tisdag 30 november 2010

Miljövänsterns klimatbubbla


Sverige enligt Miljövänstern?


Det har för omväxlings skull varit några dagar kantade av ideologisk klimatdebatt, med all sannolikhet triggade av att COP16 i Mexiko precis har börjat.

På DN-debatt 28/11 skrev grundaren av Tällberg Foundation, Bo Ekman, en artikel på temat "Endast tillväxt kan klara jordens klimat och miljö." Ekman har flera bra poänger i artikeln:

"Miljörörelsen måste ta ställning till: Vems intresse representerar den? Naturens eller människans? Tillväxtkramarna måste ta ställning till den ekologiska bärkraften för framtida produktion och expansion. Den är en förutsättning för framtida värdetillväxt. Hur länge vågar man såga i den gren man sitter på?

[...]

Eftersom miljörörelsen håller sig på behörigt avstånd från att formulera de konkreta ekonomiska och sociala konsekvenserna för enskilda och företag av föreslagna åtgärder uppfattas den som abstrakt, utopisk eller dystopisk. Miljörörelsen framstår understundom som något av en självutnämnd högre moralisk kast, som vore det lite ädlare att ta hand om en försvarslös natur än om konsumerande människor.

I delar av miljörörelsen närs fortfarande drömmen om att ett ”Nej tack till tillväxt” skulle ta oss ur vårt predikament. Men man måste då precisera hur detta skall gå till i den politiska verkligheten: att ransonera och fördela energi- och miljöresurser och konsumtion, begränsning av antal barn per familj..."

Igår replikerade tillväxtfientliga Steg 3, om än i reducerad skara, med debattartikeln "Evig tillväxt löser inte jordens problem". Artikelförfattarna resonerar i termer av att tillväxten måste avstanna, och skulle förefalla vara rätt nöjda om tillväxten avstannat kring 50-talets nivåer. Nolltillväxt, kallar de sin tes för, och tar egentligen avstamp i teorin att när oljan tar slut är det kört.

Tänk, jag håller inte med. För utan den ökade tillväxten så skulle vi inte ha många av de fantastiska klimatsmarta innovationer som vi har idag. Internet skulle inte ha funnits och människor i andra delar av världen, typ Kina, som lyckats resa sig ur fattigdom just på grund av ekonomisk tillväxt, skulle fortfarande leva i svår missär. Och tillväxten är just garanten för att det inte kommer att vara kört oavsett om vi når peak oil eller ej, eftersom strävan efter tillväxt kommer att styra efterfrågan mot mer säker och klimatneutral energi. Och som Steg 3 säkert är medvetna om kan energi inte förgöras - bara omvandlas.

Appropå att sluta sig från omvärlden, så hade Vänsterpartisterna Jens Holm och Jonas Sjöstedt en debattartikel på Brännpunkt den 28/11 på temat klimatprotektionism (ett förövrigt välbekant tema för Holm).

Miljövänstern förefaller tro att vi befinner oss i en bubbla i Sverige; bara det vi gör på hemmaplan räknas och omvärlden påverkar oss inte. Personligen håller jag det som klokare att betrakta helheten och i linje därmed också rikta åtgärderna dit de gör mest nytta - dvs mest mindre CO2 för pengarna, typ.

Just de globala lösningarna - med öppna gränser och gemensamma krafttag - är också de som förespråkas i veckans huvudledare i The Economist (även om jag tycker att ledaren är lite väl dyster i sin ansats, men det kanske bara är jag som i min naivitet fortfarande är hopplöst optimistisk?). Det börjar således bli hög tid för Miljövänstern att spräcka sin klimatbubbla och inse att då vi lever i en global värd är även problemen såväl som lösningarna globala. Deal with it.

----
Läs också:
Per Ankersjö

måndag 29 november 2010

Framtidens bil är här



Läste precis i DN att elbilen Nissan Leaf har vunnit den Europeiska utmärkelsen "Årets bil 2011". Det som är så speciellt med detta är att det är första gången en elbil i konkurrens med konventionella bilar vinner utmärkelsen. Motiveringen ska lyda:

”Juryn bekräftade i dag att Nissan Leaf är ett genombrott för elbilar. Nissan Leaf är den första elbil som kan mäta sig med konventionella bilar på många sätt.”


Riktigt kul för oss som tror att framtiden inte finns i backspegeln. Jobbigt värre för bilfientliga Miljöpartister... ;)

----
Update 30/11
----
Mer i media:
SSD, GP
----
Bloggat:
Per Ankersjö

Händel(c)rikt i debatten

Det har varit ganska tyst i debatten från Centerpartiets sida sedan valet - i alla fall så vitt jag har hängt med. De senaste dagarna har det dock blivit ändring på det.

För en tid sedan sedan beslutade IF Metall att rösta igenom ett förslag till ungdomsavtal. Förslaget påminner minst sagt om modellen med avstampsjobb som Centerpartiet drivit. Därför budade Annie Johansson en uggla, symbolen för vishet och klokskap, till IF Metall. Gott så, IF Metall är mångt och mycket en förebild inom fackrörelsen och har många gånger tidigare gått före och visat vägen; det förtjänar de mycket riktigt beröm för.

Igår skrev den tillträdande partisekreterare, Michael Arthursson, om framtidens uppdrag för Centerpartiet: Att slå vakt om Liberalismen. Uppdraget är stort och förpliktigar också därefter. Mycket måste till för att vi på allvar ska förtjäna det förtroende vi därmed ber om att förvalta. Men med det sagt, känns det otroligt inspirerande att Arthursson så tydligt anger kursen för partiet. Det ger kraft att driva på i given riktning.

Idag utmanar den liberala tankesmedjan FORES LO:s protektionistiska arbetsmarknadspolitik. Liksom Lars Ohly och Vänsterpartiet vill LO nämligen i praktiken stänga den svenska arbetsmarknaden för utländsk arbetskraft: Svenska jobb ska vara reserverade för svenskar. Dumheterna i sådan politik beskrivs bra i FORES artikel, och har även varit föremål för tidigare inlägg i denna blogg. (Update 30/11: Missa inte heller Expressens ledare idag på samma tema!)

Idag skriver även riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Roger Tiefensee på Brännpunkt om EU:s jordbrukspolitik. Även om EU:s jordbrukspolitik i sig är ett stort skämt, som framförallt går ut på att hålla en dysfunktionell europeisk marknad under armarna och att hålla utomeuropeiska producenter utanför marknaden (till allas förfång), så håller jag med artikelförfattarna i att Sverige måste vara smarta i förhandlingarna för att på sikt kunna nå någon framgång i att liberalisera jordbrukspolitiken.

Avslutningsvis vill jag även tipsa om Johan Hedins inlägg på samma tema som denna bloggpost, där det även redogörs för en intressant C-intern diskussion i Nacka, där självaste Naturskyddsföreningen har känt sig manade att lägga sig i.

fredag 26 november 2010

Miljöpolitik 2.0 i Norra Djurgårdsstaden


Klipp från dagens Metro (bara online som pdf).


I dagens metro (bild ovan) förtydligar borgarrådet Per Ankersjö att pilotprojektet Norra Djurgårdsstaden inte handlar om att tvinga människor att leva på ett visst sätt.

Ankersjö talade även om projektet i sitt anförande i miljödelen av budgetdebatten i onsdags. Ankersjö sa då följande om Norra Djurgårdsstaden och den miljöpolitik som han har för avsikt att driva i Stockholm (hela anförandet kan du läsa här):

"Vi måste ha en miljöpolitik som tar hänsyn till medborgarnas behov och faktumet att dom är olika.

Ett bra exempel på hur vi gör det är Norra Djurgårdsstaden. Vad än tidningarna skriver så handlar det inte om att lära de boende hur de ska leva sina liv. Det handlar om att från den sekund du sätter nyckeln i låset till din nya lägenhet i Norra Djurgårdsstaden, så har du per automatik blivit en mer miljövänlig och klimatsmart människa. Utan att behöva ändra livsstil. Tack vare miljövänligt byggande, smarta tekniklösningar och grön IT så kan man leva som tidigare och ändå vara betydligt mer miljövänlig än tidigare.

Det är SÅ vi ska göra det. Vi ska inte ändra VAD vi gör, utan HUR vi gör det. Vi uppdaterar till miljöpolitik 2.0."


I ovan nämnda Metroartikel kritiserar även Timbros VD Markus Uvell de avsnitt i planen för Norra Djurgårdsstaden som handlar om visionen för de boendes livsstil. Och det är bara att hålla med. För även om denna del bara är just en vision, och ett mycket litet stycke av en ganska stor plan som framförallt handlar om tekniska lösningar, så är det ändå ett steg över gränsen. Därför är det utmärkt att Ankersjö är så tydlig med att dessa delar är olyckliga och betonar att fokus ska ligga vid de tenkiska lösningarna och innovationerna i stadsdelen.

För den politiska lösningen ligger inte i att tvinga människor att byta livsstil. En sådan modell är snarare kontraproduktiv. Nej, det handlar istället om att se till att de tekniska lösningarna i sig är energismarta och att det är lätt att vara miljövän. Resten är faktiskt upp till dig och mig.

onsdag 24 november 2010

Per Ankersjös anförande i miljödebatten

Nedan följer för den intresserade borgarrådet Per Ankersjös anförande i miljödelen av budgetdebatten idag:

Ordförande, fullmäktige!

När min dator hemma känner att antivirusprogrammet är lite för gammalt så brukar det dyka upp en liten bubbla som talar om att det är dags att uppdatera.

Samma sak kan jag känna när jag läser utspel från vissa oppositionspolitiker, organisationer eller vinklingar i media.

Synen på miljöpolitik i Sverige i stort behov av uppdatering.

Miljöpolitiken som vi känner den bygger mycket på den gammaldags 70-talssynen. En fabrik producerar en vara. Ur skorstenen kommer skum rök. Röken visar sig vara skadlig. Man stiftar en lag som förbjuder röken och stänger fabriken.

Så fungerar det sällan i Stockholm idag, eller i klimatdebatten. Istället är det vi själva som medborgare eller konsumenter som står i fokus. Det är vi själva som väljer maten vi köper, som väljer inomhustemperaturen, som bestämmer hur länge vi duschar, som bestämmer vilken bil vi köper och hur vi kör den. Eller var vi åker med familjen på semester.

Och en familj kan man inte konstatera som farlig för miljön för att sedan lagstifta emot den och lägga ned den.

Och det är just det här som många aktörer inom miljöpolitiken har lite svårt att fatta. Det gamla sättet med ett ovanifrånperspektiv fungerar inte när det gäller människor och deras behov. I alla fall inte om man vill ha resultat.

Trots det kommer det varje vecka krav, förslag och idéer på nya lagar över hur vi ska antingen ta makt från kommuner eller detaljstyra människors liv in i detalj.

Enligt detta gamla synsätt är medborgare som inte sett ljuset ett miljöproblem som ska fixas.

Ordförande, fullmäktige. Så ser inte jag och majoriteten på situationen.

Vi måste ha en miljöpolitik som tar hänsyn till medborgarnas behov och faktumet att dom är olika.

Ett bra exempel på hur vi gör det är Norra Djurgårdsstaden. Vad än tidningarna skriver så handlar det inte om att lära de boende hur de ska leva sina liv. Det handlar om att från den sekund du sätter nyckeln i låset till din nya lägenhet i Norra Djurgårdsstaden, så har du per automatik blivit en mer miljövänlig och klimatsmart människa. Utan att behöva ändra livsstil. Tack vare miljövänligt byggande, smarta tekniklösningar och grön IT så kan man leva som tidigare och ändå vara betydligt mer miljövänlig än tidigare.

Det är SÅ vi ska göra det. Vi ska inte ändra VAD vi gör, utan HUR vi gör det. Vi uppdaterar till miljöpolitik 2.0.

Med en sådan syn förstår man också varför vi satsar fem miljoner på miljöbilsprojektet snarare än att förstöra tillvaron för dem som måste åka bil.

Med en sådan syn förstår man att både bilister och cyklister måste kunna samsas på våra gator. Medan vissa partier och organisationer skapar fientlighet och motsättningar mellan trafikslagen så arbetar vi för att ALLA trafikslag ska fungera. Därför kommer vi att satsa BÅDE på fler cykelbanor, bättre renhållning och snöröjning OCH att förbättra kommunikationen mellan staden och cyklisterna.

Med en sådan syn är det naturligt att fortsätta samarbeta med både medborgare, företag och även internationellt när det gäller klimatpolitiken. Inte för att skriva människor på näsan, utan för att samarbeta och sprida kunskap. Till det här avsätter vi speciella pengar, både hos miljö- och hälsoskyddsnämnden och stadsmiljörådet.

Vår syn på miljöpolitiken är att den ska bedrivas i stadens alla förvaltningar, nämnder och styrelser. Miljöfrågor är också mer än bara Miljöförvaltningens verksamhet, men det är miljö- och hälsoskyddsnämnden som har kompetensen och ska därför vara expertnämnd när det gäller miljöfrågor. Det gäller inte minst i energieffektiviseringsfrågor där vi nu finansierar Energicentrum för 2011.

Vi kommer också att inrätta Stadsmiljörådet nästa år, med egen budget och egen personal. Men själva syftet med stadsmiljörådet är att dels vara nämnds- och förvaltningsövergripande och dels hantera frågor som stockholmarna ofta betraktar som just miljöfrågor, som exempelvis program, för cykling och parker.

När det gäller grönområden så har vi kommit överens om att inrätta två naturreservat under mandatperioden.

Ordförande, fullmäktige. Stockholm är under 2010 miljöhuvudstad i Europa. Med den här budgeten och med ett nytt synsätt på miljöfrågorna, där vi arbetar MED medborgarna istället för att misstro dem, är jag övertygad om att vi kommer att vara en miljöhuvudstad i Europa för lång tid framöver.

Budgetdebatt i fullmäktige, Gruppledardebatt



Det har blivit dags för budgetdebatt i stadshuset i dagarna tu. Dagen inleddes med en gruppledardebatt som var förvånansvärt underhållande. Finansborgarrådet Sten Nordin (M) imponerade rejält på mig med sina kvicka underfundigheter som till och med fick hans motdebattanter att skratta högt.

Jag må vara partisk, men det i särklass bästa anförandet stod ändå Per Ankersjö för. Frihet i alla dess vackra former löpte som en ledstjärna genom hela inledningsanförandet, och Ankersjö passade även på att ifrågasätta om oppositionens förslag att höja skatten med 6o öre verkligen på sikt skulle räcka för att finansiera den politik som de företräder.

Ankersjös liknelser mellan oppositionens budgetar och olika TV-program togs även väl emot av åhörarna i salen och på pressläktaren:

"Vänsterpartiets budget påminner mig om Antikrundan. Vänsterpartiets idéer är nämligen som hämtade ur TV-programmet: Någonting som gått i arv generation efter generation och som ingen riktigt kan förklara hur de kom i ens ägo. Och liksom antikviteterna har Vänsterpartiets förslag en förmåga att behäftas med astronomiska summor. Det är rättvisemiljarder, jämlikhetsmiljarder, framtidsmiljarder, återköpta centrumanläggningar och energibolag. Stockholmarna undrar, precis som deltagarna i Antikrundan, bara en sak: Vad kostar det egentligen?

Miljöpartiet påminner om Idol. Många yngre fans, men i det rödgröna samarbetet hänger de löst. Och ju mer de sjunger ut om sin politik, desto större risk att bli bortröstad.

Socialdemokraterna. Om jag vore elak så vore det lätt så här efter valet att säga Biggest Loser. Men jag är ju inte så elak, så det får istället bli TV-programmet Byggfällan, med tanke på att Socialdemokraterna allt mer anammar Miljöpartiets bostadspolitik."


(I sammanhanget bör kanske också nämnas Per Bolunds (Mp) kvicka replik på samma tema, när han jämförde alliansens budget med SvT:s "ung och bortskämd" - även om jag av uppenbara skäl vill bedyra att Bolund helt är ute och cyklar...)


Avslutningsvis så introducerade även Per Ankersjö i egenskap av stadsmiljöborgarråd det nya begreppet "miljöpolitik 2.0":

"Tillsammans formar vi i majoriteten en framtidsinriktad miljöpolitik som bygger på ett positivt synsätt, inte på förbud och försämrad livskvalitet. Istället för att förändra VAD vi gör ska vi förändra HUR vi gör det."


Ovanifrånperspektivet i miljödebatten har därmed fått sig en utmanare, och jag ser med anledning av detta också fram emot miljödebatten senare ikväll, då Ankersjö får spänna sina muskler mot oppositionen.

----
I media:
SR, DN, SvD
----
För den som vill
följa debatten streamas den live på Stockholms stads hemsida (länk för idag respektive imorgon).

fredag 19 november 2010

Upp som en sol, ner som en palmkaka



Veronica Palm är en av de hetaste kandidaterna att ta över (S)kutan efter Mona Sahlin. Idag intervjuvas hon av dagens industri och meddelar där att hon vill avskaffa RUT-avdraget, införa en förmögenhetsskatt och är emot jobbskatteavdraget.

Känner vi igen denna politiska agenda månne? Ja, just det - det var precis de paradfrågorna som (S) gick till val på samma år som deras väljarstöd nådde de lägsta nivåerna på 100 år!

Osis Palm, där rök nog dina chanser. Bättre lycka nästa gång.

----
Läs även:
Tokmoderaten, Folkkapitalism

torsdag 18 november 2010

Några röster om gårdsförsäljning

Igår skrev jag några rader om utredningen om gårdsförsäljning. Idag noterar jag att minst två ledarredaktioner har kommenterat nyheten. De har också valt helt olika infallsvinklar.

Expressen siktar in sig på att friskt kritisera överregleringen i förslaget:

"Sverige måste inte ständigt överreglera med hänvisning till EU. Politiker måste inte skylla sina ställningstaganden på att "EU bestämt" si eller så. I det fall kommissionen eller slutligen EU-domstolen ändå skulle ha synpunkter på regelverket får de väl åtgärdas då.

Låt alltså svenska vinproducenter och bryggerier sälja sina varor till besökare. Det behöver inte vara så himla krångligt."



UNT väljer en helt anna väg, och målar upp ett skräckscenario utan dess like:

"[I] den andra vågskålen finns ju folkhälsan. Om förslaget blir verklighet kommer det att öppna för en mängd små och stora ”systembolag” landet runt. Och kanske dygnet runt.

[...]

Få tänker sig att någon med alkoholproblem åker ned och införskaffar tio burkar extrastark öl bakom macken en fredagskväll, och återvänder hem till sin oroliga familj. Men också detta kan bli en konsekvens av fri ”gårdsförsäljning”."



Jag kanske har missförstått allting, men jag tror knappast att gårdsförsäljningen är det stora hotet mot "folkhälsan". Men UNT verkar på fullaste allvar tro att de lokala småskaliga vinproducenterna och ölbryggarna kommer att satsa på "extrastarka" drycker i syfte att kränga dessa till alkoholister. Och jag som in min enfald trodde att deras produkter snarare vore att betrakta som tämligen exklusiva. Sedan kan man även fråga sig vilken småföretagare som kommer vilja ha öppet dygnet runt - av pin kiv också, om man ska tro artikelförfattaren? Jag undrar om kundunderlaget ute i myllan verkligen räcker till det.

Skärpning UNT, tror ni ens själva på denna domedagsprofetia? "Hotet mot folkhälsan" torde då snarare ligga i den utbredda svartförsäljningen av billig öl och sprit som våra rigida alokholregler och -skatter i allra högsta grad ligger bakom. Men det skulle UNT aldrig våga säga. Istället skyddar man det statliga monopolet och pekar finger och misstänkliggör den småskalige producenten på landsbygden. Det är liksom mer klädsamt så.

onsdag 17 november 2010

Google maps, gränsstrider och vattenskotrar

"Hur var det nu jag skulle göra när jag kom till Stilla Havet?"


I förra veckan skrev jag om en gränsstrid i Latinamerika som blossat upp på grund av ett fel i Google maps.

I söndags kunde DN vidare berätta om Googles dualistiska världsbeskrivning, beroende på om din ISP finns i Kina eller Indien.

Som om detta inte vore nog, verkar Googles vägbeskrivningsavdelning även ha bakat in små PR-trick i sin tämligen välanvända tjänst. Bilden ovan visar vägbeskrivningen för sökningen "Japan till Kina": Vattenskoter över Stilla havet är då ett av råden. För den som vill vara lite mer miljövänlig rekommenderas istället resan "Tokyo till New York" alternativt "Sydney, Kanada till Sydney, Australien" alternativt "Kina till New York", där man istället uppmanas paddla kajak över samma ocean...

Säga vad man vill om Google, men underhållning både högt och lågt bjuds det på i alla fall!

Michael Arthursson ny partisekreterare i C



För någon timme sedan stod det klart att Michael Arthursson tar över posten som partisekreterare för Centerpartiet.

Arthursson var såväl mitt förhandstips som förstahandsval, så jag är fullständigt övertygad om att han kommer att göra ett lysande jobb! Stort grattis Micke!

----
I media:
DN, SvD, AB, Exp, SR

Andra som bloggat:Johan Pettersson, Elias Giertz, Johan Hedin, Annie Johansson

----
Update 17/11:
Noterar att Högberg har vaknat till liv och skrivit några rader om den nye partisekreteraren. Inför valet i september spådde otaliga S-bloggar nästan dagligdags att Centerpartiet skulle åka ur riksdagen. För att detta också skulle bli en självuppfyllande profetia hade man som taktik att ropa "Stureplanscentern" så snart man kunde. Taktiken gick väl sådär får man väl säga.

Men skam den som ger sig! Det är fyra år kvar till nästa val och redan nu spår sagde Högberg att Centerpartiet kommer att åka ur riksdagen. Anledningen? Stureplanscentern förstås!

Om detta är en uppvisning av vad Socialdemokraternas "förnyelseprocess" ska resultera i, ja då borde nog Högberg snarare vara orolig för sitt eget partis framtid. Lite mer fantasi skulle man ju kunna ha hoppats på.

Högberg drar direkt kopplingen Arthursson-Stureplanscentern, men han konstaterar också att han inte vet så mycket om Arthursson. Låt mig då bara för tydlighetens skull konfirmera att det stämmer. Högberg har inte en susning om Arthurssons kompetens eller bakgrund.

Ja till gårdsförsäljning!



Flera nyhetskanaler rapporterar idag om gårdsförsäljningsutredningens slutsatser. I utredningen, som inom kort kommer att läggas fram, föreslås det att lokala producenter av alkoholhaltiga drycker ska få sälja sina egna produkter på sina gårdar.

Det är ett mycket positivt besked! Självklart ska producenterna få sälja sina egna varor på plats, något annat är bara dumheter. Nu håller vi bara tummarna för att Eskil Erlandsson lyckas få gehör för detta i regeringen, eftersom Kd och Fp redan har börjat trilskas...

----
I media:
DN 1, DN 2, SvD, GP, R&D

Andra som bloggat:
Motpol, Sveriges bryggerier, Svenska ölfrämjandet, Alltid rött alltid rätt, Röda Malmö

Green: Hemlösas problem löses med en smart phone



Monica Green (S) är känd för sina inte alltid helt genomtänkta utspel. I våras var det ett utspel om incest som slutligen resulterade i en 180 graders dubbelpudel med volt från Green.

Greens utspel igår från talarstolen i riksdagen spelar i samma klass. På fullaste allvar ställer Green IT-ministern Anna-Karin Hatt (C) mot väggen med frågan om hon har tänkt att genomföra en reform för att minska IT-klyftan,

"för att uteliggarna ska få en liten dator i fickan."

Ännu en i raden av kompetenta Socialdemokrater som positionerar sig för att ta vid efter Sahlin. Lycka till, Green!



----
Missa inte heller Greens försvarstal på Expressens debattsida, "Förlåt mig alla som jag sårade", efter incest-historien, där bland annat följande fantastiska citat står att finna:

"Jag brukar tycka att politiker ska lägga sig i det mesta."

Tipstack:
Ingrid Lundqvist

tisdag 16 november 2010

Norra Djurgårdsstaden gav kanin i Stadshuset

Äldre- och ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M)
tillsammans med Veckans kanin-kaninen.


Vi var många som gick igångalla cylindrar i förra veckan när DN kunde "avslöja" stadens planer för de boende i det nya prestigeprojektet Norra Djurgårdsstaden. Ansvarigt borgarråd, Joakim Larsson (M), hamnade genast i skottlinjen och fick utså frän kritik i såväl bloggar som Newsmill. Själv sparade jag heller inte på orden, även om jag inte gick till angrepp mot Larsson eller hans parti, utan mot påfundet att vilja strömlinjeforma de boende som sådant.

Idag kulminerade dock frågan, minst sagt, när Larsson först utanför vår gemensamma arbetsplats och sedan på väg mot Husby fick sällskap av en viss kanin: Veckans kanin-kaninen.Om det fanns något system för att beta på vem som blir framröstad i nästa program, skulle jag således kunna tjäna en rejäl hacka!

Jag kan väl egentligen tycka att kaninutmärkelsen är lite overkill. Även om det i miljöprogrammet för Norra Djurgårdsstaden finns vissa skrivningar som är tämligen olämpliga (se ssk s 32 f), så handlar det inte om så långtgående saker som listas i DN:s artikel. Det förefaller snarare röra sig om en scoopsökande DN-journalist som med kreativt bruk av sax och penna lyckats skapa en mycket bättre story än vad hon egentligen har belägg för.

Å andra sidan tycker jag att det är bra att en sådan viktig principfråga får så mycket uppmärksamhet. Det håller regleringsivriga politiker och tjänstemän på spänn (ingen nämnd, ingen glömd), och får dem att tänka både ett och två varv extra innan de försöker med strömlinjeformat. Och vikten av det kan man inte nog understryka.

Vad gäller Joakim Larsson, avslutningsvis, är det bara att gratulera. Han är så pass sympatisk och klok att han vet att utnyttja detta dråpliga kaninjära sällskap till sin fördel; för med tanke på hur svårt det är att göra sig ett namn som lokalpolitiker - även som borgarråd i Stockholm - får han snarast betrakta detta som gratis PR.

----
Update 17/11:
Sagde Borgarråd har nu även kommenterat kaninepisoden på sin blogg, och där finns även ännu en bild att skåda.

söndag 14 november 2010

Sahlins bokslut

Jag sitter nu och lyssnar på Socialdemokraternas presskonferens. Mona Sahlin meddelade precis att hon avgår som partiordförande i samband med partiets extrakongress.

Det var väl ett ganska väntat besked med tanke på Socialdemokraternas historiska valnederlag i kombination med den senaste tidens kalabalik inför öppna ridåer. Däremot så bäddar Sahlins val av tidpunkt för detta besked för ett intressant scenario där vi med all sannolikhet även fortsattvis kommer att få se en lång rad utspel från centralt placerade Socialdemokrater i syfte att stärka sin egen position, samtidigt som namnspekulationerna utifrån nu kommer att explodera.

