måndag 14 juni 2010

Vänsterbloggarnas hets ett gott betyg för Maud Olofsson

Föga förvånande väntade vänsterns blodhundar otåligt på att få sätta tänderna i Maud Olofssons DN-intervju den 11/6. Det pågår, och har länge pågått, en hetskampanj mot Olofsson i vänsterleden. Det var alltså givet att de skulle hugga på något. Och det var också lika givet att det var vänsterkantens frontsoldater i negative campaigning, Alliansfritt Sverige, som skulle slå det första slaget och ange riktningen för bloggdrevet. Comme toujours.

Det man valde att fokusera på var att Olofsson möjligtvis sade fel om hur gammal hon var när hon först hörde talas om hotet mot ozonlagret. Jag skriver möjligtvis, för uppgiften om detta står i artikelns brödtext. Vi vet inte om journalisten missuppfattade informationen eller sammanfattade den på ett olyckligt vis. Men det spelar ingen roll. För även om Olofsson sade fel på sin ålder så är väl inte det hela världen. Jag kan ärligt talat säga att jag inte har en aning om när jag först hörde talas om ozonlagret, men jag vet att även jag oroade mig för det som barn.

Att göra som vissa, och jämföra denna historia med Lars Ohlys berättelse om när han spelade fotboll med Nacka Skoglund, är inte speciellt rättvisande. Det är långt ifrån samma sak att inte komma ihåg exakt hur gammal man var när man började oroa sig för ozonlagret, och att oriktigt påstå att man spelat fotboll med en legend. Hade Olofsson hävdat att det var hon som upptäckte ozonhålen - ja då hade det varit i samma kategori. Men så är inte fallet.

Däremot måste man tolka vänsterbloggarnas angreppsval som ett gott betyg för Olofsson. För hade det funnits någonting sakpolitiskt att hugga på så borde man väl rimligen ha gjort det istället? Men uppenbarligen hittade man inte det, och därmed tvingades man leta i sandlådan efter någonting att kasta efter Olofsson.

Samma goda betyg kan man dock inte ge vänsteroppositionens partiledare.

Mona Sahlin sade i sin DN-intervju följande om RUT-avdraget:

"[D]agens system, att min skatt ska bli lägre om jag köper dessa tjänster, det har jag aldrig tyckt varit ett bra system."


Vad Sahlin missade att nämna var att det är samma system som tillämpas för ROT-avdraget - ett avdrag som Socialdemokraterna tillsvidare vill ha kvar. Inkonsekvens var ordet.

Lars Ohly å sin sida framhöll i sin DN-intervju att det behövs en elit bland idrottarna och att denna elit också ska få sänkt skatt:

"Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när Andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas mer som spelare där utan av det enkla skälet att han tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation och det gäller inkomster under kort tid. Då anser jag att Sverige i likhet med Danmark och Norge ska sänka skatterna för dessa fotbollsspelare."

Enligt Ohly ska vi tydligen uppmuntra människor att bli rika på en fotbollskarriär men inte på hårt arbete. Hur han får ihop detta med att han "ogillar girighet som drivkraft" går mig helt förbi, men av någon märklig anledning kommer Ohly alltid undan med sin inkonsekvens.

Maria Wetterstrand, avslutningsvis, påstår i sin DN-intervju att Miljöpartiet står för en liberal politik:

"Jag tror mycket på människors förmåga att själva ta ansvar om man ger dem ansvar."


Men detta rimmar väldigt illa med det faktum att Miljöparitet i flertalet frågor vill skära i människors frihet till förmån för statens fyrkantiga paketlösningar. Det räcker inte att säga att man är liberal. Man måste vara det också.

Kära vänsterbloggar. Jag har nu förklarat och försvarat det ni hade att anmärka på i Maud Olofssons DN-intervju. Jag har dessutom, till skillnad från er, sakpolitiskt pekat på brister i era partiledares respektive intervjuer. Det vore intressant att höra era synpunkter på dessa sakpolitiska inkonsekvenser, om ni har tid att resa er ur sandlådan?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar