tisdag 13 april 2010

(S) gör en 360 graders u-sväng

Mona Sahlin skriver idag på DN debatt om Socialdemokraternas fyra mål. Vi får läsa att partiet har omprövat sin politik - det låter ju onekligen spännande. Men vad är det egentligen som är nytt?

Fler jobb. Socialdemokraterna vill ha ett mål på 80 % sysselsättning och vill rikta särskilda insatser för att få in ungdomar och nyanlända på arbetsmarknaden. Samtidigt vill de fördubbla arbetsgivaravgiften för ungdomar och höja skatten för alla som arbetar. Är det bara målsättningen som är ny? Det tror jag inte skapar några fler jobb...

Mer utbildning. Världens mest utbildade folk ska bli ännu mer utbildade. Socialdemokraterna verkar fortfarande inte ha förstått att det inte spelar någon roll hur många läkare, lärare och socionomer vi utbildar om det inte samtidig skapas möjligheter för dem att få jobb. Då måste arbetsgivaravgifter och skatter sänkas, arbetsrätten reformeras och privata alternativ till den offentliga sektorn tillåtas. Inga nyheter här heller alltså.

Minskad barnfattigdom. Här kommer faktiskt Socialdemokraterna med ett konkret förslag: Med höjda flerbarnstillägg, höjt tilläggsbidrag för studenter med barn och höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar ska antalet barn i familjer som går på socialbidrag minska med 50 000 till år 2015. Bidragsberoendet ska lösas med fler bidrag. Vari ligger den nya Socialdemokratiska linjen?

Minskat socialbidragsberoende. Fin målsättning, men hur ska det gå till? I samma stycke heter det att Sverige inte har råd med skattesänkningar. Det var konstigt, jag trodde att det var bättre att människor får behålla mer av sina pengar och slippa bidrag från staten än tvärt om? Socialdemokraterna vill alltså göra fler människor till bidragstagare för att kunna höja bidragen för andra? Är det inte bättre att vi sänker minimilönerna så att människor faktiskt får möjlighet att skaffa sig ett jobb och därmed kunna leva på sin egen lön, istället för att tvingas stå med mössan i hand och vänta på allmosor från staten?

Socialdemokraterns omprövning verkar har resulterat i en 360 graders u-sväng - man är tillbaks på samma gamla spår som förut. Höjda skatter och höjda bidrag. Staten växer och människan krymper. Stora mål men ingen politik.

Måste bara avsluta med ett citat från artikeln som visar hur illa de har snurrat till det för sig:


"Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Under hela vår historia har vi kämpat för den enskilda människans möjlighet att välja sitt eget liv."

Prosit!
-------------------

7 kommentarer:

  1. "360 graders u-sväng"
    Hmmm... det där citatet kan ju vara användbart!

    SvaraRadera
  2. "Är det inte bättre att vi sänker minimilönerna så att människor faktiskt får möjlighet att skaffa sig ett jobb och därmed kunna leva på sin egen lön, istället för att tvingas stå med mössan i hand och vänta på allmosor från staten?"

    Kan du förklara hur detta hänger ihop?

    SvaraRadera
  3. Självklart! Idag har vi så höga ingångslöner att de som står längst från arbetsmarknaden, som exemeplvis ungdomar, nyanlända och långtidsarbetslösa, har oerhört svårt att få in en fot. Dessutom skiljer sig i många yrken lönerna inte så mycket om du har jobbat tio år eller tio månader på samma arbetsplats. Med lägre ingångslöner skapas fler jobb och möjligheten för abitiösa personer att göra karriär och klättra i lönestegen ökar.

    Invändningen brukar vara att det inte är rättvist eller värdigt att sänka minimilönerna. Men om alternativet är socialbidrag måste det väl vara mer värdigt och rättvist att få möjligheten att arbeta ihop sin inkomst? Det gynnar samhället och det gynnar den enskilde.

    SvaraRadera
  4. Bidragssystemet fungerar som en utjämnare av villkor i vårt samhälle. Att systemen har haft en öppen konstruktion och gällt alla som har barn oavsett inkomst istället för att vara inkomstberoende har gjort att alla kan känna att det omfattar dem och dessutom undvikit att det blir stigmatiserande att ha t.ex. barnbidrag. Man ville bort från den gamla fattigdomsstämpeln då människor bokstavligen fick stå med mössan i hand för bidrag för att överleva. Därför kan vi säga att alla i Sverige är bidragsberättigade på olika sätt, men det betyder inte att vi alla är bidragsberoende.Det kommer ju alltid att vara avgörande att så många som möjligt samtidigt har ett arbete!

    I ett framtida borgerligt Sverige blir det till slut bara de rika och redan väletablerade som kommer att ha råd med barn. Andra som trots detta skaffar fler barn kommer att få leva på och under existensminimum hela livet. Och ve de ungdomar som tvingas leva på alltför låga ingångslöner! De får bo kvar hemma tills de blir medelålders. Och stackars dem om de dessutom skaffar sig barn i unga år (den ålder som rent fysiskt är den ideala för föräldraskapets krav på ork...)och tvingas klara sig enbart på minimilön.

    Om man bara sänker skatterna dras mattan bort under fötterna på vår gemensamma välfärdssektor som skolan, vården, kommunikationer mm. och denna sektor är ett viktigt smörjmedel i samhällsmaskineriet. Det är ju dessutom så att de enskilda som får behålla mer i plånboken bara kan konsumera mer till en viss gräns. Sen läggs istället överskottet på en privat men ack så improduktiv hög. Den enskilde saknar alltsomoftast "samvett"(tack Sara Lidman för detta användbara ord).

    Angående utbildning kan jag bara konstatera att alla arbetslösa från VOLVO eller SAAB m.fl. underleverantörer inte kommer att kunna garanteras återanställningar och att många, många av dessa saknar högre utbildning. Bara omställning till andra jobb kräver ofta utbildning av något slag.

    Skattesänkningar är inte allt här i världen!
    Låt oss vara mer solidariska och slippa denna ständiga omfördelningspolitik till dem som redan har mer...

    SvaraRadera
  5. Det var en lång kommentar Eva. Uppenbarligen har vi inte alls samma syn på saker och ting.

    Min poäng är att en massiv omfördelningspolitik är ett ineffektivt och samhällsskadligt system. Undersökningar visar att för genomsnittssvensken går majoriteten av skattemedlen tillbaks till en själv via olika omvägar (bidrag). En stor del av dessa pengar försvinner emellertid på vägen i administrativa hål. Det är således både mer rättvist och mer effektivt om människor får behålla mer av sin lön och göra sina egna val. Då kan staten också fokusera på det som den ska göra, nämligen att hjälpa dem som har det allra sämst ställt.

    Poängen med låga ingångslöner är att du ska få en en fot på arbetsmarknaden för att sedan kunna klättra på lönestegen. Du säger "ve de ungdomar som fastnar i minimilöner" - men de som inte lyckas få ett jobb och fastnar i socialbidrag då? Är det mindre hemskt?

    Du säger att den privata sektorn är ineffetiv. Vad har du för belägg för detta påstående? Menar du på fullaste allvar att den offentliga sektorn skulle vara mer effektiv? Kan du då förklara för mig varför vi då i Sverige med världens högsta skatter inte har världens bästa vård, skola, omsorg?

    Avundsjukan och jante har vuxit sig allt för stark i detta land. Folk är mer intresserade av att grannen inte ska tjäna mer än att lägga på ett extra kol själv. We need change.

    SvaraRadera
  6. Eva Stenlund17 juni 2010 06:25

    Hmmm...Staten som fokuserar på dem som har det allra sämst ställt... det måste vara det som nu pågår i när moderatpolitiken gör att sjuka ska jagas med blåslampa ut i heltidsarbete trots svåra cancerdiagnoser och liknande som ju rimligtvis borde göra dem berättigade till sjukpenning. I ditt framtidssamhälle kommer ju bara människor att få höra att de har sig själva att skylla om de har gjort "fel val", de har ju fått behålla större del av lönen så då borde de väl kunnat ordna det bättre för sig.Dessutom skulle jag vilja se den låg- eller medelinkomsttagare som för de hundralappar som de nu fått behålla i plånboken kan köpa sig motsvarande trygghetsnät som en stark offentlig sektor utgör. Ensam är inte stark, men tillsammans kan man bli det.

    Jag undrar dessutom om du själv någonsin försökt att verkligen leva på en minimilönenivå? Kanske behövs det fler åtgärder på olika nivåer för att komma åt ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten som helhet. Svåra problem löses ju sällan med en enda lösning, Därför vill jag verkligen värja mig från ditt sätt att propagera för enkla lösningar.
    Jag påstår inte någonstans i mitt inlägg att hela den privata sektorn skulle vara ineffektiv och heller inte att den offentliga alltid skulle vara överlägset effektiv. Det är ditt förenklande sätt att resonera som tolkar mitt inlägg så.Jag tror på en blandekonomi med balans mellan olika partsintressen. Vad jag däremot påstår är att ett privat överskott av kapital oftast blir väldigt improduktivt eller för att vässa påståendet ytterligare, t.om. kontraproduktivt om dessa medel lånas ut till skadliga verksamheter som vapentillverkning, produktion i sweatshops och liknade förvisso kortsiktigt lönsamma och ansvarslösa investeringsobjekt.

    Vad jag menar är att den underliggande principen som bör ligga till grund för vårt samhällsbygge bör vara solidaritet och inte egoism och egennytta. Och den sortens solidaritet som behövs är den som inte känner några gränser.
    Valfrihet är inte allt här i världen. Solidaritet är mycket viktigare oavsett politisk eller religiös hållning, för utan den blir samhället ryggradslöst och omänskligt.

    SvaraRadera
  7. Välkommen tillbaks Eva :)

    1) Du borde nog läsa försäkringskassans senaste rapport innan du sprider järnspöken om att svårt sjuka jagas med blåslampa.

    2) låg- och medelinkomsttagarna har fått den största procentuella ökningen av sin disponibla inkomst med regeringens politik, och det rör sig om bra mycket mer än någon hundralapp - tycker inte du att det är bra att de får behålla mer i plånboken?

    3) Jepp, jag vet hur det är att leva på små marginaler. Jag har levt på ca 7000 kr/månaden, varav knappt hälften blev kvar efter hyra och räkningar, i fem år.

    4) Jag propagerar inte för enkla lösningar och mig veterligen har jag aldrig sagt att det finns en quick fix på problemet. Däremot undrar jag fortfarande hur det kan vara mer värdigt och varmt att hänvisa en fullt frisk och arbetsför person till socialbidrag, men fult och hårt att erbjuda densamme ett arbete med en lön som överstiger socialbidraget?

    5) Du skrev "Sen läggs istället överskottet på en privat men ack så improduktiv hög." Jag tolkade detta som att det var den privata sektorn du sytfade på, men det var ju skönt att höra att jag hade fel.

    6) Du ställer valfrihet och solidaritet emot varandra. Det gör inte jag. Vi kan och ska ha både och.

    SvaraRadera