onsdag 21 juli 2010

Väljarna: "Miljöpartiet de röda"

"Miljö betyder mitten - på franska.", utbrast Miljöpartiets Maria Wetterstrand i sitt tal under Almedalsveckan. Ordvitsen var en del av Wetterstrands kontinuerliga, och hittills tämligen framgångsrika, kampanj att sälja in Miljöpartiet som ett mittenparti. Skulle man vilja vara lite elak kan man med samma lingvistiska argumentation även konstatera att "mitten" är "mes" på albanska. Jag vet dock inte vilken faktiskt funktion någondera av exemplen fyller, förutom det mer humoristiska och småfyndiga i det retoriska greppet.

Men är Miljöpartiet mitten? Ja, tidigare kan det nog ha varit en träffande beskrivning när man ömsom samarbetade med Socialdemokraterna, ömsom med de borgerliga partierna. Men det känns idag som evigheter sedan. Miljöpartiet har i och med anslutningen till vänsteralternativet till höstens val på punkt efter punkt förskjutit sina positioner vänster ut.

Per Ankersjö skriver idag ett mycket läsvärt inlägg på Aftonbladet debatt där han med konkreta exempel visar på Miljöpartiets vänsterförskjutning inom ett flertal politiska områden. Poängen är given - språkrören säger en sak, men deras politik pekar åt ett helt annat håll.


Även väljarna delar uppenbarligen Ankersjös slutsats. I en färsk Novus-undersökning uppger fler att man uppfattar att Miljöpartiet har gått åt vänster än de som uppfattar att de gått åt höger eller varken åt höger eller vänster tillsammans. (Klicka på diagrammet för att få det större.)


Just nu pågår det även en omröstning på aftonbladet.se där läsarna får tycka till om Miljöpartiets politiska hemvist. I skrivandets stund har knappt 3000 personer röstat. Vad tycker du?
Gå in och rösta.

----

Andra som bloggat: Per Ankersjö, Jonas Pettersson

6 kommentarer:

  1. Man skulle väl egentligen med större rätt kunna säga att det är de övriga "mittenpartierna" som förflyttat sig åt höger - FP genom att överge sin socialliberala dimension, Centern genom att ställa sig till höger om moderaterna, och M och KD genom att de sitter i samma partigrupp som Berlusconi i Europaparlamentet och verkar trivas där. S genom att egentligen bekänna sig till samma nyliberala (värdekonservativa) agenda som de andra Lissabonfördragsamma EU-kramarna. Det som kallas "vänster" blir väl ungefär då den gamla "mitten".

    SvaraRadera
  2. Det var en intressant analys Nemokrati, tack för den!

    Jag tolkar din slutsats som att tala om partierna som "höger-mitten-vänster" är en ganska intetsägande modell? Jag är böjd att hålla med om det eftersom positionerna på en sådan skala likt ett gummiband påverkas av avståndet mellan de båda ytterpositionerna. Om högerns ytterposition flyttar sig mot mitten, kommer det som uppfattas som "mitten" nu istället att befinna sig inom det område som tidigare uppfattades som vänster.

    Det intressanta är dock att Miljöpartiet i så väl ekonomiska som personliga frihetsfrågor har flyttat sina positioner åt ett mer auktoritärt håll - det vill säga det som man med den otympliga gummibandsskalan brukar kalla vänster. Det kan ha sin förklaring i att "mitten" inte är statiskt, men det är å andra sidan just denna omläggning som är poängen - inte orsaken.

    Avslutningsvis känns det lite konstigt att tillskriva M och Kd någon positionsförflyttning bara för att de råkar sitta i samma grupp som en idiot. Idioter finns i alla grupper i EP. Tro mig. Guilty by association-argumentet är ytterst sällan speciellt bra.

    SvaraRadera
  3. Nu är detta en mycket specifik sorts 'idiot' som dessutom inte är ensam - utan bildat parti "Popolo della Liberta" med nyfascister från Alleanza Nazionale.

    Under lång tid har det pågått en högervridning som nu förbytts mot en extremhögervridning - det kan en blind se.

    Och "Centerpartiet" har, trots att man lätt som en plätt övergett sina krav på 'decentralisering' och kärnkraftsavveckling, förflyttat sig självmant till höger om moderaterna, som alltså till synes förnöjt sitter i samma partigrupp som just denna specifika "idiot", till skillnad från brittiska tories som brutit sig ur och bildat sig en annan lite mer churchillsk plattform.

    "Folkpartiet" å sin sida - där har vi Cecilia Malmström som lovar att inom ramen för det omstridda Stockholmsprogrammet "stärka EU:s gränser" och sa obekymrat ja till Swift-avtalet med USA som lämnar ut alla våra banktransaktioner, http://www.europaportalen.se/2010/01/malmstrom-lovar-starka-eus-granser-0 och så Mathias Sundin (FP) som plötsligt började prata om att han hade en "folkrörelse" bakom sig, bestående av 400 personer (vilket därför enligt min mening är demagogiskt), som likt honom ville stänga Konstfack för att de inte gjorde konst som passade 'folket' eller med Sundins egna ord; "vanliga, hederliga, arbetande skattebetalare"http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/15/inga-mer-skattepengar-till-konstfack
    Och i kulisserna står SD och trampar förväntansfullt.

    SvaraRadera
  4. Tilläggas bör att Popolo della Liberta inte heller är någon gleshövdad skara i det europeiska högerpartiet där M och KD sitter, utan vann över 40 % av de italienska rösterna i Europaparlamentsvalet, vilket de facto innebär 29 av Italiens 72 platser i partigruppen, vilket innebär mer än 10 % av platserna i partigruppen som helhet vilket förlänar den mer än en lightbrun kontur. http://sv.wikipedia.org/wiki/Europaparlamentsvalet_2009#Valresultatet

    SvaraRadera
  5. När det gäller vilka som förflyttat sig åt ett mer "auktoritärt" håll har vi således oerhört delade meningar om, du och jag. Enligt mig är det alltså inte Miljöpartiet - som de facto befinner sig i den mitt som övriga 'mittenpartier' övergivit för en tvär gir åt höger - som förflyttat sig i den riktningen utan just de forna 'mitten'partierna (FP, KD och C).

    SvaraRadera
  6. Då ju dessa delar regeringsmakten med M som - tillsammans med KD just sitter i denna partigrupp, där Popolo della Liberta alltså har ett inte obetydligt inflytande.

    Blev lite omständligt, men nu tror jag jag fick sagt det jag menade i alla fall.

    SvaraRadera