fredag 29 oktober 2010

Från drev till paparazzi


Nu har mediadrevet mot Arkelsten verkligen tagit otrevliga proportioner. Expressen stoltserar idag med paparazzibilder på en gråtande Arkelsten.
Grattis. Ni har lyckats bevisa att Arkelsten är mänsklig. Att hon inte skakar av sig det drev ni i allra högsta grad är delaktiga i med en axelryckning. Att även hon har känslor. Jag antar att ni är stolta över er bedrift; att ni är nöjda över er själva, att det känns schyst: "Vi fick henne, vi fick henne som fan - och vi fick det på bild." Grattis. Ni lyckades slå Aftonbladet i att passera anständighetens gräns. Skämmes ta mig fan.
----
Hanif Bali skriver mycket läsvärt om att så gott som alla riksdagsledamöter torde vara skyldiga till "synden" som Arkelsten nu blir offentligt lynchad för.
Jonas Morian tycker även han att det har gått för långt nu - även om han, till skillnad från mig, tycker att Arkelsten faktiskt har gjort bort sig. (Ärligt talat Morian, vad är det för skillnad på att sitta i en bolagsstyrelse och i styrelsen för en fackförening? Vad är det för skillnad att bli bjuden på en studieresa av ett oljebolag eller RFSU?)
Per Ankersjö skriver om vikten av att man som politiker insamlar information på bredden och hur oglamouröst detta egentligen är.

Ett drev med skygglappar som jagar päron i en äpplegård

Det pågår just nu ett fullskaligt mediadrev mot Sofia Arkelsten. Det är bra att offentliga personer granskas av media, men det är en viss skillnad mot den kollektiva hybris som mediasverige återigen förefaller ha drabbats av. Nu har till och med de obligatoriska skygglapparna blivit så stora att man helt och hållet tappat fokus och förmåga att skilja på äpplen och päron.

I dagens Metro, strax ovanför en stor bild på Arkelsten, pryds ett repotage av rubriken "De omutbara - en svensk myt". I löptexten jämförs indirekt utredningen mot Arkelsten med mutskandalen i Göteborg - ni vet där ett antal kommunpolitiker i Göteborg tillskansade sig semesterresor och annat för egen vinning i utbyte mot att favorisera en viss entreprenör för kommunens räkning. Långt ifrån samma sak, men drevlogiken har väl å andra sidan heller aldrig varit logisk...



I SvT:s morgonsoffa, var i morse en Socialdemokrat och en Miljöpartist inbjudna att diskutera Moderaten Arkelsten. (Jepp, det är det som kallas för opartisk public service!) Där ondgjorde sig Gustav Fridolin över att Arkelsten lät sig bjudas på en informationsresa av ett oljebolag, och förklarade att Shell minsan inte är någon lanthandel. Att Fridolin själv låtit sig bjudas på liknande resor av RFSU och därtill motionerat om ökat offentligt stöd till exempelvis RFSU, är däremot en helt annan sak. Mannen på de högsta av hästar menar nämligen att det är "skillnad på folkrörelser och bolag"...

Mona Sahlin är även hon inne lite på samma sak. Sahlin tycker att det är omdömeslöst (och med tanke på Sahlins track-record borde ju hon verkligen veta vad som krävs för det!) att en miljöpolitiker låter sig bjudas på en resa av ett oljebolag. Jag funderar på om det hade varit annorlunda för Sahlin om det var WWF eller Greenpeace eller ett solcellföretag som hade stått som värdar? Oavsett vilket tycker Sahlin i alla fall att man istället ska tacka nej, "eller så betalar man."...

Det där sista är verkligen intressant, och då tänker jag inte på de associationer man får av Sahlins egna förhållande till att "betala själv". Nej, det är nämligen så att riksdagsledamöterna givetvis ska vara ute och röra på sig, prata med olika intressenter och besöka relevanta platser och anläggningar - allt i syfte att bilda sig en så fullständig bild av frågan som möjligt innan man går till beslut. Just precis det som Arkelsten har gjort. Frågan är således vem som ska stå för kostnaderna för sådana informationsresor. Det kokar ner till två alternativ - antingen skattebetalarna, eller intressenten själv. Det är här Sahlin tycker att du och jag ska stå för fiolerna. Och det är här jag inte håller med. Vill exempelvis Shell lobba på våra riksdagsledamöter vill inte jag behöva betala för det. Det tycker jag gott att Shell kan göra själva.

Någon måtta på idotin får det således vara. Det är en principiell skillnad mellan Göteborgshärvan och Arkelstenutredningen, likväl som det inte är någon principiell skillnad mellan en resa sponsrad av RFSU eller Shell. Det är självklart att media ska granska dylika lobbyresor så att något otillbörligt inte inträffat. Men då måste de också granska det på ett sakligt och holistiskt sätt. Publicera fullständiga deltagarlistor på alla de evenemang som Arkelsten varit med på vettja! Jag lovar att det finns en och annan sosse som hakat med på tåget. Då kanske vi kan skippa det omotiverade och osmakliga drevet mot Arkelsten, bara för att hon råkar vara ny partisekreterare för Moderaterna.

----
I media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, AB1, AB2, AB3, AB4
Andra som bloggat: Magnus Andersson, Johan Hedin, Tokmoderaten, Mary X Jensen, Carl B Hamilton
----
Update 29/10: Missa inte för allt i världen Maria Erikssons lysande ledare i SvD på samma tema. Hade jag sett den tidigare hade jag inte behövt skriva detta inlägg; hon sammanfattar allt det jag ville säga på ett mycket skickligt sätt.

fredag 22 oktober 2010

Afghanistan: Sahlin måste sluta gömma sig bakom Ohly

Tidningen Fokus menar i sitt senaste nummer att de fredsbevarande insatserna i Afghanistan i själva verket är ett krig som drivs av överbefälhavarens egna intressen. Helt sonika konkluderar man temaartikeln med att:

"Alla ska sluta upp bakom Sverker Göransons krig."


Det kan vara den mest osmakliga kommentar till Afghanistaninsatsen jag har läst. Skämmes ta mig fan. Snacka om att reducera någonting så stort och svårt och viktigt till kvällstidningsnivå. Snacka om att inte alls förstå vad det handlar om.

Någon som däremot vet vad det handlar om är Gustaf Fahl, chef för FS 19 på plats i Afghanistan. I total kontrast till Fokus temaartikel skriver Fahl på brännpunkt om just precis det som Afghanistandebatten borde handla om: Varför vi är där och vad priset av en reträtt skulle vara.

Men Vänsterpartiet bortser från detta och vill att Sverige ska lämna Afghanistan med en gång. Motiveringen är att säkerhetsläget har försämrats. Det är med andra ord för farligt. Istället vill man att vi bara ska satsa på bistånd. Den naivitet som präglar Vänsterpartiets försvars- och utrikespolitik är helt ofattbar. För finns det någon förutom Lars Ohly med kamrater som tror att en fullskalig reträtt inte skulle leda till att flickskolorna bränns, förtrycket återvänder och biståndet försnillas?

När obekräftade källor sedan uppger att Alliansen är beredda att göra vissa eftergifter för att få med Vänsterpartiet på en bred politisk uppgörelse, väljer Lars Ohly att spotta i regeringens utsträckta hand. Hans kommentar till dessa uppgifter kan knappast betraktas som förhandlingsfrämjande eller diplomatisk:

"Verkligheten har visat att regeringen hade fel och att vi hade mer rätt än dem när vi lade vår rödgröna överenskommelse. När de nu förflyttar sig i riktning mot oss så bekräftar de detta."

Det är därmed hög tid för Mona Sahlin att sluta gömma sig bakom Lars Ohly. Att han inte är förmögen att ta ansvar vet vi sedan tidigare. Men någon form av ansvarskänsla måste man ha som partiledare för Sverige största parti. Om inte annat så för afghanernas skull. Eller har hon redan glömt sina egna slutsatser från besöket i Afghanistan...?

torsdag 21 oktober 2010

Nytt jobb, nya utmaningar




Jag har nu
varit ett drygt år på Centerpartiets riksdagskansli. Det har verkligen varit en spännande tid; många intressanta politiska frågor och uppdrag, framförallt i samband med valrörelsen, och många fantastiska arbetskamrater. Men nu väntar nya uppmaningar.

Från och med på måndag (25/10) flyttar jag från riksdagen till stadshuset, och samma dag börjar min tjänst som biträdande borgarrådssekreterare hos stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (c). Det är lika spännande som hedersamt att få vara med och starta upp detta från scratch - det var ju över trettio år sedan vi hade ett Centerpartistiskt borgarråd i Stockholm.

Min förhoppning och ambition är att vi ska kunna driva en liberal och resultatorienterad miljöpolitik för Stockholm, som är effektiv utan att vara krånglig, och som bevarar grönområden samtidigt som staden tillåts växa och moderniseras. Och med Per vid rodret kan vi inte misslyckas :)

Vi får se hur min nya tjänst kommer att påverka mitt bloggande, men jag hoppas att jag kan fortsätta i någorlunda samma tempo.

Då återstår det bara att tacka alla fantastiska kollegor på riksdagskansliet för denna gång. Vi råkas säkert snart igen ;)

Äras dem som äras bör

Jag läste Johan Norbergs kolumn i Metro på tunnelbanan i morse. Den handlade om vem som bör äras för den mirakulösa räddningsinsatsen som kom till de 33 chilenska gruvarbetarnas undsättning. Jag kom på mig själv att med gåshud på armarna stå och nicka och le, där jag stod, inträngd bland alla människor i rusningstrafiken. Det Norberg beskrev var så otroligt stort och vackert.


Jo, räddningen var ett mirakel, men det var människan som skapade det. Det var ett resultat av de instängdas väldiga disciplin under väntan, men först och främst av den remarkabla teknik som har utvecklats de senaste åren. Hade olyckan skett för 20 år sedan hade gruvarbetarna inte haft en chans, nu överöste företag från hela världen dem med teknik så avancerad att de flesta inte vet att den finns.

De fick videomobiler som fungerade under 700 000 ton sten och de fick kläder gjorda av kopparfiber, som stoppade bakterier och infektioner – och odör. För att undvika ras i det smala hål som gruvarbetarna fick mat och medicin genom lades ett avancerat metalliskt gel på väggarna. Ett japanskt företag sände en supersmidig fiberoptisk kabel för kommunikation som kunde böjas hur mycket som helst för att nå fram.

Otroligast av allt var det amerikanska företaget Schramms enorma T130-borr, som borrade sig igenom 40 meter urberg om dagen i sneda vinklar. Det fanns inga kända sätt att få upp folk ur det smala schakt som borrades upp, så rymdstyrelsen NASA och den chilenska marinen fick under stark tidspress uppfinna en ny slags räddningskapsel på samma sätt som man designar nya rymdfarkoster.

De obesjungna hjältarna i dramat var forskare, ingenjörer och entreprenörer. När gruvarbetarna äntligen fick se dagens ljus gick flera av dem ned på knä och tackade Gud. De borde nog ha tackat den mänskliga vetgirigheten och uppfinningsrikedomen i stället.


Människan är ganska fantasktisk ändå, bara vi får förutsättningar att vara det.

Passus: Att Norberg dessutom tar avstamp i Ciceros arkiv gör inte det hela sämre!

onsdag 20 oktober 2010

För vem ska Stockholm byggas?

Trygg Hansa-huset. Lika betydelsefullt för Stockholm som det kungliga slottet?


Det pågår just nu en debatt om Trygg Hansa-huset på Kungsholmen. Fastighetsägaren vill riva delar av byggnaden för att göra plats för en större och mer funktionell byggnad. Och lika troget som en strejkande fransos börjar skönhetsrådet och Folkpartiet mfl att streta emot.

Tydligen har den gråa betongklossen samma skyddsvärde som det kungliga slottet. Man tror inte det är sant... Hur kan det vara så?

Svaret på denna befängdhet förefaller desvärre lika absurd som befängdheten i sig: Det ter sig som att de högljudda konservativa krafterna i debatten om Stockholms stadsbyggnad använder kulturminnesmärkningen som ett verktyg för att förhindra minsta förändring av staden. Det är nämligen så att den planerade ombyggnaden tillkännagavs den 25 mars 2009, varmed byggnaden därefter, den 17 april samma år, kulturmärktes i högsta blåklass. Vilket sammanträffande! Är det verkligen så kulturminnesmärkningen var tänkt att fungera?

För egen del tycker jag att man bör ställa sig frågan för vem staden bör byggas. Är det för dem som bor och verkar i staden, både nu och i framtiden, eller är det för avdankade arkitekter och konservativa nostalgiker? Är det för ett flertal eller för ett fåtal?

Själv vill jag se den täta, moderna och gröna staden växa fram. Och då måste man också få riva en betongkloss eller två utan kostsamt gnäll. För ärligt talat - någon måtta får det faktiskt vara på galenskaperna: Det är ju inte slottet som man föreslår ska rivas.

måndag 18 oktober 2010

Peking klara för Allsvenskan!

Nu blir det ett off topic-inlägg igen, men jag kan inte låta bli att lyfta att IFK Norrköping äntligen är tillbaks i Allsvenskan igen - där vi hör hemma!

Jag hoppas att man har lyckats bygga den lagkänsla som krävs för att kunna hålla sig kvar i Allsvenskan nästa år, för klarar vi bara den första säsongen är jag övertygad om att vi kommer att kunna etablera oss som ett topplag igen.

Forza Peking!

fredag 15 oktober 2010

ELDR: Gör Datalagringsdirektivet frivilligt!

Jag befinner mig just nu i Helsingfors på ELDR:s (Europas liberala parti) årliga kongress. Inför kongressen hade Centerpartiet föreslagit en resolution om Datalagringsdirektivet. Syftet med resolutionen är att sätta press på kommissionen inför översynen av DLD genom att lyfta fram de argument som talar mot lagstiftningen samt trycka på den kompromisslösning som Centerpartiet föreslagit.



Resolutionen i sin helhet:



Resolution on the Data Retention Directive

Notes that:

- The Data Retention Directive (
Directive 2006/24/EC) was adopted March 15 2006 by the European Parliament and the Council and should have been implemented by the Member States before March 15 2009;

- The Data Retention Directive stipulates that Member States shall ensure that providers of publicly available electronic communications services or of a public communications network are obligated to retain the data on communication for a period of six months to two years;

- The Commission no later than 15 September 2010 shall submit to the European Parliament and the Council an evaluation of the application of the Data Retention Directive and its impacts, with a view to determining whether it is necessary to amend the provisions of the Directive;

Recognizes that:

- Under article 8 of the European Convention on Human Rights, everyone has the right to respect for his private and family life, his home and his correspondence;

Recalls:

- The ELDR resolution "
The citizen's right to free communication and freedom of expression in an online world" of November 2009, where the member parties were encouraged to abolish the Data Rentention Directive;

- That the European Court of Human Rights on December 4 2008 in the case of
S. and Marper v. The United Kingdom held that the retention of personal data of persons suspected but not convicted of offences was in violation of Article 8 of the European Convention on Human Rights;

- That the High Courts of eg.
Germany and Romania have rejected the implementations of the Data Retention Directive;

- That the High Courts of eg.
Sweden and Ireland has asked the European Court of Justice for a preliminary ruling on the Data Retention Directive;

- Recalls that the European Court of Justice on January 29 2008 in the case C-275/06, productores de Música de España (Promusicae) v. Telefónica de España SAU, held that the Member States were not obliged to explicitly implement all provisions of, inter alia, Directive 2004/48/EG, since the Members States must find a fair balance between the competing public and private interests when implementing a directive;

