onsdag 19 januari 2011

En garde pour l'amour de liberté



Igår publicerades två debattartiklar som på olika sätt handlar om frihet. Jag hoppas att detta kan vara startskottet på en framåtsyftande frihetlig debatt, för det behövs verkligen i Sverige.

Magnus Anderssons artikel i SvD är ett bidrag till Centerpartiets eftervalsanalys. Vikten av att inte vika ned sig i kampen för frihet, såväl personlig som ekonomisk, är ett återkommande tema i Anderssons artikel:

"Centerpartiet har möjligheten att befästa positionen som Sveriges frihetliga kraft. För att klara av det måste man våga förklara att man litar på människors vilja och förmåga att ta ansvar för sig själva. Det framtida Centerpartiet förväntar sig att friska människor tar stort ansvar och klarar stor frihet. [...] Sveriges frihetliga kraft strävar efter sänkta skatter, enklare företagsregler och en friare hyresmarknad. Inte för systemens skull, utan för människorna av kött och blod som berörs av politiken."


Gustav Fridolins artikel i DN får ses som en programförklaring för hans kandidatur till språkrör för Miljöpartiet; hans ambition är att plöja tillbaks partiet till mittens fåra. Även Fridolin talar varmt om frihet och tar avstamp i en historiebeskrivning av den liberale tänkaren Karl Staaff. Men skillnaden är att Fridolins definition av frihet är någonting som kommer uppifrån, med innebörden att människan undantagsvis tillåts vara fri inom de ramar som staten och sociala ingenjörer som Fridolin själv satt upp:

"I den idévärld som Staaff var del av skulle politiken användas för att ge människor frihet att förverkliga sina idéer och sig själva."

"Regeringen framstår som ideologiska motståndare till själva politiken. De verkar inte tro att något är möjligt att göra. I stället för visioner har regeringen jobbskatteavdrag."


För att ytterligare belysa kontrasten mellan Anderssons och Fridolins ingångsvärden i synen på personlig frihet och ansvar tål det att jämföras ett citat vardera från deras respektive texter:

Andersson: "[Man] måste [...] våga förklara att man litar på människors vilja och förmåga att ta ansvar för sig själva. Det framtida Centerpartiet förväntar sig att friska människor tar stort ansvar och klarar stor frihet."

Fridolin: "Staten kan inte befria människor från ansvar över sina egna liv, men politiken kan ge trygghet att våga tro på framtiden. (min fetning)


Notera ordvalet i Fridolins text: "Kan inte". Inte "ska inte", "får inte", "bör inte", utan "kan inte". Och jag tror inte att ordvalet är en slump. Jag tror nämligen att Fridolin innerst inne faktiskt skulle vilja just precis det: Befria människor från ansvar och låta politiker ta hand om allt och alla. Det är ju faktiskt vad det handlar om när Fridolin gladeligen omhuldar politiken som lösningen på alla problem. Mindre makt åt dig och mig och mer makt åt Fridolin.

I den första frihetliga duellen i eftervalsdebatten mellan Centerpartiet och Miljöpartiet står det således tveklöst 1-0. Touché, Andersson!

----
Exkurs:
Fridolin må vara historielärare, men hans historiebeskrivning av Karl Staaffs arv i artikelns kontext är tämligen historielös. Det faktum att Staaff i mångt och mycket stred för att minska statens inskränkning av den enskildes frihet och att skattetrycket på den tiden knappast överskred femtio procent, förefaller nämligen vara en historia som Fridolin gärna bortser från i sin skräddarsydda exposé.
För vidare läsning om detta, och för all del andra rökridåer i Fridolins artikel, hänvisar jag emellertid med glädje till Dick Erixons lysande inlägg i ämnet.
----
Andra som bloggat:
Böhlmark, Törnqvist, Mårtensson, Ankersjö, Sjöstedt, Röda Berget, Den hälsosamme ekonomisten, Schlaug, Peter Andersson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar