fredag 30 juli 2010

Ankersjö siktar högt


Stockholmscenterns ordförande, Per Ankersjö, intervjuas idag i SvD. Reportaget handlar om en förhoppningsvis viktig kommunal valfråga: Hur vill vi att Stockholm ska utvecklas som stad?

För Centerpartiet i Stockholm är svaret givet. Om man värnar om en dynamisk stad med grönområden och effektiv kollektivtrafik, som samtidigt växer och gör det möjlig för de människor som vill att flytta till staden, då måste det också byggas på höjden. Stockholm har fantastiska möjligheter att mixa det gamla med det nya. Tyvärr är det fortfarande allt för många politiker med visionerna i backspegeln som agerar bromsklossar, med onödiga kostnader för skattebetalarna, ödesdigra konsekvenser och bostadsbrist till följd.

Ankersjö blickar däremot framåt. Han siktar högt. Vill också du vara med och göra Stockholm till en modern stad där det finns plats för alla, utan att för den sakens skull göra avkall på stadens grönområden? I så fall förtjänar Ankersjö ditt kryss i kommunvalet. Mitt har han redan.
----
Andra som bloggat: Helen Törnqvist

torsdag 29 juli 2010

Laglösa poliser

Söderortspolisen vill ta en genväg. Det är jobbigt att behöva bevisa att någon faktiskt har begått ett brott. Därför föreslår de att kriminella ska behöva bevisa att deras tillgångar går att hänföra till laglig verksamhet eller eljest mista dem.

"Som det ser ut i Sverige så ligger ingenting på den misstänka. Det är upp till oss på polisen att bevisa att ett brott har begåtts, säger Niklas Holmgren vid SYL, som har varit med att utforma förslaget."


Därmed reduceras rättssäkerheten till ett problem, och misstänkta till in dubio skyldiga.

"Det här tar inte sikte på vanliga medborgare. Det handlar om ett fåtal av Sveriges invånare som ägnar sig åt yrkeskriminalitet."


Förutom en fatal tankevurpa, rök där också likabehandlingsprincipen all världens väg.

Holmgren med kollegor borde gå om grundkursen i juridik på polishögskolan. Deras förslag strider mot såväl grundlag som EKMR.

Ingen prövning av Aftonbladetgate - än

Såväl Aftonbladet som DN rapporterar idag att JK skriver av anmälningarna mot Aftonbladet rörande tryckfrihetsbrott med anledning av Littorinaffären. Det är inget konstigt i sig eftersom det inte var Littorin själv som anmält tidningen, och JK därmed är förbjuden att gå vidare i frågan.

Jag förstår om Littorin inte orkar gå vidare med en anmälan just nu. Nyhetsdrevet har precis ebbat ut - till stor del på grund av just Aftonbladets pinsamma och oetiska hantering av frågan - och han har nog att tänka på i övrigt just nu. Dessutom vore det högst olyckligt om frågan bubblade upp igen innan valet eftersom risken då är att fokus förflyttas till skandaljournalistik istället för politiska sakfrågor.

Men det är dock inte försent med en juridisk prövning av Aftonbladetgate. Allmänt åtal kan väckas inom sex månader (9 kap 3 § 1 st TF), så förhoppningsvis får vi se en anmälan till hösten. Det vore mycket önskvärt. Rättssäkerheten förtjänar ett prejudikat på området.
----
Tidigare i bloggen om Aftonbladetgate: Aftonbladet som domare, jury och bödel - Aftonbladets iskalla förljugenhet - Aftonbladetgate - en pressetisk och juridisk skandal

Makalöst märkligt DN

Såväl DN:s nyhetsredaktion som ledarskribenter förefaller föredra skattehöjningar och förbudspolitik under kommande mandatperiod. På något annat sätt kan jag inte tolka förrgårdagens granskning av regeringens miljöpolitik och dagens signerade ledare av Anne Brynolf.

I granskningen kritiseras regeringen för att inte vidta tillräckliga åtgärder för att nå alla miljömål som klubbades 1999. Det är märkligt att det är alliansregeringen som uteslutande kritiseras för detta eftersom det i själva verket är vänsterpartierna som har suttit som ansvariga under under den större delen av de nästan elva år som förlupit sedan målen sattes. Att den opartiska och objektiva (obs ironi!) organisationen Naturskyddsföreningen [sic] dessutom kallas in som enda recensent visar vilken nivå reportaget ligger på.

Faktum är att alliansregeringen under mandatperioden gjort mer för miljön än vad den tidigare miljöpartiunderstödda Socialdemokratiska regeringen någonsin gjort. Miljöbudgeten har höjts med 33 %, från 15 till 20 miljarder, vi har nu Europas mest ambitiösa klimatpolitik, och tillskillnad från vänsteroppositionen inte bara i form av procentsatser utan också genom åtgärder som motsvarar varje procentenhet, rekordmycket naturskog har skyddats, utan att rubba äganderätten för små skogsägare, vi har gått från Europas smutsigaste till renaste bilpark, vindkraften har tredubblats och bioenergin har gått om oljan som största energikälla i Sverige. Listan kan göras lång, och i princip alla vallöften på området har införlivats.

Men det räcker inte för Brynolf. Hon uppmanar istället Centerpartiet att bråka mer med "de sina" - företagare, lantbrukare och markägare. Således borde Centerpartiet alltså kopiera vänsterpartiernas miljöpolitik med kilometerskatt, bilfientlighet, förbud mot externa köpcenter och förbud mot inrikesflyg. Ett mycket märkligt ställningstagande eftersom vi nu för första gången ser ett flertal negativa miljötrender vända till en positiv utveckling. Och det beror på att Centerpartiet kan kombinera tillväxt med miljöengagemang och inte tror på snack utan verkstad.

Gör en komparativ tillbakablick vettja, Brynolf, och se om du är mer imponerad av Socialdemokraternas och Miljöpartiets resultat. Och gör det innan du önskar hårdare tag mot vanliga människor.
----
Andra som bloggat: Andreas Carlgren, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Mikael Andersson

måndag 26 juli 2010

Jag fyller ingen funktion...

...i alla fall om man ska tro Johan Ulvenlöv på s-buzz med flera. Enligt dem borde jag lägga ner att skriva på min blogg eftersom allting av relevans redan förs fram av Expressens ledarsida, Timbro och Peter Wolodarski. Jag är bara kuriosa. En "regeringsbloggare" utan egna tankar.

Det är inte en så liten generalisering Ulvenlöv kommer med: "Vänsterblogg, värdefull; högerblogg, värdelös. Per se." Jag måste säga att jag fascineras över den oblyga illussion om sin egen oersättliga viktighet för den offentliga debatten som han skanderar från sina höga hästar [sic].

Kontentan tycks vara att om man inte tycker som Ulvenlöv eller som kampanjmakarna på Sveavägen, då kan man lika gärna vara tyst. Man fyller inte någon funktion. För en interaktiv debatt i bloggosfären mellan personer av olika politisk hemvist är bara av ondo. Det bästa är om alla säger samma sak.

Till skillnad från Ulvenlövs tankar om sitt nätverk bloggar inte jag för någon annan. Jag bloggar för mig själv och för de idéer och principer jag tror på. Jag försvarar Mona Sahlin när det är befogat och jag kritiserar alliansare när jag inte håller med dem. Jag är inte någon "regeringsbloggare", men jag förstår om Ulvenlövs kollektivistiska tänkande förutsätter att alla kan sorteras in i ett antal snäva fack. Jag är först och främst en person, en person med egna åsikter och värderingar. Vem är Ulvenlöv att kalla mig värdelös? Vem är Ulvenlöv att sätta en klisterlapp på mig? Däremot har Ulvenlöv därmed också givit mig en funktion att fylla. Det faktum att s-buzz tycker sig ha rätt till monopol på bloggosfären är skäl nog. Det tänker jag nämligen aldrig ge dem.

----

fredag 23 juli 2010

Inför tre terminer på högskolan.nu



Gårdagens nyhet om att såväl Alliansen som vänsteroppositionen öppnar för den gamla centeridén om att införa ett treterminerssystem på universitetet följdes idag upp med en debatt i såväl SvT:s morgonsoffa (klippet ovan) som TV4:s Nyhetsmorgon (klippet nedan). Centerpartiets talesperson i utbildningsfrågor, Ulrika Carlsson, gjorde väl ifrån sig i båda debatterna - trots konservativa (och stundtals osedvanligt osympatiska) motdebattanter från universitetsvärlden.



När jag läste juridik vid Uppsala Universitet för ett antal år sedan pratade vi ofta om att ett treterminssystem vore vettigt. Dels för att förkorta utbildningen, men också för att slippa det eviga magsåret att skaffa sommarjobb. För vissa kan sobbarjobbet säkert vara en kompetensfördel - om man har turen att få ett relevant sådant alltså. Men många hamnade nog i samma sits som jag: Sommarjobb i en mataffär eller Clas Ohlsson. Möjligheten för studenter att snabba på sin utbildning genom att utnyttja sommarmånaderna borde vara en självklarhet.

Ett system med tre lika långa terminer (exempelvis 15+15+15) skulle kunna fungera, och baserat på min egen utbildning ser jag absolut att det finns potential att effektivisera kurserna så att de kan anpassas till ett treterminssystem.

Den andra sidan av myntet är den samhällsekonomiska aspekten. Samhället i stort tjänar på en snabbare genomströmmning av studenter från universiteten. Därtill är det rent ut sagt fullständigt urbota korkat att vi har ett stort antal lärosäten som står i princip tomma på sommaren.

Jag vet att det från universitetshåll framhålls att det är på sommaren som merparten av forskningen bedrivs - men det går självklart att lösa på något sätt. Konservatism och förändringsovilja får inte gå före människors möjlighet att snabba på sin utbildning. Vi måste underlätta för människor att ge sin dröm en chans - inte köra fast i gamla hjulspår.

Kommentarer ur bloggosfären: Såväl Örebro studentkår som ordföranden för Studentrådet i Akademikerförbundet SSR , Henrik Angel, välkomnar förslaget. Kommunisterna gör däremot, förga förvånande, inte det. Jerker på Alltid rött alltid rätt är försiktigt positiv, även om han hellre skulle vilja se höjda studiemedel än tre terminer. Juridikbloggen resonerar utifrån juristprogrammets prespektiv.

----
Andra som bloggat: Johan Pettersson, Moderatprat, Thomas Böhlmark, Zac, Assarsson, Brännberg, Anna C Nilsson

----
Ett axplock ur media: AB, DN, SSD, VF, SR, VLT, DT, SvT, Arbetarbladet, Gotlands Tidningar,

torsdag 22 juli 2010

Med äkta Bondskor traskar Magnus mot Riksdagen

Magnus Andersson ger sig den fjärde augusti ut i Stockholms län på fundraising i sällskap av ett par äkta Bondskor. Det rör sig alltså om skorna som Roger Moore hade på sig i "Octopussy", inte om ett par jordbrukarjäntor - vilket i alla fall jag själv först trodde när nyheten nådde mig :)

Skorna anknyter till temat för Magnus valkampanj - Riksdagskandidat 004. Han har valt att marknadsföra sin politik med hjälp av ett par Bondinspirerade serier. De är faktiskt riktigt bra. Du kan läsa dem genom att klicka på bilderna nedan.

Vill du också bidra till Magnus kampanj? Skicka i så fall ett mail till kryssamagnus[at]gmail.com. Om du vill få mer information om Magnus kampanjarbete kan du fylla i dina kontaktuppgifter i widgeten till höger. Och gillar du kampanjen får du mer än gärna lägga till widgeten på din egen blogg genom att lägga till följande script:

[script language="javascript" src="http://91.123.198.74/scripts/ma.js"][/script]

(OBS, byt ut "[ ]" mot "< >")


"En modern, professionell valkampanj"

Så kommenterar statsvetaren Svend Dahl den målgruppsanalys från Stockholmscentern som läckt ut och som Sveriges Radio idag har gjort ett stort nummer av.

Givetvis blir det ändå klang och jubelfest hos vänstersympatisörerna. Centerpartiet har "sålt sin själ", "vänder landsbygden ryggen" och "blivit ett Stureplansparti", heter det. Det börjar bli tröttsamt förutsägbart vid det här laget.

Dessutom raljeras det över att Per Ankersjö konstaterar att man inte har råd att vända sig till alla målgrupper.

Även om vänsterpartierna förvisso normalt sett inte har för vana att hålla sig till budgetramar, kan man i alla fall hoppas att de inte lever i villfarelsen att alla C-distrikt i landet har ett guldkort kopplat till Centerpartiets bankkonto att bruka hur de vill. De borde naturligtvis förstå att Ankersjö syftar på Centerpartiet i Stockholm, och inte Centerpartiet som helhet; och det utan att behöva lyssna på det längre inslaget där han explicit säger det. Men vill man inte föra diskussionen på en högre nivå, så kör i vind.

Sommartorka kan man sortera in "nyheten" under. Eller som Lake så träffande sammanfattar det hela: "OMG - Centerpartiet målgruppsanpassar!". Per Ankersjö förklarar själv på ett bra sätt det som rimligen inte borde behöva förklaras om målgruppsanalysen. Han får även uppbackning av Germund. Helen Thörnqvist luftar sina tankar om besvikelser.

onsdag 21 juli 2010

Väljarna: "Miljöpartiet de röda"

"Miljö betyder mitten - på franska.", utbrast Miljöpartiets Maria Wetterstrand i sitt tal under Almedalsveckan. Ordvitsen var en del av Wetterstrands kontinuerliga, och hittills tämligen framgångsrika, kampanj att sälja in Miljöpartiet som ett mittenparti. Skulle man vilja vara lite elak kan man med samma lingvistiska argumentation även konstatera att "mitten" är "mes" på albanska. Jag vet dock inte vilken faktiskt funktion någondera av exemplen fyller, förutom det mer humoristiska och småfyndiga i det retoriska greppet.

Men är Miljöpartiet mitten? Ja, tidigare kan det nog ha varit en träffande beskrivning när man ömsom samarbetade med Socialdemokraterna, ömsom med de borgerliga partierna. Men det känns idag som evigheter sedan. Miljöpartiet har i och med anslutningen till vänsteralternativet till höstens val på punkt efter punkt förskjutit sina positioner vänster ut.

Per Ankersjö skriver idag ett mycket läsvärt inlägg på Aftonbladet debatt där han med konkreta exempel visar på Miljöpartiets vänsterförskjutning inom ett flertal politiska områden. Poängen är given - språkrören säger en sak, men deras politik pekar åt ett helt annat håll.


Även väljarna delar uppenbarligen Ankersjös slutsats. I en färsk Novus-undersökning uppger fler att man uppfattar att Miljöpartiet har gått åt vänster än de som uppfattar att de gått åt höger eller varken åt höger eller vänster tillsammans. (Klicka på diagrammet för att få det större.)


Just nu pågår det även en omröstning på aftonbladet.se där läsarna får tycka till om Miljöpartiets politiska hemvist. I skrivandets stund har knappt 3000 personer röstat. Vad tycker du?
Gå in och rösta.

----

Andra som bloggat: Per Ankersjö, Jonas Pettersson

tisdag 20 juli 2010

Maud Olofsson mest aktiv i regeringen


Enligt Aftonbladets uträkning är Maud Olofsson den mest aktiva ministern i regeringen. Även om Aftonbladets mätmetod med "aktivitetspoäng" känns som en tämligen trubbigt mätinstrument, så är det alltid kul att få ett kvitto på någonting man hela tiden vetat om: Att Centerpartiet faktiskt gör skillnad.

Det förvånar mig inte att Olofsson "vann tävlingen", hon har nämligen varit mycket aktiv i sin roll som näringsminister och vice statsminister. Exempelvis har Olofsson som första minister någonsin lyckats minska företagens regelkrångel. Över 1150 åtgärder har genomförts, vilket motsvarar en minskning av regelkrånglet med 11 %, eller totalt 7 miljarder kronor per år. Och om Centerpartiet får råda är detta bara en början ;)

måndag 19 juli 2010

Miljöpartiet vill överge den sjunkande röd-gröna skutan?



Den otympligt designade röd-gröna skutan, med på tok för mycket ballast akter ut, har länge knakat i fogarna. I väsentliga delar har skrovet redan sprungit läck, och trots tafatta försök att lappa de värsta läckorna är skeppet dömt att sjunka. Idag meddelade också Miljöpartiet att man redan nu tänker lägga vantarna på livbåtarna.


Peter Eriksson säger idag till Expressen att Miljöpartiet kan tänka sig att samarbeta med Alliansen. Även om premisserna är ganska snävt givna vittnar detta trots allt om att Miljöpartiet inte är helt nöjda med att sitta still i en liten jolle. Man vill vara med och styra flaggskeppet, precis som man indirekt fick göra tidigare. Annars skulle väl aldrig Eriksson ha öppnat för att lägga om kursen? Så mycket för vänsteroppositionens vattentäta valskuta.

Aftonbladetgate - en pressetisk och juridisk skandal

Tänkte bara tipsa om två bra texter om Aftonbladetgate, som på ett strukturerat sätt på varsitt håll sammanfattar just precis de spörsmål som jag varit inne på i mina två tidigare inlägg i frågan.

i) Peter Wolodarski sammanfattar turerna kring Aftonbladets publicering och synliggör på ett lättbegripligt sätt hur tidningens ledande gestalter i efterhand presenterat otaliga undanflykter kring varför de publicerade respektive inte publicerade vissa uppgifter. Avsaknaden av pressetik i denna fråga är lika uppenbar som olustig.

ii) Mårten Schultz skriver på Newsmill om att Aftonbladet satt rättssäkerheten ur spel. Schultz lyckas på ett bättre sätt än undertecknad sätta fingret på just precis det som jag tycker är mest olustigt med denna affär: Att rättssäkerheten för personer som på ett eller annat sätt är misstänkta för brott totalt utraderas genom Aftonbladets metoder. Artikeln är riktigt bra och uppmanas att läsas, i synnerhet av alla som redan bestämt sig för att Littorin är skyldig.

fredag 16 juli 2010

Svärd angiper sin egen politik


Socialdemokraten Jan Svärd angrep häromdagen Centerpartiet på kvällspostens debattsida i klassisk socialdemokratisk stil. Alla nyckelorden från Sveavägen fanns där: "övergivit landsbygden", "Stureplan", "nyliberalism", "mörkblå", "Moderaternas målvakt", gäsp! Nytänkandet verkar ha avstannat i den Socialdemokratiska angreppsverkstaden.

Sakpolitiskt börjar Svärd med att kritisera Centerpartiets arbetsmarknadspolitik. Lösningar på ungdomsarbetslösheten, som lägre ingångslöner för ungdomar och en mer flexibel arbetsrätt, viftas bort med motargumentet "håller inte". Otur för Svärd att förslagen har fullt stöd i internationell forskning. Lite mer substans i motargumentationen kunde därför vara önskvärt. Påståendet att förslagen inte har stöd hos väljarna är redan motbevisat - en uppdatering av databasen i verkstaden på Sveavägen vore kanske på sin plats.

Det riktigt intressanta kommer dock när Svärd ska kritisera Centerpartiets miljöpolitik. Flertalet av de uddar han riktar mot C kan nämligen vändas tillbaka mot hans eget parti:

Anfall sägs ju vara bästa försvar, men det hjälper föga när man i sin anfallsiver skjuter sig själv i foten. Bättre lycka nästa gång, Svärd.

-----

Läs mer: Replik av Magnus Andersson i dagens KvP.

Aftonbladets iskalla förljugenhet

"Nya Moderaternas iskalla förljugenhet", skrev Aftonbladets Helle Klein med anledning av Aftonbladets publicering av de obekräftade uppgifterna om Sven Otto Littorin. Men det verkar nu som att hon själv kan få äta upp orden. För mer och mer förefaller "Littoringate" förvandlas till "Aftonbladetgate".

De senaste dagarnas uppgifter om att Sven Otto Littorin faktiskt vid ett flertal tillfällen försökt dementera Aftonbladets uppgifter innan de gick i tryck är en riktig skamfläck för skvallertidningen. Det erbjöds till och med en skriftlig dementi från ministern. Lena Mellins svepskäl att "vi inte talar genom ombud" är därför rakt igenom skitsnack. Vad hade tidningen sagt om Littorin framställt samma krav, det vill säga att få bemöta anklagelserna dirket från förstahandskällan "Anna" och inte genom "ombudet" Aftonbladet?

Personligen är jag övertygad om att Aftonbladet hade publicerat nyheten oavsett om Littorin förnekat eller ej - det är en allt för "snaskig nyhet" att släppa. I synnerhet om man betänker hur Aftonbladets ledarsidor genom klassiskt dirty campaigning utnyttjat nyheten för att smutskasta Littorin, Reinfeldt och Alliansregeringen, trots att ord står mot ord. Det politiska syftet bakom publiceringen är lika uppenbart som förkastligt.

Att dessutom ett antal bloggar på vänsterkanten hakar på i smutskastningskarusellen med stundtals riktigt grova inlägg är högst beklagligt. Vart tog snacket om en ren valrörelse vägen?

Aftonbladet har nu två alternativ. Antingen så presenterar man konkreta bevis för att man faktiskt hade fog att publicera anklagelserna. Eller så får man göra sig beredd på en förtalsprocess som troligtvis kommer medföra att Lena Mellin avgår och att Aftonbladet tvingas be om ursäkt samt erlägga ett saftigt skadestånd till Littorin.

torsdag 15 juli 2010

Högt är grönt

Två bra inlägg i debatten igår om möjligheterna och fördelarna med att bygga högt. Att det fortfarande är hysh-pysh att tala om högre byggnader i "miljömedvetna" Sverige är ofattbart. Nej, bygg plushus på höjden så att människor kan bo där de vill samtidigt som vi värnar de grönområden som finns. Det är lösningen.

Centerpartiet i Göteborg: "Gör Frihamnen till Nordens Manhattan"

Centerpartiet i Stockholm: "Bygg skyskrapor i Stockholm"

----
Bloggat om detta: Rickard Nordin, Jonas Pettersson, Per Ankersjö, Ingrid Gustafsson, Yimby gbg, Anders Dahlberg, Frank Thorén Hall

tisdag 13 juli 2010

Aftonbladet som domare, jury och bödel


Jag hade egentligen inte tänkt att skriva någonting om Sven-Otto Littorin. Jag vet varken mer eller mindre än någon annan om vad som har hänt och det känns ganska meningslöst att delta i spekulationerna och ryktesspridningen. Men ju mer jag matas av "nyheter" kring detta, desto mer förbannad blir jag.

Jag vet inte om Littorin har gjort det han anklagas för. Det är det ingen mer än han som vet. Har han gjort sig skyldig till brottet är det naturligtvis högst allvarligt. Detta oavsett vad man kan tänkas tycka om sexköpslagen, eftersom rådande lagstiftning måste gälla för alla. Men poängen är att Littorin varken är dömd för, eller har erkänt något brott. Då är han i lagens ögon oskyldig och ska också enligt lag behandlas som det. Utom i Aftonbladet? Han är heller inte åtalad eller misstänkt för det påstådda brottet. I fall som detta bör man därmed vara ytterst försiktig med att peka ut någon som brottsling. Utom i Aftonbladet?

Jag tror att vi är många som undrar vilka belägg Aftonbladet egentligen har för sin ryktesspridning. Ett fejkat alter-ego och ett mobilnummer som båda uppges, men inte utom allt rimligt tvivel kan fastställas, tillhöra Littorin. Det är allt Aftonbladet påstår sig ha i form av fysisk bevisning. Det räcker ärligt talat inte speciellt långt.

Ändå är man iskall i sin paketering av nyheten. I en klassisk trestegsraket säljs nyheten in till läsarna ett liten bit i taget. Vad man mellan raderna säger är att "vi vet någonting som ingen annan vet, och snart kommer fakta". Sedan presenteras en förvånansvärt tunn nyhet under rubriken "Sålde sex till Littorin". Oavsett den direkt missvisande rubriken var Littorin redan på förhand dömd. Därefter kommer de snaskiga detaljerna:

”Han var ganska försynt och lite mesig”, säger Anna om mötet med Sven Otto Littorin.


Vad motiverade Aftonbladet att återge detta? Fick de ett starkare case tack vare det? Nej, naturligtvis inte! Och det spelar ingen roll om Littorin hade erkännt eller ej. Sådana privata detaljer ska inte publiceras. Det handlar om respekt. Men Aftonbladet tar sig återigen friheten att vältra sig i människors mest privata bara för att få en bra story. Det gör mig ärligt talat illamående.

Efter det kommer snyfthistorien. Såja! Det faktum att Littorin endast har dementerat uppgifterna, inte kallat "Anna" för lögnare, och att det istället är Aftonbladet som pekar ut Littorin som lögnare är väl bara en nyansskillnad i Aftonbladets värld? I denna historia är det "Anna" som är offret, oavsett att några konkreta och offentliggjorda bevis mot Littorin än så länge lyser med sin frånvaro. I denna historia är inte Littorin en människa vars personliga integritet och rätt att betraktas som oskyldig innan motsatsen bevisats är värd att värna om. I denna historia är han lösnummer och gluff gluff.

Det som gör det hela än mer smutsigt är att Aftonbladet valde att vänta med att börja dra i tåtarna till dess att Almedalsveckan började. Jag brukar inte vara konspiratorisk, men det känns som ett lite för bra sammanträffande för att vara ett sammanträffande. Aftonbladets politiska agenda är ju inte direkt okänd - Socialdemokraterna ska backas upp till varje pris.

Att då även Mona Sahlin hakar på tåget och bara förutsätter att Littorin är skyldig gör inte saken bättre. Hon om någon borde passa sig för att kasta sten i glashus - i synnerhet då hennes glashus inte är obekräftat utan finns på riktigt.

Självklart ska media granska makthavarna. Självklart ska relevanta skandaler upp till ytan så att väljarna kan fatta ett välgrundat beslut på valdagen. Men lika självklart ska tidningar som Aftonbladet också visa respekt för människor och inte publicera grova rykten eller icke välgrundade anklagelser - vem de än är. Det är en fundamental förutsättning för yttrandefriheten. Förtal är faktiskt på goda grunder straffbart. Och i detta fall har Aftonbladet sedan länge passerat anständighetens gräns - oavsett om Littorin är skyldig eller ej.

torsdag 8 juli 2010

Monas 10 misstag

Jag förväntade mig ett laddat tal där Sahlin skulle försöka släta över effekterna av ett regeringsskifte genom att bagatellisera de skattehöjningar som väntar. Jag kunde inte ha haft mer fel. Det var ett hyllningstal av det förgångna. Det var en manifestation av konservatism. Och det genomsyrades av en samhällsbeskrivning som inte speciellt många känner igen sig i. Men framförallt var det en uppvisning av Socialdemokraternas paradgren: Dirty Campaigning. Mona Sahlin flyttade genom sitt tal Socialdemokraternas position långt vänster ut.

Som om det inte räckte med det så vimlade hennes tal av direkta – medvetna eller ej – felaktigheter och tankevurpor. För allmänbildningens skull följer nedan en sammanfattande genomgång.

1. Tydligen vill Alliansen avskaffa sjukförsäkringen
Sahlin läste upp ett antal exempel på vad olika ingrepp och operationer skulle kosta utan en offentligt finansierad sjukförsäkring. Men vilket parti har sagt att det vill avskaffa den sjukförsäkringen?

2. Tesen att ett jämlikare samhälle på alla sätt är bättre för alla har stöd i forskning
Jämlikanden (som jag antar att Salin syftar på?) är en tesdrivande fuskforskning, och det är rent av pinsamt att Sahlin ens vill förknippas med den.

3. 25 000 människor färre i välfärden
Sahlin glömde att nämna att över 30 000 jobb har tillkommit i privat välfärdssektor – ergo netto dryga 5000 jobb plus. Men de räknas kanske inte?

4. Pensionärer straffbeskattas
Nej, pensionärer har fått sänkt skatt, dock inte lika mycket som löntagarna. Hur kan en sänkt skatt bli en straffskatt?

5. Mest till dem som har det mest
Sahlins retorik går igen. Procentuellt har de med lägst inkomster fått mest tillbaks. Men det är klart, drar man gränsen för den rikaste hälften vid en månadslön på 19 700 kr är det ganska många som blir rika i vänsterns värld.

6. Aktivitetsförbudet ska avskaffas
Det finns inte längre, men det var dessutom Socialdemokraterna som en gång införde det.

7. Pension är uppskjuten lön
Sahlin har inte koll på hur pensionssystemet ser ut. 86,3 % av pensionen betalas av nuvarande löntagare, därför behöver vi många människor i arbete. Pension är inte uppskjuten lön.

8. "Barn ska inte straffas för att ens mamma eller pappa har förlorat jobbet eller fått ett syskon"
Tydligen är det ett straff att vara hemma med sin familj.

9. Folkpartiets vilja att gå med i NATO är ett särintresse
Mona Sahlin borde slå upp ordet särintresse i ett uppslagsverk. Vilket särintresse menar hon att Folkpartiet går i bräschen för?

10. Socialdemokraterna kommer aldrig någonsin samarbeta med Sverigedemokraterna
Förutom att hon gav SD gratis reklam, så verkar hon blunda för att Socialdemokraterna redan samarbetar med SD på kommunal nivå – exempelvis i Trelleborg.

Rapport från Almedalens bästa seminarium


Jag var tidigare idag på (vågar jag säga) Almedalens bästa seminarium. Magasinet Neo stod som värd för en diskussion mellan Johan Norberg och Maria Wetterstrand som modererades av Sanna Rayman. Upprinnelsen var Norbergs kortvariga newsmill-romans med Miljöpartiet och Wetterstrand i november 2009 (För bakgrund: Norbergs flirt, Wetterstrands napp, Norbergs dumpning).

Jag tycker, hör och häpna, faktiskt riktigt bra om Maria Wetterstrand. Som politiker alltså. Hon är en superstar och en fruktansvärt skicklig politiker. Sverige skulle behöva fler politiker som henne, inom alla partier. Och det tycker jag även om jag bråkar med henne ibland. Däremot är jag inte speciellt förtjust i den politik hon representerar.

Johan Norberg var inne på samma spår. Han inledde med en kärleksförklaring till Wetterstrand, men avslutade inledningsanförandet med en knivskarp replik:

"Problemet är inte att en röst på Miljöpartiet är en röst på Lars Ohly och Mona Sahlin. Problemet är att en röst på Miljöpartiet är en röst på
Miljöpartiet."

Norberg motiverade detta med att lyfta fram att Miljöpartiet är teknikfientliga, livsstilsauktoritära och inkonsekventa i sina stråk av liberala inslag - som grund för det sistnämnda exemplifierade han med SAAB-affären.

Det var smockfullt på seminariet, det var högt tempo och hjärtlig stämning. Kort sagt ett föredöme för politisk debatt. Wetterstrand gjorde bra ifrån sig, men jag tror att det blev ganska uppenbart för åhörarna att hennes syn på liberalism är ett smörgåsbord - inte en ideologisk kompass. Och då är det väldigt svårt att med trovärdighet kunna kalla sig för liberal.

Jag skulle vilja summera seminariet med att kommentera en sak som jag reagerade särskilt på. Norberg ställde Wetterstrand mot väggen med frågan om hur hon såg på Peter Erikssons resonemang tidigare i veckan om att könskvotering till bolagsstyrelser är en liberal reform. Wetterstrand konstaterade att hon inte ansåg att man kan kalla en sådan lagstiftning för liberal, men att hon ändå stödde reformen av andra anledningar. Norberg drog då en lättnadens suck och konstaterade att han annars inte skulle kunna samtala med henne om liberalism.

Jag å min sida drog mig istället till minnes att jag hade hört henne resonera på ett sätt snarlikt Erikssons under Miljöpartiets kongress:

Det finns en anledning att vi människor kommer i fler än en grunduppsättning – vi är alla olika och olikheter ökar sannolikheten för överlevnad. Det gäller även i börsnoterade bolag. Den som väljer att bortse från halva befolkningen som rekryteringsunderlag tar en risk. Därför vill vi i Miljöpartiet kvotera in underrepresenterat kön i alla börsnoterade bolagsstyrelser likväl som i de offentliga bolagen. Det är en viktig lönsamhetsreform för vårt moderna samhälle.

Vi gröna tror att det är mycket lättare för männen att våga [ta föräldraledigt] om samhället tagit tydlig ställning. Därför vill vi i Miljöpartiet de gröna ha en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel går till vardera föräldern och en tredjedel är flexibel och kan användas såsom föräldrarna själva anser är bäst för dem. Det är en viktig frihetsreform för vårt moderna samhälle. (min fetning)


I frågan om kvotering till bolagsstyrelser argumenterar Wetterstrand på ett sätt som totalt underkänner marknadsekonomin - en grundsten i ett liberalt förhållningssätt. I frågan om kvotering av föräldraförsäkringen argumenterar hon på ett sätt som anknyter till att den skulle vara liberalt motiverad genom att kalla den för en "frihetsreform".

Detta är viktiga påpekanden eftersom Wetterstrand i sällskap med liberaler tydligt tog avstånd från en sådan retorik, samtidigt som hon själv begagnar sig av densamma i sällskap med de egna. Det stärker min tes om Wetterstrands smörgåsbordsliberalism.

Jag tror därför att det är dags att klippa banden till Wetterstrand för gott, Johan. Ni talar faktiskt inte samma språk.

onsdag 7 juli 2010

Ring Broman i Almedalen, Onsdag

Här kommer ytterligare ett uppsamlingsheat från Almedalen.

1. Centerpartiets dag
Idag är det Centerpartiets dag. Maud Olofsson och Annie Johansson skriver idag på DN-debatt om hur Centerpartiet vill förändra arbetsmarknadspolitiken. Olofsson har även en artikel i GP. Jag är glad att se förslag om bland annat flexiblare arbetsrätt, lägre ingångslöner och ett avskaffande av arbetsförmedlingens monopol. Bra start på dagen - nu ökar vi! Jag hoppas verkligen att även skattepolitiken kommer att finnas med i Mauds tal kl 19 ikväll.

2. Littorin lämnar regeringen
Arbetsmaknadsminister Sven Otto Littorin meddelade precis att han avgår som minister. Privata skäl i anslutning till en pågående vårdnadstvist uppges vara anledningen. Efter att ha sett presskonferensen med Littorin måste jag säga att jag uppriktigt känner sympatier med honom. Han kan inte ha haft det lätt. Synd att det krockade med Centerpartiets dag, men all heder åt Moderaterna som inte höll på detta för att sabotera Socialdemokraternas eller Miljöpartiets dag.

3. Ternström lämnar Centerpartiet
Kan det likt Littorin vara en slump att Ternström meddelar sitt avhopp just i dag? Nej, knappast. Detta är noga planerat. Det handlar om att störa Centerpartiet och ge sken av att det finns ett utbrett missnöje i partiet. Det gör det inte, men det är ett halvhyfsat försök. Gäsp. Urlöjligt och knappast värt att kommentera vidare.

4. Björklunds tal
Folkpartiets tal igår bjöd inte på några nyheter. Det var äldrepolitik, skola, kärnkraft, försvar och EU för hela slanten. Det var ett helt ok, på gränsen till bra, tal - retoriskt och strategiskt väl genomfört, men som sagt inga nyheter. Björklund skröt också med att Fp skulle vara det utkristalliserade liberala partiet i Sverige, och att de var det långt innan det blev inne. Som bevis för detta nämnde han EU, kärnkraft och kunskapsskolan. Känns kanske inte som de mest liberala frågorna jag kan komma på - men vi kanske inte har samma syn på liberalismen? Det jag reagerade mest på var att han valde att inte tala ett ord om EMU och inte heller plockade upp Moderaternas skattehandske.

tisdag 6 juli 2010

Appropå det här med spekulationer...

Jag såg just att Fredrik Bojerud kommenterat spekulationerna om Maud Olofssons efterträdare med att spekulera kring Mona Sahlins efterträdare. Det är ett ganska intressant grepp eftersom den partiledare som ett sådant rykte egentligen främst borde florera kring är just Sahlin.

Förtroendet för Sahlin är nämligen som bekant inte speciellt högt - vare sig bland befolkningen eller i de egna leden. Socialdemokraterna går mot sitt sämsta valresultat under efterkrigstiden. Även om olyckan skulle vara framme och vi skulle få ett vänsterstyre i Sverige post 19 september, är det därför tveksamt om Sahlin skulle kunna sitta kvar.

Frågan jag ställer mig är således varför ryktet om vilken partiledare som ska hoppa av efter valet kom att handla om Olofsson - som ju ligger bra till i förtroendemätningarna - och inte Sahlin. Det enda svaret jag kan komma på är att Alliansens kampanjledning inte jobbar på samma sätt som Sveavägens. Dirty campaigning och krokodiltårar i härlig symbios.

Jag tänker själv inte spekulera i vem som bör efterträda Sahlin. Jag tycker att det är ointressant. Men det vore ju intressant att höra vad bloggarna på vänsterkanten, som ju gladeligen spekulerar och sprider det felaktiga ryktet om Mauds avgång, har för tankar? Spekulation som spekulation - eller?

Ring Broman i Almedalen, Tisdag

Efter nästan två dygn i Almedalen kan jag konstatera att det som är bra med Almedalen är att det är ett fasansfullt tempo och att det alltid händer spännande grejer. Det som är dåligt är att man aldrig har tid att blogga om det. Men här följer i alla fall ett första uppsamlingsheat.


1. Vem ska fylla Moderaternas skor?

Den stora snackisen på måndagen var efterdyningarna av Fredrik Reinfeldts tal där han lovade att inte sänka skatterna under 2011. Smart konstaterar Erixon, och jag är böjd att hålla med. M har medvetet närmat sig S. Det märks extra tydligt på den "kopierade" valaffischen (genialiskt btw!). Men frågan är vem som ska fylla det tomrum som M lämnat efter sig? Där har Centerpartiet en given roll, som blev än mer given efter Reinfeldts löfte om skattesänkningsstopp. Centerpartiets skattevision ser nämligen helt annorlunda ut.



2. Biskop Koskinens hjärnsmälta

Vi är nog många som ogillar Sverigedemokraternas politik. Det har vi också rätt att göra. Men de har också samma rätt att göra sin röst hörd under samma villkor som alla andra. Därför är det extremt olyckligt att biskop Lennart Koskinen försökte avbryta SD:s debatt bara för att han inte gillade deras budskap. Yttrandefriheten är värd mer än så, någonting som Koskinen verkligen borde ta sig en funderare på. I en demokrati måste allas rätt att yppa sin mening vara lika stor, även idioternas.



3. F! har för mycket pengar

Hur ska man annars tolka deras beslut att elda upp 100 000 kronor? En kampanj som rimmar ganska illa med Schymans klassiska retorik. Mitt tips är att kampanjen inte direkt kommer att locka några fler finnansiärer till partiet. Vilket är synd, eftersom ett F! på cirka tre procent inte vore helt fel.




4. På tal om dirty campaigning
Det har gråtits många krokodiltårar på sveavägen de senaste veckorna. Tydligen så "mobbas" Mona Sahlin, ett påstående som jag finner mycket märkligt. Att försöka leka prinsessan på ärten är inte ett speciellt förtroendeingivande drag hos en statsministerkandidat som dessutom saknar just precis förtroende. Däremot är det ett faktum att Maud Olofsson under fyra år fått utså mycket värre saker. Men det får man tåla som politiker, speciellt om man driver en politik som får kampanjarbetarna på Sveavägen att tugga fradga. Senaste exemplet är det felaktiga och illasinnade ryktet att Maud Olofsson skulle avgå efter valet. Det faktum att Peter Eriksson gav sig in i debatten är ett tecken på att vänsteroppositionen inte skyr några medel för att vända negativ fokus från Mona Sahlin till Maud Olofsson. Störtlöjligt i och med att detta endast är ett klassiskt skvallertidningsrykte (läs: aftonbladet). Dirty campaigning och mobbning var det när det handlade om Sahlin ja. Krokodiltårar och ömma tår. Gäsp. Men ingen fara på taket. Vi sitter lugnt i båten; ju mer det stormar kring oss, desto högre fart når vi ;)

torsdag 1 juli 2010

Elin Monday är högst verklig


Igår kunde SvT:s rapport lista ut att bloggaren Elin Monday i själva verket var en fiktiv person och att det var CUF som stod bakom bloggen. Reportern i inslaget väljer att fokusera på CUF har "bluffat". Det är synd att SvT väljer en så snäv vinkel.


För faktum är följande: Personen Elin Monday är en uppenbart fiktiv person, det märks inte minst på namnet. Men Elin Mondays berättelse bygger på en sann historia om en verklig persons upplevelser. Så, har det då någon betydelse om det är denna person som själv väljer att kommunicera sin berättelse under fiktivt namn, eller om hon istället låter CUF kommunicera densamma? Nej, rent logiskt borde det inte ha någon betydelse. Det är berättelsen - den verkliga berättelsen - som är det centrala. För hon är inte ensam om den. Men för att nå ut med en sådan berättelse krävs det nya sätt att kommunicera, och det är det CUF har gjort.


När andra bara kommer med politiska floskler om nollvisioner och ofinansierade garantier presenterar istället CUF konkreta förslag för att förändra de strukturer som ligger till grund för ungdomsarbetslösheten. För Elin Monday är högst verklig, även om hon är fiktiv. Hon är ingen siffra i statistiken. Hennes berättelse är inte påhittad. Hon motarbetas av ett kollektivistiskt system som inte ser hennes behov. Och det är det bara CUF som på riktigt talar om.


-------

Andra som bloggat: Magnus Andersson, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö, Hanna Wagenius

-------

Update 1/7: Upptäckte att videobloggaren Niklas Lundengård faktiskt var ljusår före SvT att lista ut hur det hela låg till. "Smart tänkt" konstaterar han - "Dito!" replikerar jag. (Klockrent citat i bloggrubriken btw!)