tisdag 11 januari 2011

Rättsröta i Hovrättens sexköpsdom


En utmanande dom om utmanande klädsel


Prolog - saken

Igår kom hovrättsdomen mot Magnus Hedman i det omtalade sexköpsmålet. Tingsrätten friade först Hedman, en dom som hovrätten alltså har ändrat på. Domen är i sig intressant eftersom den rör det, mig veterligen, första knepiga fallet rörande det relativt nyligen förtydligandet av förbud mot köp av sexuell tjänst där annan än mottagaren betalat för tjänsten (BrB 6 kap 11 § 2 st; se utdrag strax nedan).

Omständigheterna i fallet är kortfattat följande: Hedman har medgivit att han haft sex med en kvinna som sedan visade sig vara prostituerad. Hedman nekar dock till att han eller någon som han haft vetskap om betalat kvinnan. Såväl tingsrätten som hovrätten kommer fram till att det inte går att styrka att Hedman betalat eller låtit någon annan betala kvinnan. Det är i detta skede som hovrätten ställer sig frågan om Hedman borde ha insett att så var fallet, och det är här hovrätten formulerar ett fullständigt orimligt prejudikat som, om det står sig, får ytterst allvarliga konsekvenser för rättsäkerheten.

Passus: För tydlighetens skull, eftersom detta är ett ämne som tenderar att uppröra, vill jag poängtera att mitt syfte inte är att spekulera i huruvida Hedman är skyldig eller ej. Inte heller rör mitt inlägg sexköpslagens vara eller icke-vara (även om det i sig är en intressant diskussion). Poängen med detta inlägg är enbart att analysera hovrättens faktiska tillämpning av gällande rätt och konsekvenserna därav. Alla med? Bra, då går vi vidare.

Del 1 - Dolus eller culpa?

Hovrätten konstaterar alltså i sin dom (se Damon för utförligt referat) att det inte går att fastställa att Hedman betalat kvinnan eller att han varit medveten om att någon annan gjort det. Domstolen konstaterar därefter att:

Det återstår då att bedöma om Magnus Hedman insett eller varit medveten om att det fanns en risk för att flickorna var prostituerade, som tillhandahöll sexuella tjänster mot betalning, att någon betalat för deras närvaro och tjänster och att han trots denna insikt tagit en medveten risk och genomfört samlag med [kvinnan].


Här stöter vi genast på den första konstigheten. Det förefaller nämligen som att hovrätten väljer att pröva om Hedman av oaktsamhet (culpa på juridiska) gjort sig skyldig till sexköp. Jag har försökt finna vart hovrätten har stöd för att även oaktsamhet ska kunna leda till ansvar för sexköp, eftersom huvudregeln enligt 1 kap 2 § BrB är att om inte annat är föreskrivet ska en gärning endast medföra straffansvar om den begås uppsåtligen. Förbudet mot sexköp finns i 6 kap 11 § BrB (inklistrat nedan):

11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.


Inte heller i förarbetena finns det stöd för denna tolkning. När förbudet mot att mot betalning tillskansa sig sexuella tjänster infördes genom tillskapandet av sexköpslagen i slutet av 90-talet, föregångaren till BrB 6:11, berördes över huvud taget inte situationen att någon annan än den som emottar tjänsten betalar för densamma (se prop 1997/98:55, ssk. ss. 100 ff. samt 136 f.) Denna gråzon uppmärksammades i översynen av 6 kap BrB i början av 2000-talet, varigenom man beslöt att tillföra stycke två i nuvarande BrB 6:11 (se strax ovan). I förarbetena talar man härom att

"[Ä]ven den som låter någon annan betala nyttjar en person i prostitution och hans handlande är därför lika klandervärt. Med köpare bör likställas den person som låter någon annan betala för de sexuella tjänsterna, men i övrigt handlar som köpare av den sexuella tjänsten." (se prop 2004/05:45 s. 106)


Det man tar sikte på är alltså den situation då någon annan betalat för tjänsten men att mottagaren i övrigt handlar som köpare av en sexuell tjänst. Således måste det stå klart för mottagaren av tjänsten att det är någon annan som betalat för den för att ansvar enligt andra stycket ska kunna utkrävas. Inte heller här lämnas det således minsta utrymme för en oaktsamhetsbedömning, vilket således leder till slutsatsen att om den subjektiva grunden för ansvar är culpa så saknar domen stöd i lagtext.

Det måste allts vara så att hovrätten inte syftar på en culpabedömning av omständigheterna i Hedmans fall, utan att det rör sig om en uppsåtsprövning enligt den nedre uppsåtsgränsen, likgiltighetsuppsåt. Om så är fallet, vilket jag för egen del inte tycker otvetydigt framgår av domen, är det avgörande istället hur hovrätten kommer fram till att Hedman borde ha insett att kvinnan var betald av någon annan.

Del 2 - Bevisnivå och bevisvärdering

Det är i bedömning av Hedmans eventuella likgiltighetsuppsåt som hovrätten når ett nytt lågvattenmärke rörande bevisvärdering i sexmål. De omständigheter som hovrätten lägger till grund för att Hedman i lagens mening bort ha insett att kvinnan hade fått betalt av någon annan för att ha sex med honom är nämligen följande:

”[S]edan flickorna kommit till hotellet förekom ”spring” mellan det rum där [Magnus Hedman] satt och ett annat hotellrum som sällskapet disponerade och att han senare i [kvinnans] lägenhet badade jacuzzi och drack champagne med flickorna. Under denna samvaro och med beaktande av övriga omständligheter, såsom flickornas utmanande sminkning och klädsel och den omständigheten att de talade engelska med kraftig brytning, måste det ha stått klart för Magnus Hedman eller i vart fall ha framstått som möjligt att de var betalda eskortflickor. Genom att ha samlag med en av dem har Magnus Hedman tagit en medveten risk och han ska därmed dömas för köp av sexuell tjänst.”


Låt oss granska hovrättens egenuppställda bevisnivå för att likgiltighetsuppsåt i förevarande fall ska föreliga. Rätten menar alltså att det räcker med att det "framstått som möjligt" att kvinnorna hade betalts av tredje part för att kravet på uppsåt ska vara uppfyllt. Omständigheterna som hovrätten fäster vikt vid för att pröva om det framstått som möjligt för Hedman att kvinnorna var prostituerade var således, förutom att det badades och dracks champagne, deras klädsel, smink och brytning.

Varje kvinna och man i detta land som tycker att tjejer borde få klä och sminka sig så utmanande de vill utan att behöva acceptera att bli kallade för hora borde rimligen ifrågasätta denna fullständigt absurda och (trodde jag) obsoleta typ av bevisvärdering. Sådana fördomar hör inte hemma i Sverige på 2000-talet, och i synnerhet inte i en domstol.

Epilog - Konsekvenser

Med tanke på de således obejktivt irrelevanta omständigheter som hovrätten hänger upp sin uppsåtsprövning på torde hädanefter varje flört med en kvinna som har klätt sig eller sminkat sig "utmanande" (vad i helvete det nu är), för att inte nämna om hon talar engelska med brytning, vara indirekt förbjuden enligt lag. Dessa omständigheter är nämligen nog för att det för varje man ska "framstå som möjligt att hon kan vara en betald eskortflicka", och således nog för att tröskeln för likgiltighetesuppsåt ska vara passerad för det fall det senare visar sig att hon också utan dennes omedelbara vetskap blivit betalad av tredje part.

Tjejer som vill pröva sin jacktlycka på krogen bör således, något tillspetsat, i linje med hovrättens dom klä sig i gjutesäckar, undvika smink och träna bort eventuella brytningar. Annars riskerar de att misstas för potentiella prostituerade betald av tredje part, och därmed ratas av varje rättsmedveten tilltänkt partner. För vem vill riskera att dömas för sexköp på grund av ett one-night-stand? Och hur skulle reaktionerna ha blivit i svensk media om det kom fram att Magnus Hedman frågat en uppsminkad kvinna på en efterfest om "hon är säker på att hon inte blivit betald av någon för att ligga med honom"? Gissa. Ändå är det i princip det som hovrättens dom kräver. Är det verkligen så vi vill att det ska vara?

Inte minst eftersom domen torde kunna bli prejudicerande i dylika fall av gränsdragningsproblem mot BrB 6 kap 11 § 2 st, hoppas jag mot bakgrund av det ovan sagda att HD beviljar prövningstillstånd. Beviskravet och bevisnivån för ansvar enligt lagrummet måste hanteras mer varsamt än i hovrättens dom.

För rättssäkerheten är i sig en utmanande uppgift som inte med några undantag får utmanas av utmanande klädsel.

----
I media:
SvD, DN, AB, GP, Nyhetskanalen
----
Andra som bloggat:
Johan Hedin, Kjellberg, Niklas Dougherty, Niklas Lindgren, Motpol, Röda Malmö
----
Missa inte heller
Jan Söderqvists newmillartikel och Hanna Fridéns kolumn i dagens metro.

10 kommentarer:

  1. Skarpsinnigt, Albin, jag delar din analys!

    SvaraRadera
  2. Tack för denna juridiska analys som förklara en hel del för en lekman inom området. Den hemska slutsatsen är ju att vi heltplötsligt fått en lagstiftning som är mer av moralisk karaktär som att man kunde bli beskylld för hädelse för att man påpekade att jorden nog var rund. Dessutom omyndigförklaras i princip alla vuxna människor i Sverige som behöver tuktas i hur de skall klä sig och hur deras umgänge skall se ut. Innebar inte det förresten att alla män som deltar i porrfilmer där kvinnorna fått betalt kan fällas för sexköp ?

    SvaraRadera
  3. Tack för det von Spektakel! Ja, porrfilmsindustrins förenlighet med den svenska lagstiftningen är minst sagt ett intressant ämne. Förövrigt borde väl även kvinnorna i dessa filmer kunna bli föremål för utredning eftersom även männen torde få betalt ;)

    SvaraRadera
  4. Kan du lägga upp domen så man kan läsa hela? Har hovrätten verkligen kommit fram till att ingen betalt för kvinnan och samtidigt dömt för sexköp?

    SvaraRadera
  5. Hej Sven,

    Jag har tyvärr inte möjlighet att lägga upp domen. Men det är enkelt att vända sig till Svea Hovrätt och begära ut den.

    Nej, kvinnorna var de facto betalda av någon (så vitt jag förstår det är det oklart vem) - frågan som Hovrätten ställer sig är om Hedman bort ha insett det och det är mot denna bevisprövning som jag är kritisk.

    SvaraRadera
  6. Minst sagt knepig dom detta, dock inte direkt oväntad eller unik. Även om detta aldrig var HD:s avsikt har bytet från det gamla eventuella uppsåtet till det nu gällande likgiltighetsuppsåtet inneburit en bedrövlig sänkning av beviskraven rörande det subjektiva rekvisitet.
    /AE

    SvaraRadera
  7. Domen innehåller många intressanta motiveringar som fått mig att undra lite om domarens egna erfarenheter. Precis som män från alla samhällsklasser lär misshandla sina kvinnor så tror jag att det finns kvinnor i alla samhällsklasser som prostituerar sig. Vi har ju filmen "Bell du Jour" som beskrivande exempel. När jag tagit del av domarens motiveringar så som de återgetts i pressen undrar jag om dessa baseras på domarens egen livserfarenhet.Inte för att jag vet men kanke domren har egna erfarenheter från branschen? Är det kanske så att domaren upplevt konkurrens vid något tillfälle och att denna konkurrens antagits ha kommit från andra kvinnor som talar dålig engelska, tycker om champagne, har en fräck klädsmak och som badar bubbelbad.
    Jag vet inte hur bra engelska domare talar, men jag har aldrig bedömt mina älskarinnor efter deras kunskaper i engelska språket. Sedan måste jag betona att jag och alla mina vänner är förtjusta i bubbel, så väl bubbelbad som bubbelvin. I dessa ROT-tider har ju bubbelbad blivit mycket vanligare än det var för några år sedan därför kan bubblande badkar finnas i de flesta Södermalmskvarter, så kanske domaren i fråga saknar nutidsförståelse, för det är väl inte så att alla som installerat bubbelbadkar på Södermalm driver bordell. När det gäller klärder och framförallt hur kvinnor bedömer andra kvinnors klädval, så vet alla män att detta är något som är en av de första negativa kommentarerna en kvinna levererar om en medsyster.
    Med tanke på att många kvinnor anser sig vara guds gåva till männen tror många att andra kvinnor går till män för att de fått betalt, men där kanske så att män söker efter annat än dessa gudagåvor kan erbjuda, eller kanske det är så att gudagåvorna blivit aktivt bortvalda just på grund av den personligthet de uppvisat. Under åren har jag lärt mig att kvinnor kan fantisera om konkurrens från andra kvinnor på de mest märkliga sätt och detta kanske är ytterligare ett exempel på sådana förlorarfantasier. När skall kvinnor lära sig att välja män de passar ihop med och inte fantisera om konkurrens från prostituerade bara för att männen de hoppats på valt andra kvinnor? Det är inte konkurrens, eftersom forlorarna inte ens skulle väljas till ett one-night-stand en kvart innan krogen stänger.

    SvaraRadera
  8. Trevlig sida! Jag komme inom kort att presentera en liten grejj om sexköpslagen om det är ok så skickar jag den gärna till dig först så du säga vad du tycker:)
    god jul
    james lorentzon

    SvaraRadera
  9. A great post without any doubt. The information shared is of top quality which has to get appreciated at all levels. Well done keep up the good work.

    SvaraRadera