- Notes with concern that citizens’ right to free communication, integrity and respect for his private life and communication in a digital world are being increasingly limited;

- Stresses that the right to respect for everyone’s private life and communication is a fundamental right, and that there shall be no interference by a public authority with the exercise of these rights except such as is proportionate, in accordance with the law and is necessary in a democratic society;

- Firmly believes, since the Data Retention Directive stipulates that personal data on communication shall be retained for all citizens, not only those suspected for an offence, for a significant amount of time, that the Directive fails to strike a fair balance between the public interest and the citizens’ right to respect for his private life and communication;

- Calls on the Commission to revoke the Data Retention Directive, or alternatively to suggest an amendment of the Data Retention Directive in line with the ruling of the European Court of Justice in case C-275/06, rendering the implementation of the Data Retention Directive voluntarily for the Member States.



Jag själv försvarade vår resolution under förarbetet i en av kongressens work groups under gårdagen, och idag i plenum intog Lena Ek podiet för att mana på våra systerpartier i Europa att stödja resolutionen. Uppenbarligen gjorde Ek bra ifrån sig eftersom det slutade med att inte någon delegation röstade emot.

Med en rungande majoritet ställde sig således Europas liberala partier bakom vår linje i DLD - att Kommissionen antingen ska dra tillbaka direktivet eller göra det frivilligt för medlemsstaterna att implementera. På så vis skulle vi i Sverige kunna välja att avstå från implementeringen, vilket ju inte är möjligt idag eftersom vi är skyldiga att införa direktivet hur gärna vi än skulle vilja låta bli.

Genom att vi nu har Europas liberaler bakom oss har vi alltså kommit ett steg närmare vårt mål om frivillighet. Med andra ord en liten men mycket viktig delseger i kampen mot DLD.
----
Update 16/10: Jag noterar att DN nu också har skrivit om våra framgångar.

torsdag 14 oktober 2010

Åter efter bloggtorka

Det har varit lite torka på bloggen de senaste dagarna. Jag hoppas dock kunna bryta den trenden nu.

Jag noterade igår att riksdagens gruppledare beslutade att inte bevilja Thomas Bodström ledighet för sin resa till USA. Det var ett överraskande men positivt beslut. Och det handlar inte om skadeglädje. Det handlar om att reglerna för riksdagens arbete måste gälla lika för alla - även en socialdemokratisk fixstjärna. Bodström har ju tidigare svajat rejält i gråzonerna: skolkat från voteringar och utskott och gjort reklam för sina böcker från riksdagens talarstol, för att nämna ett par exempel. Och detta utan märkbara konsekvenser. Därför är det bra att Bodström nu tvingas ta sitt riksdagsuppdrag på allvar - det är ett stor förtroende som inte bör behandla så lättvindligt som Bodström stundtals har gjort.

måndag 4 oktober 2010

Framåtsyftande eftervalsanalys: Om S och SD

Detta inlägg är en del av Kent Perssons veckovisa bloggdebatt. Tyvärr hann jag inte skriva detta inlägg i förra veckan, men det får gå ändå.

Temat för bloggdebatten var "valanalys med blicken i framtiden". Jag har därför tänkt att viga detta inlägg åt ett ämne som jag hittills ännu inte berört: Sverigedemokraterna.

"Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande."

Det var Mona Sahlins mantra under valrörelsen. Jag tillhörde dem som tyckte att det var vansinnigt ostrategiskt att använda SD som slagträ i valdebatten. Detta eftersom det dels gav SD större betydelse än de förtjänar, och dels förstärkte bilden av dem som martyrer - vilket var den mediastrategi som banade väg för SD in i riksdagen; en disciplin som Jimmie Åkesson också bemästrar på ett minst sagt skickligt sätt.

Nu, efter valet, låter det dock något annorlunda från Sahlin. Det där med passivt inflytande har glömts bort. I två viktiga symbolfrågor - val av talman och Afghanistantrupperna - har hon och hennes oppositionskamrater meddelat att de tänker lansera en egen politisk linje; därmed servera SD vågmästarrollen på ett silverfat.

Varför gör då Mona Sahlin såhär? Ja, min högst personliga analys är att hon vill sätta Fredrik Reinfeldts minoritetsregering på prov; än så länge anser inte Sahlin att det är kört för henne att få bilda en egen regering, det är bland annat därför hon fortfarande sitter kvar som partiledare, S totala valfiasko till trots. Men för att få den chansen måste hon se till att göra livet surt för Reinfeldt.

Valet av talman idag får därmed bli ett lackmustest på min tes. Sahlin har nämligen en möjlighet att gå segrande ur slaget hur rösterna än faller: Om Härstedt blir vald kan Sahlin nämligen stolt konstatera att "Alliansen med en gång förlorade sin första omröstning, och hur ska de då kunna styra riket på egen hand?", och om Westerberg blir vald kommer Sahlin istället kunna konstatera att "redan i första omröstningen behövde Alliansen ta hjälp av SD - det var det här vi varnade för!".

Strategiskt smart, om än retoriskt fult, kan det tyckas. På kort sikt, kan jag möjligtvis hålla med. På lång sikt är det däremot urkorkat, även från ett strategiskt perspektiv. Om Mona Sahlin och hennes vänner även i fortsättningen har för avsikt att använda SD som politisktslagträ mot Alliansen kommer det bara att gynna Sverigedemokraterna. Förlorarna kommer att vara alla som bor i Sverige eftersom inga viktiga beslut kommer att kunna fattas av en riksdag där vilda västern råder.

Jag hoppas att jag har fel och att Socialdemokraterna genom sitt agerande idag också kommer att bevisa det. Det sista Sverige behöver just nu är ett blame-game med ett SD i mitten och en Jimmie Åkesson som kan resa sig över galenskaperna och i sammanhanget framstå som ansvarsfull och sympatisk. Det är nämligen precis vad SD vill just nu.

fredag 1 oktober 2010

Välj GMO fritt





Jag störde mig med en gång på City Gross reklamkampanj mot GMO (genetiskt modifierade organismer). Reklamen känns rakt igenom infantil, för vad City Gross bygger sitt motstånd mot GMO på är tämligen oklart. På deras egna kampanjsida motiveras ställningstagandet på följande sätt:


"Visste du att över en fjärdedel av alla svenska grisar får foder som innehåller GMO (genmodifierad organism). Ingen vet vad det får för konsekvenser i framtiden. Därför säger vi nej till GMO-foder."


Alltså, City Gross vet inte om GMO över huvud taget får några som helst konsekvenser i framtiden, därför säger de nej. Säger de då även nej till kokade tomater, chips och transfetter? Dessa kan ju vara riktigt hälsovådliga enligt olika rapporter. Och på det principiella planet, säger de även nej till mobiltelefoner, etanol och bergvärme? För ärligt talat, vet vi vad detta får för konsekvenser i framtiden?


Jag tycker faktiskt att det är problem att City Gross drar sin opinionsbildarlans mot ett så pass viktigt vetenskapsområde när de bara bygger sina slutsatser på fördomar om GMO, och inte vetenskap. Därtill är det problematiskt att de gör det under den falska förevändningen att det skulle handla om att ge kunden ökad valfrihet:


"Vi påstår inte att GMO är farligt för människor och djur men vi vill att våra kunder ska få chansen att göra ett medvetet val. Därför garanterar vi att allt vårt färska, svenska fläskkött kommer från grisar som fått växa upp utan GMO-foder."



Med andra ord: "Vi vill att våra kunder ska göra rätt val, därför tar vi bort valmöjligheten." Snacka om att dumförklara sina kunder. Om inte City Gross reklamkampanj hade dragits med en särskrivning hade jag dock ställt upp på den vilken dag som helst. Jag uppmanar nämligen alla att: Välj GMO fritt.