onsdag 20 oktober 2010

För vem ska Stockholm byggas?

Trygg Hansa-huset. Lika betydelsefullt för Stockholm som det kungliga slottet?


Det pågår just nu en debatt om Trygg Hansa-huset på Kungsholmen. Fastighetsägaren vill riva delar av byggnaden för att göra plats för en större och mer funktionell byggnad. Och lika troget som en strejkande fransos börjar skönhetsrådet och Folkpartiet mfl att streta emot.

Tydligen har den gråa betongklossen samma skyddsvärde som det kungliga slottet. Man tror inte det är sant... Hur kan det vara så?

Svaret på denna befängdhet förefaller desvärre lika absurd som befängdheten i sig: Det ter sig som att de högljudda konservativa krafterna i debatten om Stockholms stadsbyggnad använder kulturminnesmärkningen som ett verktyg för att förhindra minsta förändring av staden. Det är nämligen så att den planerade ombyggnaden tillkännagavs den 25 mars 2009, varmed byggnaden därefter, den 17 april samma år, kulturmärktes i högsta blåklass. Vilket sammanträffande! Är det verkligen så kulturminnesmärkningen var tänkt att fungera?

För egen del tycker jag att man bör ställa sig frågan för vem staden bör byggas. Är det för dem som bor och verkar i staden, både nu och i framtiden, eller är det för avdankade arkitekter och konservativa nostalgiker? Är det för ett flertal eller för ett fåtal?

Själv vill jag se den täta, moderna och gröna staden växa fram. Och då måste man också få riva en betongkloss eller två utan kostsamt gnäll. För ärligt talat - någon måtta får det faktiskt vara på galenskaperna: Det är ju inte slottet som man föreslår ska rivas.

12 kommentarer:

  1. "Tydligen har den gråa betongklossen samma skyddsvärde som det kungliga slottet. Man tror inte det är sant... Hur kan det vara så?"

    Svaret finns i Plan- och bygglagen och förarbetena till den. Först och främst rör det sig om 3 kap 12§, om att byggnader med "särskilt kulturhistoriskt värde" inte får förvanskas. Kriterierna är utformade så att ålder eller arkitektonisk stil inte är en faktor som spelar någon roll. Dessutom tar lagen hänsyn till att det att så bred del av samhällets historia ska vara representerad. Det inkluderar estetik, arkitektur, tillkomsttid och orsak till att byggnaden uppfördes.

    Lagstiftaren har velat komma bort från en konservativ och traditionell arkitekturkanon med tillhörande historieskrivning som enbart fokuserar på kungar.

    I fallet med Trygg Hansa innebär det att även kapitalismens historia ska skrivas och kapitalismens symboler ska bevaras.

    Angående konspirationsteorin så handlar det alltså om att byggnaderna i Stockholm är så många att det inte finns resurser att gå in i alla på förhand föär att inventera och värdera dem. I enlighet med gällande lag ska dessa bedömningar alltid göras ex i samband med bygglov eller en detaljplan. Det är alltså precis så det är tänkt att fungera.

    Ja fr vem ska staden byggas? På vilket sätt bidrar det nya till staden och alla andra? Ett till kontorshus bidrar inte till en tät och grön stad, bara tät.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar och dina sakupplysningar Lisa!

    Jag förstår och respekterar din poäng, även om jag inte delar den. Föga förvånande, kan det tyckas, är jag för en mer liberal stadsbyggnadspolitik. Jag ser inte något egenvärde i att bevara byggnader som den i förevarande fall.

    Din sista slutsats är, som alltid, avhängig hur man väljer att bygga kontorshuset. Det kan mycket väl byggas på ett sätt som även tillgodoser den gröna aspekten.

    SvaraRadera
  3. Ingen har någonin påstått att det finns et egenvärde i bevarandet. Det finns tydliga mål för bevarandet. En del av dem är miljömål (ex God bebyggd miljö) andra kulturpolitiska. Allt kan kopplas till hållbarhetsbegreppet som ju faktiskt omfattar tre aspekter: socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

    En liberal stadsbyggnadspolitik bör även den se till hur individens rättigheter ska bevakas av det allmänna gentemot det enskilda intresset. I det är det inte självklart att en rivning av paviljongen är motiverad i förhållande till en högre exploateringsgrad och ett kontorshus.

    SvaraRadera
  4. Självklart ska staden byggas för dom som bor i den. Jag tror att en stor del av innerstadens befolkning som lever med trygg-hansahuset i sin närmiljö uppskattar dess kvaliteter. Att ropa på rivning så fort någon enstaka person inte gillar en byggnad är inte hållbart i en så stor stad som stockholm.

    Martin

    SvaraRadera
  5. Lisa, på vilket sätt menar du att individens rättigheter skulle påverkas av en rivning eller ombyggnation av trygg hansa-huset? Vilket rättighetsbegrepp tillgriper du dig av i dylika fall?

    Martin, det handlar inte om att ropa på rivning bara för att en person inte gillar byggnaden. I förevarande fall vill fastighetsägaren göra förändringar av fastigheten men får inte det. Det är det jag vänder mig mot.

    Att jag därtill råkar tycka att fastigheten är riktigt ful har ingen egentlig betydelse i sammanhanget - det är min subjektiva uppfattning som fastighetsägaren kan välja att lyssna på om hon eller han vill. Det jag vänder mig mot är just precis att det är någon annan som förfogar över beslutet.

    SvaraRadera
  6. Jag utgår från två stycken faktiskt. Det ena utgår från det som det allmänna definierat som allmänintresse. Det allmänna intresset (ex att bevara kulturhistoriskt värdefulla byggnader) har naturligtvis relevans för individens rättigheter, att det allmänna försvarar dessa mot andra enskilda intressen som står i opposition mot det. De inskränkningar som det kan innebära gentemot fastighetsägaren kan (reglerat i lag) i detta sammanhang kompenseras ekonomiskt för uppkommen skada.

    Det andra fokuserar på vad individen är förväntad att göra och hur hon ska bete sig i ett demokratiskt och liberalt samhälle. För att möjliggöra för individen att verka som en demokratisk aktör krävs att de fysiska ramarna gör det möjligt. Var ska de göra det de är förväntade och eller önskar att göra? Dvs individens rätt och möjlighet att agera i ett demokratiskt samhälle måste möjliggöras i utformningen av exempelvis staden. I det sammanhanget handlar det om hur och vad som anses vara offentligt respektive privat. Det handlar då främst om de fysiska möjligheterna att utföra en viss handling men också om den mentala friheten.

    En kortare fördjupning finns här: http://www-users.york.ac.uk/~jrp12/Research.htm

    SvaraRadera
  7. Med ditt resonemang skulle exempelvis fastigheten slottet kunna rivas bara för att fastighetsägaren vill det och vill tjäna mer pengar på fastigheten. En sådan stad vill nog få stockholmare bo i. Jag hänvisar till ovanstående, kulturmiljöskyddet ger ju ekonomisk kompensation för eventuell marknadsvärdeminskning. Har du något eget förslag på hur kulturmiljön ska skyddas enligt din modell med åsidosättande av kulturmiljöskyddet?

    Martin

    SvaraRadera
  8. Lisa, jag tror att du blandar ihop individens rättigheter med mer diffusa kollektiva rättigheter. För utifrån ditt resonemang så låter det som att ”de många” ska ha rätt att inskränka en individuell rättighet, äganderätten?

    SvaraRadera
  9. Jo så beskrivs det ofta. Men kollektivet ges endast rättigheter för att kunna garantera individen sina rättigheter.

    Exempelvis: Om äganderätten inte kan inskränkas skulle individens rättigheter till slut kränkas genom att det inte fanns några offentliga platser att vistas på om man inte själv ägde eller hade tillstånd av den som äger marken.

    Var gränsdragningen går kan naturligtvis diskuteras men att offentlig historieskrivning är en del av dessa rättigheter är ganska väletablerat. Salman Rushdies och Roberto Savianos respektive tal på Svenska Akademin 2008 handlade ex om det.

    SvaraRadera
  10. Intressant diskussion, men mycket snurrigt om rättigheter.

    Moraliska rättigheter, dvs trumf i konflikter, kan bara innehas av individer En grupp kan således inte ha några andra rättigheter än de individer som ingår i den.

    Att påstå att ”det allmänna” skulle kunna ha en moralisk rättighet gentemot en ägare att riva sitt hus är galenskap. Nu råkar så visserligen vara fallet i den svenska lagen. Att hindra rivningen är således legalt, men däremot inte legitimt. Varje rättighetsetiker bör snarast försöka ändra lagen, inte försöka legitimera den med ett inverterat rättighetsresonemang.

    Jonas Pettersson

    SvaraRadera
  11. Det håller jag med om. Men jag ser snarare det som en brist hos rättighetsetikerna och liberalismen än i lagstiftningen.

    Det betyder nämligen att liberalismen inte kan omfatta de grundläggande drivkrafterna som ligger bakom vad en stad är för något. Om endast individen har moraliska rättigheter i en stad så omöjliggör det själva fenomenet stad.

    SvaraRadera
  12. Kul att det börjar bli en diskussion i denna tråd - det uppskattas alltid!

    Martin: Jag vet inte om ditt exempel var så klokt eftersom slottet - mig veterligen - ägs av staten, ergo alla vi tillsammans. Jag har därmed inga problem att låta fastighetsägaren förfoga över fastigheten efter egna önskemål, eftersom jag tror att det skulle vara politiskt självmord att riva slottet.

    Lisa: Vem mer än individen menar du kan ha rättigheter? Och hur menar du att en stad (vilket nog inte riktigt kan betraktas som ett "fenomen") omöjligen kan finnas om bara individen har rättigheter?

    SvaraRadera