fredag 27 november 2009

Svag pudel av Telia

Computer Sweden rapporterade i onsdags med fläskig rubrik att Telia slutit ett upprörande avtal med Spotify. Avtalet innebar enligt artikeln att Spotify skulle bli prioriterat i Telias nät vad gäller internet i mobilen. Telias internetutbud i mobilen går, precis som många andra operatörers likvärdiga tjänster, ut på att man som kund får köpa en viss hastighet upp till en viss mängd datatrafik. Överstiger man den gränsen innan brytpunkten för månaden dras hastigheten ned för den resterande delen av månaden. Telias avtal med Spotify skulle däremot innebära att musiktjänsten inte skulle bli lidande av hastighetsbegränsningen för det fall månadskvoten blivit nådd. "Telia bryter mot nätneutralitetsprincipen!" skanderade Computer Sweden, och fick medhåll från PTS.

"Bra Telia!" replikerar jag. "Lysande!". Här har vi ett företag som vågar pröva nya koncept och affärsidéer. Tyvärr ser jag i gårdagens upplaga av Computer Sweden att Telia nu backar. Att det rör sig om ett "missförstånd". Det tycker jag är synd. Jag tycker att Telia skulle ha stått på sig. Eller om det nu var ett missförstånd istället sagt "wow, vilken bra idé! Det kör vi på.".

Låt mig utveckla varför. Till att börja med ger den första artikeln i Computer Sweden intrycket av att detta gäller för Telias samtliga internetabonnemang i mobilen. Det stämmer inte. Denna prioritering gäller bara för det fall kunden tecknar tilläggstjänsten Spotify i mobilen. Därför förstår jag ärligt talat inte vad problemet är! Har man tecknat ett abonnemang för att få tillgång till musik i mobilen är det väl lysande om man också kan nyttja den fullt ut; att man inte behöver vara rädd för att bandbredden stryps och kvalitén på musiken blir lidande om man lyssnar "för mycket". Man torde ju ha tecknat den tilläggstjänsten just för att man vill kunna lyssna på musik i mobilen. Och vill man inte ha förmånen med ett prioriterat Spotify går det ju alldeles utmärkt att välja en annan tjänst - med Telia eller någon annan operatör - där förevarande prioritering inte finns. Det är ditt val som konsument på en fri marknad. Det är frivilligt.

Men, låt oss för en stund ponera att prioriteringen gällde Telias samtliga internetabonnemang för mobilen. Inte heller då ser jag något problem med avtalet med Spotify. En kund som känner sig missnöjd med denna typ av tjänst kan ju byta till en annan operatör. Konkurrensen är ju faktiskt god i Sverige. Alternativt kan kunden låta bli att använda Spotify och surfa upp sin datatrafik på annat. Man måste ju inte använda upp potten på Spotify bara för att man kan. Det är återigen konsumentens fria val.

Skulle det vara så att konsumenterna finner Telias avtal så stötande som Computer Sweden vill ge sken av, ja då kommer konsumentkraften också att straffa Telia. (Jag tror dock för egen del att förevarande tjänst skulle göra succé!) Det är så en marknad fungerar. Den gynnar de aktörer som kommer på smarta lösningar och bestraffar de som gör fel. På så vis styr också i det långa loppet konsumenternas efterfrågan operatörernas utbud av tjänster. Det är det som är det fina med en fri marknad! Du bestämmer.

Mycket märkligt blir det därför när man läser dagens ledare i Computer Sweden. Där argumenterar ledarskribenten först mycket snårigt för nätneutralitetsprincipen av hänsyn till konsumentintresset. Sedan vänder sagde skribent snabbt på klacken och hävdar att:
"Det bästa är om operatörerna med självreglering kan upprätthålla principen och tydligt och transparent förklarar hur trafiken prioriteras i deras nät. Kunderna väljer i längden de nät som ger dem mest frihet för pengarna."
Computer Swedens ledare visar på ett tydligt sätt hur knepig debatten är. Personligen skulle jag därför önska att dylika ledarskribenter ger blanka f-n i att försöka bestämma vad konsumenterna vill och inte vill ha. Det valet är de nämligen bra mycket mer lämpade att göra själva.

onsdag 25 november 2009

Telekompaketet i hamn - Eva-Britt Svensson vänder ryggen åt spanska internetanvändare

Igår röstade slutligen Europaparlamentet ja till telekompaketet. Äntligen, får jag säga. Telekompaketet kommer att medföra positiva effekter för oss Internetanvändare, både vad gäller konkurrensen på marknaden och transparens i förhållande till oss användare. Att kompromissen kring ändringsförslag 138 blev stark är också en positiv förbättring av rättsläget för den enskilde.

Ändå finns det de som försöker plocka populistiska poäng på omröstningen. Jag tänker då på vänsterpartiets Eva-Britt Svensson som valde att rösta nej till hela paketet. Som skäl härför listar hon tre punkter: (i) kompromissen kring AM 138 är för svag, (ii) hennes tilläggspaket "Citizen's rights amendments" (CRA) föll i en tidigare omröstning, samt (iii) att tvistemål kring tillämpningen av telekompaketet kommer att avgöras av "EU-domstolen" (EG-domstolen; min anm).

För det första kan man påpeka att Svenssons första invändning dels grundar sig på att ordet "domstol" ej finns med i kompromissen, dels att den inte stoppar HADOPI-lagen. Här är det mycket intressant att "EU-skeptikern" Svensson advocerar för en otillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssystem, och dessutom vill sätta sig över andra länders suveränitet på lagstiftningsområdet. Vad skulle hon säga om Frankrike ville göra detsamma med en svensk lag? Troligtvis blank nej, och morra över hur hemskt EU är. (Nb: såväl kompromissen som AM 138 stoppar konstruktioner som den i HADOPI1 - vilken ju på flera sätt stred mot såväl den franska konstitutionen som internationella konventioner - men ingen av dem torde kunna förhindra HADOPI2, som nu har antagits. Detta är helt i sin ordning och jag har tidigare skrivit om det här.)

För det andra är det inte konstigt att Svensson är sur över att hennes tilläggspaket CRA föll eftersom de i mångt och mycket innebar ett frånsteg från fri konkurrens på marknaden. Därifrån är steget mot ett statligt kontrollerat internet inte långt, och det är väl ingen hemlighet att vänstern i regel förespråkar sådana lösningar? En sådan lösning existerar dock inte i min värld. Jag tror att en fri marknad och konsumentkraft är det som säkerställer ett fritt internet - inte statliga regleringar!

För det tredje är jag smått fundersam över Svenssons invändningar mot EG-domstolen. Vilken instans menar Svensson ska ha kompetens att avgöra fall som rör tillämpningen av direktiven och konkurrens på den inre marknaden? Stockholms tingsrätt? Vänsterpartiets partistyrelse?

Avslutningsvis är jag mycket glad över ett blogginlägg som Centerpartiets stjärna Lena Ek gjorde idag. Tydligen har spanjorerna haft planer på att införa excessiv lagstiftning á la HADOPI1. Med telekompaketet och kompromissen kring AM 138 i ryggen har dock kommissionen nu gått ut och varnat Spanien för att anta en lagstiftning som inte uppfyller de grundläggande kraven på rättighetsskydd för den enskilde. (Hela artikeln på EUobserver finns att läsa här.)

Se där - det kanske var värt all möda ändå! Extra kul är det att detta är ett direkt bevis på att Svensson och vänsterfalangen har fel. Kompromissen gör skillnad. Telekompaketet gör skillnad. Och betänk följande: Om Svensson hade fått sin vilja igenom hade de spanska medborgarna inte alls haft samma skydd mot godtyckliga lagar.

Svenssons "Nej" igår är inget annat än ett svek mot dessa internetanvändare.

torsdag 5 november 2009

Tolkning av kompromissen i telekompaketet

Idag är jag så glad som jag inte varit på länge. Ministerrådet och Europaparlamentet har nått en riktigt bra kompromiss i telekompaketet. En kompromiss av sådan kaliber som jag ärligt talat inte trodde var möjlig att nå - fransoserna har ju visat sig omöjliga förr. Men skam den som ger sig!


Detta inlägg har jag dock inte tänkt viga åt att kommentera denna händelse. Det har jag redan gjort på Riksdagskansliets blogg. Nej, i detta inlägg ska jag försöka räta ut lite frågetecken kring telekomkompromissen, som av förklarliga skäl poppat upp här och var.

Jag vill förtydliga att detta är min högst privata tolkning. Det ska inte smetas på någon annan - varken Centerpartiet eller min mamma och pappa. Då fick jag det sagt, nu till saken.

För tydlighetens skull klipper jag här in kompromisstexten i sin helet, så att ni lätt kan hänga med i mitt resonemang:


3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. A prior, fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in
conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.


1) Innebär kompromissen att medlemsstaterna ska stänga av enskilda från internet?

Från etern: Göteborgs-Posten har gjort en egen tolkning av kompromissen: Rubriken lyder "Fildelare kan bli avstängda", och i den efterföljande ingressen kan man läsa att "Illegala fildelare ska kunna stängas av från internet. Det anser EU-parlametets förlikningskommitté."

GP:s rapportering är så urbota korkad att jag inte vet vart jag ska börja. Men, till en början kan jag väl rikta en stilla förhoppning om att praktikanten som skrev denna artikel läser detta blogginlägg och får en välbehövlig lektion i vad kompromissen egentligen handlar om.

Frågan rör inte huruvida enskilda - "illegala fildelare" eller andra - ska kunna bli avstängda från internet eller ej. Detta är inte en fråga som EU utan vidare kan besluta om, och EU ska inte heller besluta om detta - hur bra det än vore i det unika fallet.

Upprinnelsen till ändringsförslag 138 - som hela förlikningsarbetet har handlat om och som kompromissen bygger på - är den franska så kallade HADOPI-lagen. Det var på många sätt ett unikt lagförslag från en medlemsstat i EU. Unikt för att det handlade om att stänga av enskilda från en central kommunikationsform. Men lika unikt för att det var ett lagförslag som fullständigt vimlade av klavertramp och jurudiskt ohållbara lösningar. Ändringsförslag 138 tillkom för att motverka de dumheter som fanns i det franska lagförslaget, och för att pro-aktivt motverka kommande lagstiftningsförslag i samma linje från andra medlemsstater.

Medlemsstaterna kan redan idag välja att stänga av enskilda från internet - detta är ingen nyhet i och med telekompaketet. Som jag tidigare skrivit måste detta vara upp till medlemsstaterna själva att fatta beslut om, och upp till medborgarna i det aktuella landet att utvärdera sin regerings agerande i frågan för att sedan också utkräva ansvar – det vill säga i slutändan inte ge sin regering fortsatt förtroende.

Parlamentet har inte uttryckt en önskan eller åsikt om att enskilda ska kunna stängas av från internet. Det var inte något parlamentet hade att fatta beslut eller uttala sig om. Parlamentet har däremot enats med ministerrådet kring en kompromiss som säkerställer rättssäkerheten för den enskilde för det fall en medlemsstat vill införa en sådan bestämmelse.

Om vi nu ska spekulera i vad parlamentet tycker i frågan går det bra att läsa följande resolution om de grundläggande friheterna på internet från mars i år. Jag tolkar i alla fall detta som att parlamentet, när det gäller tillgången till internet för den enskilde, har en helt annan uppfattning i frågan än vad GP:s skribent vill ge sken av.

2) Innebär kompromissen en rätt till domstolsprövning?


Från etern: SvT:s rapport kör detta som sitt huvudlinje i sina sändningar. Även på Europaportalen fokuserar man på detta. Hax tar upp frågan på sin blogg, liksom Markus "lake" Berglund.


Svaret på frågan är nej. Det är nämligen inte helt lämpligt att i alla fall tala om en "domstol", eftersom alla rättssystem inte ser likadana ut. Inte ens i Sverige är det alltid en renodlad domstol som avgör fall. Vi har faktiskt flera kvasidomstolar i Sverige: Arbetsdomstolen och Hyresnämnden är två exempel. Dessa "specialdomstolar" finns till för att avgöra vissa särskilda frågor, och har därför också särskilld kompetens på dessa områden. Men det friskriver för den sakens skull inte domstolarna från ansvar att leva upp till kraven på en rättvis rättegång.



Det är detta som är själva kärnan i förevarande kompromiss. Det är egentligen totalt irrelevant i vilket fora prövningen sker; det viktiga är att prövningen sker på ett rättssäkert sätt. Kompromissen innebär att en person som anklagas för ett brott som kan medföra avstängning från internet som rättsföljd (alltså för det fall en medlemsstat [av ren idioti] har infört en sådan straffsanktion i sitt rättssystem - se strax ovan) har rätt till bland annat följande saker:


- Rätt till prövning inför en opartisk och obunden "tribunal" som är etablerad genom lag (detta genom hänvisningen till EKMR och "due process" i kompromissen);


- Rätt att bli hörd och att få möjlighet att försvara sig (uttryckligen i kompromissen samt genom hänvisning till EKMR);


- Rätt att bli behandlad som oskyldig tills dess att dom fallit, vilket innebär att prövningen måste ha skett före straffet utdöms (uttryckligen i kompromissen);


Man skulle sålunda rent tekniskt kunna låta processen ske på otaliga sätt - ja, till och med en myndighet skulle kunna stå för beslutet, likt situationen i HADOPI 1. Förutsättningen är dock att förfarandet lever upp till de grundläggande rättighetskrav som finns (vilket HADOPI 1 alltså inte gjorde), var av vissa har listats ovan. Resultatet blir då att det inte behöver röra sig om en process inför en regelrätt domstol, men att processen måste leva upp till samma krav som gäller för en regelrätt domstol. Rent principiellt talar vi således fortfarande om samma rättighetsskydd - vilket är det som är det centrala i sammanhanget. Vad gäller exemplet "myndighet" - vilket jag räknar med att många kommer reagera på - så håller jag det inte som särskilt troligt att en sådan lösning kommer klara dessa krav, detta med hänvisning till obundenheten och opartiskheten (HADOPI 1 fälldes ju som bekant av franska konstitutionsdomstolen bland annat på denna grund). Men gör den det, så varför inte? Det är ju inte vart processen äger rum som är det viktiga - det viktiga är att den går rätt till! Utredningen ovan ger vid handen att, för det fall det inte kommer att röra sig om en domstolsprocess, så kommer det i vart fall handla om en domstolsliknande process.

Att det vidare kommer röra sig om en rättslig process, torde det inte råda någon tvekan om. Om vi tar exemplet "illegal fildelining" så måste ju den enskildes handlingar prövas mot rekvisiten i den aktuella strafflagstiftningen. Naturligtvis ställer detta också krav på att de som dömer i målet har tillbörlig kompetens och erfarenhet för att kunna garantera en rättvis rättegång.

För egen del kan jag emellertid tycka att det är olämpligt att brottmål prövas i andra instanser än domstol. Lyckligtvis sker inte det i Sverige - och inte i något annan medlemsstat så vitt jag vet (Frankrikes försök fick ju som bekant på näsan av den egna rättsordningen). Och personligen tror jag att det i praktiken endast kan röra sig om processer vid domstolar eller kvasidomstolar. Men detta är faktiskt inte en sak för EU att besluta om. Vi skulle ju inte vilja få ett krav på oss att exempelvis mordåtal ska handläggas av Östersunds kommun - eller hur? Även om resultatet från vårt perspektiv blir lika befängt i det omvända fallet måste vi således låta denna princip gälla även då.

Vi kan däremot ställa krav på att processerna ska gå rätt till, och det är precis det som förevarande kompromiss slår vakt om!

onsdag 4 november 2009

Avstampsjobben: Oppositionen sviker ungdomarna

Jag skrev tidigare idag om Centerpartiets och Annie Johanssons förslag att införa avstampsjobb för ungdomar som står utanför arbetsmarknaden. Jag kan dock inte hålla mig längre, utan måste redan nu kommentera de invändningar som oppositionen anfört mot förslaget. Oppositionen är nämligen så förutsägbara och lämnar givetvis frågan om hur problemet ska lösas vidöppen:

Vänsterpartiets Josefin Brink skriver i en debattartikel på Aftonbladet:

"Unga ska alltså förlora en tredjedel av lönen jämfört med dagens
nivå!"

Helt fel, Brink! Vi centerpartister ser uppenbarligen inte verkligheten på samma sätt som ni i (v). En betydande del av dagens ungdomar (24, 3%) har nämligen inte ett jobb. Det är en enkel matematisk uträkning: 100% av noll kronor i lön är fortfarande noll kronor. Men ni kanske tycker att det är finare att gå på bidrag? Det gör inte vi. Låt mig förklara varför:

Ersättningen från Alfa-kassan och Socialbidrag ligger just nu på 3200 kr i månaden. Tror verkligen Brink och (v) att de gör ungdomarna en välgärning genom att hålla dem borta från arbetsmarknaden och låta dem leva på mindre än hälften av vår föreslagna nivå (2/3 av minimilönen)?

Vårt förslag innebär alltså inte att unga ska förlora en tredjedel av sin lön jämfört med dagens nivå, som Brink påstår. Vårt förslag innebär att unga som inte har ett jobb istället kommer få möjlighet att tjäna två tredjedelar av en lön jämfört med dagens nivå "ingenting"! Hur man än vänder och vrider på saken är det alltså bra mycket mer än noll kronor i lön, och mer än dubbelt så mycket som de 3200 kronor i bidrag som vänstern istället hänvisar ungdomarna till.

Brink fortsätter i sin artikel:

"Om unga ska tvingas jobba för så mycket lägre löner än äldre borde centern
rimligen också införa lägre hyror för unga, lägre matpriser, lägre taxa i
kollektivtrafiken och ungdomsrabatt på sjukvård och biobiljetter."

Intressant, låt mig replikera: I linje med denna retorik borde väl jag som skattebetalare i så fall få lägre hyra, lägre matpriser, billigare biobiljetter etc. om (v) kommer i regeringsställning och chocksänker min lön genom alla föreslagna skattehöjningar? Märkligt - jag har då inte sett något förslag på statligt subventionerad mat för alla från (v). Missförstå mig rätt: Jag vill inte ha det. Jag vill hellre behålla min lön och välja själv vilken mat jag ska äta. Jag tycker nämligen om kött... Oaktat detta är det väl bättre att ungdomarna får utföra ett arbete som ger dem mer pengar att röra sig med än om de exempelvis gick på Alfa-kassa, Socialbidrag eller till och med studerade? Vilken verklighet lever Brink i?

Slutligen, Brinks huvudförslag på hur ungdomsarbetslösheten ska lösas är att alla ungdomar ska få fast jobb.

Jag orkar knappt kommentera dumheten i detta förslag... Hur tusan skapar det fler jobb? Det bidrar ju tvärtom till att företagen inte vågar anställa fler personer, och binder dessutom upp människor i jobb som de kanske varken passar för eller vill ha!

Näste man till rakning:

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sammanfattar sin syn förslaget i Metro:

"Djupt orättvist."

Borde inte detta vara upp till ungdomarna att avgöra. Hittills verkar ju ungdomarna själva tycka att det är en ganska god idé (se AB Metro SR). Vem är Lundby-Wedin att sitta på sina höga hästar och tala om för människor vad som är rättvist eller ej? Är det rättvist? Anser Lundby-Wedin att det är rättvist att 24,3 % av ungdomarna inte har något jobb och i många fall är hänvisade till Alfa-kassa eller socialbidrag?

Lundby-Wedin fortsätter med att såga förslaget:

"Det finns ju ett direkt incitament för arbetsgivaren att säga ”tack, du har
varit bra, men nu tar vi en ny”. För då har de ju vant sig vid en lägre
lönekostnad."

