onsdag 2 mars 2011

En public service-avgift är bättre men inte bra

Utspelen om public service framtid duggar nu tätt efter att en bred majoritet i kulturutskottet ställde sig bakom att utreda TV-licensen.

I går gjorde mitt eget parti entré i debatten med en debattartikel i Aftonbladet. Förslaget går ut på att public service ska finansieras via en allmän avgift för alla löntagare.

Förslaget är bättre än dagens modell eftersom en avgift som endast omfattar löntagare undanröjer den orimliga börda som det nuvarande systemets regressivitet innebär för studenter och andra med knappa resurser. Dessutom är det ett steg bort från det angivarsamhälle som Radiotjänst skapat med sina frilansande TV-kontrollanter. Detta är någonting som också mina partivänner är inne på:

"[Avgiften] ska betalas av de som tjänar pengar – inte av mediekonsumerande barn och ungdomar på nätet och i mobiler. Samtidigt som vi slipper ett system med dörrknackande kontrollanter."


Om man dessutom bara kunde kalla det för vad det är, en skatt och inte en avgift, skulle det också vara en ärligare modell än dagens, eftersom båda modellerna tar betalt för en tjänst oavsett om den används av den enskilde eller ej.

Denna modell synliggör också kostnaden för public service på ett tydligt sätt, vilket torde kunna medföra att public service slimmas till mer rimliga proportioner samt att skatten sätts till en nivå som motsvarar pbulic service faktiska kostnad, så att dagens absurditet med en TV-agvift som går med hundratals miljoner i plus (pengar som bara ligger på statens bankkonto utan att göra någon nytta) kan undvikas.

Men även med detta i beaktande är det fortfarande långt ifrån ett bra förslag. Debattörerna konstaterar själva att:

"Vi är övertygade om public services betydelse och om att dess idé är bärkraftig nog för att överleva sida vid sida med den reklam- eller abonnemangsfinansierade medieproduktionen."


Även SvT:s VD Eva Hamilton är även inne på samma resonemang i sitt tidigare DN-debatt utspel där hon propagerar för en internetskatt:

Den nuvarande tv-avgiften fungerar bra. Nio av tio svenska hushåll som har tv-mottagare betalar. Förra året ökade antalet avgiftsbetalande hushåll med 15.000. Och årliga undersökningar visar att en majoritet av publiken numera rankar SVT 1 som den klart bästa svenska tv-kanalen. Detta borgar för en fortsatt stark betalningsvilja.


Det finns nämligen en inbyggd motsägelsefullhet i dessa uttalanden: "Svenska folket uppskattar SvT", slås det fast. "Public Service idé är bärkraftig nog att överleva vid sidan av de marknadsmässigt finansierade TV-kanalerna".

Men varför måste i så fall staten gå in med sina bajonetter och tvinga medborgarna att betala för public service produktioner? Om dessa nu är så bra som alla påstår borde de väl rimligen stå sig ganska bra i konkurrens med det reklam- eller abonnemangsfinansierade TV-utbudet. Eller? Hyllningen av SvT:s programkvalité och vurmandet för tvångsmässig finansiering går helt enkelt inte ihop.

En (skatte)avgiftsfinansiering av public service är således på marginalen bättre än nuvarande modell. Men den svarar inte på den mest relevanta frågan i denna historia: Varför ska inte människor själva få välja vad, eller om, de ska kolla på TV? Vad är politikerna rädda för?

3 kommentarer:

  1. Ha ha, bra ide med ett jobbskattepåslag. Det var så de borde ha formulerat sig om jag tillåts tolka ditt inlägg.

    Jag håller även med i sak, både vad gäller att det vore bättre än dagens system men inte bra. Men tillsvidare är jag för ett jobbskattepåslag.

    SvaraRadera
  2. Denna diskussion visar klart att vi lever i en smygdiktatur. Några av våra riksdagsmän och -kvinnor har offentligt sagt att de anser att vi ska betala TV-avgift om vi KAN ta del av TV-programmen. Att den nya tekniken har öppnat många nya vägar ska inte belasta den som inte använder dem. Jag har i 15 år inte haft någon TV apparat och jag använder varken mobiltelefon eller datorn för att titta på TV. Vem har bett TV att kopplas in till vem som helst i datorn eller annat system. Det är bara att stoppa det och bara låta den som betalar kopplas in.
    Man ska alltså betala för allt vad man skulle kunna använda. Elektriciteten, t ex, råkar vara något nästan ofrånkomligt idag, men om några vill avstå från elektricitet eller löser sitt behov med en egen solenergianläggning: ska han betala för elektriciteten ändå? Är detta klokt?
    Det mest avslöjande är det som Ring Broman berättar. Är det sant att staten kammar in idag miljonbelopp i överskott på de indrivna TV-avggifterna? Jag ville inte tro mina ögon, när jag läste detta. Är det så då blir bevisat att vi styrs av ett cyniskt rövarband, inte av några "förtroendevalda". Man förstår varför de kallar sig "politiker" (som om det vore ett yrke) och undviker att tala om att de är förtrooendevalda. Politker (dvs medbprgare) är vi alla. Vi styrs ändå av ett cyniskt gäng. Man kan förstå varför det parlamentariska systemet är i kris på olika håll.

    SvaraRadera