Enligt Sahlin själv så hade hon redan bestämt sig för att avgå när hon krävde hela partistyrelsen och VU:s avgång. Med den informationen i hand kan man inte undgå att fråga sig hur Sahlin egentligen tänkte med utspelet? Det var ju startskottet för den totala och offentliga implodering av den annars så sammansvetsade Socialdemokratiska rörelsen. Om det fanns några personliga motiv bakom Sahlins krav kommer vi sannolikt aldrig få veta.

Mona Sahlin kommer nu att lämna svensk rikspolitik - i samband med att hon avgår som partiordförande kommer hon nämligen även att ställa sin riksdagsplats till förfogande. Det är faktiskt att man tycker lite synd om Sahlin vid denna hennes karriärs bokslut. Hon har i merparten av hennes liv varit en engagerad och skicklig politiker - det kan man inte säga någonting om. I en annan tid skulle hon säkerligen ha kunnat gått till historien som en av de stora Socialdemokratiska ledarna. Men istället kommer sannolikt hennes namn framgent att förknippas med en chokladbit och den definitiva slutpunkten för den gamla, regerande Socialdemokratin. Och det är faktiskt inte helt rättvist.

fredag 12 november 2010

Den personliga integriteten är nyckeln till framtiden


I en ledare i the Economist beskrivs möjligheterna med framtidens teknik - "smart systems" - och ska man lite på ledarskribenten är det verkligen en ljus framtid vi går till mötes. Men, slås det fast, med detta följer också en parallell, mörkare sida: Mer komplex teknik och mer data att processa innebär mindre integritet.

Artikeln avslutas därför med slutsatsen att möjligheterna med framtidens teknik är avhängig att systemen är transparenta och att den enskilde själv tillåts förfoga över sin integritet. Annars kommer tekniken med alla dess fördelar aldrig att accepteras.

Det är tänkvärda ord i dessa digra tider.

(S)ocialdemokraternas (s)nurriga (s)kattepolitik

DN:s Stockholmsuppslag igår

Gårdagens DN var en ganska komisk läsning. Samtidigt som det står klart att Alliansen, utan att ha behövt röra skatten, har lyckats förmå Stockholm att gå drygt två miljarder plus, meddelar Socialdemokraterna att man vill höja skatten med 60 öre - motsvarande cirka 1800 kr/år för en normalinkomsttagare - för att öka stadens kassa med en miljard.

Per Gudmundsson sammanfattar skillnaden mellan Alliansens- och Socialdemokraternas politik på ett förtjänstfullt sätt:


"Alltså. Socialdemokraterna vill höja skatten och få in en miljard. Alliansen håller nere skatten, satsar på arbetslinjen, och drar in två miljarder kronor extra."



I dagens DN slår Thomas Östros ett slag för en skattereform som ska utmynna i internationellt "konkurrenskraftiga" skatter. För ett land med en av världens högsta marginalskatter måste det rimligen innebära att Östros eftersöker lägre och mer tillplattade skatter. Det i sig är ju en välkomnad insikt, men lite snurrigt blir det eftersom det minst sagt var annat ljud i skällan för bara några månader sedan...

Medan den Socialdemokratiska ledningen imploderar förefaller således partiet även sett till det politiska innehållet lida av en identitetskris. Frågan är bara hur trovärdig Socialdemokraternas "nya" skattepolitik är med både en historiebeskrivning och en budbärare som saknar all form av verklighetsförankring...

----
Andra som bloggat på temat:
Sten Nordin, Per Ankersjö, Lotta Edholm, Sanna Rayman, ETR, Johan Ingerö, Hannes Hervieu, Thomas Böhlmark,

onsdag 10 november 2010

Krisnivån inom S har uppnåt Godwin-status

Eller hur ska man annars tolka gästinlägget hos s-info-bloggaren Eva Hillén Ahlström?

"Jag kan inte se någon skillnad mellan Nazisterna och Nya Moderaterna."

I andra delar av partiet meddelar Mona Sahlin att hon ställer sin plats i partistyrelsen och VU till förfogande, men att hon själv inte har några tankar på att avgå. Något spår av en framåtsyftande och konstruktiv eftervalsanalys finns inte. Istället lägger övriga i S-ledningen kraft på att skylla valnederlaget på varandra.

Krisen inom Socialdemokratin förefaller för en utomstående betraktare bli svårare och djupare för varje dag som passerar: Socialdemokraternas ledning är ockuperad med ett internt blamegame, medan partiets begåvningsreserv klappar Godwin på axeln och jämför sjukförsäkringsreformen med förintelsen.

Det är verkligen tur för sossarna att det är fyra år kvar till nästa val. De har nämligen en hel del uppstädning att göra i partiet till dess, om de alls ska ha någon chans att revanschera sig. Och uppenbarligen gäller detta både högt och lågt i den Socialdemokratiska hierarkin.

tisdag 9 november 2010

S-märkt ledarsida kritiseras för lögner i valrörelsen


I januari anmäldes av CUF två s-märkta ledarsidor till pressombudsmannen (se tidigare inlägg [1] och [2]). Anledningen var att de hade publicerat falska citat av Magnus Andersson. Tidningarna i fråga var Västerbottens Folkblad och Arbetarbladet, och de valde också att hantera saken lite olika: VF bad om ursäkt, medan Arbetarbladet fortsatte på inslagen väg.

Idag kom så pressombudsmannens avgörande: En rekomendation till Pressens Opinionsnämnd att Arbetarbladet inte kan undgå pressetiskt klander.

En liten seger för David-Magnus mot Sosse-Goliat, men en viktig sådan i ljuset av den smutsiga valrörelsen. Nu ser vi med spänning fram emot när PON publicerar sitt beslut.

----
Tidigare media:
Dagens Media, Ljusnan, Norran, UNT, Medievärlden

Senaste politikermodet: Strömlinjeformat


Dagens Nyheter rapporterar idag om det prestigefyllda projektet Norra Djurgårdsstaden. Tydligen ska människorna som bor där strömlinjeformas till miljö- och hälsoperfektionism vad gäller deras leverne.

Missförstå mig rätt, jag gillar projektet. Det är utmärkt att man har ett effektiviseringstänk när det gäller nybyggnation, och det gäller allt från energianvändning och andra miljöaspekter till kollektivtrafik och tillgång till cykelvägar och grönområden. Att projektet också kan få internationell hjälp med tekniska lösningar och finansiering, plus den PR det innebär att vara en av 16 stadsdelar i världen som ingår i "Climate positive development program", är ju inte heller så illa. Dessutom måste jag erkänna att förslaget att ersätta de gamla stålgasklockorna med ett bostadshus på höjden är riktigt coolt.

Men jag blir uppriktigt riktigt orolig när jag läser dagens DN, eftersom man i projektet inte verkar nöja sig med att pilla i stadsplaneringen utan även vill lägga sig hur människorna som bor där ska leva sina liv. Där går faktiskt gränsen.

Det är utmärkt att man vid nybyggnation ser till att förutsättningarna finns för att källsortera, cykla, åka kollektivt, motionera et cetera finns - men huruvida man faktiskt väljer att göra det måste vara upp till var och en. Det är en synnerligen arrogant attityd som uppenbarar sig när politikerna uppenbarligen medelst "Boskola, områdesambasadörer, nätverk och olika aktiviteter" söker strömlinjeforma de boende efter sin egen vision av perfektion. Ja, det är rent av en otäck ambition, om man drar det till sin spets, eftersom det helt och fullt suddar ut den redan allt för tänjda gränsen för vad politiker får och bör lägga sig i.
----
Noterar att Johan Hedin var något snabbare att kommentera denna nyhet; lika väntat som glädjande är han inne på samma spår som undertecknad.

In Google we trust

Personligen tror jag dock att den Nicaraguanska armén mot bättre vetande använde Googles kartografiska fadäs som svepskäl för att kunna anfalla Costa Rica. Men oavsett vilket lär det bli svårt att med framgång skylla incidenten på Google, även om de Nicaraguanska politikerna väl inte vore värda sitt ämbete om de inte försökte...

tisdag 2 november 2010

Afghanistanuppgörelsen: Lars Ohly har rätt!


Lars Ohly gästade i morse SvT:s morgonsoffa för att tala om Afghanistanuppgörelsen (c:a 10 minuter in i klippet ovan). Där kommenterade han Peter Erikssons uttalande att den blocköverskridande Afghanistanuppgörelsen är "ungefär densamma som de rödgrönas", att "skillnaden är väldigt liten", på följande sätt:


"Man försöker låtsas som om det här är i närheten av den rödgröna överenskommelsen som vi gick till val på. Det är det inte!"



Här har ni förklaringen till min rubrik: I detta har Lars Ohly helt rätt. Vänsteroppositionen gick nämligen till val på att truppnärvaron skulle börja minska redan i början av nästa år och att trupperna skulle vara fullt tillbakadragna år 2013. Man hävdade därtill oriktigt att strategin var hämtad från den så kallade Kabulkonferensen - någonting som Mona Sahlin också kritiserades för.

I den nuvarande uppgörelsen talar man istället om en övergång från stridande till stödjande trupp, vilket man har för ambition ska vara klart år 2014. Det handlar således om en nedtrappning i takt med att afghanerna själva är kapabla att ta över ansvaret, och ingalunda om en fullskalig reträtt med absolut tidsfrist. Det vill säga - den här gången - helt i linje med Kabulkonferensens slutsatser.


Att S och Mp överger den rödgröna uppgörelsen är dock ingenting jag genom detta inlägg har för avsikt att håna Mona Sahlin och Peter Eriksson för. Tvärtom. Det hedrar dem att de lämnade den omöjlige Ohly bakom sig och gick med på att förhandla med regeringen. Våra svenska män och kvinnor som varje dag utför hjältedåd i Afghanistan förtjänar det. Liksom i allra högsta grad afghanerna.


----

Staffan Danielsson bloggar på temat. Läs också The Economists ledare för en lite mer udda, men för all del intressant, infallsvinkel i ämnet.

Sahlin grävde en gång en grop

28 oktober. Mona Sahlin kommenterar mitt under brinnande drev det faktum att Sofia Arkelsten låtit Shell betala för en studieresa som hon åkt på:

"- Hon visade prov på otroligt dåligt omdöme som riksdagsledamot."

"- Som politiker får det aldrig råda minsta tvivel om att inte går att köpas."

"Enligt Sahlin har hon själv aldrig gått med på att bjudas på en resa.
- Aldrig. Inbjudningar kommer ofta. Men antingen så tackar man nej, eller så betalar man."

19 - 24 oktober. Mona Sahlin låter sig, tillsammans med sin son, bjudas på två friplåtar per dag, fem av sex matchdagar under Stockholm Open. Hoppsan!

Sofia Arkelsten bjöds på en studieresa. Sahlin bjöds på underhållning, och lät även sin son dra nytta av hennes framskjutna position. Vem är det egentligen som visat prov på dåligt omdöme?

Sahlin förklarar via ett pressmeddelande att det är skillnad mellan att "närvara vid ett stort idrottsarrangemang" och att "ta emot en resa av ett multinationellt oljebolag som vill påverka i en politisk fråga". Jag håller med. Skillnaden är att det andra är nytta och det ena är nöje. Sahlin hävdar i och för sig att man som riksdagsledamot även ska "representera Sverige". Fair enough - men vad gjorde hennes son där i så fall? Och vad gäller invändningen att man kan bli påverkad i en politisk fråga, är det bara att läsa innantill det sista Sahlin skriver i sitt eget pressmeddelande: "Svensk idrott ska stödjas, även av oss politiker i riksdagen." Tjänster och gentjänster alltså?

Ärligt talat så vet jag inte om jag tycker att Sahlins bjudning kan klassificeras som muta, och jag tycker inte att det är speciellt intressant att spekulera i det - även om det i sig är mycket mer gränsfall än Arkelstens dito. Det är upp till åklagaren att avgöra om det var otillbörligt, och upp till S-väljarna att avgöra om de tycker att det är lämpligt av sin ledare att låta andra betala för eget nöje (vilket i sig är en intressant aspekt eftersom Sahlins svansföring i frågan ju annars brukar vara tämligen hög). Däremot så är det synnerligen pinsamt för Sahlin att hennes kastade sten blev en backfire. Gamla ordspråk håller längst.

----
I media: AB1, AB2, Exp1, Exp2, DN1, DN2, SvD
----
Andra som bloggat: Magnus Andersson, Gudmundsson, Tokmoderaten

måndag 1 november 2010

Konsekvensen av ett klart obefogat drev

Överåklagaren har nu meddelat att det inte ens blir någon utredning om mutbrott mot Sofia Arkelsten. Så pass lätt väger alltså uppgifterna som fyllt åtskilliga spaltmeter, och för all del även löpmeter, i såväl dags- som kvällspressen de senaste dagarna.

Om man skulle bilda sig en uppfattning i frågan baserat blott på tidningarnas krigsrubriker skulle man kunna tro att det var solklart att Arkelsten är korrupt; eller "blivit köp" - som Mona Sahlin så omdömesfullt uttryckte det. Men uppgifterna räckte alltså inte ens till en förundersökning.

Det väcker flera frågor.

- För det första, om medias roll.

Vi har nu på kort tid fått uppleva två storskaliga och - vill jag påstå - fullständigt grundlösa mediadrev. Först mot Sven-Otto Littorin, och nu mot Sofia Arkelsten. Medias jakt på politiskt blod tar sig allt otrevligare uttryck och jag anser för min del att detta är någonting som branschen själva måste ta en rejäl diskussion kring.

Medias granskande funktion är otroligt viktig i en demokrati. Men när jakten på snaskigaste repotagen gör att man bortser från allt sunt förnuft, alla rimliga proportioner och all respekt för individen bakom den offentliga personen, ja då handlar det inte om granskande journalistik längre. Då är det sensationsjournalistik och skvallerpress. Då är det att sko sig på en persons olycka - en olycka som man själv i allra högsta grad har varit med om att skapa. Då kan man verkligen börja tala om vad som är moraliskt rätt och fel.

I denna bittra historia är det väldigt få journalister som inte blint har hakat på mediadrevet och jagat nya byk att dra fram; även om det egentligen inte fanns något byk utan bara indicier. En av dem som dock har behandlat cirkusen på ett nyktert sätt är Maria Eriksson på SvD, och det ska hon verkligen ha credd för.

- För det andra, om varför denna historia överhuvudtaget blev en historia.

Har Arkelsten gjort någonting exceptionellt märkligt i sin roll som riksdagsledamot? Nej, knappast. Dylika "bjudresor" - eller "studieresor", om det är snälla lobbyorganisationer som ligger bakom dem - torde inte vara så ovanligt förekommande. Till och med en av oppositionens största gaphalsar i ämnet - Gustav Fridolin (mp) - har låtit sig bjudas på dylika resor. Vad är då skillnaden? Det finns egentligen bara en, och det är att det är det otäcka företaget Shell som ligger bakom Arkelstens resa.


- Slutsatsen, om hur kommentarerna efter överåklagarens besked ser ut.

Såväl Lena Melin på Aftonbladet som Johannes Forssberg på Expressen anser att beslutet var väntat. Okej, så ingen av er trodde egentligen att det rörde sig om korruption eller mutbrott? Bara att det enligt er uppfattning var "olämpligt"?

Jag vet att det inte är ni som ansvarar för era respektive tidningars nyhetsrapportering, men ni måste hålla med om att det är lite märkligt att ni inte sa detta tidigare - när drevet i era tidningar var på full rulle. Och dessutom: Hur väl rimmar detta med Aftonbladets ledarsidas krigsrubriker "Vem har köpt Moderaterna?" och "Shell kan egentligen köpa hela Moderaterna", eller för all del Forssbergs egen ledare, där han uttryckligen kallar Arkelsten för "naiv och korkad"?

Ni slår båda fast att reglerna på området är otydliga. Varför är det då Arkelsten som får bära hundhuvudet? Vi vet ju att detta är någonting som många andra riksdagsledamöter begagnar sig av. Varför just Arkelsten? Pinsamt nog för er båda nämner ni också anledningen: Oljebolaget. Shell. Det är anledningen. Det är för att det är skillnad på lobbyism och lobbyism. Hade det varit WWF hade det med all sannolikhet inte varit samma sak. Och det är anledningen till att det är media som har rört sig på fel sida i olämplighetens gränsland i denna historia. Inte Arkelsten.

----
I media: SvD, DN, Exp, AB
----
Andra som bloggat: Mary X Jensen, Edvin Alam, Högberg