måndag 18 januari 2010

Hyckleriets fula tryne


I SvD:s pappersupplaga rapporterades det i lördags (16/1) att vänsterpartiets partiledare Lars Ohly opererat sitt knä hos den privata vårdgivaren Sophiahemmet. Vänsterpartiet och Lars Ohly är de största och mest extrema kritikerna av privata alternativ inom vård, skola och omsorg. Skulle de få bestämma skulle individens valmöjlighet mellan olika vårdgivare avskaffas till förmån för en enda stor och homogen offentlig vårdgivare. Att uppgiften därmed inte rönt större uppmärksamhet i media än så är ganska märkligt. Å andra sidan är det långt ifrån första gången oppositionsledare inte lever som de lär.
Ohly själv försvarar sitt agerande med att skylla på företagshälsovården som remitterade honom till Sophiahemmet. Dessutom menar Ohly att det egentligen inte är så problematiskt eftersom Sophiahemmet har ett avtal med landstinget, varför det vore orimligt att avböja vård "som trots allt är landstingsfinansierad".
Det är undanflykter som missar målet med flera kilometer. I Stokholm har nämligen den liberala reformen vårdval Stockholm genomförts (en reform som vänsterpartiet för övrigt gör allt de kan för att ta bort). Genom vårdval Stockholm kan Ohly välja precis vilken vårdgivare han vill. Vänsterpartiet och Ohlys främsta invändning mot privata alternativ är att de drivs av vinstintresse. Därför är det mycket anmärkningsvärt att Ohly väljer att göra avkall på sin politiska agenda när han faktiskt har ett val att inte göra det.
Som liberal lägger jag mig inte i vilka val andra individer gör i sina liv. Valfrihet och egenmakt över vardagen är grundbultar i min politiska uppfattning. Om Ohly själv anser att vården på Sophiahemmet är bättre eller eljest mer tillgänglig än de offentliga alternativen ska han självklart ha rätt att välja det. Det är alltså inte Ohlys val utan hyckleriet jag vänder mig mot. Ohly var inte tvingad att vända sig till den vårdgivare som han remitterades till - vårdval Stockholm gav honom en möjlighet att välja att sätta sina politiska principer - även icke-liberala sådana - i första rummet. Ändå gjorde han inte det. Det säger en hel del om Ohlys karaktär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar