tisdag 30 november 2010

Miljövänsterns klimatbubbla


Sverige enligt Miljövänstern?


Det har för omväxlings skull varit några dagar kantade av ideologisk klimatdebatt, med all sannolikhet triggade av att COP16 i Mexiko precis har börjat.

På DN-debatt 28/11 skrev grundaren av Tällberg Foundation, Bo Ekman, en artikel på temat "Endast tillväxt kan klara jordens klimat och miljö." Ekman har flera bra poänger i artikeln:

"Miljörörelsen måste ta ställning till: Vems intresse representerar den? Naturens eller människans? Tillväxtkramarna måste ta ställning till den ekologiska bärkraften för framtida produktion och expansion. Den är en förutsättning för framtida värdetillväxt. Hur länge vågar man såga i den gren man sitter på?

[...]

Eftersom miljörörelsen håller sig på behörigt avstånd från att formulera de konkreta ekonomiska och sociala konsekvenserna för enskilda och företag av föreslagna åtgärder uppfattas den som abstrakt, utopisk eller dystopisk. Miljörörelsen framstår understundom som något av en självutnämnd högre moralisk kast, som vore det lite ädlare att ta hand om en försvarslös natur än om konsumerande människor.

I delar av miljörörelsen närs fortfarande drömmen om att ett ”Nej tack till tillväxt” skulle ta oss ur vårt predikament. Men man måste då precisera hur detta skall gå till i den politiska verkligheten: att ransonera och fördela energi- och miljöresurser och konsumtion, begränsning av antal barn per familj..."

Igår replikerade tillväxtfientliga Steg 3, om än i reducerad skara, med debattartikeln "Evig tillväxt löser inte jordens problem". Artikelförfattarna resonerar i termer av att tillväxten måste avstanna, och skulle förefalla vara rätt nöjda om tillväxten avstannat kring 50-talets nivåer. Nolltillväxt, kallar de sin tes för, och tar egentligen avstamp i teorin att när oljan tar slut är det kört.

Tänk, jag håller inte med. För utan den ökade tillväxten så skulle vi inte ha många av de fantastiska klimatsmarta innovationer som vi har idag. Internet skulle inte ha funnits och människor i andra delar av världen, typ Kina, som lyckats resa sig ur fattigdom just på grund av ekonomisk tillväxt, skulle fortfarande leva i svår missär. Och tillväxten är just garanten för att det inte kommer att vara kört oavsett om vi når peak oil eller ej, eftersom strävan efter tillväxt kommer att styra efterfrågan mot mer säker och klimatneutral energi. Och som Steg 3 säkert är medvetna om kan energi inte förgöras - bara omvandlas.

Appropå att sluta sig från omvärlden, så hade Vänsterpartisterna Jens Holm och Jonas Sjöstedt en debattartikel på Brännpunkt den 28/11 på temat klimatprotektionism (ett förövrigt välbekant tema för Holm).

Miljövänstern förefaller tro att vi befinner oss i en bubbla i Sverige; bara det vi gör på hemmaplan räknas och omvärlden påverkar oss inte. Personligen håller jag det som klokare att betrakta helheten och i linje därmed också rikta åtgärderna dit de gör mest nytta - dvs mest mindre CO2 för pengarna, typ.

Just de globala lösningarna - med öppna gränser och gemensamma krafttag - är också de som förespråkas i veckans huvudledare i The Economist (även om jag tycker att ledaren är lite väl dyster i sin ansats, men det kanske bara är jag som i min naivitet fortfarande är hopplöst optimistisk?). Det börjar således bli hög tid för Miljövänstern att spräcka sin klimatbubbla och inse att då vi lever i en global värd är även problemen såväl som lösningarna globala. Deal with it.

----
Läs också:
Per Ankersjö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar