tisdag 13 april 2010

Populismens konsekvenser

När debatten om sjukförsäkringen rasade som mest i början av året var det ett mycket tacksamt läge för vänsterblocket att hänga ut regeringen som känslokall. Det gjorde man också på ett så effektivt sätt som bara Socialdemokraternas negative campaigners kan göra.

All kritik var dock inte obefogad. Reformen led av flera barnsjukdomar, vilket i sig är förståeligt men likväl oacceptabelt. Stora välfärdssystem är klumpiga och reformer blir således också otympliga; det säger sig självt eftersom systematiska lösningar inte tar hänsyn till individuella faktorer. Men det i sig kan inte vara ett skäl för att behålla ett system som medför att en av världens friskaste befolkningar har en av världens största sjukskrivningsandel. Någonstans är det fel.

Vänsterblocket lät sig dock dras med i de populistiska vindar som de själva piskade upp. Således presenterade de ett eget reformförslag; ett förslag som i stort korresponderade med regeringens, med den avgörande skillnaden att någon tidsgräns ("stupstock") för sjukskrivningen inte fanns. Det föreföll säkert vara ett vinnande koncept just då.

När dammet på slagfältet väl börjat lägga sig uppenbarar sig emellertid en annan verklighet. Vänsterblockets valvinnande förslag har inte speciellt många anhängare.
  • Försäkringskassan förvånades av förslaget.
  • Förra sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (S) har, i alla fall som minister, konstaterat att en tidsgräns behövs.
  • Inte ens LO vill ha det system som vänsterpartierna föreslår.

Populismen har sina konsekvenser. Den som gräver en grop åt andra kan mycket väl förlora ett val.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar