fredag 24 september 2010

Ett rimligt krav

Såväl DN som SvD rapporterar idag om försvarsmaktens "ultimatum" till sina anställda. Det rör förutsättningen att man som anställd vid försvarsmakten ska vara beredd på att tjänstgöra i utlandsstyrkorna. Huruvida det är ett ultimatum i ordets rätta bemärkelse är svårt att avgöra - artiklarna (båda bygger på TT) känns tämligen dramaturgiskt vinklade på det området - men oavsett vilket tycker jag att det är ett rimligt krav att ställa.

Är man yrkes- eller reservofficer i försvarsmakten och därigenom uppbär ersättning för sin anställning är det för mig självklart att man också är beredd att utföra alla uppgifter som ligger inom arbetsgivarens kärnverksamhet. Skriver man inte under på det eller tycker att villkoren är för dåliga, ja då bör man nog fundera på om man har valt rätt yrkeskarriär.

Vad gäller de civilanställda tycker jag även där att det finns en klar poäng med en sådan anställningsklausul. Det är ju inte så att försvarsmakten helt godtyckligt eller av djävulskap kommer att skicka iväg sina anställda på utlandstjänstgöring. Men det kan tänkas uppstå situationer då även ekonomer eller jurister behöver utföra uppdrag på plats - givetvis inte som stridande förband, utan inom ramen för deras yrkesroll. Då är det också rimligt att alla anställda ställer upp på det.

Jag tycker att kravet är fullt rimligt och jag ställer mig sålunda frågande till varför det ens blir en nyhet av detta. Är det verkligen så konstigt att det finns ett krav på de anställda att fullgöra de uppgifter som ligger inom verksamhetens kärnområde - på vilken annan arbetsplats tar vi inte det för givet?

10 kommentarer:

  1. I princip har du rätt.

    Men, jag tror att även du vill veta vad du i praktiken skriver på, för och hur detta regleras avseende bla försäkringar, efterlevandeskydd och ev behov av rehabilitering efter att ha blivit skadad under en insats.

    För det är väl inte så att du har för vana att skriva på åtaganden i blindo?

    Det är det som Försvarsmaktens samtliga anställda nu tvingats göra. Därtill så har du glömt bort/bortsett ifrån att de flesta inom Försvarsmakten tog anställning där under helt andra premisser än vad som idag råder, dvs under det s k kallade Kalla kriget.

    Sen är det givetvis en definitionsfråga om vad Försvarsmaktens kärnverksamhet egentligen är. Den är ju till syvende och sist skapad i syfte att försvara svenskt territorium... sen kan man alltid diskutera metoden för på vilket sätt detta görs mest effektivt.


    Försvarsmakten har genom ovanstående förfarande utpressat sig till svar från sina anställda genom att hota med uppsägning, utan att kunna redogöra för ex.vis hur bl.a ovanstående punkter är reglerade!

    Det är dom premisserna som har rått när detta har genomförts.

    SvaraRadera
  2. Varför är det inte obligatorium att skicka ut räddningstjänspersonal till katastrofområden eller sjukvårdspersonal till biståndsområden. Sudan kunde ju vara lämpligt.

    SvaraRadera
  3. Kan tänka mig att det är svårt att skicka ut räddningstjänstens personal utomlands eftersom dom oftast är kommunalt anställda och inte anställda av svenska staten. Sjukvårdspersonal är oftast anställd av landstingen.
    Trots allt så är ju krig och militär verksamhet politik fast med andra medel än de normalt fredliga som vi är vana vid i ankdammen Sverige.

    SvaraRadera
  4. Anonym 1: Tack för din kommentar. Det enda jag tar ställning för ovan är principen om att man måste vara beredd på utlandstjänstgöring om man ska vara anställd vid försvarsmakten. Det är allt. Sedan omläggningen av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar tycker jag nog att man kan definiera utlandsinsatser som ett av försvarsmaktens kärnområden.

    Jag berör inte omständigheterna för avtalets ingående ovan av den enkla anledningen att jag inte känner till dem - därmed kan jag inte heller uttala mig om dem. Men självklart ska man inte behöva skriva på ett avtal in blanco, och jag håller det som osannolikt att försvarsmakten skulle vara så oprofessionella. Men, som sagt, jag har ingen förstahands information om detta, så jag kan inte uttala mig om omständigheterna i det aktuella fallet. Är du själv helt hundra på att de omständigheter du redogör för verkligen stämmer?

    Anonym 2: Tack för dina synpunkter.

    Det är viss skillnad, både med hänvisning till anställningsformen, som FC1, BA01 redogör för, samt med anledning av att insatser i utlandet torde vara att hänföra till försvarsmaktens kärnverksamhet.

    SvaraRadera
  5. Omständigheterna stämmer. Att du inte tror att FM kan agera oprofessionellt tyder på att du inte jobbar här. FM taktik verkar ha varit att dränka eventuell mediatäckning i valbruset, och att utpressa varje enskild medarbetare att skriva på under hot om uppsägning. FM vägrar förhandla om ett kollektivavtal, och den lagstadgade samverkan som genomfördes med fackförbunden slutade i oenighet. Detta påverkade inte FM, generalen fattade sig beslut i alla fall.

    Jag valde att inte använde blanketten, utan svarade att jag mycket väl kan tänka mig en sådan tjänstgöringsskyldighet, dock måste formerna (alltså förvarning, insatsfrekvens och ersättningsnivåer) regleras, antingen med mig som enskild, eller i ett kollektivavtal. Personalchefen sa i princip "Då hamnar du i NEJ-kolumnen i mitt excelark som ska in till Högkvarteret, så säger vi upp dig snart".

    SvaraRadera
  6. Som Försvarsmaktsanställd kan jag instämma i att omständigheterna är som de beskrivs, vilket enkelt kan kontrolleras på valfritt militärt förband.

    SvaraRadera
  7. Från anonym 1.

    För att ta detta i korthet, och det glädjer mig att två av mina kollegor intygar det jag tidigare skrivit.

    Du påpekar att det är ett skäligt krav att den enskilde kan delta i kärnverksamheten.

    Försvarsmakten har fyra uppgifter, internationella insatser/tjänstgöring utomlands är endast en av dessa. Det finns alltid fler kärnverksamheter att bidra till.

    Om man nu ska, dra en parallell till vad Försvarsmakten gjort/gör och det du påpekar rörande kärnverksamheten.

    Är det då inte lika skäligt att den enskilde som är anställd vid Polisen, oavsett arbetsuppgift, ska kunna agera ingående i polis-styrkan vid nästa fotbollsderby mellan AIK - Djurgården vid Råsunda? Och att denna då också ska tvingas omreglera sitt anställningsavtal, omfattande just att göra alltifrån vakta huliganer till att jag tungt beväpnade rånare, under hot om uppsägning?

    Försvarsmakten har under ett flertal år gjort utfästelser om att personalen är deras viktigaste resurs. Försvarsmakten ska uppfattas som en god arbetsgivare... Så kan jag uppfatta att detta agerande ter sig mycket märkligt, milt sagt.

    Av detta undrar jag två saker:

    1. Vad blir nästa fråga att ta ställning till under hot om uppsägning?

    2. Hur kommer Försvarsmakten kunna motivera ungdomar att ta anställning som soldat eller sjöman när man agerar på detta sätt?

    SvaraRadera
  8. För Svenskar är försvarsmaktens, sjukvårdens och polisens kärnverksamheter att försvara Svenskar, Svenskt territorium och vårda Svenskar. FM har inget folkligt mandat att i huvudsak inrikta FM på krig lång från Sverige.

    Att FM måste tillgripa tvånget tyder på ett kraftigt motstånd inom FM att tjänstgöra utanför Sverige. Det sänder fel signaler till begåvningar som är beredde på att bygga ett nationellt försvar och anser att Försvarsmakten uppgift är att försvara Sverige. De får kalla handen och sparkas ut. Resebyrån FM välkomnar istället kortsiktiga äventyrare som vill miltärturista utomlands under NATO befäl. Effekten blir en kraftigt kvalitetsmässigt försämrad personalkår, en kår som sitter uttråkade i Sverige i väntan på att få åka ut för att militärturista i exotiskt land iförd solglasögon.

    SvaraRadera
  9. Tvinga ALLA Statsanställda att skriva på ett nytt anställningsavtal för att lösa statens intressen oavsett var i världen de uppkommer ! Dessutom ett enkelt sätt att slippa omorganisera för att bli av med personal :-)

    SvaraRadera
  10. Faffe mfl, Det stämmer att jag inte är anställd av FM, och det tror jag inte heller att jag någonstans har påstått.

    Ni är nu flera som har påtalat tveksamma omständigheter kring avtalets ingående. Självfallet litar jag på ert ord, men det är ändå svårt för mig att kommentera omständigheterna eftersom jag inte sitter på några egna uppgifter. Jag vill däremot fortfarande vara väldigt tydlig med att det för mig är självklart att man inte ska behöva skriva på ett in blanco-avtal.

    Återigen är det dock inte omständigheterna kring avtalets ingående mitt inlägg handlar om, utan blott rimligheten i principen att man som anställd av FM får vara beredd på utlandstjänstgöring. Och den står jag fast vid.

    Anonym 1, Jag tycker inte att jämförelsen med fotbollsderbyt så som du beskriver det är speciellt träffande.

    Givetvis ska väl exempelvis administratörer och kommunikationsenheten hos polisen även vara beredda att arbeta under fotbollsderbyn? Det betyder dock inte att de ska ge sig ut i kravallutrustning och ställa sig i första ledet.

    På samma sätt är det väl knappast tänkt att jurister och ekonomer hos FM ska skickas utomlands för att delta som stridande förband? För det fall dessa yrkesgrupper skickas utomlands handlar det väl snarare om att fullgöra den typ av uppgifter som man normalt sett gör i Sverige.

    Dina avslutande frågor är jag tyvärr inte rätt person att svara på, utan du får nog vända dig med dem direkt till FM.

    Malin, Jag kan egentligen bara säga att jag inte håller med dig i dina slutsatser, men jag tackar för din kommentar och dina synpunkter.

    Anonym 3(?), Det där kändes inte som ett speciellt relevant inlägg i en eljest saklig och intressant diskussion.

    SvaraRadera