fredag 28 januari 2011

Mangamålet: Riktig dom av Svea Hovrätt



Idag kom Svea Hovrätts dom i det omtalade "mangamålet". Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att brottet istället bedöms som ringa och att bötesbeloppet i linje därmed sätts ned.

Omständigheterna i fallet är kortfattat följande: En yrkesöversättare, tillika en av Sveriges ledande kännare av japanska serier, har i sin gedigna samling serier vid husrannsakan ertappats med 51 tecknade bilder av manga-snitt, föreställandes barn i sammanhang som bedöms som pornografiskt. Frågan är om han kan dömas till ansvar för innehav av barnpornografiskt material.

Jag begärde ut domen för en stund sedan, och läste snabbt igenom den för att hitta brister i hovrättens argumentation: Inte kan det väl vara möjligt att fantasifulla teckningar kan utgöra barnpornografi? Till min stora häpnad fann jag dock att hovrätten de facto har väldigt mycket på fötterna för sin (extensiva, trodde jag) tillämpning av brottsbalken.

Förbudet mot innehav av barnpornografiska bilder stadgas i BrB 16 kap 10a § st 1 p 5:

10 a § /Träder i kraft I:2011-01-01/ Den som
1. skildrar barn i pornografisk bild,
[...]
5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.
[...]


Något grovhugget kan den juridiska kuggfrågan sägas vara om bilderna faller inom lagrummets tillämpningsområde även då motivet är uppenbart fiktivt. Att även tecknade, målade eller på annat sätt framställda, bilder även faller inom lagens tillämpningsområde är självklart, eftersom lagstiftningen för att skydda barn som utsätts för övergrepp måste vara neutral i förhållande till upptagningsteknik. Men omfattar verkligen lagrummet bilder som skildrar en fiktiv händelse, där det sålunda inte finns någon person som har fått sina rättigheter kränkta; inget offer?

Hovrätten hänvisar härvidlag till förarbetena till barnpornografibrottets tillskapande på 80-talet och omplacering och utvidgning på 90-talet. Ur dessa förarbeten kan bland annat följande citat hämtas:

"Som motiv för kriminaliseringen har kommittén hänisat till den integritetsskada som kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster. [...] [S]om ytterligare motiv för en kriminalisering [kan] anföras att framställning och spridning av barnpornografiska alster är kränkande för barn över huvud taget." (prop. 1978/79:179 s. 8)


Även om motivet genom orden "kränkande för barn över huvud taget" förefaller syfta till omfatta all form av framställande barn i pornografiskt material (således även tecknade fiktiva barn), så finns det utrymme för en snävare tolkning. Det första motivet, vilket det senare motivet tar avstamp i, talar nämligen om den kränkning som uppstår när barn "medverkar vid tillkomsten" av sådana alster. Denna tolkning har även stöd i motivet för att även tecknade bilder ska inrymmas i tillämpningsområdet:

"Som skäl för kriminalisering [av även tecknade bilder] kan här i första hand åberopas att bilder av denna typ är kränkande för barn över huvud taget, inte bara för den som kan ha använts som modell." (a.prop. a.s.; min fetning.)


Lagstiftaren utgår sålunda från att det de facto finns ett barn som har utsatts för övergrepp vid tillskapandet av bilden. Man kan därför med fog ifrågasätta om det mot bakgrund av 1978-års proposition var lagstiftarens intention att förbjuda bilder som inte har någon koppling till en fysisk, och därmed skyddsvärd, person; bilder av exempelvis förevarande karaktär. Mot bakgrund av detta resonemang är det min uppfattning att man vid en teleologisk tolkning av lagtexten borde ha kunnat göra ett reduktionsslut, och därmed fria den tilltalade.

Kruxet är emellertid att detta teleologiska manöverutrymme totalt förintas i förarbetena till straffbestämmelsens omplacering och utvidning under slutet av 90-talet:

[Ä]ven teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda bilder kan vara barnpornografiska – oavsett om bilden kan antas föreställa ett verkligt övergrepp eller inte [...]. (prop. 1997/98:43 ss. 79 samt 159 f.; min fetning.)


Svea Hovrätt har sålunda inte något utrymme att tolka lagstiftningen på annat sätt än att även uppenbart fiktiva tecknade bilder, där något syddsvärt fysiskt offer inte existerar, ska klassificeras som barnpornografi. Hovrättens dom vad gäller om ifrågavarande bilder omfattas av förbudet mot barnpornografi är således strikt juridiskt helt korrekt.

Passus: Mårten Schultz ifrågasätter emellertid om straffbestämmelsen om barnpornografi som sådan är förenlig med våra grundlagar och EKMR, och framhåller att hovrätten nog borde ha gjort en laglighetsprövning av BrB 16 kap 10 a § (jml. RF 11 kap 14 §). Det är i sig en såväl intressant som relevant invändning, men jag är tveksam till om en hovrätt även vid en sådan bedömning skulle våga ge sig på den typen av totalt underkännande av en straffbestämmelse med över 30 år på nacken. Sådana invändningar bör prövas direkt vid lagrummets tillskapande, eller i annat fall omedelbart därefter. Schultz poäng torde sålunda snarare kunna adderas till skaran av argument för att Sverige behöver en konstitutionsdomstol.

Bara för att domen strikt juridiskt är korrekt, innebär emellertid inte detta att saken för den skull är utagerad. Domen illustrerar nämligen på ett ytterst tydligt sätt att förbudet mot innehav av barnpornografi går längre än vad som är motiverat med hänsyn till det skyddsvärda intresset. För självklart ska övergrepp mot barn beivras med rättsväsendets alla medel; det är bland det mest ohyggliga brott man kan begå. Men när även innehav av fiktiva illustrationer av fantasier är förbjudna, så förvandlas lagstiftningen till en morallag; en lag som beivrar brott utan offer; ytterst en lag som förbjuder uttryckandet vissa tankar och fantasier.

För vems rättigheter kränks av ett innehav av sådana bilder? Ingens. Inte ens om innehavet bottnar i att personen i fråga blir upphetsad av dem, skulle innehavet kränka någons rättigheter. Och så länge någon annans rättigheter inte blir kränkta måste man ha rätt till vilka fantasier som helst, oavsett hur sjuka och osmakliga vi andra må tycka att de är. Ska man därtill vara riktigt krass och cynisk så är det ju tusen gånger bättre att sådana personer tillgodoser sina perverterade begär med hjälp av fiktiva tecknade bilder, än bilder där verkliga, levande barn blir kränkta och utnyttjade. Faktiskt. Sedan kan man ju hoppas att de söker hjälp för sitt tillstånd, men det är en annan sak.

Dessvärre är jag övertygad om inget riksdagsparti skulle våga sig på att driva på för denna lilla men ack så principiellt viktiga avgränsning av det straffbara området. Vår vän seriekännaren får således finna sig i att bli klassad som en man som beblandar sig med barnpornografi, trots att han inte har haft bilder på verkliga barn och trots att han bara försökte göra sitt jobb - ett jobb som han med denna dom i bagaget troligtvis kommer ha svårt att återvända till.

Välkommen till rättsstaten Sverige. Året är 2011.

----
I media:
DN, SvD, AB, Dagens Juridik
----
Andra som bloggat:
Karl Malmqvist

7 kommentarer:

  1. Är det inte ett problem att ingen utomstående får se de olagliga bilderna: gör det inte helt lätt att avgöra exakt vad som är olagligt. Och finns det inte utrymme för att bedömningarna (a) varierar (b) ändras över tid (måhända mot en mer puritansk tolkning)?

    Ett annat problem måste vara att tecknade bilder är mer eller mindre stiliserade (från fotorealism, via t.ex. impressionism – en tur till Musée d'Orsay ger många exempel på vad Schuiten måste inspirerats av – till streckfigurer) och även mer eller mindre människolika fantasiväsen förekommer: kan fe-porr vara barnporr? Keruber, kattflickor, hundpojkar, smådjävlar, … vara barnporr?

    Ytterigare en poäng är månne att en roman inte kan anleda en fällande barnporrdom, men en grafisk roman kan (eller en illustrerad roman): en högst osympatisk asymmetri.

    SvaraRadera
  2. RFSUs nya upplysningsfilm "Sex på kartan" skildrar sex mellan två tecknade minderåriga.

    Jag kommer att polisanmäla RFSU för brott mot barnporrlagen.

    SvaraRadera
  3. @Anonym

    To late Mr/Mrs Anonym.
    Det har nån knäppgök redan gjort.

    Värt att upprepa:
    Välkommen till rättsstaten Sverige. Året är 2011.

    Greatings/Kafka

    SvaraRadera
  4. Filmen ”Sex på kartan” blir inte barnpornografi om den går igenom svensk filmcensur.

    Däremot så gjorde DN sig skyldiga genom att de på sin hemsida lagt upp en bild ifrån filmen där ett ungt par visas i en sexuell ställning.

    För övrigt så är det fortfarande lagligt att inneha porrfilmer som Tracy Lords gjorde med falsk ID kort när hon bara var 16-17 år.

    Och sist men inte minst, pornografiska bilder där en okänd person poserar som kan antas vara under 18år blir olagliga fast att personen kan vara 20-25 år gammal.
    T.ex så utvecklas kvinnor som under puberteten haft ätstörningar långsammare och räknas alltså till ”bilder av personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad”
    Det blir alltså olagligt med bilder av 25åriga kvinnor för att en nämndeman ifrån KD är emot pornografi.

    SvaraRadera
  5. Efter en lång period under 1900-talet av utveckling mot personlig frihet och liberalisering känner jag tyvärr att jag ser en tillbakagång orkestrerad av populistiska politiker, vissa starka intresseorganisationer och delar av näringslivet under de senaste åren. De här domarna är ytterligare ett exempel. Genom att blåsa upp problem som dokumenterade övergrepp på barn, terrorism mm till orealistiska proportioner skrämmer man upp den onitierade massan och trycker igenom lagstiftning med kraft eller smyger in den bakvägen. Det mest tragiska med hela den här historien är att domen precis som du och flera andra också har sagt säkert kan vara korrekt sett till lagens formulering. Det gör det ännu tydligare vad man egentligen hade för avsikter vid utformningen.

    Jag trodde aldrig jag skulle få se någon dömas för ett tankebrott i Sverige.

    SvaraRadera
  6. Lagprövning är högst relevant. Jag hoppas HD tar sig an målet.

    När det gäller konstitutionsdomstol så kan man väl säga så mycket att det är ett tveeggat svärd. Ja, det kan bli bättre, men man kan ju lika gärna befara att de domare som utnämns inte alls har den synen på livet, universum och allting för att det ska bli någon skillnad i praktiken.

    SvaraRadera
  7. Sverige verkar vara befolkat av en massa inskränkta idioter som blint tror på lagens ofelbarhet. När man börjar döma folk för deras fantasier är man ute på farlig mark. Våra domstolar befolkas av en massa senila åldringar med noll koll på verkligheten.

    SvaraRadera