måndag 22 mars 2010

Lögn, förbannad lögn, Agenda

Detta är ett något försenat inlägg om SvT:s siffertrolleri i Agenda 14/3. Det har någon gång sagts att man kan bevisa vad som helst med statistik. Agenda lyckades med stor träffsäkerhet visa att denna tes mycket riktigt stämmer.

Bakgrunden till Agendas granskning är den rapport som Almega presenterade i februari i år som visade att i princip lika många låginkomsttagare som höginkomsttagare brukar RUT-avdraget. Brytgränserna för respektive inkomstklass är samma som i SCB:s pressmeddelande i frågan från den 11 februari. Den enda skillnaden är att Almega har räknat antalet brukare i respektive inkomstklass i relation till det totala antalet brukare, medan SCB har räknat antalet brukare i respektive inkomstklass i relation till totala antalet personer i inkomstklassen.


Inslaget från Agenda kan du se nedan. Agendas syfte var att granska om Almegas beräkningar stämmer. I inslaget säger Agenda att ”bara någon promille av låginkomsthushållen” och ”bara en procent av medelinkomsttagarna” gör avdrag för tjänsterna. Slutsatsen var att ”majoriteten av avdragen [i själva verket] [görs] av höginkomsthushåll”.







Det statistiska underlag som Agenda har använt sig av finns publicerat på SvT:s hemsida. Underlaget avslöjar ett flertal märkligheter som Agenda naturligtvis talar tyst om i inslaget. Nedan följer ett axplock.


i) Agenda och Almega jämför olika saker


- Almegas undersökning visar på hur stor del av brukarna som tillhör respektive inkomstklass. Agendas undersökning jämför istället andelen brukare i relation till det totala antalet personer i respektive inkomstklass. Det är att jämföra äpplen och päron, någonting som Agenda inte heller påpekar för sina tittare. Agendas slutsats, att majoriteten av avdragen görs av höginkomsttagare, blir därmed direkt missvisande eftersom det inte är denna statistiska undersökning som man i programmet redogör för.


- Det fullständigt naturligt att det är en större andel höginkomsttagare som brukar avdraget i relation till sin inkomstklass eftersom det är färre personer som ingår i den gruppen. Ett faktum som Almega påpekar men som Agenda låter bli att nämna. Agendas statistik leder därmed till att antalet brukare i respektive inkomstklass värderas olika eftersom det är den totala andelen personer i inkomstklassen som blir den dominerande faktorn.



Exempelvis ger antalet ensamstående medelklasshushåll utan barn, 12 689 stycken, ett andelsvärde på 0,9, medan det något lägre antalet samboende höginkomsthushåll utan barn, 12 026 stycken, ger ett andelsvärde på hela 4,8. Detta trots att antalet ensamstående medelklasshushåll utan barn som brukat avdraget alltså var fler, vilket ger en missvisande bild av hur många som faktiskt har brukat avdraget.


[Jämför Agendas statistik under rubrikerna "Antalet hushåll med RUT-avdrag efter inkomstens storlek" samt "Andelen hushåll med RUT-avdrag efter inkomstens storlek"]



ii) Agenda använder en missvisande definition av inkomstklasserna


- Agenda har ändrat på förutsättningarna för undersökningen genom att använda sig av en annan definition av inkomstklasserna än Almega. Även detta gör att undersökningarna inte är jämförbara, vilket Agenda inte nämner för tittarna.


- Agendas definition av inkomstklasserna är dessutom missvisande. Enligt deras uppdelning räknas vissa personer med en årsinkomst på drygt 300 000 kronor som höginkomsttagare. Det motsvarar en månadslön på 25 000 kronor. Vissa personer får dessutom inte tjäna mer än knappt 125 000 kronor per år för att räknas som låginkomsttagare, vilket motsvarar en månadslön på cirka 10 000 kronor. Med det statistiska underlaget är det inte så konstigt att Agenda når den slutsats som de gör. Man kan med fog fråga sig om det ryms inom public service uppdrag att syssla med tesdrivande statistiska undersökningar?


iii) Agenda ljuger om Almegas underlag


- Agenda nöjer sig inte med att presentera sin egen undersökning utan kommentar från Almega, de passar även på att misstänkliggöra Almegas undersökning genom att hävda att Almega själva har bestämt definitionen av de olika inkomstklasserna. Men Almegas definition av de olika inkomstklasserna är samma som i SCB:s undersökning. DN:s efterforskning visar istället att situationen snarare förhåller sig på ett omvänt sätt: Att det faktiskt var Agenda som gjorde en "egen" definition av inkomstklasserna genom sin beställning av underlaget. Om så är fallet är det ett lågvattenmärke av rang, i synnerhet eftersom de medvetna lögnerna härstammar från ett medium som beskattar oss medborgare i uttalat syfte att vara opartisk och saklig.


iv) Agenda återinför sambeskattningen som beräkningsmetod


- I Agendas undersökning har de räknat på andelen brukare som hushåll. Det innebär att de har slagit ihop sammanboende personers årslöner innan de har placerat dem i en inkomstklass. Agenda tar således inte hänsyn till vem det är som brukat avdraget, trots att det är ett personligt avdrag. En brukare som annars skulle ha klassats som medel- eller låginkomsttagare kan därmed komma att klassas som höginkomsttagare enkom på grundval av dennes partners inkomst. Någon borde kanske upplysa SvT om att sambeskattningen avskaffades för nästan 40 år sedan - ett faktum som man rimligtvis borde ta med i beräkningen vid statistisk undersökning av förevarande karaktär.



Agendas rapportering har under veckan fått ta emot svidande kritik för sitt siffertrolleri från flera olika tidningars ledarsidor. SvD påpekar att de sex promille som Agenda talar om måste sättas i relation till de tretton promille av hela befolkningen som faktiskt brukar avdraget; Sydsvenskan påpekar att inslaget snarast gav intrycket av att Agenda hade en egen agenda; DN konstaterar att den 14 mars var söndagen då sjuksköterskor blev höginkomsttagare. Även Second Opinion riktar kritik mot Agendas hantering av det statistiska underlaget.


På vänsterkanten var bland andra Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Eva-Lena Jansson och Peter Högberg snabbt ute och slog på den stora trumman. Men vänstergänget brukar ju i normalfallet inte heller vara sena med att hugga på siffror som inte riktigt stämmer. Jag undrar således när deras kritik mot Agendas siffertrolleri ska komma, nu när de har granskats något närmare?


Avslutningsvis vill jag bara stämma in i Dick Erixons slutsats. SvT har rätt att beskatta oss för att de ska kunna vara nyanserade och opartiska. De har gång efter annan bevisat att de inte kan leva upp till det ansvaret. Det är hög tid att avsluta det misslyckade public service experimentet.

5 kommentarer:

  1. Nu har jag inte läst att du skriver så jag kanske kommenterar något som du redan uppmärksammat. Nåväl, i rapports inslag finns ju faktiskt ett rent faktafel som verkligen kan förvirra tittaren. De säger att "i själva verket görs majoriteten av avdragen av höginkomsttagare". 29,2 % är, mig veterligen, inte en majoritet...

    SvaraRadera
  2. Mycket bra, Albin! Vilken lysande o argumenterande sågning! /Annie

    SvaraRadera
  3. Hej Albin! Första gången jag besöker din blogg. Mycket välskriven!
    Meningen med en blogg är ju (iaf delvis) att den ska generera kommentarer, så här kommer några även från mig! Håller med fullständigt om att Agenda använde sig av mycket märkliga definitioner på låg- mellan- och höginkomsttagare. Endast nolltaxerare platsade ju i Agendas låginkomstkategori. Värst är såklart att Agenda höll så tyst (helt tyst va?) i programmet om hur deras definitioner såg ut. Att man "sambeskattade" folk är väl dock ganska naturligt, är det inte? Det intressanta för diskussionen (vilka samhällsklasser som drar nytta reduktionsmöjligheten) är ju inte hur mycket någon tjänar. Taxerad inkomst tjänar ju här bara som bästa tillgängliga indikation på rikedom/samhällsklass. Om en hemmafru/man (se vad politiskt korrekt jag är) - med en partner med hög inkomst - utnyttjar RUT så innebär ju det knappast att reduktionen utnyttjas även av "fattiga", inte sant?
    Hörs!
    / Niklas C

    SvaraRadera
  4. Hej Niklas,

    Tack för omdömet :) Jepp, Agenda höll helt tyst om deras definitioner. Vad de ordagrannt sa var att de hade "undersökt siffrorna ordentligt", implicit Almegas siffror. Riktigt fult!

    Jo jag kan väl i teorin hålla med om att det är intressant att kika på hur fördelningen mellan hushåll ser ut. Men det blir lite problematiskt med ett sådant förhållningssätt i förlängningen.

    Om vi tar avstamp i Agendas undersökning och tänker oss en person med en årsinkomst på 400 000kr. Som ensamstående klassas denne som höginkomsttagare. Men om denne är tillsammans med en hemmafru/man innebär samma inkomst att hushållet definieras som ett låginkomsthushåll. Borde då höginkomsttagaren betala statlig inkomstskatt? Hushållet är ju ett låginkomsthushåll...

    Förstår du vart jag vill komma? Man kan inte tillgripa gemensam inkomst när det passar sig för att fixa till siffrorna, men samtidigt ignorera det i andra fall.

    Det finns även konstruktioner där arbetsgivaren står för hela eller delar av kostnaderna för hushuållsnära tjänster. I så fall skulle ju hushållet använda sig av dem oavsett vilken lön den ena eller den andra parten har. Det blir ju i så fall märkligt att peka på den andra partens lön och säga: "Aha, din partner är höginkomsttagare - det är därför ni använder avdraget!".

    I teorin finns det en poäng, men den ger inte ett rättvisande resultat i det långa loppet. Avdraget är personligt och bör också hanteras som det. Annars måste vi ändra på beskattningsreglerna, och det tycker jag är en dum idé.

    SvaraRadera