onsdag 30 juni 2010

Tips från Centerpartiet till Malmström

Centerpartiets Johan Linander och Lena Ek ger idag kommissionär Cecilia Malmström (fp) ett par goda tips om datalagringsdirektivet. I dagarna sade Malmström till SvD att det inte finns något utrymme att riva upp DLD. Linander och Ek lyfter härvid två viktiga aspekter som Malmström och kommissionen måste ta hänsyn till:

1) Det finns mycket som talar för att DLD står i strid med EKMR, och om så är fallet står också direktivet i strid med EG-rätten och måste därmed rivas upp. Detta är någonting som kommissionen förutsättningslöst måste pröva och resultatet måste offentliggöras.

2) Skulle det vara så att DLD inte står i strid med EKMR så finns det en annan möjlighet som Centerpartiet än så länge varit ensamma om att förespråka: Direktivet kan under EG-rätten göras frivilligt. Det är ett alternativ som Malmström verkligen borde ta till sig, för det är ju nu en öppning finns.

I dagarna har även en illasinnad tolkning av Centerpartiets stämmoprotokoll börjat spridas på bloggar. Rick Falkvinge, Anders S Lindbäck och Frihetsbloggen är några exempel. Det som är tråkigt är att man har tagit ett citat ur sin kontext och försöker använda det för att misstänkliggöra Linanders och Eks försök att hitta en lösning på problemet. Jag tycker att det är väldigt synd att dessa personer med flera lägger kraft på att sparka på Centerpartiet istället för att tillsammans med oss försöka nå en konstruktiv lösning.

Johan Linander lämnar ett bra svar i Falkvinges kommentarsfunktion som tål att upprepas:

"[...] Jag röstade mot att det skulle bli ett datalagringsdirektiv i EU långt innan det ens fanns något som hette Piratpartiet. Jag hade med mig M, V och Mp på denna linje i riksdagen, men tyvärr fick dåvarande justitieminister Thomas Bodström och hans socialdemokrater med sig Folkpartiet och Kristdemokraterna för att få nödvändig majoritet.


Det blev ett datalagringsdirektiv och alla medlemsstater är skyldiga att genomföra samtliga direktiv. En utredning tillsattes för hur direktivet ska genomföras i svensk rätt. Gudrun Antemar var utredare och jag satt i den politiska referensgruppen. Jag och Centerpartiet tog ställning på det sätt som du har refererat till, eftersom vi inte vill ha direktivet överhuvudtaget så ska det implementeras i svensk lagstiftning på miniminivå.


Eftersom vi inte vill ha direktivet och kämpar för att få det antingen borttaget eller förändrat så att det blir valfritt för medlemsländerna att genomföra så har vi medverkat till att skjuta på implementeringen så länge som möjligt.

[...]

Kommissionen är dock inte nöjda med Sveriges agerande och vi dras inför domstolen, vite eller böter kan utdömas. Vi fortsätter att kämpa för att förändra direktivet och författningsdomstolarna i Tyskland och Rumänien har gett oss nya argument.


Men om vi inte lyckas förändra direktivet så kvarstår tvånget att implementera det i svensk lagstiftning. Vi kan i det läget välja att avvakta ännu längre och då få böter/vite, men även när dessa böter eller vite betalts så kvarstår ändå skyldigheten att implementera direktivet. Det går inte att “köpa sig fri”.


Det finns många piratpartister och en del andra som hävdar att Sverige och andra medlemsstater kan välja att implementera vilka direktiv de vill. Det är en lögn.


Det finns många piratpartister och en del andra som hävdar att det går att betala vite eller böter och sedan att slippa implementera direktivet. Det är också en lögn.


[...]


Centerpartiets handlingslinje, som utformas i verkligheten och inte i någon påhittad värld, är alltså:

1. Kämpa för att vi inte ska behöva implementera direktivet.

2. Om vi inte lyckas nå resultat i punkt ett, implementera direktivet på en miniminivå utan att först betala skattepengar direkt till EU, och att vi ska fortsätta vara medlemmar i EU är en självklarhet för oss.

3. Fortsätta kämpa för ett borttagande/förändring av direktivet även om vi har implementerat det i svensk lagstiftning.

4. När vi har lyckats med punkt tre, ta bort lagen i Sverige.


Jag tror faktiskt inte att det här kan vara så svårt att förstå. Detta är också svaret till varför det s.k. kontraktet är falskt, det utgår från att valmöjligheten finns att inte implementera. De som skriver under borde också skriva hur många miljarder de är beredda att betala och om de vill lämna EU som sista utväg.


Det är precis det här som är problemet. Vi är bundna av EG-rätten vad vi än tycker om det. Vi kan inte köpa oss fria från att implementera direktiv, genom att bara låta bli och ta böterna. I detta fall suger det. Kopiöst. Men det är så det är. Den lilla fördelen är ju att samma sak även gäller för "bra" direktiv, så som telekompaketet. Jag tror inte att Falkvinge med flera skulle vara så nöjda om exempelvis Frankrike kunde "köpa sig fri" från telekompaketet och införa HADOPI. Alternativ två, att lämna EU och därmed slippa implementeringen, är inte något alternativ.

Poängen är att det finns en liten öppning nu att göra om DLD så att vi slipper tvångsinföra direktivet. Den måste vi försöka ta. Och då måste alla goda krafter samarbeta, inte peka finger åt varandra. Då spelar vi bara Bodström i händerna.

--------
Glöm inte att gå med i facebookgruppen "Hands off my Google search!"
Andra som bloggat: Magnus Andersson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar