torsdag 8 juli 2010

Rapport från Almedalens bästa seminarium


Jag var tidigare idag på (vågar jag säga) Almedalens bästa seminarium. Magasinet Neo stod som värd för en diskussion mellan Johan Norberg och Maria Wetterstrand som modererades av Sanna Rayman. Upprinnelsen var Norbergs kortvariga newsmill-romans med Miljöpartiet och Wetterstrand i november 2009 (För bakgrund: Norbergs flirt, Wetterstrands napp, Norbergs dumpning).

Jag tycker, hör och häpna, faktiskt riktigt bra om Maria Wetterstrand. Som politiker alltså. Hon är en superstar och en fruktansvärt skicklig politiker. Sverige skulle behöva fler politiker som henne, inom alla partier. Och det tycker jag även om jag bråkar med henne ibland. Däremot är jag inte speciellt förtjust i den politik hon representerar.

Johan Norberg var inne på samma spår. Han inledde med en kärleksförklaring till Wetterstrand, men avslutade inledningsanförandet med en knivskarp replik:

"Problemet är inte att en röst på Miljöpartiet är en röst på Lars Ohly och Mona Sahlin. Problemet är att en röst på Miljöpartiet är en röst på
Miljöpartiet."

Norberg motiverade detta med att lyfta fram att Miljöpartiet är teknikfientliga, livsstilsauktoritära och inkonsekventa i sina stråk av liberala inslag - som grund för det sistnämnda exemplifierade han med SAAB-affären.

Det var smockfullt på seminariet, det var högt tempo och hjärtlig stämning. Kort sagt ett föredöme för politisk debatt. Wetterstrand gjorde bra ifrån sig, men jag tror att det blev ganska uppenbart för åhörarna att hennes syn på liberalism är ett smörgåsbord - inte en ideologisk kompass. Och då är det väldigt svårt att med trovärdighet kunna kalla sig för liberal.

Jag skulle vilja summera seminariet med att kommentera en sak som jag reagerade särskilt på. Norberg ställde Wetterstrand mot väggen med frågan om hur hon såg på Peter Erikssons resonemang tidigare i veckan om att könskvotering till bolagsstyrelser är en liberal reform. Wetterstrand konstaterade att hon inte ansåg att man kan kalla en sådan lagstiftning för liberal, men att hon ändå stödde reformen av andra anledningar. Norberg drog då en lättnadens suck och konstaterade att han annars inte skulle kunna samtala med henne om liberalism.

Jag å min sida drog mig istället till minnes att jag hade hört henne resonera på ett sätt snarlikt Erikssons under Miljöpartiets kongress:

Det finns en anledning att vi människor kommer i fler än en grunduppsättning – vi är alla olika och olikheter ökar sannolikheten för överlevnad. Det gäller även i börsnoterade bolag. Den som väljer att bortse från halva befolkningen som rekryteringsunderlag tar en risk. Därför vill vi i Miljöpartiet kvotera in underrepresenterat kön i alla börsnoterade bolagsstyrelser likväl som i de offentliga bolagen. Det är en viktig lönsamhetsreform för vårt moderna samhälle.

Vi gröna tror att det är mycket lättare för männen att våga [ta föräldraledigt] om samhället tagit tydlig ställning. Därför vill vi i Miljöpartiet de gröna ha en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel går till vardera föräldern och en tredjedel är flexibel och kan användas såsom föräldrarna själva anser är bäst för dem. Det är en viktig frihetsreform för vårt moderna samhälle. (min fetning)


I frågan om kvotering till bolagsstyrelser argumenterar Wetterstrand på ett sätt som totalt underkänner marknadsekonomin - en grundsten i ett liberalt förhållningssätt. I frågan om kvotering av föräldraförsäkringen argumenterar hon på ett sätt som anknyter till att den skulle vara liberalt motiverad genom att kalla den för en "frihetsreform".

Detta är viktiga påpekanden eftersom Wetterstrand i sällskap med liberaler tydligt tog avstånd från en sådan retorik, samtidigt som hon själv begagnar sig av densamma i sällskap med de egna. Det stärker min tes om Wetterstrands smörgåsbordsliberalism.

Jag tror därför att det är dags att klippa banden till Wetterstrand för gott, Johan. Ni talar faktiskt inte samma språk.

2 kommentarer:

  1. Jag var också där och såg debatten. Maria var extremt skicklig och jag blev väldigt imponerad av henne. Jag tycker hon var mer liberal än Johan själv. Som enbart ser liberalism som en ekonomisk och inte humanistisk fråga.

    men när du skriver:
    "att Miljöpartiet är teknikfientliga, livsstilsauktoritära och inkonsekventa i sina stråk av liberala inslag"
    Tycker jag du har fel.
    De är INTE fientliga mot ny teknik. Utan tvärtom. De välkomna ny teknik som kan skapa grön ekonomi och framtid.
    Men teknik som är beroende av olja eller som förstör hälsa och natur det ska med alla medel bort. Vilket jag håller helt med om. Det är ju just det som är Liberal!
    Varför hålla gammal teknik om ryggen? Fokusera framåt och det är JUST DET M.W pratade om.

    Där smällde hon Johan på fingrarna rejält anser jag. Det är en förutfattad mening att M.P är teknikovänliga. Men icke!


    Maria for president!

    SvaraRadera
  2. Hej anonym och tack för din kommentar,

    Som du ser i mitt inlägg ger jag även Maria credd för hennes insats i debatten. Men jag vidhåller att Johan på ett sofistikerat sätt lyckades klä av henne den liberala mantel som hon så länge försökt svepa kring sig. Om du på allvar anser att Maria skulle ha varit mer liberal än Johan undrar jag verkligen hur du definierar liberalism.

    Jag tyckte att Johan summerade anledningarna till varför Mp är teknikfientliga på ett ganska bra sätt, och det gör även du.

    "De välkomnar ny teknik som ska skapa grön ekonomi [...]".

    Det innebär per definition ett icke-liberalt förhållningssätt till teknikutvecklingen och därmed en teknikfientlighet. Mp tror och tycker att politiker är bäst lämpade att bestämma vilken teknik som är bäst, och vill förbjuda sådan teknik som inte faller inom deras definitioner. Därmed faller mp:s liberala rökridåer hastigt till marken.

    För övrigt visar väl ändå Mp:s utspel i lördags om att förbjuda köpcenter utanför storstäderna med all önskvärd tydlighet att det inte är ett liberalt parti vi talar om. Eller?

    SvaraRadera