tisdag 30 mars 2010

Lägg ner public service


I förra veckan uppmärksammades public service dagen. Jonas Pettersson (c) passade på att uppmärksamma denna högtidsdag genom att på politikerbloggen argumentera för att public service borde avskaffas. Ett utmärkt initiativ! TV-skatten hör till det förgångna.

Exkurs: Jo, jag vet att det egentligen heter "TV-avgift", men jag är av den bestämda uppfattningen att det faktiskt inte rör sig om en avgift, utan om en kvasiskatt. Detta bygger jag på att tv-avgiften inte är en betalning som korresponderar med faktisk kostnad.


Avgiften inbringar ett icke oansenligt överskott; 2008 låg överskottet på hela 700 miljoner, och så har det också varit flera år i rad. Överskottet tillfaller inte bolagen eller programverksamheten, istället hamnar det hos statens bank, Riksgälden. "Avgiften" måste därmed rimligen betraktas som en regressiv
skatt
.


Skillnaden kan tyckas vara av blott akademisk karaktär, men eftersom "avgiften" hitills har höjts på årlig basis - trots överskott - är det synnerligen missvisande att man envisas med att kalla det för en avgift.



Årskostnaden för ett hushåll ligger på 2076:-. För det får vi 6 svt-kanaler (svt 1, svt 2, svt 24, Barnkanalen, Kunskapskanalen, samt svt HD) och ett antal radiokanaler. Detta kan jämföras med exempelvis Com Hems "medium-paket", där man får 38 tv-kanaler (32 exklusive svt-kanalerna) mot en årsavgift på 2388:-. Vad motiverar denna prisskillnad?

En av anledningarna sägs vara att SvT:s och SR:s produktioner inte är kommersiellt gångbara. Men behöver vi verkligen sex kanaler för att tillgodose detta behov? Ska det behöva kosta 18,6 miljoner kronor per dag? Är det rimligt att sådana smala programproduktioner måste ha en större budget än alla privata TV- och radiostationer tillsammans?

Om vi kikarSvT:s programtablå finner vi ganska snart att svaret på samtliga ovanstående frågor är nej. En stor del av deras programutbud är nämligen renodlade underhållningsprogram, eller vad sägs om stjärnorna på slottet, så ska det låta och allsång på skansen?

Det är uppenbart att TV-skatten inte används till att tillgodose icke-kommersiella behov, utan till att konkurrera med privata aktörer. I jakten på tittarsiffror har public service därmed självt lyckats bevisa att man är överflödiga.

Det hela är ganska enkelt. Antingen gör man så bra media att man inte behöver en TV-skatt. Eller så gör man så dålig media att man inte förtjänar någon TV-skatt.

Är det inte dags att låta människor själva få välja vad de vill titta på för TV eller lyssna på för radio?

måndag 29 mars 2010

Oppositionens transportpolitik spårar ur

Infrastruktur verkar bli ett hett ämne denna vecka. Anders Flanking går i GP till frontalangrepp på Miljöpartiets transportpolitiska talesperson, Karin Svensson Smith, och beskriver skillnaden mellan Miljöpartiets och Centerpartiets transportpolitik.

Miljöpartiets transportpolitik handlar om att skära ner anslagen till vägunderhåll till förmån för järnvägar och att chockhöja koldioxidskatten så att bensinen blir två kronor dyrare per liter.

[...]

I Miljöpartiets Sverige ställs vägen mot järnvägen, bilen mot tåget. Miljöpartiet vill förbjuda inrikesflyget söder om Sundsvall i stället för att lägga kraft på att utveckla nya flygbränslen. Det är antingen eller som är deras filosofi.

[...]

En god balans mellan transportslagen är nyckeln till ett levande Sverige, där människor oavsett bostadsort har möjlighet att leva och utvecklas. Miljöpartiet gör allt de kan för att rubba denna balans. Skillnaden mellan Centerpartiets gröna optimism och Miljöpartiets negativa förbudspolitik blir allt tydligare. Centerpartiet är Alliansens gröna röst. Miljöpartiet framstår alltmer som vänsterblockets miljöpessimister.



Alliansens partiledare klargör även idag på DN debatt att de vid förnyat förtroende kommer att påbörja byggandet av Förbifart Stockholm. Det är ett mycket viktigt och välkomnat besked. Vad Vänstergänget vill vet vi nämligen inte.

Socialdemokraterna i Stockholm är positiva till satsningen, men på riksnivå vill man inte ge några besked eftersom man inte är överens med sina vänsterkompisar. Känns det bekant?

Miljöpartiet säger blankt nej; de har till och med hotat spräcka ett samarbete med Socialdemokraterna om de inte ändrar uppfattning i frågan, trots att Miljöpartiets egna väljare är positiva till att förbifarten ska byggas.

Vänsterpartiet anser att ett byggande av förbifarten kommer ha förödande konsekvenser och vill därför ha en folkomröstning i frågan.

Där står vi alltså idag. Alliansen står enad och lämnar klara besked på löpande band. Vänsterpartierna är oense och kan därför inte säga varken bu eller bä. Splittring förefaller vara den enda röda tråd som står att finna i samarbetet: "Vår politik? Var god dröj."

Andra som bloggat om Förbifart Stockholm: P,L&C, Andersson på Kungsholmen

onsdag 24 mars 2010

Sahlin kartlägger mina vänner på facebook

Sossarnas valkampanj har börjat. I alla fall på facebook. Varje dag möts jag av denna annons från Mona Sahlins kampanjstab. Tydligen har jag en vän på facebook som är ett "fan" av Sahlin. Därmed faller jag in i målgruppen som ska lockas med till vänsterkanten. Undrar vem som har gjort den målgruppsanalysen?

Jag undrar också om det står i Monas fanpage att medlemmarnas vännlistor kommer att kartläggas i syfte att sprida reklam för Socialdemokraternas partiledare? Men det kanske är Bodström som ligger bakom tekniken, han är ju i sin tur ett fan av datalagring...

Ett tips till Sahlin och hennes kampanjarbetare är att rå om sina egna vänner innan de börjar leta efter nya.

Vision 2020: Att väcka den tiger som sover

Centerpartiets europaparlamentariker Lena Ek skriver idag ett läsvärt inlägg på DN debatt. Ämnet är Vision 2020, EU:s nya tillväxt- och framstegsstrategi, för vilken Ek är parlamentets huvudförhandlare. Eks förslag handlar om att minska byråkratin och få EU att fokusera på rätt saker, på att motverka protektionism och stärka subsidiaritetsprincipen.

För många européer uppfattas EU-regleringar som alltför byråkratiska, komplicerade och dyra. Men genom dessa fyra viktiga reformer klargörs ansvarsfördelningen och tydliga steg tas för att skapa ett EU med medborgaren i centrum. EU blir en vassare union på de områden där medlemsstaterna har överlämnat beslutskompetens, men också en union där subsidiariteten gäller och där Bryssels makt är klart avgränsad.


Det är bra att Ek vågar ruska om lite i EU-maskinen. EU är ett fantastiskt projekt, men som tyvärr har tappat riktning under de senaste åren. Vi håller på att bli varvade av Asien, Afrika och Mellanöstern. Jonas Pettersson har skrivit mycket bra om detta. Det är hög tid att väcka den sovande tigern och se till att Europa inte blir avhängda. Potentialen finns, men fokus saknas. Kanske kan Eks bidrag var ett första steg på vägen?

Andra som bloggar: Johan Westerholm

tisdag 23 mars 2010

...den som bäddar får ligga

CUF och Magnus Andersson var snabbt ute och kritiserade justitieministerns förslag om att införa ett skämselförfarande för misstänkta sexköpare. Deras aktion verkar ha tagit skruv. Andersson fick igår manifestera kritiken mot Ask i TV4 nyhterna. Den som bäddar får ligga.



Asks genmäle i frågan lämnade tyvärr mycket att önska. Hon har rätt i att det är ett problem att unga flickor (och pojkar för den delen, vilket Ask tyvärr inte nämner) tvingas till prostution. Men lösningen ligger nog inte i att förbjuda alla frivilliga transaktioner, vilket är det enda sexköpslagen gör. Och lösningen ligger definitivt inte i att "vara mindre generös" mot misstänkta. Skyldig är man först när dom har fallit. Punkt.



Liberati har ett intressant inlägg på samma tema. Jag håller med om att Ask måste rycka upp sig när det kommer till integritetsfrågorna. Vi är många som tycker att de är viktiga.

måndag 22 mars 2010

Som man bäddar får man ligga...

Få har nog missat vår justitieministers märkliga utspel, att misstänkta sexköpare ska få ett grällt kuvert skickat till hemadressen. Syftet hymlar hon inte heller med: "Det är lite grann att du skämmas på torget". Olustigt nog är såväl Kd som Mp med på tåget.

CUF reagerade med att överlämna ett grällt kuvert till Beatrice Ask där de påminde henne om den lilla detaljen "oskyldig tills dess att motsatsen bevisats".

Magnus Andersson skriver på SvT debatt, där han upplyser Ask om att stockstraffet avskaffades på 1800-talet - men även då tillgreps inte offentlig förnedring som straff förrän dom hade fallit. Även Hanna Wagenius skriver på Aftonbladets debattsida ett mycket läsvärt inlägg i frågan.

Videon när CUF överlämnar kuvertet ser du nedan.




Utmärkt initiativ av CUF att låta Ask smaka på sin egen medicin. Skämmes den som skämmes bör.


Lögn, förbannad lögn, Agenda

Detta är ett något försenat inlägg om SvT:s siffertrolleri i Agenda 14/3. Det har någon gång sagts att man kan bevisa vad som helst med statistik. Agenda lyckades med stor träffsäkerhet visa att denna tes mycket riktigt stämmer.

Bakgrunden till Agendas granskning är den rapport som Almega presenterade i februari i år som visade att i princip lika många låginkomsttagare som höginkomsttagare brukar RUT-avdraget. Brytgränserna för respektive inkomstklass är samma som i SCB:s pressmeddelande i frågan från den 11 februari. Den enda skillnaden är att Almega har räknat antalet brukare i respektive inkomstklass i relation till det totala antalet brukare, medan SCB har räknat antalet brukare i respektive inkomstklass i relation till totala antalet personer i inkomstklassen.


Inslaget från Agenda kan du se nedan. Agendas syfte var att granska om Almegas beräkningar stämmer. I inslaget säger Agenda att ”bara någon promille av låginkomsthushållen” och ”bara en procent av medelinkomsttagarna” gör avdrag för tjänsterna. Slutsatsen var att ”majoriteten av avdragen [i själva verket] [görs] av höginkomsthushåll”.







Det statistiska underlag som Agenda har använt sig av finns publicerat på SvT:s hemsida. Underlaget avslöjar ett flertal märkligheter som Agenda naturligtvis talar tyst om i inslaget. Nedan följer ett axplock.


i) Agenda och Almega jämför olika saker


- Almegas undersökning visar på hur stor del av brukarna som tillhör respektive inkomstklass. Agendas undersökning jämför istället andelen brukare i relation till det totala antalet personer i respektive inkomstklass. Det är att jämföra äpplen och päron, någonting som Agenda inte heller påpekar för sina tittare. Agendas slutsats, att majoriteten av avdragen görs av höginkomsttagare, blir därmed direkt missvisande eftersom det inte är denna statistiska undersökning som man i programmet redogör för.


- Det fullständigt naturligt att det är en större andel höginkomsttagare som brukar avdraget i relation till sin inkomstklass eftersom det är färre personer som ingår i den gruppen. Ett faktum som Almega påpekar men som Agenda låter bli att nämna. Agendas statistik leder därmed till att antalet brukare i respektive inkomstklass värderas olika eftersom det är den totala andelen personer i inkomstklassen som blir den dominerande faktorn.



Exempelvis ger antalet ensamstående medelklasshushåll utan barn, 12 689 stycken, ett andelsvärde på 0,9, medan det något lägre antalet samboende höginkomsthushåll utan barn, 12 026 stycken, ger ett andelsvärde på hela 4,8. Detta trots att antalet ensamstående medelklasshushåll utan barn som brukat avdraget alltså var fler, vilket ger en missvisande bild av hur många som faktiskt har brukat avdraget.


[Jämför Agendas statistik under rubrikerna "Antalet hushåll med RUT-avdrag efter inkomstens storlek" samt "Andelen hushåll med RUT-avdrag efter inkomstens storlek"]



ii) Agenda använder en missvisande definition av inkomstklasserna


- Agenda har ändrat på förutsättningarna för undersökningen genom att använda sig av en annan definition av inkomstklasserna än Almega. Även detta gör att undersökningarna inte är jämförbara, vilket Agenda inte nämner för tittarna.


- Agendas definition av inkomstklasserna är dessutom missvisande. Enligt deras uppdelning räknas vissa personer med en årsinkomst på drygt 300 000 kronor som höginkomsttagare. Det motsvarar en månadslön på 25 000 kronor. Vissa personer får dessutom inte tjäna mer än knappt 125 000 kronor per år för att räknas som låginkomsttagare, vilket motsvarar en månadslön på cirka 10 000 kronor. Med det statistiska underlaget är det inte så konstigt att Agenda når den slutsats som de gör. Man kan med fog fråga sig om det ryms inom public service uppdrag att syssla med tesdrivande statistiska undersökningar?


iii) Agenda ljuger om Almegas underlag


- Agenda nöjer sig inte med att presentera sin egen undersökning utan kommentar från Almega, de passar även på att misstänkliggöra Almegas undersökning genom att hävda att Almega själva har bestämt definitionen av de olika inkomstklasserna. Men Almegas definition av de olika inkomstklasserna är samma som i SCB:s undersökning. DN:s efterforskning visar istället att situationen snarare förhåller sig på ett omvänt sätt: Att det faktiskt var Agenda som gjorde en "egen" definition av inkomstklasserna genom sin beställning av underlaget. Om så är fallet är det ett lågvattenmärke av rang, i synnerhet eftersom de medvetna lögnerna härstammar från ett medium som beskattar oss medborgare i uttalat syfte att vara opartisk och saklig.


iv) Agenda återinför sambeskattningen som beräkningsmetod


- I Agendas undersökning har de räknat på andelen brukare som hushåll. Det innebär att de har slagit ihop sammanboende personers årslöner innan de har placerat dem i en inkomstklass. Agenda tar således inte hänsyn till vem det är som brukat avdraget, trots att det är ett personligt avdrag. En brukare som annars skulle ha klassats som medel- eller låginkomsttagare kan därmed komma att klassas som höginkomsttagare enkom på grundval av dennes partners inkomst. Någon borde kanske upplysa SvT om att sambeskattningen avskaffades för nästan 40 år sedan - ett faktum som man rimligtvis borde ta med i beräkningen vid statistisk undersökning av förevarande karaktär.



Agendas rapportering har under veckan fått ta emot svidande kritik för sitt siffertrolleri från flera olika tidningars ledarsidor. SvD påpekar att de sex promille som Agenda talar om måste sättas i relation till de tretton promille av hela befolkningen som faktiskt brukar avdraget; Sydsvenskan påpekar att inslaget snarast gav intrycket av att Agenda hade en egen agenda; DN konstaterar att den 14 mars var söndagen då sjuksköterskor blev höginkomsttagare. Även Second Opinion riktar kritik mot Agendas hantering av det statistiska underlaget.


På vänsterkanten var bland andra Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Eva-Lena Jansson och Peter Högberg snabbt ute och slog på den stora trumman. Men vänstergänget brukar ju i normalfallet inte heller vara sena med att hugga på siffror som inte riktigt stämmer. Jag undrar således när deras kritik mot Agendas siffertrolleri ska komma, nu när de har granskats något närmare?


Avslutningsvis vill jag bara stämma in i Dick Erixons slutsats. SvT har rätt att beskatta oss för att de ska kunna vara nyanserade och opartiska. De har gång efter annan bevisat att de inte kan leva upp till det ansvaret. Det är hög tid att avsluta det misslyckade public service experimentet.

fredag 19 mars 2010

Hur vill egentligen SSU minska ungdomsarbetslösheten...?

CUF:s ordförande, Magnus Andersson, utmanade för en tid sedan SSU:s ordförande, Jytte Guteland, att debattera hur frågan om ungdomsarbetslösheten skulle kunna bekämpas. För några dagar sedan möttes de i nyhetsmorgon i TV4.

Konkret politik, som privata arbetsförmedlingar, avskaffande av LAS samt sänkta arbetsgivaravgifter och ingångslöner, ställdes mot en nollvision för ungdomsarbetslöshet utan innehåll.

Nåja, Guteland tvingades till sist svara på frågan om konkreta förslag hur ungdomsarbetslösheten ska minska:

1) Ännu mer utbildning
2) Välfärdsjobb (översättning: en spinn-off på Lars Ohlys generallösning att alla ska anställas i offentlig sektor)

Jag tar mig friheten att lägga till några förslag på området som Guteland och Sahlin med flera står bakom:

1) Behålla LAS
2) Fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga
3) Höja lönerna (och skatten) för dem som redan arbetar, och därmed också tröskeln för dem som inte har ett jobb
4) Motarbeta alternativa anställningsformer som t.ex. visstidsanställning
5) Smutskasta bemanningsföretag
6) Avskaffar RUT-avdraget

(Tack för inspiration Andreas Bredskog)

Är det någon som på allvar tror att Jytte Guteland och hennes partikamraters konkreta politik kommer att leda till fler jobb? Socialdemokraterna och facket gynnar som vanligt bara arbetstagarnas intressen. De som däremot står utanför arbetsmarknaden hänvisas med mössan i hand till bidragslinjen och den pysselsättning som Staten trollar fram på den privata sektorns bekostnad. På vänsterfronten intet nytt, med andra ord.

Den som vill bilda sig en egen uppfatning om vem som vann duellen i TV4 kan kika på klippet nedan.



Andra som bloggat: PL&C

tisdag 16 mars 2010

Att argumentera utan argument

Allians för Sverige bytte i dagarna namn till kort och gott Alliansen och presenterade i samband med det en ny grafisk profil.

Några flinka pojkar och flickor, troligtvis bärande det vänstra lagets matchställ, svarade med att snickra ihop en egen "reklamfilm" för Alliansens logotyp. Säga vad man vill, men kreativitet (eller fritid för den sakens skull) råder det ingen brist på. Sakliga argument är däremot en annan femma. Tesen som de tycks driva är att om man inte har några sakliga argument att komma med så kan man alltid dra till med kiss och bajs. Det göder alltid debatten.

Nedan finns filmen som ger begreppet "en skitig valrörelse" en helt ny innebörd:


måndag 15 mars 2010

Monica Green (s) snurrar till det om incest

Dagens kanske mest märkliga utspel kommer från riksdagsledamoten Monica Green (s). Till Expressen säger hon att incest borde göras lagligt. Samtidigt skriver hon på sin blogg att rubriken till artikeln "leder tankarna fel" eftersom hon egentligen vill skärpa incestlagstiftningen.

Det där var riktigt snurrigt. Som jag läser artikeln är rubriken nämligen helt korrekt i förhållande till hennes citat:

"Vuxna människor får ha sex med vem de vill. Det är min uppfattning. Vuxna människor där båda tycker det är okej. Typ två 60-åriga syskon som tycker att det är rimligt. Då har jag ingen moralisk uppfattning om det och tycker inte att det ska vara olagligt."


På hennes blogg skriver hon däremot:

"Min moraliska pekpinne reagerar med ryggmärgen och säger att sex mellan syskon även fortsättningsvis ska vara förbjudet."


Notera särskilt det i sammanhanget centrala ordet "moral". Först "ingen moralisk uppfattning", och sedan "min moraliska pekpinne". Den (s)-märkta retoriken gör sig åter påmind. Det är (s)-politikers moraliska uppfattning som ska ligga till grund för vad du får och inte får göra - oavsett om det skadar någon annan eller ej. Jag undrar om det inte stundtals blir ensamt där uppe på deras piedestaler, där de sitter och hytter åt oss arma syndare med sina moraliska pekpinnar?

Det hela är egentligen en ganska bisarr historia. Om Green inte har sagt det citat jag klistrat in ovan är det väl inte rubriken på artikeln hon ska ge sig på, utan det faktum att Expressen har fabricerat ett uttalande. Men det verkar ju onekligen inte som det. Slutsatsen måste således vara att Green faktiskt har sagt att vuxna människor borde få ha sex med vem de vill.

Det leder oss osökt in på nästa fråga: Hur ser då Green på den svenska sexköpslagen? Borde inte rimligen även människor som inte är helsyskon i så fall ha rätt att ha sex med vem de vill under vilka villkor de vill? Här vill dock Greens gå längre än så: Hon kämpar nämligen för ett porrfritt Europa. Sug på den du. Moraliska pekpinnar, jo jag tackar ja.

Uppenbarligen är det så att Green gjorde ett populistiskt utspel i incestfrågan utan att riktigt ha tänkt över konsekvenserna. Hennes blogginlägg måste därmed betraktas som en dubbelpudel med volt: "Om jag anklagar Expressen för att luras och samtidigt vänder 180 grader på klacken genom att kräva en skärpt incestlagstiftning, är det nog ingen som tvekar på vad jag egentligen tycker."

Ingen fara Green. Budskapet gick hem. Din moraliska pekpinne ska även i fortsättningen vina över våra huvuden och avgöra vad människor får och inte får göra. Enkom baserat på dina "ryggmärgsreflexer" och subjektiva värderingar. Gott folk, vänligen rätta in er i de Socialdemokratiska leden. På vänsterfronten intet nytt.


---------------

Update: Jag blev uppmärksammad på att det finns en ljudfil i expressenartikeln där man hör Green säga det som citeras. Detta stärker min tes att Greens blogginlägg i själva verket är en "förtäckt pudel".

Update 2: Jag upptäckte även att Green har pratat i radio om detta. Där ställer hon den retoriska frågan "varför ska vi lägga oss i med moraliska pekpinnar" som argument för att legalisera incest. Väldigt märkligt eftersom hon på sin blogg använder samma argument för att behålla och förstärka förbudet mot incest. Detta blir bara mer och mer snurrigt Green...

Update 3: Märkte just att detta inlägg har blivit förärat en länk från SvD:s ledarblogg. Oväntat men uppiggande!

Update 4: Magnus Andersson bloggar också om Greens tidigare anspelningar på Freudianska felsägningar. "Den som nämnde't hon klämde't", eller hur är det man säger ;)

fredag 12 mars 2010

Konsten att läsa en EP-resolution

Dick Erixon skrev igår ett nytt inlägg om turerna kring tobinskatten efter det att en medarbetare från Lena Eks (c) kontor skickat över resolutionstexten och röstlistan. Som jag tidigare skrev i ämnet röstade alltså europaparlamentet inte för en sådan skatt.

Erixon lyfter dock en mycket viktig fråga. Varför meddelar parlamentets hemsida att en tobinskatt har klubbats igenom? På hemsidan står följande att läsa:

"Kommissionen bör ta fram en plan för en skatt på finansiella transaktioner i god tid inför G20-mötet i juni, så att EU då kan lägga fram ett gemensamt förslag, skriver ledamöterna i sin resolution. Dessutom bör kommissionen utreda hur en sådan skatt skulle kunna bidra till att stabilisera finansmarknaderna och förhindra att en liknande kris uppstår - genom att skatten särskilt riktar in sig på "oönskade" transaktioner, något som kommissionen får i uppdrag att definiera."

Vilket kan jämföras med vad som står i resolutionstexten:

"Europaparlamentet menar att kommissionen för att uppnå en enhetlig EU-ståndpunkt grundad på en objektiv analys bör genomföra en konsekvensbedömning av en internationell skatt på finansiella transaktioner, där man ser till såväl fördelarna som nackdelarna med en sådan skatt, i god tid före nästa G20-möte."

Det är högst problematiskt att parlamentets informationsavdelning inte kan förmedla rätt information. De borde nog se över sina rutiner och se till att de anställda inte fuskar i sin research. Sedan vore det bra om parlamentets ledamöter lär sig att skriva klara och tydliga resolutionstexter som alla kan förstå. Dagens texter som klubbas av parlamentet är i många fall rena grekiskan.

torsdag 11 mars 2010

EP har inte sagt ja till en Tobinskatt

Dick Erixon ställer idag frågan på sin blogg om alla svenska partier i europaparlamentet har röstat för en så kallad Tobinskatt. Shit, tänkte jag - det kan inte vara sant! Av de länkar som Erixon hämtat informationen från kunde dessvärre inte heller jag dra någon annan slutsats. Bland dem återfinns också europaparlamentets egna nyhetsrapportering.

När jag letade upp resolutionstexten fann jag emellertid att europaparlamentets pressavdelning dragit lite väl stora växlar på nyheten. I resolutionen säger nämligen parlamentet endast att:

"2. Europaparlamentet menar att kommissionen för att uppnå en enhetlig EU-ståndpunkt grundad på en objektiv analys bör genomföra en konsekvensbedömning av en internationell skatt på finansiella transaktioner, där man ser till såväl fördelarna som nackdelarna med en sådan skatt, i god tid före nästa G20-möte."


Ett annat indicium som stärker min tolkning att europaparlamentet de facto inte röstat för en tobinskatt är att alla ledamöter av den kommunistiska gruppen GUE (där Vänsterpartiet ingår) antingen röstat emot eller lagt ner sin röst. De borde ju rimligen kastat sig över "ja-knappen" om det verkligen var en tobinskatt man röstat om.

Sedan återfinns det ju som alltid massa luddiga formuleringar i resolutionens recitals som man kan störa sig på. Men något faktiskt beslut om tobinskatt kan man däremot inte tolka resolutionen som. Det var en förbannad tur! Du kan andas ut, Dick ;)

------------------------
Update: Gunnar Hökmark (m) dementerar på sin blogg att EP skulle ha röstat för en Tobinskatt. Case closed, i alla fall tillsvidare.

onsdag 10 mars 2010

I det lilla landet lagom ska man veta sin plats


Johan Hedin (c) skriver idag på politikerbloggen att den nedtystade frågan om Cannabis borde öppnas för debatt. Jag vet ärligt talat inte vad jag själv tycker i frågan. Ideologiskt vet jag vart jag står, men jag kan för lite i sakfrågan helt enkelt. Därför håller jag med om att det skulle vara bra med en öppen debatt.

Men i lilla landet lagom måste man vara modig för att sticka ut hakan och säga det som Johan säger. Det märks också på många av kommentarerna till hans inlägg. Det visar hur inskränkta vi svenskar är. För Johan säger bara att frågan fördomsfritt borde diskuteras. Det är allt. Tyvärr får man fortfarande inte diskutera vissa saker i Sverige utan att pekas ut som idiot. Ur demokratisk synvinkel är det väldigt synd.

tisdag 9 mars 2010

Debattartikel om kvotering


Riksdagskandidaten Elisabeth Thand Ringqvist med flera skriver idag på Aftonbladet debatt om kvotering. Mycket läsvärt inlägg - obligatorisk läsning för alla tyckare i kvoteringsdebatten!

Hallsbergs bibliotek breddar sin verksamhet



Bjuder på en nyhet från Hallsbergs bibliotek, som nog inte riktigt tänkt igenom ordvalet ordentligt.



Jag tror nog inte att det verkligen är "vuxenfilmer" som kommunägda Hallsbergs bibliotek börjat hyra ut - men det skulle ju onekligen vara en schysst twist av begreppet "välfärdens hårda kärna" :)


Man kan dock fråga sig vad det är för filmer som biblioteket hyr ut eftersom de har satt åldersgränsen 18 år. I normala fall ligger den övre åldersgränsen för filmcensur vid 15 år, undantaget är om det rör sig om just precis "vuxenfilmer". Kommunen har därmed antingen tagit av sig moralismens T-tröja och erbjuder vuxna människor filmer för alla smaker. Eller så har de trugat på sig en tjock och bylsig moralhoddie och bestämt sig för att gå längre än vad filmcensuren kräver...


Bilden är från Nerikes Allehanda (papperstidningen) och är tagen av Peter Ranki.

Sahlin får hushållsnära tjänster i present

Mona Sahlin fyller år idag. Grattis!

CUF förstår att det inte kan vara lätt att få livspusslet att gå ihop när man är partiledare för Sveriges största oppositionsparti. Kanske är det därför Sahlin duckar debatterna om hushållsnära tjänster mot Maud Olofsson? Det är synd. Väljarna förtjänar att få höra båda sidor i denna viktiga valfråga.

Magnus Andersson berättar därför idag på sin blogg att CUF har köpt tre timmars hushållsnära tjänster till Sahlin i födelsedagspresent. Kanske kan detta hjälpa Sahlin att finna den tid hon behöver för att möta Olofsson i en rak och öppen debatt i frågan? Oavsett kan man i alla fall hoppas att Sahlin utnyttjar erbjudandet, så att hon åtminstone har några personliga erfarenheter att falla tillbaka på. Inte minst när hon försöker rätta in oliktänkande partikamrater i ledet.

CUF ger även Sahlins bok, "Med mina ord", till Maud Olofsson i namnsdagspresent. Syftet är att peppa Olofsson med argument till förmån för RUT-avdraget, eftersom Sahlin när hon släppte boken 1996 var en stark anhängare av avdraget. Tänk vad det kan kosta att bjuda upp Lars Ohly till dans!

onsdag 3 mars 2010

Centerpartiet fortsätter striden mot datalagringsdirektivet

Centerpartiet har inte givit upp i striden om datalagringsdirektivet.

Tysklands författningsdomstol fällde i dagarna landets egna implementering av direktivet. Detta betyder dock inte att domstolen underkänner direktivet som sådant, utan endast sättet som Tyskland införlivade det med sin lagstiftning. Däremot öppnar detta för en översyn av direktivet - någonting som Johan Linander (rättspolitisk talesperson för Centerpartiet) nu kräver att regeringen ska verka för:

"Nu finns det ju definitivt en möjlighet till att omförhandla direktivet. En
rimlig kompromiss hade varit att direktivet blir frivilligt, eftersom det finns
länder som vill ha det. Då kan vi som inte vill ha det avstå.
"

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lyckats med bedriften att både stödja en implementering av direktivet och backa från den rödgröna överenskommelsen inom loppet av en knapp månad. Vad de egentligen tycker i frågan är svårt att greppa. Men Centerpartiets linje är glasklar: All kraft måste läggas på att omförhandla direktivet så att Sverige inte behöver genomföra det. Till skillnad från Miljöpartiet och Vänsterpartiet svajar vi inte ett ögonblick i denna uppfattning.

Andra som bloggat: Annie Johansson, Oscar Fredriksson

tisdag 2 mars 2010

Äntligen en Socialdemokrat som lägger korten på bordet

Brännpunkt skriver idag Nalin Pekgul, ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, om vinterns tågkaos:

"Faktum är att redan innan snön och kylan var det många problem med tågtrafiken - en följd av bristande banunderhåll och skriande kapacitetsbrist på spåren."

Rakryggat
av Pekgul att erkänna den tidigare Socialdemokratiska regeringens bristande underhåll av den svenska infrastrukturen.

Jonas Pettersson ger skatteivrarna svar på tal

I fredags skrev en Vänsterpartist och en Folkpartist i härlig symbios ett inlägg på Brännpunkt där de talade sig varma för en köttskatt.

Idag får de svar på tal av Jonas Pettersson:

"Det är både tragiskt och okunnigt att försöka stoppa köttproduktionen för att värna om klimatet. För att lösa problemen kan vi nämligen lika gärna satsa på mer klimatvänligt kött.

[...]

Självfallet ska vi minska köttproduktionens klimatpåverkan. Men istället för inskränkningar, straffskatter och förbud bör vi satsa på forskning och incitament. Det är precis som i transportdebatten. Miljövänstern vill avveckla våra bilar. För oss, gröna liberaler, är det självklart att bilarna ska utvecklas."

Även miljöpartisten Kuniri skriver om ämnet på sin blogg. Där försöker han angripa mitt och Per Ankersjös resonemang i frågan, men ärligt talat tror jag att han missat lite vad poängen handlar om:

"Båda centerpartisterna är mer eller mindre garanterat överens med mig, när jag säger att om det begränsar valfriheten att styra människor med skatter, så begränsar det valfriheten lika mycket att styra människor genom att direkt bestämma över hur höga priserna ska vara. Så det handlar såklart om priset och inte om skatten.

Problemet är bara att saker ofta är dyra att köpa, trots att skatten inte petats på av någon politik. Detta minskar alltså inte valfriheten. Det är inte heller så att valfriheten ökar om saker är billiga. Så vad menar de?

Det måste vara så att det är om någon bestämt att saker ska vara dyra eller billiga som valfriheten minskar. Men detta gör väl butiksägare varje dag! Det måste vara något annat. Kanske är det att politiker bestämmer som skapar brist på valfrihet! Fast nu är Per och Albin politiker, och lägger sig ändå i. Och de säger ju inte att de själva gör fel, det tror jag inte på. De är ju politiker.

Deras argument är helt enkelt i knipa. Men jag kanske kan rädda det: Det är när politiker beslutar om högre och lägre priser av moraliska skäl som valfriheten minskas.

Så kan det faktiskt vara, och deras formuleringar ger stöd för tolkningen. Frågan är bara vad det egentligen betyder. Menar de att det är fel att blanda in moral i politiken? Nä, det här blev riktigt konstigt faktiskt. Hur kan en politiker egentligen mena att det är fel av en politiker att mena att någonting är fel? Det går ju inte."

Miljöpartiet har verkligen fått det här med valfrihet om bakfoten. Om Handlare X sätter ett högt pris på en stek öppnar det för Handlare Y att sänka priset på en likvärdig stek. Jag kommer då välja att handla av Handlare Y istället. Om staten höjer skatten på kött i syfte att förmå mig att äta grönsaker kommer priserna på stek både hos Handlare X och Y att öka, och därmed kommer min valfrihet att minska. Svårare än så är det inte.

Andra som bloggat: Per Ankersjö 1 och 2, P,L&C samt Ingrid Lundqvist.

Aftonbladets journalistik når nya bottennivåer


I United Minds opinionsundersökning som presenteras idag noteras Centerpartiet på 3,9 %. Det är givetvis inte så kul. Vi har mycket riktigt en hel del att arbeta på för att komma ut bättre i media och bli tydligare i våra budskap.

Men å andra sidan säger mätningen faktiskt ingenting. Det finns svåra kvalitativa brister i mätningen. Längst ner i artikeln nämner också Aftonbladet att den inte är statistiskt säkerställd.

Ändå väljer
Aftonbladet att slå på den stora trumman. Med en tjusig bild försöker de sätta fingret på vems fel det är. Att Fredrick Federley (som förövrigt inte är minister, Aftonbladet - ni borde kanske fundera på att anställa en ny researcher) och Maud Olofsson återfinns som syndabockar är inte så konstigt. De brukar anklagas för både det ena och det andra av Aftonbladets skribenter. Men att Jonas Pettersson skulle kvala in i laget är verkligen märkligt.

Det är givetvis kul att Jonas uppmärksammas, och med tanke på att det är Aftonbladet som står för artikeln är denna mediaexponering snarast att beteckna som positiv. Men jag undrar hur Aftonbladets skribenter resonerade när de stoppade in Jonas i laget. Han står på 14:e plats på Centerpartiets lista för Stockholms stad. Även om han är en duktig politiker, som uppenbarligen har lyckats sticka ut i mediabruset, är det minst sagt overkill att ranka honom som en partiets frontfigurer. Återigen, Aftonbladet - en researcher vore kanske inte helt fel?

Det nästan mest tragikomiska i sammanhanget är ändå att Aftonbladet låter United Minds opinionschef, Carl Melin, uttala sig om undersökningen på ett sätt som påskiner att han skulle vara en "oberoende expert". "Till vardags" arbetar Melin som "opinionsanalytiker på den Socialdemokratiska partistyrelsen". Detta glömde naturligtvis Aftonbladet att nämna. Eller så hade de missat det? Det börjar bli lite tjatigt, men en researcher vore nog inte en dum idé, Aftonbladet?

En första hint kan ni få av mig helt gratis. I andra opinionsundersökningar, som inte genomförts av Socialdemokraternas partistyrelse, går Centerpartiet istället framåt. Låt oss se om ni kan producera en illustrerad artikel av det?