tisdag 8 februari 2011

Tre slutsatser av LO:s rapport

LO släppte igår sin årligen återkommande rapport om inkomstskillnaderna i samhället. Det finns (som vanligt) en hel del att invända mot LO:s analysmetoder, men det lämnar vi därhän denna gång. Jag tänkte istället summera tre olika slutsatser som olika ledarskribenter har dragit av rapporten.

1. Vem får det bättre om Zlatan slutar spela?
Per Gundmundsson på SvD skriver en tänkvärd ledare med analogiska utfall mot fotbollsvärlden. Han frågar sig om det verkligen blir bättre för löntagarna om VD:arna får det sämre? Om så skulle vara fallet ger han LO några goda råd på vägen:

"Det finns i så fall metoder att gå LO tillmötes. Man behöver inte hänga direktörerna i lyktstolparna. Man kan höja skatterna och driva företagen ur landet så att vd-jobben försvinner. Införa murar mot omvärlden så att den globala konkurrensen inte tvingar upp chefslönerna. Eller så kan man låta staten driva företagen. Men allt det prövades under förra seklet – även lyktstolpsmetoden – med klena resultat."


Gudmundsson konstaterar att lönespridning inte idag ses som ett lika stort problem och landar därmed i slutsatsen att Socialdemokraterna och LO sitter fast med förra seklets problemformulering från förra seklets konflikt. Det är också därför de båda blöder väljare respektive medlemmar.

2. Elitens kvinnor tjänar mer än männen
Marika Formgren på Corren har analyserat LO:s räkneverk från en liten annorlunda vinkel. Hon konstaterar att i den elitsubgrupp som LO är mest fixerad vid, den ”ekonomiska eliten” eller ”näringslivseliten”, tjänade kvinnorna betydligt mer än männen år 2006, 2007 och 2008. Männens inkomster dessa år motsvarade 43, 50 och 48 industriarbetarlöner – klart sämre än kvinnornas 51, 62 och 59 industriarbetarlöner:

Tänk vilken annorlunda vinkel LO kunde ha på rapporten, om de nu vill slåss för jämställdhet och högre kvinnolöner: ”Annika Falkengren på SEB och Mia Brunell Livfors på Kinnevik visar att det går – kvinnlig vd-elit slår manlig med 12 industriarbetarlöner!”. Fast LO kanske föredrar att kvinnor skrapar med foten och tackar underdånigt för några hundringar från jämställdhetspotten?


3. LO är inte lösningen
Expressens osignerade ledare framhåller att på tok för höga VD-löner och incitamentsprogram är symptomatiskt för att något har gått fel. Men frågan är vad man bör göra åt det:

Starka ägare hjälper. Både i USA och Sverige har vd:ar relativt sämre villkor när företagen har en dominerande, helst privat, ägare. Bara engagerade kapitalister kan sätta lönegrimma på direktörerna som annars sitter i varandras styrelser och höjer varandras löner. Men då gäller det att inte skrämma nuvarande och kommande privatägare ur landet med förmögenhetsskatt. Tänk på det och tänk om, LO.


Som stark anhängare av äganderätten och ägaransvar är jag den förste att applådera denna slutsats. Fler aktiva ägare (dvs inte passiva statliga fonder) är någonting som vore mycket positivt för svenska företag ur många aspekter.

Däremot tycker jag att det är mycket olyckligt att Expressen väljer att symbolisera bonuskramande VD:ar med Gordon Gekko; uppenbarligen kan inte bildsättaren sin historia. Så för dennes kännedom, och för vår andras utbildning och underhållning, bjuder jag nedan på Gekkos legendariska tal, Greed is good, med förhoppning om att detta kan bringa viss klarhet i vad Gekko är och inte är:



Bubblare: Bekämpa girighet med mer girighet
Den hälsosamme ekonomisten skriver, appropå temat Gordon Gekko, att höga löneskillnader kan vara ett tecken på organisatoriska problem, och att sådan girighet bäst bemöts med mer girighet á la Gekko. En intressant, och tämligen kontroversiell, slutsats som därmed också föräras med en bubblarplats på listan.

2 kommentarer:

  1. Hej Albin!

    Håller med om mycket av det du skriver. Något jag har funderat kring är varför inte aktieägarna reagerar mer på bonusar och höga chefslöner. Jag tror att den här rapporten hade fått större effekt om det var Aktiespararna som hade givit ut den.

    Må väl!

    SvaraRadera
  2. Hej anonym,

    Kul att du gör det :) Jag håller med om att genomslaget torde ha blivit större om Aktiespararna hade stått för den. Främst för att vinklingen och retoriken med all sannolikhet skulle ha varit en annan och därmed givit rapporten större relevans.

    Varför aktieägarna inte reagerar mer har jag svårt att svara på, men personligen tror jag att mycket handlar om att det svenska systemet inte uppmuntrar till investeringar i aktiebolag varför engagerade kapitalister är en rödlistad varelse på svenska aktiebolagsstämmor...

    Right back attcha.
    A

    SvaraRadera