tisdag 16 februari 2010

Replik till Christian Valtersson: SAS måste säljas på ett ansvarsfullt sätt

Jag skrev för några dagar sedan om Miljöpartiets utspel i SAS-frågan. Grön Ungdoms Christian Valtersson har nu svarat mig och Per Ankersjö på sin blogg.

Mitt inlägg handlade främst om Miljöpartiets inkonsekvens och populism i näringspolitiken. Å ena sidan vill man strössla skattemedel över ett privatägt bilbolag, men å andra sidan vill man ge ett statligt flygbolag kalla handen. Valtersson själv har varit konsekvent i denna fråga. Tummen upp för det! Men en mer självkritisk analys hade varit önskvärd. Det är nämligen mot regeringen som Valtersson främst riktar sin kritik:

"Att tala med dubbel tunga kanske är ett enkelt sätt att fly undan ansvar och att på samma gång tillgodose såväl dem som vill springa allt fortare i ekonomins ekorrhjul och dem som vill ha ett liv före döden, men det inger varken förtroende eller rör oss mot en grön omställning."


Jag skulle därför tycka att det vore mycket intressant att höra vad Valtersson har att säga om sina egna partikamraters och röda kompisars tungor. De har ju på ett signifikant sätt satt i system att byta fot med två månaders mellanrum.

Då till Valtersson blogginlägg. Han har valt att fokusera på den mening i mitt blogginlägg där jag framhåller att det nog är klokt att vänta med en utförsäljning av SAS. Valtersson konstaterar krasst:

"Jag ger dem rätt i påståendet att vi inte skulle tjäna något på att göra oss av med SAS. Men det spelar ingen roll. Att därifrån dra slutsatsen att en försäljning av SAS därför vore fel är att inte ta hänsyn till hur läget sett ut för SAS i många år."

Jag vill poängtera att jag av princip inte tycker att staten ska äga företag, och därmed inte heller gå in med statsstöd när ett bolag är i kris. Antingen är ett bolag så bra att det inte behöver statsstöd, eller så är det så dåligt att det inte förtjänar detsamma. Staten ska fokusera på välfärdens kärna, inte slösa tid och skattemedel på att konkurrera med privata aktörer. Situationen kompliceras dock något av att staten redan äger ett antal företag. Dessa bör naturligtvis säljas snarast möjligt. Men det måste också ske med tillförsikt.

Som jag ser det finns det i nuläget två alternativ: Antingen säljer vi SAS rakt av, eller så försöker vi göra bolaget attraktivt för en försäljning vid ett senare tillfälle när marknaden har återhämtat sig. En sak är dock klar, om vi över huvud taget hittar en köpare idag så kommer köpeskillingen inte att bli stor. Pest eller kolera med andra ord.

Valtersson talar om att vara ansvarsfull med skattebetalarnas pengar. Men jag delar inte Valterssons uppfattning att en utförsäljning av SAS mitt i den värsta krisen som flygindustrin har varit med om skulle vara att agera ansvarsfullt med skattemedlen. Valtersson bygger sin tes på att man inte kan räkna med att en lukrativ köpare ska dyka upp som gubben i lådan. Det har han rätt i. Det finns nämligen inte några intressenter för SAS just nu. Därför måste bolaget omstruktureras innan det kan säljas på ett ansvarsfullt sätt.

Miljöpartiet har kritiserat regeringen för att inte haft skattebetalarnas bästa för ögonen vid tidigare utförsäljningar av statliga bolag. Jag menar att paniksälja ett bolag när det inte finns några köpare inte är att ha skattebetalarnas bästa för ögonen. Men Miljöpartiet har kanske bytt fot även i denna fråga?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar