fredag 29 januari 2010

Något kort om alliansfritts "bus"

Alliansfritt Sverige heter en s-märkt blogg som jag med stor behållning läser så gott som dagligen. Även om jag sällan - nej, aldrig - håller med om skribenternas bild av verkligheten, är det genomgående välskrivna inlägg - ofta med glimten i ögat. Kort sagt en bra debattplattform där man får tillfälle att slipa sina argument och hämta inspiration inför valrörelsen.

Igår uppdagades det att Alliansfritt Sverige hade spammat Centernätet genom att regga en blogg med rss-flöden. De hade helt enkelt utnyttjat Centernätets öppna policy, det vill säga att vem som helst kan regga en blogg under nätverket. Tilltaget upptäcktes av Centernätets administratör efter det att Alliansfritt Sverige själva hade skrivit om detta på sin blogg (ett inlägg som nu förefaller vara redigerat).

Vissa kallar det för bus, andra tycker att det var värre än så. Jag känner inte Anders Utbult personligen, men jag har uppfattat honom som en reko kille som inte med flit skulle sjunka så lågt som att använda sig av negative campaigning. Faktum är att de inte behöver det; den bloggen som Utbult med flera driver talar för sig självt (även om politiken i regel är åt skogen ;D). Personligen är jag övertygad om att det inte var illa menat; att det snarare rör sig om ett bus. Tyvärr ledde buset till att öppenheten på Centernätet blev lidande. Det är riktigt synd.

Men min poäng med detta inlägg är inte att förmå Alliansfritt Sverige och Utbult att be om ursäkt för sitt bus; det har de nämligen redan gjort (se exempelvis kommentarerna här och här). Det ska de också ha all heder för. Nej, poängen är snarare att visa på hur enkelt det kan bli fel - även om man inte har ont uppsåt. Det kan hända vem som helst, även en riksdagskandidat som med lite tillspetsade metoder försöker väcka debatt i en viktig fråga. Givetvis måste man då tåla att få kritik, men man måste också ha rätten att få backa och be om ursäkt.

Jag hoppas verkligen att vi alla kan lära oss något av dessa historier så att vi kan få en valrörelse som präglas av positiv energi istället för negative campaigning. Det blir mycket roligare för alla inblandade då!

3 kommentarer:

  1. Albin, du får ursäkta mig men du gör ett naivt intryck på mig. Alla som inte är komplett dumma i huvudet ser genom bluffen Pettersson ganska lätt. Killen har i stort sett argumenterat för varenda ideologi/parti som finns. Att han nu försöker profilera sig som "grön liberal" är ju bara ett skämt. Han gör ju vad som helst för att "bli någon" inom politiken. Skulle KD el för den skullen Vänstern vilja ha honom på förstaplatsen på Sthlms-listan så skulle han snabbt som attan bli "konservativ värdebevarare" slash "socialistisk grön". Jag tror inte många i Sverige vill ha den här typen av politiker, ärligt talat.

    Ivf som helst....så måste jag ge herr Pettersson att han är någon nu. Alla vet vem youtube-Pettersson är.

    /Herr Jansson

    SvaraRadera
  2. Herr Jansson,

    Av din argumentation att döma förefaller du ha följt Pettersson under en ganska lång tid? Om så är fallet är jag väldigt förbluffad över din slutsats. Pettersson är allt annat än populist eller karriärspolitiker. I så fall skulle han ha varit sosse.

    Det är riktigt att han tidigare har tänkt och tyckt annorlunda. Det har han skrivit på sin blogg, så det torde inte vara någon större nyhet. Jag ser dock detta som någonting positivt. Det är väl lysande att man kan ändra uppfattning i olika frågor när man har fördjupat sig i dem?

    Enligt ditt sätt att resonera ska man bestämma sig för ett spår och sedan hålla fast vid den - även mot bättre vetande. Ärligt talat, det är just precis den typen av politiker jag inte vill ha! Att kunna vidga sina vyer och våga ompröva sina åsikter är en styrka, inte en belastning.

    SvaraRadera
  3. Albin,

    Nej, jag har inte följt Pettersson under en lång tid, men det är ju ganska enkelt att göra lite research på nätet och se vad folk har skrivit, tyckt och tänkt förr i tiden.

    Nyfiken fråga: Varför skulle karriärpolitiker vara bättre bemededlade inom S än inom C?

    Vad gäller ändrade ståndpunkter har jag följande att säga: Självklart är det eftersträvansvärt att vara flexibel i sitt tankesätt, våga ompröva sina "sanningar" och därmed även ändra åsikt/ståndpunkt i div frågor, men det finns gränser, anser jag. Typiskt för en karriärpolitiker är att han/hon anpassar sin ideologiska kompass efter det parti som han/hon befinner sig i.

    Ta Pettersson som exempel. Han har i sina texter inte andats ett uns av miljömedvetenhet innan han blev politiker/tjänsteman i Centern. Om du studerar hans "karriär" så ska du se att hans texter innan centern-tidern i det närmaste andas förakt för miljöfrågor. När han sedan fick jobb som tjänsteman inom C börjar han skriva om "gröna frågor". Är jag alldeles galet ute, anser du, när jag hävdar att Pettersson är karriärpolitiker när han helt plötsligt uppfinner ett miljöengagemang bara föra att bli accepterad inom C-rörelsen?

    SvaraRadera