onsdag 29 september 2010

Peter Erikssons gåta

På frågan om Peter Eriksson tror att Vänsterpartiet känner sig akterseglade av att Fredrik Reinfeldt kontaktat Socialdemokraterna och Miljöpartiet, svarar Eriksson:

Nej, men det är i och för sig inte så förvånande att de borgerliga inte är så pigga på att prata med Vänsterpartiet


Eriksson har rätt - det är inte speciellt förvånande. Vad som dock fortfarande förvånar mig är att Miljöpartiet inte har några betänkligheter kring att på allomfattande front samarbeta med Vänsterpartiet. Det är för mig en gåta.

fredag 24 september 2010

Annie Johansson leder eftervalsanaly(c)en

Centerpartiets Partistyrelse meddelade för en stund sedan att Annie Johansson utsetts till att leda eftervalsanalysen. Klockrent beslut, jag kan inte tänka mig någon annan som passar bättre för det jobbet.

Valseger 2014, here we go :)

Alla dessa [...] spekulationer...

Jag tror att Expressen lider av rejäl nyhetstorka. Deras toppnyhet idag är att källor inom Centerpartiet spår Maud Olofssons avgång (har vi hört det förr?). För att stärka sitt case har de skickat ut en enkät till ett okänt antal "förtroendevalda centerpartister" och konstaterar triumferande att:


"I Expressens unika eftervalsenkät svarar 45 procent av de aktiva centerpolitikerna att de tror att Maud Olofssons dagar är räknade."


I marginalen till höger om artikeln redovisas hela undersökningen. Där framkommer det att 55 procent istället svarat att de tror att Olofsson kommer att leda Centerpartiet i valet 2014. En majoritet av de som svarat stödjer således inte Expressens tes - men det nämns givetvis inte i brödtexten (vem är förvånad?). Därtill redovisas inte svarsfrekvensen på enkäten, varmed det är omöjligt att avgöra om undersökningen säger någonting över huvud taget.

Jag är så vansinnigt trött på alla dessa spekulationer. I synnerhet när man därtill försöker understödja dem med hjälp av tesdrivande kvasiundersökningar. Sic.

----
Johan Hedin bloggar på förekommen anledning istället om Annie Johansson och hans förhoppning om att hon blir statsråd. Själv håller jag alla tummar i kors för att så också ska bli fallet; Oh, what a joy!

Ett rimligt krav

Såväl DN som SvD rapporterar idag om försvarsmaktens "ultimatum" till sina anställda. Det rör förutsättningen att man som anställd vid försvarsmakten ska vara beredd på att tjänstgöra i utlandsstyrkorna. Huruvida det är ett ultimatum i ordets rätta bemärkelse är svårt att avgöra - artiklarna (båda bygger på TT) känns tämligen dramaturgiskt vinklade på det området - men oavsett vilket tycker jag att det är ett rimligt krav att ställa.

Är man yrkes- eller reservofficer i försvarsmakten och därigenom uppbär ersättning för sin anställning är det för mig självklart att man också är beredd att utföra alla uppgifter som ligger inom arbetsgivarens kärnverksamhet. Skriver man inte under på det eller tycker att villkoren är för dåliga, ja då bör man nog fundera på om man har valt rätt yrkeskarriär.

Vad gäller de civilanställda tycker jag även där att det finns en klar poäng med en sådan anställningsklausul. Det är ju inte så att försvarsmakten helt godtyckligt eller av djävulskap kommer att skicka iväg sina anställda på utlandstjänstgöring. Men det kan tänkas uppstå situationer då även ekonomer eller jurister behöver utföra uppdrag på plats - givetvis inte som stridande förband, utan inom ramen för deras yrkesroll. Då är det också rimligt att alla anställda ställer upp på det.

Jag tycker att kravet är fullt rimligt och jag ställer mig sålunda frågande till varför det ens blir en nyhet av detta. Är det verkligen så konstigt att det finns ett krav på de anställda att fullgöra de uppgifter som ligger inom verksamhetens kärnområde - på vilken annan arbetsplats tar vi inte det för givet?

torsdag 23 september 2010

Gallo-rapporten: Tre fel och inte ett rätt

Gallo-rapporten antogs i dagarna av Europaparlamentet.

Rapporten är en styggelse av sällan skådat slag. Den efterlyser en starkare IPRED-lagstiftning, att IPRED2 (den straffrättsliga delen av IPRED) ska slutförhandlas, hotar principen om mere conduit och efterlyser åtgärder som i praktiken innebär att tullen ska kunna beslagta exempelvis iPods och laptops vid blotta misstanke om att det finns illegala kopior av upphovsrättsskyddat material på dem. Dessutom är den ett praktexempel på att det finns parlamentariker som inte har koll på vad fildelning är (exempelvis står det att läsa i rapporten att "fildelning kan skada hälsan" och att "det finns en koppling mellan fildelning och organiserad brottslighet"). För att nämna några av knäppheterna.

Piraterna var starkt bidragande till att Socialisterna och De gröna lade fram en alternativ rapport där alla ursprungliga stolligheter var borta. Tyvärr fick Socialisterna och piraternas gröna gruppvänner på köpet in skrivningar som handlar om att utreda en "Cultural Flat Rate", dvs en form av bredbandsskatt, för att kompensera upphovsrättsinnehavare. Detta är så urbota korkat att jag inte orkar lista alla argument mot, men nedan följer i alla fall några:
  • För det första anser jag som liberal att någon annan inte ska behöva betala för min konsumtion av film och musik etc;
  • För det andra tycker jag inte att politiker ska avgöra vad som är tillräckligt fin "kultur" för att ha rätt till finansiering (någonstans måste man ju dra gränsen, skulle exempelvis porrindustrin ha rätt till finansiering via denna skatt? Hur hög skulle skatten i så fall behöva vara?);
  • För det tredje skulle ett sådant system vara oerhört lätt att manipulera och mjölka på pengar;
  • För det fjärde är detta definitivt inte någonting som EU ska pyssla med.

Även den liberala gruppen, ALDE, lade fram ett eget förslag. Där var Lena Ek en stark aktör som försökte få med sig gruppen på en linje som motsvarade piraternas: Det vill säga bort med allt skräp plus att hålla skrivningar om CFR utanför rapporten. Det gick en bit, men inte hela vägen. Eks insatser förärades dock med en guldstjärna från Hax.


Inför omröstningen ställdes således parlamentarikerna inför tre alternativ:

  • Gallo-rapporten: Katastrofal, i ordets rätta bemärkelse
  • ALDE: Bättre, men fortfarande allt för dålig på många punkter
  • S&D + Greens: Klart bäst, men med otäcka skrivningar om CFR

Tre fel och inte något bra alternativ att välja på med andra ord. Jag hade nog röstat emot alla tre om jag själv hade varit parlamentariker. Möjligen röstat blankt på S&D + Greens, men CFR hade i alla fall gjort det helt omöjligt för mig att rösta för. Jag uppfattar det som att EK resonerade på samma sätt. Därför röstade hon enligt min uppfattning helt rätt, även om det för Hax bara räckte till en silverstjärna denna gång ;)

----

Andra som bloggat:

Hax - Listar hur de svenska parlamentarikerna röstade och delar ut stjärnor och platser i skamvrån

Christian Engström - Om Miljöpartisternas svek

Erik Hultin - Om Lena Eks fingertoppskänsla

I'm in denial

Tjugosex röster. Det är allt som skiljer Alliansen från egen majoritet. Nitton i Göteborg och sju i Värmland. Tjugosex röster. Det är helt ofattbart.


Tjugosex röster. Det är 0,0004 % av det totala antalet avlagda röster i riksdagsvalet 2010. Ändå motsvarar dessa tjugosex röster, eller fyra tusendelars promille, två mandat i riksdagen. Det är uppenbart att det svenska valsystemet lider av grova fel. Det är uppenbart att det svenska valsystemet måste göras om för att undvika dylika obilliga resultat i framtiden. Problemet är att grundlagen då måste ändras, vilket (i) innebär att det tidigast kan ske inför 2018 års val, och (ii) är föga troligt att det kommer att ske till dess eftersom en grundlagsreform precis har genomförts. Men nu har vi det valsystem vi har i Sverige och då är det viktigt att allt går rätt. Marginalerna tillåter inte misstag.


Tjogusex röster. Sällan har räkningen av onsdagsrösterna varit så spännande och så viktig som i år. Sällan har en enstaka röst, eller ett enstaka misstag, kunnat ha sådan betydelse. Därför är det helt oacceptabelt att rapporter om misstag vid rösträkningen nu börjar dyka upp i media. I Arvika har 50 röster som misstänks vara ogiltiga behandlats på ett sådant sätt att deras giltighet inte kan omprövas. Med tanke på att det bara skiljer sju röster i Värmland kan det vara ett avgörande misstag. I Halmstad har man glömt vidarebefordra över 600 förtidsröster till olika valkretsar runt om i landet. De kan därmed inte läggas till valresultatet. 600 personer som nekas sin rätt att rösta på grund av slarv. Och bland dem kan de avgörande rösterna finnas. Det är fullständigt oacceptabelt. Det får bara inte hända.


Tjugosex röster. Fyra tusendelars promille. Femtio sumpade och sexhundra bortslarvade röster. Två mandat. Valresultatet måste överklagas. Till dess, I'm in denial.

----

I media: AB 1, AB 2, AB 3, DN 1, DN 2, DN 3, Exp 1, Exp 2, Exp 3, Exp 4, Exp 5

----

Update kl 13:00: SvD meddelar nu att det i själva verket rör sig om 800 röster i skillnad. Det spelar ingen roll. Min slutsats att valsystemet för framtida vals skull bör ändras och att resultatet med anledning av misstagen bör överklagas kvarstår. Så även faktumet att jag är in denial.

fredag 17 september 2010

Datalagringsdirektivet trumfar IPRED - bra eller dåligt?

Jag läste igår på DN.se att det första IPRED-målet i Sverige nu skickas till EG-domstolen för förhandsavgörande. Anledning är att försvaret har invänt att IPRED-lagstiftningen är i konflikt med det antagna, men i Sverige ännu inte implementerade, Datalgaringsdirektivet. (Beslutet från HD.)

I grund och botten är detta bra. För det första för att vi får en ordentlig prövning av hur IPRED-direktivet ska tolkas, för det andra för att vi får en prövning av om EU:s hastigt ihopsydda lapptäcke av direktiv på internetområdet verkligen håller i sömmarna.

Knäckfrågan är hur man ska tolka art 1 och art 4 i DLD, där det slås fast att de lagrade uppgifterna endast får användas för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott, samt att endast behöriga myndigheter får ges tillgång till uppgifterna. IPRED ger som bekant rättighetsinnehavare möjlighet att via domstol få tillgång till samma typ av uppgifter, varmed det finns en uppenbar konflikt mellan de båda direktiven om vem som har rätt att få ut uppgifter. De uppgifter som IPRED tar sikte på ska ju nämligen lagras enligt DLD, och får då bara lämnas ut till behöriga myndigheter. Mikael Nilsson skriver mer om detta.

För egen del har jag således strikt objektivt svårt att se någon annan slutsats än att DLD gör det omöjligt för operatörerna att lämna ut uppgifter till andra än behöriga myndigheter, och i så fall endast i syfte att lösa grov brottslighet (vilket en uppladdning av några ljudböcker knappast kan klassificeras som). Mycket talar för att detta skulle kunna bli en tämligen pinsam dom för EU-institutionerna, där ett tidigare direktiv underkänns på grund av att man inte tagit det i beaktan vi tillskapandet av ett senare.

Men jag är inte odelat hoppfull. EG-domstolen har rätt att tolka direktiven utifrån den samlade EG-rätten. Därmed har de också rätt att slå fast hur hela eller delar av direktiven ska läsas. Det finns alltså en möjlighet att EG-domstolen helt sonika konstaterar att direktiven inte är i konflikt med varandra - BAU. Därtill håller Kommissionen just nu på med en översyn av DLD. Det är inte helt otänkbart att de tagit intryck av HD:s hänskjutning av IPRED-målet till EG-domstolen och därmed planerar förändringar av DLD som skulle undanröja det hinder för att tillämpa båda direktiven som eventuellt finns. Skulle EG-domstolen då komma fram till att en konflikt föreligger i det hänskjutna fallet skulle det visserligen skydda Ephones kund i detta fall (eftersom direktivändringen knappast kan åberopas retroaktivt), men hjälpa föga för alla kommande IPRED-mål.

Fråga har även uppkommit huruvida HD:s beslut kan tas som intäkt för att skjuta på implementeringen av DLD i Sverige. Det var även en av de frågor som Lena Ek och Christian Engström skickade till Cecilia Malmström. Även om Malmströms svar lämnade mycket att önska, tolkar jag det som att så ej är fallet. Jag ställer mig också frågande till Karl Sigfrids slutsats att en implementering av DLD skulle vara ett otillåtet fall av ministerstyre (även om jag hoppas att han har rätt). En sådan implementering skulle nämligen inte påverka varken förevarande fall eller de IPRED-fall som latent ligger och väntar på HD:s avgörande, eftersom tidsfristen för DLD redan runnit ut, varmed direktivet torde äga direkt effekt vid svenska domstolar (vilket för övrigt är mitt svarstips på HD:s andra fråga).

En annan otrevlig konsekvens för det fall att EG-domstolen underkänner IPRED med hänvisning till DLD, förutsatt att Kommissionen inte rättar till konflikten, är att vårt arbete mot en implementering av DLD skulle innebära att vi, om när vi lyckats, på köpet får tillbaks IPRED, och därmed måste fortsätta striden på den fronten. Lite av en lose-lose.

Som motståndare av IPRED är jag naturligtvis glad över HD:s beslut. Men jag känner likväl en hopplöshet inför det faktum att man ska behöva sätta sitt hopp till DLD för att bli av med IPRED. Det känns smutsigt på något sätt.

----
Andra som bloggat: Juristens funderingar, HAX

Douglas Roos: Därför är jag Centerpartist


Missa inte Douglas Roos brännpunktsartikel om varför han kommer att rösta på Centerpartiet:


"Jag har som intresserad medborgare följt Alliansregeringens arbete de senaste fyra åren och jag kan konstatera att Centerpartiet drivs av en genuin vilja att främja företagsamhet och entreprenörskap. Centerpartiet är det enda företagarpartiet inom Alliansen och i valet till riksdagen. Maud Olofsson har varit den bästa näringsminister som Sverige haft i modern tid. Hon har politiken för att främja fler jobb i nya och växande företag. Jag kommer därför att lägga min röst på Centerpartiet nu på söndag."

Behöver jag skriva att jag håller med? ;)

Lästips

Om det mot all förmodan skulle finnas någon som har tid över att slå ihjäl så här i valrörelsens slutskede, tänkte jag tipsa om några läsvärda länkar:

"Vi är inga pigor, Sahlin"
Två tjejer som jobbar med hushållsnära tjänster vänder sig mot Mona Sahlins uttalande om att deras sätt att leva är ovärdigt. Riktigt bra debattartikel - läs den!

Thomas Östros siffertrolleri
Anders Flanking (C) har granskat Thomas Östros (S) påstående att Alliansens föreslagna skattesänkningar under de kommande fyra åren till 60 procent skulle gå till den rikaste tiondelen. Granskningen visar att Östros antingen inte kan läsa en RUT-rapport, eller att han medvetet ljuger om rapportens innehåll.

De oförmögnas skatt på förmögna
Roger Tiefensee (C) försöker på Politikerbloggen bena ut de olika turerna kring Vänsteroppositionens skatt på förmögna. Läs även DN:s ledare på ämnet. Rubrigen är för övrigt lånad från LT:s ledare.

Vänsteroppositionens tokförslag
SvD har hela listan ;)

Dick Erixon utser sin kandidat
Dick Erixon har utsett Elisabeth Thand Ringqvist (C) #5 Stockholm till sin kandidat i riksdagsvalet. Det är ett riktigt bra val. Elisabeth kan företagsfrågorna som ett rinnande vatten och har en tydlig liberal kompass. En annan bra liberal kandidat i Stockholm är Johan Hedin (C) #6, som du kan läsa mer om hos Magasinet Neo. Bor du i Stockholms län är Magnus Andersson (C) #4 ett givet val för den som vill kryssa en frihetlig kandidat.

onsdag 15 september 2010

Så blåste Naturskyddsföreningen TT

Igår skickade TT ut ett telegram med innebörden att Centerpartiet har bytt fot i fråga om uranbrytning. Nyheten har lokalt fått tämligen stor spridning.

TT:s telegram bygger helt och hållet på det pressmeddelande som Naturskyddsföreningen gick ut med igår. Utdrag ur pressmeddelandet:

Två av tre centerkandidater mot ett uranförbud
Steg för steg öppnar Centerpartiet för att tillåta uranbrytning i Sverige. Inför valet 2006 ville partiet förbjuda uranbrytning. Under mandatperioden har Centerpartiets ledamöter i riksdagen röstat ner förslag om förbud. När nu Naturskyddsföreningen frågar partiets riksdagskandidater om de vill ha ett förbud mot uranbrytning svarar endast 33 procent ja. [...]
– Centern och Kristdemokraterna tycks svänga i linje med att de öppnat för mer kärnkraft i Sverige. Riksdagens energibeslut gör att dagens kärnkraftverk kan bytas mot dubbelt så stora anläggningar som kräver dubbelt så mycket uran och ger dubbelt så mycket avfall. Nu riskerar uranbrytning följa i nästa steg, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Naturskyddsföreningens slutsatser bygger på en enkätundersökning som skickats ut till 494 toppkandidater i Sverige, varav 280 svarade (56,7 % svarsfrekvens).

Undersökningen bestod av en fråga med tre svarsalternativ:

"Anser du att Sverige ska införa ett lagstadgat förbud mot uranbrytning i vårt land?"

  • Ja
  • Nej
  • Tveksam/Vet ej/Vill ej svara

Av 31 tillfrågade Centerpartister svarade 21 på frågan (svarsfrekvensen 67,7 % är något högre än genomsnittet). Deras fördelning mellan svarsalternativen är följande:


Ja: 7 st (33,3 %)
Nej: 9 st (42,8 %)
Tveksam/Vet ej/Vill ej svara: 5 st (23,8 %)

Naturskyddsföreningen drar av detta underlag slutsatsen att "två av tre Centerpartister är emot ett uranförbud". Man behöver inte ens ha läst en enda högskolepoäng i statistik för att kunna räkna ut att denna slutsats är felaktig. Vad Naturskyddsföreningen har gjort är att man har räknat samman "Nej till förbud" med "Vet ej-klustret". Något spår av denna kreativa beräkning finns dock inte i pressmeddelandet.

Baserat på sin egen felaktiga slutsats tar Naturskyddsföreningen det hela ett steg till när man direkt påstår att Centerpartiet därmed "öppnar för att tillåta uranbrytning i Sverige". Oaktat om Naturskyddsföreningen nu skulle haft rätt i sitt påstående att två av tre Centerpartister är emot ett lagstadgat uranförbud i Sverige, saknar Naturskyddsföreningen ändå stöd för detta påstående.

Kandidaterna hade nämligen möjlighet att kommentera sina svar. Det gjorde också åtta av de fjorton Centerpartister som svarade "Nej" eller "Vet ej". Dessa kommentarer var (något kortade):
    • "Stärk kommunala vetot"
    • "Jag tycker att det är viktigt med det kommunala vetot som nu finns, det är viktigt med lokalt självbestämmande"
    • "Jag vill inte ha uranbrytning i Sverige"
    • "Jag vill inte bryta uran i Sverige. Det viktiga är att det finns ett kommunalt veto så att uranbrytningen kan stoppas lokalt"
    • "Vi har ett kommunalt veto. Centerpartiet har alltid verkat mot uranbrytning där vi har haft ett inflytande."
    • "Det kommunala vetot är och ska vara fortsatt starkt."
    • "Vi ska ha en mycket stark lagstiftning på området och det kommunala vetot ska finnas kvar. Kommunerna ska få mer att säga till om även rörande provborrning och prospektering."
    • "Det räcker med det kommunala vetot."
Naturskyddsföreningen vet givetvis att det redan idag finns en möjlighet för kommunerna att stoppa uranbrytning genom att utnyttja det kommunala vetot. Ett nej till lagstiftning mot uranbrytning på nationell nivå innebär inte att man är för uranbrytning i Sverige. Det kan faktiskt innebära att man vill värna den kommunala självbestämmanderätten. Och hade Naturskyddsföreningen gjort en ärlig analys av det underlag man förfogar över, hade de också kommit fram till att så är fallet. Istället valde de att ljuga om resultatet och förtiga de uppgifter som talade emot deras slutsatser i pressmeddelandet.

LOst in politics

LO:s inblandning i årets valrörelse har varit en riktigt smutsig historia. Med smutskastningskampanjer mot regeringen, kollektiva förtidsröstningar och grova personangrepp mot ministrar från en förbundsordförande gör man allt i sin makt för att säkra en Socialdemokratisk seger.

Det blir mer och mer uppenbart att LO-förbunden inte längre sätter sina egna medlemmars intressen i det främsta rummet, utan snarare fackpamparnas partibok. Det är en utveckling som framförallt är till förfång för fackförbundens egna medlemmar.

Fackrörelsen är i grund och botten en bra företeelse. Det finns många som känner en trygghet i att ha någon som ansvarar för deras löneförhandlingar och att ha någon att vända sig till för råd och stöd. Problemet är bara att fackförbunden numera direkt, eller i vart fall indirekt, förhandlar villkoren även för personer som inte är fackanslutna. Och då är det ett stort problem. Förningsfriheten är nämligen också en negativ frihet - det vill säga att man har rätt att inte vara med i en förening. Och när det till och med har gått så långt att fackföreningarna motarbetar sina egna medlemmars intressen på basis av vad Mona Sahlin har slagit fast, ja då har LO:s grundläggande roll mött vägs ände.

Idag går ett antal Centerpartistiska LO-medlemmar ut på Brännpunkt och varnar för att LO:s inflytande snart kan vara ett minne blott. Deras förslag är att fackföreningarna ska bryta allt ekonomiskt och politiskt samarbete med enskilda partier, och istället satsa på att driva frågor som gynnar deras medlemmar - oavsett vem som sitter i regeringsställning. Jag kan bara applådera och hålla med.

----
Andra som bloggat: Scaber Nestor, Annika Qarlsson, Jonas Pettersson

tisdag 14 september 2010

SEKO skyller dödsfall på Torstensson

SEKO:s förbundsordförande Janne Rudén jämförde för en tid sedan Maud Olofsson med Saddam Hussein. Och igår konstaterade Rudén att Åsa Torstensson är personligt ansvarig för den tragiska tågolyckan som kostade en ung kvinna livet.


"Hur många liv till ska Åsa Torstenssons politik få kosta?"

"Politiken" som Rudén syftar på är avregleringen av järnvägsmonopolet och att "allt fler jobb läggs ut på entreprenad".

Det är tämligen märkligt att en fackförbundsordförande kan uttala sig om orsaken till olyckan när inte ens trafikverket vet det än. Men det är framförallt högst osmakligt att peka ut en minister som personligt ansvarig för dödsfallet.

Någon borde kanske även upplysa Rudén om att han därtill har fel i sina förhastade slutsatser. Sedan 2002 har driften av svenska järnvägar lagts ut på entreprenad. Sedan dess har antalet olyckor kraftigt minskat i antal - tvärtemot vad Rudén vill påskina. Hur vore det med lite saklighet?


Rudén har nu inom loppet av en vecka pekat ut en minister som mördare, och jämfört vice statsministern med en massmördare. Hur många fler oanständigheter ska SEKO låta Rudén komma undan med? Eller delar rent av SEKO Rudéns bristfälliga människosyn?

----

I media: SvD

----

Andra som bloggat: Departementet, Signerat Kjellberg, Johan Ingerö, Röda Malmö, Opinionsbloggen

SEKO jämför Olofsson med Saddam


SEKO:s förbundsordförande Janne Rudén tycker uppenbarligen att det är smakfullt att jämföra näringsminister Maud Olofsson med en massmördande diktator. När Politikerbloggen ringer upp Rudén för en kommentar förefaller hans enda ursäkt vara att "Det är ett uttryck som vi har haft länge."

Jaha, det gör ju saken mycket bättre. Det är alltså inte bara ett förfluget uttryck från Rudéns läppar, utan en vanligt förekommande smädelse av näringsministern hos SEKO, och gud vet vilka andra fackförbund. Man undrar ju vad det är för kultur som tillåts frodas i dessa sammanslutningar?

Fackförbunden gick i taket när CUF lanserade sin kampanj "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt". I LO-tidningen jämfördes CUF med Silvio Berlusconi (och indirekt även med SD och Hells Angels), LO:s ungdomssekreterare kallade kampanjen för "ett desperat försök att synas", och i Dagens Arbete skröt "LO-aktivister" med att de aktivt motarbetat, rent av saboterat, CUF:s kampanjande.

Tydligen är det lätt för fackförbunden att vara ömfotade när det gäller dem själva. När det gäller andra har man däremot inga skrupler alls. Och så undrar LO-förbunden varför man tappar medlemmar...

Jag är så fruktansvärt trött över den dynga som LO-förbunden överöser valrörelsen med. Jag ser fram emot den dag då fackförbunden sätter sina egna medlemmars intressen först, istället för att vara Socialdemokraternas lydiga smutsassassiner.
----
Andra som bloggat: Johan Hedin, Opinionsbloggen

Vänsterpartiet goes full monty



Steget från bröstpump till bara bröst tog inte längre än en vecka för Vänsterpartiet. Och, nej, jag tänker inte kritisera tilltaget som sådant. Stripshower är mig veterligen inte förbjudet i Sverige? Möjligtvis kunde kanske informationen om att det var en stripshow som stod på agenden ha kommunicerats tydligare så att människor som inte ville se uppträdandet hade kunnat välja att inte gå dit - men det är en parantes i sammanhanget.

Däremot tycker jag att det är tämligen komiskt att jämföra Vänsterpartiets krav på att alla hotell ska vara porrfria...



"Alltför många hotell envisas med att sälja porrfilmer till sina kunder - rakt in i hotellsängen. Detta har också omvittnats som ett problem för hotellpersonalen. Hotell ska vara tillgängliga för alla, även för ungdomar som bor på hotell i samband med idrottstävlingar och barnfamiljer."

...med Lennart Redniks (V) försvar av tillställningen (jag kunde inte låta bli att kommentera lite ^^):

"– Det ingick en stripteasescen som en del i en burlesk – det var underhållning för alla."


Med andra ord: Striptease i Vänsterpartiets regi är underhållning för alla - striptease i hotell-TV:n är det inte.


"– Numret handlade om att klä av högern och visa att vi alla är socialister innerst inne."


Så strippan var alltså egentligen Moderat?


"– Vissa tål inte att se lite naket. Så fort det kommer lite naket blir folk upprörda. [...] Vad är det för fel på att en kvinna tar av sig kläderna?"


Jepp, så kan det vara, och nej, inget alls. Men återigen, Vänsterpartiet vill alltså förbjuda porr på hotell-TV:n eftersom...?


Temat för showen var "Rocka röven av högern". Bara rubriken får mig osökt att tänka på 70-talet, och då är kopplingen inte speciellt långsökt längre. Jag tycker faktiskt att det är ett ganska kul inslag i valrörelsen. Dessutom är det välkommet att Vänsterpartiet omprövar sin förbuds- och förmynderiattityd - även om det nog finns andra områden än striptease där det skulle finnas ett mer trängande behov det. Kanske är även detta ett tecken på Vänsterpariets nyliberala influenser ;)


----

I media: DN, AB, SvD

----

Andra som bloggat: Thomas Böhlmark, Tokmoderaten, Kultur och Kritik

Vänsterpartiet goes nyliberal

Bild: Kristian Ljungblad

Klockrent budskap, men jag undrar om Dror Feiler verkligen har valt rätt parti för sitt kall ;)


söndag 12 september 2010

Vem är din frihetliga kandidat?

Magnus Andersson #4 Centerpartiet Stockholms län

Per Ankersjö har uppmanat ett antal bloggare att börja skriva om något annat än opinionsmätningar, närmare bestämt politik. En uppmaning som jag tycker är lysande och som jag tänker haka på på mitt eget sätt.

Nu är det bara en vecka kvar till valet. Många har redan förtidsröstat, men de allra flesta väntar till valdagen. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att slå ett slag för möjligheten att personvalsrösta. Väldigt få utnyttjar denna möjlighet, vilket är synd eftersom det är en chans att ytterligare påverka vilka frågor man tycker ska ta plats i riksdagen.

För mig står frihetliga frågor högt på viktighetslistan. Det handlar om allt från en friare arbetsmarknad, genom att lösa de bojor av lagar och regelkrångel som gör den oflexibel och svår att komma in på; att tänka nytt, fritt och högt när det kommer till bostadsmarknaden; till att våga stå för att bilen är en frihetsmaskin, och istället peka ut utsläppen som ärkeskurk. Men det handlar också om att kämpa för ett skattesystem som uppmuntrar människor att arbeta; för att det ska vara enkelt och roligt att driva företag; och för rätten till privatliv och integritet. I grund och botten handlar det om att ta människors parti framför staten. Att på riktigt tro att människor är bättre lämpade att fatta beslut som rör dem själva än ett gäng politiker och tjänstemän.

I SvT:s valpejl kan man svara på ett antal frågor och därefter få ett förslag på vilken kandidat som ligger en närmast. För mig blev resultatet Magnus Andersson, nummer fyra på Centerpartiets riksdagslista i Stockholms län. Och jag är inte ensam om det. Johan Norberg har även han fått Magnus Andersson som nummer ett, och enligt säkra källor ska även Neo:s Mattias Svensson fått samma resultat. Andersson blev även rankad som nummer ett i Stockholms län när Företagarna testade kandidaternas företagarpolitik.

Tycker du att det behövs personer som varje dag kämpar för att en frihetlig linje ska genomsyra riksdagens arbete i alla beslut? Bor du i Stockholms län? Kryssa i så fall Magnus Andersson #4 (C). Gör i annat fall valpejlen och testa vem som tycker mest som du i din valkrets.

Vem är din frihetliga kandidat?


fredag 10 september 2010

Vad tycker du egentligen Palm?


Dagens avslöjande var att Vänsteroppositionen har smygändrat sitt valmanifest. Men denna cirkus verkar inte vara slut än.

Veronica Palm (S) var tidigt ute och argumenterade för förslaget om att alla arbetsgivare ska göra årliga lönekartläggningar - ni vet, det förslag som Vänsteroppositionen nu har ändrat i smyg.

Till SR sa hon 31/8 (min fetning):


"Vi tycker att det är så pass viktigt att män och kvinnor får lika ekonomiska förutsättningar och att kvinnor inte diskrimineras. Vi tycker att alla företag ska omfattas."

Och på sin egen blogg skrev hon samma dag (min fetning):


"Det är dags att bryta den ordningen och på riktigt avskaffa kvinno-lönerna. Den borgerliga regeringen har urholkat jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna, och idag så lovar vi rödgröna att återupprätta arbetet. Alla företag ska upprätta jämställdhetsplaner och göra löne-kartläggning varje år. Om ojämställdhet som man ser inte åtgärdas efter upprepade kartläggningar vill vi kunna utfärda vite.

Det är dags att ta i på allvar. Eller som det sjungs: Det ska va knoppen inte snoppen som ger lön."

Idag skriver Palm på Newsmill (min fetning):



"Slutligen frågan om jämställdhetsplaner som Thand Ringqvist ser som ett stort hot mot småföretagare. Vårt förslag gäller företag med minst tio anställda, jämfört med dagens tjugo. Vi tycker det är rimligt att ett så pass stor arbetsplats har en plan för hur kvinnor och mäns löner och arbetsvillkor bedöms på samma grund."

Vad hände med Palms tidigare uttalande i både media och på sin blogg, om att detta är så viktigt att alla företag ska omfattas? Vad håller sossarna på med egentligen? Tror de verkligen att väljarna är så lättlurade? Finns det ingen jäkla ryggrad i det där partiet?

----

OPPOSITIONENS FUSKMANIFEST



Den 31 augusti 2010 presenterade vänsteroppositionen sitt länge efterlängtade valmanifest. Det svarade tyvärr inte på så många frågor, förutom att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fortfarande har väldigt svårt att komma överens om någon politik.

Ett av de mest uppmärksammade styckena i överenskommelsen rörde lönekartläggningen i alla företag:


"Vi vill att alla arbetsgivare ska göra lönekartläggningar varje år och upprätta handlingsplaner"


Det var förmförallt uppmärksammat för att det ålade alla företag att göra en sådan kartläggning, även enmansföretag och företag som exempelvis bara har två kvinnor anställda. SvD:s ledare sumerade det hela mycket träffandet med ordvitsen "merarbete är inte mer arbete".

Socialdemokraternas Veronica Palm betonade dock i SR att detta var så viktigt att alla företag skulle omfattas (min fetning):

"Vi tycker att det är så pass viktigt att män och kvinnor får lika ekonomiska förutsättningar och att kvinnor inte diskrimineras. Vi tycker att alla företag ska omfattas."


Därför är det ytterst märkligt att Expressen idag kan avslöja att Vänsteroppositionen har smygändrat sitt valmanifest - utan att ändra datum på det eller på något annat sätt göra sina ändringar i öppenhet.

Det ovan citerade stycket har nämligen ändrats i den version som numera ligger på Vänsteroppositionens hemsida (min fetning):


"Vi vill att alla arbetsgivare med minst 10 anställda ska göra lönekartläggningar varje år och upprätta handlingsplaner"


Detta är en skandal av rang. Det betyder att vi inte kan lita på det som står i manifestet - för när ska de smygändra det igen? Vilka andra frågor tänker de byta fot i, trots att deras företrädare klart och tydligt bedyrat att detta är "jätteviktigt".

Det finns bara ett ord för detta: Ett fuskmanifest.


torsdag 9 september 2010

Oppositionens valaffischer spårar ur

Vänsteroppositionen vill uppenbarligen illustrera sig själva med ett snabbtåg. Otur för dem att snabbtåget på deras valaffisch ligger i en av urspårningsrälerna. Omedvetet har de därmed lyckats illustrera sin politik på helt rätt sätt ;)

----
Tipstack: Magnus Persson

Partiledarutfrågningen: Betyg på Maria Wetterstrand


Miljöpartiets Maria Wetterstrand var sist ut i SvT:s partiledarutfrågning. Mats Knutson och Anna Hedenmo började offensivt och satte till en början hård press på Wetterstrand, men sedan tycker jag att de tappade något mot slutet - precis som mot Hägglund. Det var i alla fall skönt att de inte använde samma silkeshandskar som mot Lars Ohly.

Wetterstrand verkade övertänd när hon kom till utfrågningen. Första frågan, huruvida Miljöpartiet kan tänka sig att samarbeta med Alliansen om SD får en vågmästarroll, gick hon igång på så pass mycket att hon började ljuga i studion om att Alliansen har lämnat klara besked att göra sig beroende av SD. När gjordes det? Även när det kom till frågor om flygets vara eller ickevara drog Wetterstrand till med en lögn. "Jag har aldrig sagt att jag vill förbjuda flyg". Miljöpartiets egen hemsida beg to differ...

Wetterstrand argumenterade väl kring föräldraförsäkringen, och detsamma gäller vargfrågan - även om jag inte håller med henne ;)

När det kom till kärnkraften var Wetterstrand mycket ideologisk, men även där blev det en lögn om att Alliansen vill att staten ska satsa pengar på nya kärnkraft. Alliansen har ju lämnat solklara besked att staten inte ska lämna några direkta eller indirekta stöd till kärnkraften - vad är det Wetterstrand har missat? Och i RUT-frågan trasslade Wetterstrand till det för sig genom att hävda att det var en kostnad, när Konjunkturinstitutet så sent som idag förklarade att avdraget kostar gratis.

Wetterstrands humör pendlade under utfrågningen och surnade stundtals till, men stundtals undlät hon några skratt. Hon var ideologisk och engagerad, men klarade egentligen inte av att lämna så många raka besked. Sammantaget var det en ok insats. De uppenbara lögnerna drog ner betyget till en svag trea - det var väldigt osnyggt att använda SD som ett slagträ mot regeringen, det gynnar bara dem.

Betyg: En svag trea

----
I media: SvD, SvD 2, AB 1, AB 2, AB 3, AB 4, AB 5, Exp 1, Exp 2, Exp 3, Exp 4, Exp 5, Exp 6, DN, Johan Ingerö
----
Tidigare betyg: Mona Sahlin - en svag tvåa, Jan Björklund - en fyra, Göran Hägglund - en trea, Fredrik Reinfledt - en stark fyra, Lars Ohly - en fyra, Maud Olofsson - en stark fyra
----
Update 9/9: Efter tips på facebook blir jag uppmärksammad på att Wetterstrand även ljög om köttskatten. På Miljöpartiets kongress 2007 (s. 6) fattades ett beslut om att partiet ska verka för en köttskatt - tvärt emot vad Wetterstrand bedyrade...

Vad är det för likhet mellan Lars Ohly och Hugo Chavez?

Hugo Chavez och Lars Ohly - samma agenda?

Venezuelas president Hugo Chavez har kommit med en rad utspel om att förstatliga saker och ting. Det har rört sig om mataffärer, stormarknader, livsmedelsföretag och kafferosterier.

Vad är det då för likhet mellan Chavez och Ohly? Jo, Lars Ohly avslöjade härom dagen för e24 att han gärna skulle vilja återförstatliga en rad bolag, så som Apoteket och Bilprovningen, han skulle även vilja hejda järnvägsavregeringen, och slutligen så drömmer han våta drömmar om att för skattebetalarnas pengar köpa Stockholmsbörsen. Dessutom har han redan tidigare flaggat för att kommuner som konkurerar ut privata bolag ska få en fet bonus av pappa staten. Mysigt va?

Skulle Ohly inte lyckas med allt detta under den kommande mandatperioden så har han i alla fall en plan B vad gäller Apoteket:

[H]an har ett förslag som går ut på att göra en uppdelning i sortimentet mellan de statliga och de privata apoteken. De statliga apoteken ska få sälja ett fullständigt utbud av alla apoteksvaror medan de privata endast ska ges licens för försäljning av ett begränsat sortiment. Det skulle bli ”A- och B-apotek”, enligt Lars Ohlys egen benämning.

Hugo Chavez skulle vara stolt.

----
Andra som bloggat: Per Ankersjö, Stefan Mårtensson

RUT är gratis


Så kom beskedet som många av oss har väntat på: RUT kostar gratis. Ann Öberg, enhetschef för offentliga finanser på Konjunkturinstitutet, säger till Dagens Industri att:


”Enligt våra beräkningar är det här är en reform som skapar sysselsättning utan att det kostar något”

Det är ett ganska hyfsat betyg för Alliansens jobbpolitik! Mona Sahlin å sin sida brukar ju hävda att det är en dyr reform, att det är bättre att människorna som genom RUT har fått jobb istället går på bidrag, och att pengarna ska användas till annat. Om detta säger Öberg följande:


”De beräkningar vi har gjort visar ju att det här inte kostar något. Därmed går det ju inte att lägga pengarna på en annan reform.”

Osis för Sahlin. Därmed växer oppositionens budgetunderskott. Först var det intäkterna från förmögenhetsskatten som räknades in i budgeten innan utredningen ens var färdig, och nu finns det en budgetintäkt på 1,3 miljarder kronor märkt "Nej till RUT". Jag undrar vilka delar av välfärden som detta ska sparas in på. Eller är det möjligtvis skattehöjningar som väntar? Vi har ju sett löftena om "inga skattehöjningar" från Sahlin förr.




Glöm inte att skriva under uppropet Gilla RUT också - reformen som skapar jobb gratis och som Vänsteroppositionen obegripligt nog vill ta bort ;)

----
I media: Exp, DN, SvD
----
Andra som bloggat: Edvin Alam, Lake, Mikael Andersson, Christer Jonson, Johan Hedin, Magnus Andersson

onsdag 8 september 2010

Olofsson håller sig mer till sanningen än Wetterstrand

Efterdyningarna av Maud Olofsson och Maria Wetterstrands klimatduell i Agenda i måndags resulterade i att både Svd:s och Aftonbladets faktagranskningar testade de båda frontfigurerna i svensk miljö- och klimatpolitik. Det som testades var följande replikskifte:

Maria Wetterstrand, MP:
– Tittar man på vad den här regeringen har drivit, så har man gjort rankningar från internationella miljöorganisationer som visar att Sverige har sjunkit avsevärt i den internationella rankningen, och miljöpolitiken där vi har blivit omsprungna av länder som Kina och Indien.

Maud Olofsson, C :
- Ni väljer att plocka ut en del av rankningen, bara den delen som handlar om klimatpolitik. I hela rankningen så ligger Sverige tvåa, bara Brasilien ligger före oss. Så kom inte med felaktiga uppgifter.


Hur gick det då? Jo Svd:s faktagranskning gav Olofsson grönt ljus, medan Wetterstrand fick nöja sig med gult. I Aftonbladets lögndetektor fick båda godkänt (det är dock anmärkningsvärt att Aftonbladet inte nämner hur rankingen rörande klimatpolitiken har tagits fram, se passus nedan). Därmed skulle man kunna hävda att Olofsson håller sig mer till sanningen än Wetterstrand och sätta punkt där. Men det gör jag inte, för det finns en aspekt till i denna kråksång som är värd att ta upp: Wetterstrand har oaktat rankingen helt fel i sitt uttalande.

Passus: Om rankingsystemet
Den
ranking som både Olofsson och Wetterstrand hänvisar till är framtagen av två NGO:s, Germanwatch och CAN. Rankingen bestäms utifrån tre olika kriterier: Utsläppstrender, utsläppsnivåer (objektiva) och klimatpolitik (subjektiv) (s. 5). I den totala viktningen av dessa kriterier hamnade alltså Sverige på en världsomspännande andra plats, slagna endast av Brasilien (s. 6). Vi ligger dock fortfarande i topp bland OECD-länderna och i EU (s. 18).

Frågan man kan ställa sig är hur det kom sig att Brasilien kunde gå om oss? Svaret finns förtjänstfullt upplagt av Svd i form av en
tabell. Vid en hastig jämförelse mellan 2009 och 2010 ser vi att Sverige gjort framsteg i så gott som alla objektiva mätningar (utsläppstrender och utsläppsnivåer). Regeringen har alltså lyckats förbättra Sveriges objektiva miljöresultat ganska rejält jämfört med förra året. Däremot ser vi ett stort tapp (från 10:e till 18:e plats) i den subjektiva mätningen (klimatpolitik). Det kan man tycka är märkligt eftersom den klimatpolitik som förs uppenbarligen för med sig resultat.


Varför så har skett får vi aldrig något svar på, eftersom det inte finns någon redovisning för hur bedömningen har gått till - vilket i sig är skäl nog att ifrågasätta just den rankingen. Utan redovisad metodik är det ju omöjligt att avgöra om den är rättvis. Vill man dessutom vara något konspiratoriskt lagd kan man konstatera att den "nationella expert" från Sverige som ansvarar för denna subjektiva bedömning är ingen mindre än Svante Axelsson - ordförande i SNF och en ivrig påhejare av den typ av miljöpolitik som Miljöpartiet företräder. Det känns dock föga givande, i synnerhet eftersom rankingen ändå kan ifrågasättas på grund av det ovan sagda.

----------------------


Av rapporten kan man nämligen konstatera följande:

  • I de officiella siffrorna i rapporten Climate Change Performance Index 2010, rankas Sverige som tvåa totalt i världen.
  • I både EU och OECD är vi nummer ett
  • Totalbetyget har dessutom höjts från 2009 (66,7 till 67,4).
Att Maria Wetterstrand ändå påstår att Sverige halkar efter visar bara att hon fokuserar mer på en "tyckarlista" som inte ens NGO:erna själva kan förklara hur den har tagits fram, än det faktiska resultatet. Hur var det nu igen: Miljöprat framför miljöresultat ;)

The Economist skriver om nätneutralitet


För något år sedan var "nätneutralitet" ett hett debattämne i den svenska bloggosfären. Jag tog då konsekvent ställning mot nätneutralitet - i betydelsen statliga regleringar - till förmån för en marknadsbaserad modell. (Se exempelvis följande inlägg: 1, 2, 3.)

Kortfattat
kan min inställning sammanfattas som att jag motsätter mig en lagstiftad nätneutralitet av två anledningar: (i) Det är en marknadsreglering, (ii) risken för statligt klåfingeri är överhängande. Lösningen för att bevara internet fritt tror jag istället ligger i en konkurrensutsatt marknad där användarnas önskemål styr operatörernas utbud. Hur jag resonerar tror jag framkommer ganska väl om man läser följande inlägg med den mycket fruktsamma kommentarsdiskussion som därefter följde (tack för det Lake ;).

Ledaren i The Economist skriver på ett mycket läsvärt sätt om ett flertal hinder för internets frihet. Beträffande nätneutralitet använder den sig också glädjande nog av en liknande argumentation som undertecknad:

What about the risk that operators will fragment the internet by erecting new road-blocks or toll booths? In theory, competition between providers of internet access should prevent this from happening. Any broadband provider that tries to block particular sites or services, for example, will quickly lose customers to rival firms—provided there are plenty of them.

Why net neutrality is a distraction

But that is not the case in America. Its vitriolic net-neutrality debate is a reflection of the lack of competition in broadband access. The best solution would be to require telecoms operators to open their high-speed networks to rivals on a wholesale basis, as is the case almost everywhere in the industrialised world. [...] Net neutrality is difficult to define and enforce, and efforts to do so merely address the symptom (concern about discrimination) rather than the underlying cause (lack of competition). Rivalry between access providers offers the best protection against the erection of new barriers to the flow of information online. This newspaper has always championed free trade, open markets and vigorous competition in the physical world. The same principles should be applied on the internet as well.

Att diskussionen kring nätneutralitet har blossat upp i USA är ganska naturligt, eftersom konkurrensen på ISP-sidan är undermålig. Detta har medfört problem för användarnas frihet, och då ligger det tyvärr ofta nära till hands att ropa efter lagstiftning som ska styra aktörernas verksamhet. Men precis som The Economsits ledare skriver är detta inte en lösning på problemet, utan bara ett mildrande av symptomen.

I Sverige har vi lyckligtvis inte detta problem. Vi har en god kunkurrens på ISP-sidan, och med Telekompaketet på plats talar allt för att den problematik som finns i vissa EU-länder kommer att lösas genom ökad konkurrens, och inte genom (över)statliga innehållsregleringar av internet. EU borde därmed kunna fungera som en förebild för USA.

Eftersom marknaden har alla förutsättningar för att kunna garantera ett användarnas internet finns det således ingen anledning att börja ropa efter en lagstiftad nätneutralitet i EU. Men det beror också på vilken ingång man har. I debatten har även vänstersympatisörer ropat efter en lagstadgad nätneutralitet med det klassiska vänsterargumentet att "marknaden måste tyglas". Men då handlar det egentligen inte om att låta internets frihet vila i användarnas händer, utan om den ständigt återkommande övertron på att staten är bäst på att sköta allt. Lyckligtvis finns det då andra som hade vett nog att säga ifrån mot sådana dumheter.
----
----
Update 8/9: Ser nu att även Lena Ek har uppmärksammat denna ledare och bloggat om den.

EP kräver öppenhet i ACTA-förhandlingarna

Europaparlamentet har nu genom en skriftlig förklaring krävt öppenhet i ACTA-förhandlingarna. Det är ett gott initiativ. En annan viktig del i förklaringen är kravet att principen om mere conduit inte får tummas på, och med tanke på debatten i USA är detta viktigt att lyfta fram.

Passus: Ett klargörande i sammanhanget torde vara på sin plats med anledning av Europaportalens rapportering. Europaportalen skriver att parlamentet har tagit ställning för nätneutralitet, vilket alltså är ett missförstånd. Det är principen om mere conduit som förklaringen tar sikte på, inte nätneutraltitet.

Läs mer hos HAX och Christian Engström.

----
Update 9/9: Jag ser nu att Europaportalen har ändrat sin artikel och hänvisar numera till mere conduit och inte nätneutralitet - bra att de uppmärksammade det.

tisdag 7 september 2010

Partiledarutfrågningen: Betyg på Maud Olofsson

Så var det äntligen dags för Maud Olofsson att utsättas för Anna Hedenmos och Mats Knutsons grillning. Det var en tuff utfrågning, i klass med den som Reinfeldt utsattes för. Det är bra, det är i sådana utfrågningar Olofsson kommer till sin rätt. Däremot tycker jag att Hedenmo stundtals var riktigt oproffsig - hon kom med flera snorkiga kommentarer när Olofsson svarade, och undlät till och med ett "äh" vid ett tillfälle. Inte så snyggt kanske.

Olofsson ställdes mot väggen i klassiska Centerfrågor som LAS, regelkrångel, ungdomsarbetslöshet, miljöpolitik och landsbygd. Ganska väntat blev det tidigt press rörande kärnkraften, och den frågan skötte Olofsson klanderfritt. Även frågeämnena bilprovningen, klimatpolitiken och LAS gick som på räls. Det var länge sedan jag såg Olofsson så taggad som ikväll - riktigt kul att se!

De svagare momenten kom i inledningen och avslutningen. Obligatoriet i ursprungsmärkningen var lite svår att förklara bort, och att förklara hur ägardirektiv i statliga bolag fungerar är inte det lättaste. Dagens asgarv stod Olofssons passning til Mona Sahlin för: "Aldrig att jag sätter mig i en regering med en kommunist!"

Olofsson var lugn, glad och skarp. Helt klart en av de bästa insatserna i utfrågningen hittils, det hårda motståndet tilltrots. Snudd på en femma.

Betyg: en stark fyra

----
Tidigare betyg: Mona Sahlin - en svag tvåa, Jan Björklund - en fyra, Göran Hägglund - en trea, Fredrik Reinfledt - en stark fyra, Lars Ohly - en fyra
----
I media: SvD, DN 1, DN 2, AB 1, AB 2, AB 3, AB 4, AB 5, AB 6, Exp 1, Exp 2, Exp 3
----
Andra som bloggat: Johan Ingerö, Jonas Morian

Även byggnads balanserar på valfuskets lina

Jag skrev för inte många timmar sedan om Kommunals och Socialdemokraternas desperata jakt på röster, som verkligen balanserar på gränsen av vad som är tillåtet. Nu får jag ett tips om att även Byggnads rört sig i samma grumliga vatten.

Byggnads har tydligen i förra veckan samlat ihop ett antal första- och andragångsväljare för att tillsammans gå och "rösta bort regeringen".


"En privatperson i Uppsala har polisanmält fackförbundet Byggnads efter en kollektiv förtidsröstning för medlemmar förra veckan. Byggnads samlade då ihop ett större antal första- och andragångsväljare bland sina medlemmar som sedan unisont tågade till Stadsbiblioteket för att förtidsrösta med det uttalade syftet att byta regering."



I Sverige är det förbjudet att "otillbörligen inverka" på hur en preson röstar (BrB 17:8). Det är därför bra att det har gjorts en anmälan av fallet så att gränserna kring lagrummet får tydliggöras. För det är klart som korvspad att trycket på dessa första- och andragångsväljare från övriga arbetskamrater - i synnerhet äldre och mer erfarna sådana - att följa med blir enormt stort.

Oavsett vad utfallet blir av prövningen ställer jag mig dock fortfarande frågande till om detta verkligen ryms inom fackförbundens uppdrag? Det här håller på att gå käpprätt överstyr.

Centerpartiets valstugor är politik i sig


Bild från Makthavare.se

På Sergelstorg står Sveriges tuffaste valstuga. Centerpartiets valstuga med takterass sticker verkligen ut, och förkroppsligar även en av Stockholmscenterns profilfrågor: Bygg smart, bygg högt och bygg grönt. Imho, klockrent!

Men det är inte bara i Stockholm som politiken genomsyrar valstugan. I mina hemtrakter, Norrköping, är Centerpartiets valstuga ett klockrent exempel på entreprenöriellt tänkande. Valstugan är i själva verket en miniatyr av stadens rådhus.

Bild från nt.se

Nu knakar det i fogarna på Sveavägen

Det går uselt i opinionen för Socialdemokraterna. Riktigt uselt. Det har fått flera tunga Socialdemokrater att öppet rikta kritik mot Mona Sahlin. Huvudspåret är att man inte borde ha bjudit in Vänsterpartiet till samarbetet. När Lars Ohly dessutom har börjat frifräsa allt mer, stärkt av partiets tillfälliga uppgång i opinionen, kan man ana att missnöjet även börjar slå rot på Sveavägen.

Erik Laaksos inlägg på SvT-debatt bekräftar också att så är fallet:

"Läget i Socialdemokraternas partihögkvarter lär enligt uppgift vara dämpat, opinionen går emot, missmodet rullar in och samtidigt kritiserar Ohly känsliga överenskommelser i partiledarutfrågningen i SVTs Agenda, 12 dagar före valet. Det är inte lätt att vara partistrateg när så mycket verkar gå emot. Statsministerkandidaten borde vara den som leder samarbetet men bilden som tecknas är att det är Ohly som bestämmer. Den rädsla, för att få Ohly som utrikesminister, som yppats från borgerligheten, kanske var en västanfläkt om man betänker att det kan vara Ohly som står för valet av riktning i en rödgrön regering."


Ouch. Det är nog inte bara väljarna som drömmer mardrömmar om Lars Ohly längre...