Det finns (som vanligt) en hel del att invända mot LO:s analysmetoder, men det lämnar vi därhän denna gång. Jag tänkte istället summera tre olika slutsatser som olika ledarskribenter har dragit av rapporten.

1. Vem får det bättre om Zlatan slutar spela?
Per Gundmundsson på SvD skriver en tänkvärd ledare med analogiska utfall mot fotbollsvärlden. Han frågar sig om det verkligen blir bättre för löntagarna om VD:arna får det sämre? Om så skulle vara fallet ger han LO några goda råd på vägen:

"Det finns i så fall metoder att gå LO tillmötes. Man behöver inte hänga direktörerna i lyktstolparna. Man kan höja skatterna och driva företagen ur landet så att vd-jobben försvinner. Införa murar mot omvärlden så att den globala konkurrensen inte tvingar upp chefslönerna. Eller så kan man låta staten driva företagen. Men allt det prövades under förra seklet – även lyktstolpsmetoden – med klena resultat."


Gudmundsson konstaterar att lönespridning inte idag ses som ett lika stort problem och landar därmed i slutsatsen att Socialdemokraterna och LO sitter fast med förra seklets problemformulering från förra seklets konflikt. Det är också därför de båda blöder väljare respektive medlemmar.

2. Elitens kvinnor tjänar mer än männen
Marika Formgren på Corren har analyserat LO:s räkneverk från en liten annorlunda vinkel. Hon konstaterar att i den elitsubgrupp som LO är mest fixerad vid, den ”ekonomiska eliten” eller ”näringslivseliten”, tjänade kvinnorna betydligt mer än männen år 2006, 2007 och 2008. Männens inkomster dessa år motsvarade 43, 50 och 48 industriarbetarlöner – klart sämre än kvinnornas 51, 62 och 59 industriarbetarlöner:

Tänk vilken annorlunda vinkel LO kunde ha på rapporten, om de nu vill slåss för jämställdhet och högre kvinnolöner: ”Annika Falkengren på SEB och Mia Brunell Livfors på Kinnevik visar att det går – kvinnlig vd-elit slår manlig med 12 industriarbetarlöner!”. Fast LO kanske föredrar att kvinnor skrapar med foten och tackar underdånigt för några hundringar från jämställdhetspotten?


3. LO är inte lösningen
Expressens osignerade ledare framhåller att på tok för höga VD-löner och incitamentsprogram är symptomatiskt för att något har gått fel. Men frågan är vad man bör göra åt det:

Starka ägare hjälper. Både i USA och Sverige har vd:ar relativt sämre villkor när företagen har en dominerande, helst privat, ägare. Bara engagerade kapitalister kan sätta lönegrimma på direktörerna som annars sitter i varandras styrelser och höjer varandras löner. Men då gäller det att inte skrämma nuvarande och kommande privatägare ur landet med förmögenhetsskatt. Tänk på det och tänk om, LO.


Som stark anhängare av äganderätten och ägaransvar är jag den förste att applådera denna slutsats. Fler aktiva ägare (dvs inte passiva statliga fonder) är någonting som vore mycket positivt för svenska företag ur många aspekter.

Däremot tycker jag att det är mycket olyckligt att Expressen väljer att symbolisera bonuskramande VD:ar med Gordon Gekko; uppenbarligen kan inte bildsättaren sin historia. Så för dennes kännedom, och för vår andras utbildning och underhållning, bjuder jag nedan på Gekkos legendariska tal, Greed is good, med förhoppning om att detta kan bringa viss klarhet i vad Gekko är och inte är:



Bubblare: Bekämpa girighet med mer girighet
Den hälsosamme ekonomisten skriver, appropå temat Gordon Gekko, att höga löneskillnader kan vara ett tecken på organisatoriska problem, och att sådan girighet bäst bemöts med mer girighet á la Gekko. En intressant, och tämligen kontroversiell, slutsats som därmed också föräras med en bubblarplats på listan.

World Wildlife Fraud


I vems intressen fiskar WWF?


I världsnaturfondens upplaga av konsumentguiden "Fisk till middag" från oktober 2010 är fisken hajmal, eller pangasius, rödlistad (s. 24), vilket innebär att konsumenterna uppmanas att inte köpa fisken. Kort därefter, i december förra året, gick dock WWF ut med ett pressmeddelande. Där ändrar man på rekommendationen och placerar fisken i en helt nyuppfunnen kategori som innebär att man inte avråder från köp utan istället uppmanar konsumenterna att "vara försiktiga". Denna hastiga omsvängning motiveras i pressmeddelandet på följande sätt:

"Vi accepterar den nya kategorin för att understödja de ansträngningar och åtaganden som den vietnamesiska regeringen och pangasiusindustrin tillsammans med WWF har satt upp för att förbättra och öka andelen hållbar fiskproduktion. WWF är positiva till att ha ett starkt avtal med Vietnam för att nå en certifierad produktion, säger Inger Näslund, expert i fiskefrågor på WWF."


Detta "starka avtal" visade sig dock inte vara någonting annat än en stor jättebluff. Sveriges Radio kunde nämligen igår avslöja att omsvängningen inte har att göra med fiskeproduktionen har blivit ett dugg bättre, utan att Vietnams regering hotat med att kasta ut WWF ur landet. WWF beslutade därför att gå med på Vietnams krav, och valde därför att medvetet vilseleda konsumenterna.

Vietnams regeringen är givetvis en stor bov i dramat, men WWF:s agerande är faktiskt än mer anmärkningsvärt. Följdfrågan blir då givetvis vilka fler arter som fått en justerad klassificering för att överensstämma med WWF:s egna intressen? Och vad säger att det inte finns fiskar som felaktigt rödlistats bara för att det råkar passa WWF:s intressen?

Miljöorganisationerna har ett enormt inflytande i dagens samhälle. De påverkar miljontals människor i sina vardagliga beslut och tillhör några av de kraftigaste och mest ihärdiga lobbyorganisationerna mot våra folkvalda. Dessa organisationers opinionsdrivande arbete är naturligtvis en mycket viktig del av samhällsdebatten. Men man måste samtidigt också behandla dem för vad de är: Intresseorganisationer.

Som sådana har de givetvis ett syfte med allt de gör: Vilka rapporter de väljer att presentera, vid vilken tidpunkt de presenterar dem och hur de väljer att göra det. Därför måste deras verksamhet också granskas precis lika kritiskt som alla andra intresseorganisationers. Tyvärr så behandlas de emellertid allt som oftast i mediabruset som opartiska experter, helt utan egen agenda; som några som bara vill gott och som därför inte ska befläckas med onödig källkritik.

Detta blev särskillt tydligt under valrörelsen när Naturskyddsföreningen blåste TT med en rapport med vantolkade resultat av en enkätundersökning - allt för att resultatet skulle återspegla SNF:s syften. Detta medgav också SNF:s presschef i en kommentar till min bloggpost som avslöjade sifferfusket i rapporten:

Vi vill inte vill ha kärnkraft eller utanbrytning. Vi gör allt för att påverka alla partiers miljöpolitik i den riktning som vi vill. Det finns självklart statistiska brister i vårt underlag, men de är öppet redovisade.

- Eva-Lena Neiman, t f presschef Naturskyddsföreningen


Verkligheten ser alltså inte ut på det sättet att miljöorganisationerna är osjälviska, opartiska välgörare utan egna intressen och syften. Vi ser det nu med WWF, och vi såg det i höstas med SNF. Man ska dock inte för det förringa varken deras arbete eller betydelse, men vi måste börja behandla dem med samma sunda skepsis och ställa samma frågor som vi gör till alla andra intresseorganisationer. Förhoppningsvis kan SR:s avslöjande vara ett första steg i denna riktning. Det är faktsikt någonting som också miljön skulle tjäna på.

----
I media:
DN, GP, VLT, NT, UNT
----
Andra som bloggat:
Magnus Andersson

lördag 5 februari 2011

Skattefinansierad indoktrinering



Via Sanna Rayman hittar jag ett lika delar lysande och skrämmande inlägg av Pelle Billing. Tydligen spenderar utbildningsradion våra surt förvärvade skattepengar på detta fullständigt urkorkade test.

Välkommen till Sverige 2011.

Fantastisk ledare i Aftonbladet



Centerpartiets kommundagar pågår för fullt i Linköping. Det är otroligt intressant och spännande på många sätt, och jag skulle säkert kunna skriva en hel roman om alla intryck och tankar som jag bär med mig härifrån. Men det får bli en annan gång.

Detta inlägg tänkte jag istället viga åt den fantastiska ledaren i dagens Aftonblad. Den är fantastisk av flera anledningar: För det första är den fantastiskt fantasifull, eftersom ledarskribenten Anders Lindberg målar upp händelser och konflikter som inte finns. För det andra är den ett fantastiskt kvitto på att Aftonbladet fortfarande ser Centerpartiet som ett verkligt hot mot deras moderparti.

Det finns en mening som är speciellt intressant i detta sammanhang, nämligen profileringen av Annie Johansson:

"Hennes vision av Centerpartiet är en mix av långtgående högervridning med vardags­nära frågor. Eller annorlunda uttryckt: av stenhård klasskamp uppifrån med högerpopulism. En typ av parti som ligger nära de brittiska konservativa under Margaret Thatcher eller Republikanerna i USA."


Smaka på orden: "av stenhård klasskamp uppifrån med högerpopulism". Lindberg klappade säkerligen sig själv förnöjt på axeln när han över ett stort glas russkaja vässade fram de orden. För egen del vred jag mig av skratt när jag läste det! Vad är det för obsolet 70-tals retorik Lindberg letat upp ur byrålådan? Tycker han ens själv att hans fantasier har minsta bäring i verkligheten?

Jag tror inte det. Jag tror nämligen snarare att Lindberg et consortes är ruggigt missnöjda med att deras flitiga uppmärksamhet mot lilla Centerpartiet inte resulterade i att partiet backade mer i riksdagsvalet. Och nu är han och hans gelikar livrädda för den come back som är satt i rullning, och i synnerhet de nya stjärnor, bland dem Johansson, som på olika sätt kommer att leda partiet framöver. Därför tar han också i med pennan så att russkajaglaset skakar på bordet, enkom i syfte att försöka så splittring i partiet och svärta ner de nya förmågornas stjärnglans. Det är detta jag tar som intäkt för att Aftonbladet är livrädda för vad Centerpartiet kan komma att åstadkomma; för varför annars lägga så mycket kraft och energi på att förinta ett parti som inte är ett hot?

För egen del tycker jag dock att Lidbergs ledare är mest fantastisk av den enkla anledningen att han så tydligt sågar Centerpartiet. Det är nämligen ett utmärkt kvitto på att vi är på helt rätt väg. Hade Lindberg istället endorsat Centerpartiet, ja då hade jag varit riktigt orolig!

----
Andra som bloggat:
Göran Pettersson, Alltid rött alltid rätt, Thomas Böhlmark

Symptomatiskt för EU



Europaparlamentet har blivit rånat för tredje gången på två år. Jag jobbade själv i huset när ett bankkontor rånades för ungefär ett år sedan. Liksom då ställer jag mig nu frågan hur säkerhetsenheten i parlamentet egentligen arbetar.

Alla vi som jobbat eller någon gång besökt bygget har förbannat de rabiata vakterna som kontrollerar ingångarna. Överkänsliga metalldetektorer och kameror i så gott som varje hörn är standard. Men när man inte ens kan få in en laptop utan att bli undanknuffad och trakasserad av vakterna, hur i hela friden lyckas man råna en bank och sedan ta sig ut med bytet..?

Det känns spontant som om man fokuserar lite fel i sitt arbete... Å andra sidan: Välkommen till EU.

----
Andra som bloggat:
Anders S Lindbäck, Eubloggen

fredag 4 februari 2011

Arbetet med miljöbilar måste vara långsiktigt



Miljöminister Andreas Carlgren meddelade här om dagen att besked i frågan om vilka regler som ska gälla för miljöbilar kommer i samband med VÅP:en. Det är ett utmärkt besked. För att marknaden med miljöbilar på allvar ska kunna etablera sig i Sverige krävs det att spelreglerna är tydliga.

Det som gör mig lite orolig är arbetet med att omdefiniera miljöbilsklassningen. Strängare regler kommer att leda till att färre bilar klassas som miljöbilar, med de förmåner som därmed följer. Självklart måste miljöbilsklassningen uppdateras med jämna mellanrum så att den följer med utvecklingen på området (och därmed också driver den framåt). Men för att en andrahandsmarknad för miljöbilar på riktigt ska kunna etablera sig krävs det också en långsiktighet i planeringen.

Om en miljöbil idag tappar sin förmånliga klassificering om två år, innebär det att andrahandsmarknaden för bilen blir betydligt sämre. Det innebär i sin tur att färre människor kommer att vilja investera i en miljöbil, vilket urholkar andrahandsmarknaden och därmed hotar miljöbilsmarknadens långsiktiga etablering.

En möjlig lösning är ett system med flera olika miljöklasser. Då slipper vi hamna i en situation där människor känner sig lurade när de har köpt en miljöbil som sedan helt plötsligt berövas denna klassificering. Om staten över huvud taget ska syssla med ekonomiska styrmedel för att skynda på en marknadsetablering måste det ske på ett sätt som inte rikserar att urholka människors förtroende för marknaden.

Jag hoppas således att långsiktigheten tas med i detta arbete, och självfallet också att teknikneutralitet även i fortsättningen ska genomsyra arbetet.

----
Läs också:
Per Ankersjö

torsdag 3 februari 2011

SvT:s journalist gripen i Egypten

Oroligheterna i Egypten börjar bli riktigt skrämmande. Mycket talar tyvärr för att vi inte har sett det värsta än. Nyheten att SvT:s reporter har blivit gripen av egyptisk militär är minst sagt oroväckande. Jag förutsätter att den svenska regeringen och ambassaden tydligt markerar att detta är fullständigt oacceptabelt och att han snarast försätts på fri fot.

Magnus Andersson bloggar flitigt om Egypten och är väl värd ett besök.

Profilen för Socialdemokraternas nästa partiledare


Kandidatprofilen är minst sagt en gråzon


Socialdemokraternas valberedning har nu presenterat kriterierna för partiets nästa ordförande: "Bilden av det kommande ledarskapet". Kriterierna för den tilltänkta ledaren kan summeras på följande sätt:

Partiordföranden
*) samlar hela partiet (ska de halvera partiet?)
*) stärker och utvecklar partiorganisationen (återanställer folk på sveavägen)
*) är tydligt förankrad i partiets värderingar (dvs, Göran Hägglund går bort)
*) leder Socialdemokraternas idédebatt och utveckla partiets politik (vilken då?)
*) har goda kunskaper och god förmåga att kommunicera (sorry Monica Green)
*) kan hantera svåra situationer (typ förbifarten)
*) är beslutskraftig när det behövs (men inte annars!)
*) har prövats i sitt ledarskap inom partiet (men inte stött sig med någon)
*) har kanske internationella erfarenheter och kontakter (rätt kontakter alltså; näringslivskontakter går fetbort)
*) sitter kanske i riksdagen (varför begränsa sig?)
*) kan bli nästa statsminister (...)
*) kan leda partiet i flera kommande val (dvs, inte Mona Sahlin)


...eller goddag yxskaft på ren svenska.

Det första som slår mig är att om det har tagit partiets valberedning så många månader att komma fram till denna fullständigt intetsägande profilering av den tilltänkta ordföranden, vad har de då för tidsplan för att medelst detta trubbiga verktyg yxa fram en kandidat? Eller hoppas också de på att Sankt Göran åter ska axla den röda manteln och rida ut till socialismens försvar?

----
Mediarelaterat:
AB, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2,
----
Andra som bloggat:
Ekonomisten, Thomas Böhlmark, Per Ankersjö
----
Update 4/2:
Flera tidningar hakar idag på nyheten om Scialdemokraternas partiledarprofil. DN konstaterar krasst att kriterierna är släppta och citerar sedan den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld: "Ingen kan avfärdas med de här kriterierna. Alla presumtiva kandidater kan känna sig glada och nöjda.". Det är väl just det som är problemet: Kriterierna säger absolut ingenting, så vad är då poängen med att lägga fram dem?

Expressen konstaterar att kravet att partiledaren ska kunna leda partiet i flera val exkluderar såväl Thomas Östros som Sven-Erik Österberg.

Aftonbladet menar att kriterierna passar Göran Persson utmärkt, en kandidat som Lena Melin toksågar som dersperation. Karin Magnusson tycker att valberedningen borde lägga till "gott humör" på kravlistan. I vanliga fall skulle man kunna invända att ett sådant krav är tämligen intetsägande, men med tanke på listans övriga krav torde det vara spot on; så mycket mer fluffigare kan ju profilen faktiskt inte gärna bli.

onsdag 2 februari 2011

En ny detalj i träningsväskan?


"Har jag med mig allt nu - träningskläder, löparskor, vattenflaska, duschhandduk, kissprovsrör..?"


Regeringens utredare föreslår att gymmen själva ska få börja dopningstesta sina medlemmar för hormonmissbruk. Så länge fåret inte på något sätt är ett skall kan jag väl rent principiellt tycka att det är ok; gymägarna måste själva få avgöra vilka regler som gäller hos dem, och så länge det verkligen är gymägarna som, såväl direkt som indirekt, förfogar över beslutet torde det också finnas alternativ för dem som inte känner för att kissa i en kopp för att få löpbandsspringa milen på lunchen.

Däremot ställer jag mig högst tveksam till förslaget om detta på något sätt är att outsourca polisens verksamhet i syfte att stävja brott. Varje medborgare är gentemot det allmänna i grundlag skyddad från påtvingade kroppsliga ingrepp (RF 2:6). Om man gör frånsteg från denna grundläggande rättighet måste det vara väl motiverat och tillämpning av undantaget måste ske med stor försiktighet och restriktivitet (vilket vi ju ganska nyligen faktiskt sett exempel på att inte ens det allmänna riktigt lyckas med). Då kan man inte indirekt lägga ut sådant ansvar och därmed sådana tvångmedel på privata aktörer. Det är megafail på det.

För ambitionen må vara ack så lovvärd, men den måste också ställas i relation till det integritetsintrång och den frihetsinskränkning som det innebär för oss andra. Det måste rimligen finnas andra sätt att lösa dylika problem än att tvinga människor att uppdatera sin träningsväska med ett kissrör. Det måste bli ett stopp för kollektiva kontrollstationer - lösningen på all världens problem stavas inte så.

----
Andra som bloggat:
Motpol

Knock out Andersson


Åsiktsfrihetsboxning, Petzäll (sd) vs Andersson (c).


Yttrande- och åsiktsfriheten är grundbultar i det fria och öppna samhället. Dessa rättigheter omfattar även tankar och åsikter som inte alla tycker om - som kanske rent av provocerar. Dessa rättigheter omfattar således även - eller kanske just precis därför i synnerhet - de politiska yttringar som Sverigedemokraterna står för.

Detta betyder emellertid ingalunda att åsikter som man inte håller med om ska förbli oemotsagda. Den fria åsiktsbildningen vilar nämligen på konstruktionen att olika argument luftas öppet; debatteras, kritiseras, och analyseras. Det är också på denna punkt som Sverigedemokraternas William Petzäll går bet i sin debattartikel på politikerbloggen.

På klassiskt SD-martyr-manér beklagar sig Petzäll över att deras åsikter blir kritiserade av dem som han själv väljer att kalla för "den politiskt korrekta eliten" (vilket sålunda torde vara alla som inte likt Petzäll sett ljuset).

Självfallet ska SD få debattera precis vad de vill på vilket sätt de vill. Men då kan man inte vara så mjukhudad att man inte tål att få mothugg. I ett öppet samhälle, Petzäll, är dessutom definitionen av vad som är "nyanserad, saklig och konstruktiv kritik" en subjektiv bedömning. Det blir därför väldigt motsägelsefullt när du med ena handen drar en lans för en öppen debatt, samtidigt som du med andra handen pekar ut vilken kritik som är nyanserad och saklig och därmed ska tillåtas (SD:s) samt vilken som inte är det och därmed inte ska tillåtas (alla andras).

Enligt mitt förmenande kan varken SD:s politik eller retorik klassas som varesig "nyanserad", "saklig" eller "konstruktiv". Men det är som sagt min egna, högst subjektiva, bedömning, och det har ingenting med politisk korrekthet att göra. Tvärtom skulle jag gärna vilja höra varför jag har fel i min bedömning. Då kan vi börja tala om en öppen och konstruktiv debatt.

Även Magnus Andersson resonerar på liknande sätt i sin replik till Petzäll. Anderssons replik är något av det vassaste jag har sett när det kommer till att bemöta Sverigedemokratiskt martyrskap, och avslutningen sätter mycket skickligt fokus på just precis det som Petzäll och SD genom artikeln försöker trolla bort:

"Så om SD och Petzäll vill slippa höra att man är bakåtsträvare och trångsynta är det dags att torka tårarna, sluta gnälla och börja försvara sina åsikter istället för att gnälla över att någon kritiserar dem ibland.

Välkommen till ett öppet demokratiskt samhälle, här tillåts nämligen olika åsikter. Och min åsikt är att Petzäll står för en ruskigt dålig politik som förtjänar att kritiseras."


I debatten om debatten i ett öppet samhälle vinner således Magnus Andersson på knock out. Detta är Anderssons andra sporlitiska seger i år; som bekant har han ju redan tidigare slagit Gustav Fridolin i frihetsfäktning. Mot vem nästa gren ska utkämpas återstår dock att se. Stay tuned.

----
Andra som bloggat:
Thomas Böhlmark, Johan Pettersson