fredag 3 september 2010

Att sätta ett pris på individens grundlagsskydd, del II

Jag noterade igår att debatten om hemliga partidonationer blossat upp igen med anledning av Peter Erikssons krav på DN-debatt att medlest lagstiftning tvinga fram offentlighet i systemet. Artikeln följdes även upp med ett debattinlägg på Newsmill av ett antal Socialdemokrater.

Jag har inte för avsikt att skriva något längre inlägg i frågan av den enkla anledningen att jag redan har gjort det tidigare: Att sätta ett pris på individens grundlagsskydd.

I det inläget går jag igenom den rättspolitiska problematiken med en sådan lagstiftning. Min slutsats är att det vore högst olyckligt att sätta ett pris på den grundlagsskyddade valhemligheten. En annan viktig poäng är att en sådan lagstiftning även torde medföra att medlemskapet i vissa fackföreningar måste bli offentligt - vilket jag verkligen ifrågasätter om LO tycker är bra (jag gör det inte). Avslutningsvis framhåller jag att det däremot skulle kunna vara relevant att utreda öppenheten vad gäller donationer från juridiska personer eller ideella sammanslutningar. Men där går gränsen.

Läs gärna hela inlägget om du är intresserad av att fördjupa dig i ämnet, och lämna gärna dina egna reflektioner i kommentarsfältet.

----

Andra som bloggat, mot lagstiftning: Johan Pettersson, Jonas Wikström, Thomas Böhlmark, Norah4you

6 kommentarer:

  1. Men hur kommer det sig att exempelvis Norge och Finland har kunnat införa en gräns för redovisning av stora donationer? Har inte de valhemlighet? Och alla andra demokratiska länder som på något sätt reglerar gåvor till politiska partier?

    SvaraRadera
  2. Det är som alltid en bedömningsfråga. Jag anser att ett sådant system vore olyckligt. Anledningarna härför utvecklar jag i det inlägg jag länkat till.

    Det är klart att det går att behålla kärnan i valhemligheten med ett sådant system, men det skulle också med stor sannolikhet innebära att LO inte kunde bidra med pengar till Socialdemokraterna utan att behöva röja fackförbundens medlemslistor. Det är sådana överväganden man även måste ta med i beräkningen.

    SvaraRadera
  3. Det är ju trevligt att du är så mån om fackens medlemslistor. Men faktum kvarstår. Nästan alla demokratier i världen har klarat av att hantera den frågan. Då borde även Sverige kunna göra det. Att Sverige vara så speciellt känns som konstruerade undanflykter.

    SvaraRadera
  4. Det är inte fackens medlemslistor jag är mån om, det är principen att staten ska låta bli enskilda människors angelägenheter jag värnar. Huruvida man är med i en fackförening eller ej räknar jag som en sådan angelägenhet. Liksom valhemligheten.

    Om det nu vore ett så stort problem i Sverige som så många tyckare vill framhäva, varför kan ändå nästan en tredjedel av befolkningen tänka sig att rösta på Moderaterna? För gärna en sansad debatt om det så att människor kan fatta välgrundade beslut på valdagen, men lagstiftning är inte lösningen på allt. Snarare tvärt om.

    Det faktum att andra demokratier har valt den lösningen är inte i sig ett övertygande skäl för att vi ska göra det. Min utgångspunkt är att värna enskilda personer fri- och rättigheter. Det får för min del gärna göra Sverige speciellt.

    SvaraRadera
  5. Att folk gillar ett parti som tar emot miljontals hemliga kronor är väl knappast ett argument för att de ska fortsätta med det. Berlusconi i Italien har också bra siffror. Jag kanske inte behöver utveckla den liknelsen mer...

    Du får nog hitta andra argument för att försvara hemlighetsmakeriet.

    Jag får trösta mig med att ditt eget parti i alla fall har en annan ståndpunkt i frågan om offentliggörande av stora donationer.

    SvaraRadera
  6. Hej igen,

    Nej men fortsätt gärna den liknelsen - jag är ganska nyfiken på vart den bär hän. Menar du alltså att du ogillar Berlusconi och därför ska man genom lagstiftning förbjuda honom att få fortsätta? Det är väl effekten om man ska översätta det ämne vi diskuterar på din liknelse?

    Det är riktigt att jag inte tycker precis likadant som mitt parti, men det gör jag exempelvis inte heller i frågan om Systembolagets monopol, monarkin eller public service heller.

    Om jag vore dig skulle jag istället glädja mig åt att det finns olika åsikter i samhället - istället för att trösta dig med att mitt parti råkar tycka annorlunda än mig. Tänk vad trist det skulle vara om alla tyckte likadant ;)

    SvaraRadera