Det finns så mycket att invända mot Lundby-Wedins resonemang att jag knappt vet vart jag ska börja. För det första verkar hon inte ha en aning om hur ett framgångsrikt företag administreras. Tror Lundby-Wedin på allvar att företagen verkligen skulle föredra att byta ut hela arbetslaget varje år för att det i lönekostnader skulle bespara dem några tusenlappar? "För då har de ju vant sig vid en lägre lönekostnad." Det är så man baxnar! Naturligtvis prioriterar arbetsgivare kompetens och produktivitet före lönekostnad! Det är ju en förlustaffär att resonera på ett annat sätt. Man behöver inte ens ha läst 10 poäng företagsekonomi för att förstå den logiken! Just snyggt av "löntagarnas företrädare" att dumförklara hela Sveriges samlade arbetsgivare.

För det andra bortser (oavsiktligen?) Lundby-Wedin det faktum att arbetsgivarna investerar väldigt mycket pengar i en nyanställd person. En sådan måste nämligen läras upp och bli varm i kläderna innan han eller hon kan börja producera värden för företaget. En person som har fått denna erfarenhet och fått en känsla för företaget är därmed värd väldigt mycket för arbetsgivaren att behålla. Det är därför inte allt för långsökt att anta att en stor del av de ungdomar som skulle få anställning genom det nya avstampsjobbet också kommer erbjudas en fortsatt anställning mot normal lön efter ett år.

För det tredje missar Lundby-Wedin (av trångsynthet?) hela syftet med avstampsjobbet. De ungdomar som inte får fortsatt anställning vid årets slut lämnar sin plats åt en ny person som får samma chans att skaffa sig erfarenhet. Hela systemet bygger ju på att slussa in fler ungdomar på arbetsmarknaden! Och den som inte får fortsätta sin anställning lämnar ju företaget med arbetslivserfarenhet och referenser som är guld värda vid kontakt med nästa arbetsgivare. Win-win helt enkelt!

Avslutningsvis presenterar Lundby-Wedin sin mirakelmedicin för att råda bot på ungdomsarbetslösheten: Det ska satsas på riktade anställningsstöd för de ungdomar som har störst problem att komma in på arbetsmarknaden.

Hur löser detta problemet med den utbredda arbetslösheten? Hur många av de 24,3 procenten arbetslösa ungdomar kommer "anses ha störst problem" och kan därmed räkna med Lundby-Wedins anställningsstöd? Hur ska övriga ungdomar få den knuff de behöver för att komma in på arbetsmarknaden? (Är detta rättvist, kan man med omvänd retorik fråga sig?) Lundby-Wedins förslag kanske mildrar effekterna på kort sikt, men på lång sikt är det ochållbart att staten ska gå in och subventionera jobb i privat sektor för en stor del av befolkningen. Samhällsekonomiskt är det ren idioti! Ta samma pengar och gör det enklare för arbetsgivare att anställa istället - regelförenkla, ta bort LAS och minska arbetsgivaravgiften. Det skulle ge bra mycket större effekt för kosingen!

Oppositionen skjuter lösa skott och kör med den vanliga retoriken: "Ni har fel, fel, fel!" Fair enough, säger jag - presentera ett eget förslag istället som faktiskt har potential att råda bot på problemen. Då kan vi börja diskutera. Men så länge ni vill hänvisa ungdomar till pysselsättning, Alfa-kassa och socialbidrag ger jag inte ett dyft för er retorik. Ni kan skrika er hesa över hur orättvist det är att ungdomar får jobb om ni vill, så ser vi i Centerpartiet till att göra något åt saken istället!

Avstampsjobb hjälper ungdomar in på arbetsmarknaden!

Igår lanserade Centerpartiets talesperson i ungdomsfrågor, Annie Johansson, ett förslag i Aftonbladet som går ut på att unga ska kunna erbjudas ett så kallat "avstampsjobb" mot 2/3 ingångslön under max 12 månader. Tanken med avstampsjobbet är att ungdomar som står utanför arbetsmarknaden ska kunna få in en fot genom att få den erfarenhet som i många fall behövs för att etablera sig på arbetsmarknaden. Hela rapporten finns att ladda hem här.

Förslaget har tagit skruv i media, och en livlig debatt har startat. Äntligen! Denna mycket viktiga fråga har än så länge inte fått den uppmärksamhet den förtjänar (se exempelvis denna rapport om kopplingen mellan arbetslöshet och ohälsa hos unga från Umeå Universitets Medicinska fakultet).

Nedan följer ett utdrag ur mediaflödet det senaste dygnet:

--> SR.se hade igår en kort blänkare om förslaget.
(Det är f.ö. mycket intressant hur Sveriges "opartiska" public service väljer att vinkla rapporteringen: "De lägre lönerna skulle hjälpa nyutbildade att komma in på arbetsmarknaden, tror Centerpartiet." Vaddå "tror"?! Till och med Aftonbladet är mer neutrala i sin rapportering, vilket säger en hel del om public services opartiskhet! Förlåt, det där var ett sidospår...)

--> SR.se lade även senare igår upp utdrag ur en intervju med Annie Johansson.
(Man kan också lyssna på hela intervjun här om man vill. För den nyfikne är detta ett hett tips eftersom Johansson på ett mycket pedagogiskt vis förklarar vad förslaget faktiskt syftar till.)

--> CUF:s Magnus Andersson debatterade imorse förslaget med Ung Vänsters Ida Gabrielsson i SvT:s Gomorron Sverige.
(Debatten börjar 2.20 in i klippet. Jag rekommenderar varmt att kika på debatten. Där framgår tydligt skillnaden mellan Centerpartiets inkluderande och Vänsterpartiets exkluderande ungdomspolitik.)

--> Metro kör idag avstampsjobb som sin huvudnyhet.
(På hemsidan finns även en undersökning om vad läsarna tycker om förslaget - gå in och rösta du med! Det tar bara 2 sek.)

Jag är stolt och glad över att Centerpartiet vågar visa vägen ur krisen med skarpa förslag och inte, som vänsterfalangen, hänge sig åt resultatlös retorik.

Förslaget om avstampsjobb är klockrent eftersom det ger ungdomar en möjlighet att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att kunna få en "vanlig" anställning. I en sifo-undersökning för några år sedan svarade 59 % av arbetsgivarna att de värderade ett halvår på McDonalds mer än ett halvårs statskunskapsstudier. Detta pekar tydligt på vikten av erfarenhet för att vara anställningsbar i dagens exkluderande arbetsmarknad.

För att exemplifiera vad förslaget skulle i praktiken skulle leda till:

Hotell och Restaurangfackets nationella lägstalön för 19-åring är 14 818 kr/månad. Med avstampsjobb blir det en bruttolön på 9 879:-, vilket idag ger en nettolön i Stockholm på 8 390:-.

Detta är högre än vad man får ut i studiemedel, och dessutom helt fritt från återbetalning! De som i debatten gastar om att ungdomarna omöjligen kommer kunna leva på sin lön borde därför ta sig en funderare på följande: Varför förutsätter man att en student kan leva på en ännu lägre nivå i snitt i fyra år, med dessutom ännu högre levnadskostnader (kurslitteraturen stod för omkring en fjärdedel av mina levnadskostnader när jag var student), men att det är helt omöjligt för en ungdom i samma ålder att klara sig på ett avstampsjobb under ett år?

Faktum är således att avstampsjobbet ger ungdomar som idag står utanför arbetsmarknaden både en drägligare livssituation eftersom de får en helt acceptabel inkomst samtidigt som de får den erfarenhet som krävs för att kunna klättra vidare på arbetsmarknanden och således också i lönestegen!

Centerpartiet tar frågan på allvar och presenterar genomförbara och resultatinriktade förslag för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden. Vi har lyft blicken bort från de tradiga retoriska fajterna; vi försöker göra något åt problemen istället för att peka finger och skylla ifrån oss. Vad gör den rödgröna sörjan?