tisdag 19 januari 2010

På vänsterfronten intet nytt - Oppositionens gemensamma försvarspolitik, Del 1

De rödgröna släppte igår sin gemensamma försvarspolitiska plattform "En rättvis värld är möjlig" med anledning av Folk och Försvars rikskonferens i Sälen.

Denna del 1 av min analys här på bloggen rör de mer generella dragen i de rödgrönas första områdespolitiska överenskommelse.

Vi som arbetar med försvarsfrågor såg med spänning fram emot detta dokument eftersom oppositionen hittills stått mycket långt ifrån varandra i försvarspolitiska frågor. Ett tydligt exempel på detta står att finna i de rödgrönas respektive budgetmotioner. Där försökte de ge sken av att vara överens genom att presentera ett "gemensamt" rödgrönt förslag om bantningar av försvarsbudgeten med 2 miljarder årligen. En närmare granskning av siffrorna visade dock på total oenighet. Socialdemokraterna vill minska anslagen till internationella insatser och öka anslagen till anskaffning av försvarsmateriel, medan miljöpartiet vill öka anslagen till internationella insatser och minska anslagen till anskaffning av försvarsmateriel. Vänsterpartiet vill ha ett nationellt försvar och avvisar regeringens förslag på utökade resurser till internationella insatser. Öppet race med andra ord.

De som förväntade sig under vid lanseringen av den gemensamma försvarspolitiken måste dock ha blivit besvikna. Hur försvarspolitiken ska finansieras och prioriteras nämndes inte med ett enda ord. Inte heller den just nu mest brännheta försvarspolitiska frågan, det svenska deltagandet i den internationella fredsbevarande styrkan i Afghanistan, bemödade sig oppositionen med att nämna i sin första gemensamma politiska plattform inför valrörelsen. Det säger en hel del om hur svårt det måste ha varit för partierna att enas om någonting alls, även om vissa andra verkar jubla över minsta framgång i förhandlingarna.

Det var alltså intet nytt på vänsterfronten. Plattformen handlade snarare om vad som inte kommer att hända på försvarsområdet med en rödgrön regering. SvD:s Claes Arvidsson sammanfattade det hela mycket bra i sin signerade ledare i ämnet: "Sahlin vill att vi ska dra en lättnadens suck". Men några klara besked var det inte tal om, inte ens i de områden där de stolt proklamerat att de är "överens". Det är allmänt känt att det råder en djup splittring mellan de rödgröna i flera centrala försvarspolitiska frågor. Värnplikt kontra frivillighet är en fråga. Export av försvarsmateriel är en annan. Hur löser man då detta på en snillrikt sätt så att splittringen utåt sett inte ska synas? Jo, man gömmer frågorna i olika utredningar! På så vis kan (s) och (v) hävda att de kämpar för att behålla värnplikten (till skillnad från alliansens förslag om frivillighet i fredstid), medan (mp) inte behöver försvara sin helomvändning i frågan. På samma sätt kan (mp) och (v) stoltsera med att överenskommelsen innebär en mer restriktiv export av försvarsmateriel, samtidigt som (s) fick med skrivningar om att svensk försvarsindustri ska stärkas och vara "internationellt konkurrenskraftig". - Det håller inte, tänker nog de flesta. - Jo då, svarar de rödgröna, frågan kommer att utredas: Var god dröj.

Vad gäller deras politiska strategi är det heller intet nytt på vänsterfronten. Taktiken går igen, nämligen att lova lova lova utan att ens vara i närheten av att ha täckning för sina förslag i budgeten. Det finns två slående exempel på detta i den gemensamma försvarspolitiska plattformen. För det första vill de öka antalet soldater i FN-ledda fredsbevarande insatser, trots att både (s) och (v) kapat denna budgetpost markant i sina budgetförslag (s-budget, v-budget). För det andra slår de rödgröna fast att Sverige ska ha ett trovärdigt svenskt försvar som ska verka avskräckande och som ska vara väl förberett att självt stå emot ett fientligt angrepp. Samtidigt är de överens om att kapa försvarsbudgeten med 2 miljarder årligen, nästan 5 % av den totala försvarsbudgeten. Och här är de rörande överens om i alla fall en sak, nämligen att förbandsverksamheten och beredskapen ska bantas. Hur de får ihop den ekvationen går mig helt förbi. Men det kanske kommer en utredning om detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar