söndag 12 december 2010

En oväntad händelse med väntade reaktioner

Jag var på glöggprovning i Uppsala igår. Kom hem vid midnatt. Gick till sängs bekymmerslös. Vaknade strax före kl 10 till nyheten att en bilbomb exploderat i centrala Stockholm och att en person sprängt sig själv i luften bara ett stenkast från ett julhandelsspäckat Drottninggatan. Ilska mot Lars Vilks och den svenska Afghanistannärvaron sägs vara motivet.

Hur sjukt är inte det?

Spekulationerna är givetvis många idag. För egen del hoppas jag, och vill också tro, att detta är ett illdåd orsakat av en isolerad, sjuk människa. Men även det är skrämmande nog i sig och kommer att tvinga oss till ett flertal svåra val inför framtiden.

Tokmoderaten konstaterar att vi inte längre kan tro att vi befinner oss i en i en skyddad bubbla och hoppas att vi inte ska kapitulera för mörkermakterna.

Edvin Alam varnar för att låta inskränkt frihet, öppenhet och integritet följa i sprängningarnas spår.

Johan Westerholm skriver om integrationspolitiken.


Föga förvånande börjar vänsterbloggare genast ropa efter att trupperna i Afghanistan ska kallas hem. Det är en lika väntad som pinsam reaktion. Populism och opportunism stavas det; för ponera om mannen med bomberna istället hade krävt att Sverige skulle öka sin turppnärvaro i Afghanistan - skulle exempelvis Emil Broberg plikttroget kuvat sig för våldsverkarna då och krävt en ökad truppnärvaro? Knappast.

Även Sverigedemkoraterna kommer sannolikt att försöka plocka politiska poäng på detta. Men man kunde ju ha hoppats att de skulle ha smakfullheten att inte visa sin glädje så öppet. Alexandra Brunells tweet "Är det nu man får säga "vad var det jag sa"?" med hashtagen "Äntligen", samt bloggkommentaren "Jag väntar med spänning på deras kommande påhitt!", tar begreppet skadeglädje till en helt ny nivå. Hur kan man när man påstår att man bryr sig om Sveriges väl och ve tagga ett inlägg om en man som sprängt sig nära Sveriges största gågata med "äntligen" för att sedan se fram emot "kommande påhitt"?

Vilka konsekvenser som denna händelse kommer att bli återstår att se. Jag hoppas bara att regeringen orkar stå pall för opportunistiska och populistiska utfall från olika extrempartier.

----
I media:
DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, AB, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, SSD, SSD2, GP, GP2, UNT, UNT2

3 kommentarer:

  1. Det här väcker extrem rädsla mot muslimer nu. Tänk om min granne spränger min bil imorgon när jag ska köra till jobbet. Tänk om Min buss sprängs ikväll när jag ska till ett julbord :S:S Jag är extremt rädd för muslimer. Hjälp mig.

    SvaraRadera
  2. jag vet inte riktigt hur din verklighetsuppfattning ser ut, men vänstern har ju ganska och ihärdigt krävt att trupperna ska plockas hem. Denna händelse gör ju inte att man ändrar sig direkt...

    SvaraRadera
  3. @Emil: jotack, det har nog inte undgått någon. Ni brukar ju ha för vana att försöka göra partipolitik av tragiska händelser.

    Min poäng är att du använder denna händelse som ett argument för att ta hem trupperna. Då ställer jag mig frågan om du hade använt händelsen som argument om kravet varit det motsatta, och kommer fram till att det med all sannolikhet inte är så. Ditt utspel om att vi ska foga oss efter våldsverkarna blir således populistiskt och väldigt billigt.

    Min verklighetsuppfattning utgår från att Sverige är en del av en global värld. Det är kanske dags för Vänsterpartiet att kliva ur sin bubbla och inse detsamma.

    Allt gott!
    A

    SvaraRadera