tisdag 8 februari 2011

World Wildlife Fraud


I vems intressen fiskar WWF?


I världsnaturfondens upplaga av konsumentguiden "Fisk till middag" från oktober 2010 är fisken hajmal, eller pangasius, rödlistad (s. 24), vilket innebär att konsumenterna uppmanas att inte köpa fisken. Kort därefter, i december förra året, gick dock WWF ut med ett pressmeddelande. Där ändrar man på rekommendationen och placerar fisken i en helt nyuppfunnen kategori som innebär att man inte avråder från köp utan istället uppmanar konsumenterna att "vara försiktiga". Denna hastiga omsvängning motiveras i pressmeddelandet på följande sätt:

"Vi accepterar den nya kategorin för att understödja de ansträngningar och åtaganden som den vietnamesiska regeringen och pangasiusindustrin tillsammans med WWF har satt upp för att förbättra och öka andelen hållbar fiskproduktion. WWF är positiva till att ha ett starkt avtal med Vietnam för att nå en certifierad produktion, säger Inger Näslund, expert i fiskefrågor på WWF."


Detta "starka avtal" visade sig dock inte vara någonting annat än en stor jättebluff. Sveriges Radio kunde nämligen igår avslöja att omsvängningen inte har att göra med fiskeproduktionen har blivit ett dugg bättre, utan att Vietnams regering hotat med att kasta ut WWF ur landet. WWF beslutade därför att gå med på Vietnams krav, och valde därför att medvetet vilseleda konsumenterna.

Vietnams regeringen är givetvis en stor bov i dramat, men WWF:s agerande är faktiskt än mer anmärkningsvärt. Följdfrågan blir då givetvis vilka fler arter som fått en justerad klassificering för att överensstämma med WWF:s egna intressen? Och vad säger att det inte finns fiskar som felaktigt rödlistats bara för att det råkar passa WWF:s intressen?

Miljöorganisationerna har ett enormt inflytande i dagens samhälle. De påverkar miljontals människor i sina vardagliga beslut och tillhör några av de kraftigaste och mest ihärdiga lobbyorganisationerna mot våra folkvalda. Dessa organisationers opinionsdrivande arbete är naturligtvis en mycket viktig del av samhällsdebatten. Men man måste samtidigt också behandla dem för vad de är: Intresseorganisationer.

Som sådana har de givetvis ett syfte med allt de gör: Vilka rapporter de väljer att presentera, vid vilken tidpunkt de presenterar dem och hur de väljer att göra det. Därför måste deras verksamhet också granskas precis lika kritiskt som alla andra intresseorganisationers. Tyvärr så behandlas de emellertid allt som oftast i mediabruset som opartiska experter, helt utan egen agenda; som några som bara vill gott och som därför inte ska befläckas med onödig källkritik.

Detta blev särskillt tydligt under valrörelsen när Naturskyddsföreningen blåste TT med en rapport med vantolkade resultat av en enkätundersökning - allt för att resultatet skulle återspegla SNF:s syften. Detta medgav också SNF:s presschef i en kommentar till min bloggpost som avslöjade sifferfusket i rapporten:

Vi vill inte vill ha kärnkraft eller utanbrytning. Vi gör allt för att påverka alla partiers miljöpolitik i den riktning som vi vill. Det finns självklart statistiska brister i vårt underlag, men de är öppet redovisade.

- Eva-Lena Neiman, t f presschef Naturskyddsföreningen


Verkligheten ser alltså inte ut på det sättet att miljöorganisationerna är osjälviska, opartiska välgörare utan egna intressen och syften. Vi ser det nu med WWF, och vi såg det i höstas med SNF. Man ska dock inte för det förringa varken deras arbete eller betydelse, men vi måste börja behandla dem med samma sunda skepsis och ställa samma frågor som vi gör till alla andra intresseorganisationer. Förhoppningsvis kan SR:s avslöjande vara ett första steg i denna riktning. Det är faktsikt någonting som också miljön skulle tjäna på.

----
I media:
DN, GP, VLT, NT, UNT
----
Andra som bloggat:
Magnus Andersson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar