måndag 14 december 2009

Vänstern sviker bostadslösa ungdomar

För några dagar sedan skrev jag om Centerpartiets förslag att upp till halva bostadsytan av en privatägd bostad ska få hyras ut skattefritt. Detta för att snabbt råda bot på den växande bostadsbristen för ungdomar.

Frågan har levt vidare och blivit positivt bemött av bland annat BT:s ledare:
"Svåra tider kräver nya lösningar och centerns inlägg i bostadsdebatten är
definitivt värt att pröva. Hur många villa- och bostadsrättsägare är det inte
som avstår från att hyra ut rum på grund av rädsla för skattmasen? Och tänk hur
många oanvända rum som skulle frigöras om förslaget blev verklighet."

I fredags utvecklade Annie Johansson, Lennart Pettersson och Anders Flanking förslaget från ett Göteborgsperspektiv på GT:s debattsida. Där lyfter de först själva grundproblemet: Att det finns och byggs för få nya bostäder. Här finns det redan ett antal förslag från Centerpartiet och Allians för Sverige i pipelinen:
För att råda bot på problemen behövs en liberal bostadspolitik. Det krävs exempelvis en översyn av skatterna på bostäder, ökad konkurrens bland
byggföretagen och ett gediget regelförenklingsarbete.

De fortsätter dock sedan med att sätta fingret på problemets kärna:
Men oavsett hur målmedvetna vi är i att liberalisera bostadspolitiken kommer det att ta ett antal år. Vi har inga möjligheter att vänta.

Percis som citatet påvisar är problemet mycket riktigt akut just nu, och det finns därför ingen tid att vänta på att nya bostäder byggs. Omkring 216000 ungdomar saknar nämligen idag eget boende. Många av dessa tvingas i nuläget bo inneboende svart mot rena ockerhyror. Centerpartiets förslag ska därmed ses som en kortsiktig lösning för att med omedelbar effekt såväl skapa fler bostäder som öka skyddet mot ockerhyror.

Det intressanta är hur förslaget har blivit bemött av vänsterfalangen. Mycket väntat sågar de detta förslag med hånfulla tillmälen. Nåja, det var väl väntat. Men det anmärkningsvärda är att de har noll, nada, niente att komma med själva.

Detta är temat i den Newsmillartikel som riksdagsledamotskandidaten för stockholms stad, Jonas Pettersson, lade upp igår:

De hundratusentals som idag står utan bostad blir inte gladare om det finns ungdomsbostäder i framtiden. För mig är det ofattbart att vänstern är beredd att offra dessa ungdomar för några aparta socialistiska principer. För vänstern förefaller endast statliga och centralplanerade betongprojekt duga.

Vad är det egentligen för fel med att flytta in hos villaägare som har byggt om källare och vindsvåningar till små hyresrätter?


Jag har själv i kommentarsfälten på vänsterbloggarna Alliansfritt Sverige och Ung Vänster försökt luska ut svaret på den avslutande frågan i citatet, och därmed också sökt finna svar på vad de själva har att komma med.

Tyvärr, får jag ändå säga, har detta varit tämligen fruktlöst. Två argument har hela tiden återkommit: "Det är inte vårt fel" och "Vi vill ju att staten ska bygga hyresrätter". Som svar på den direkta frågan vad de själva egentligen vill göra åt problemet har jag från Ung Vänster fått höra att "Vi inte sitter i regeringen" och i en kommentar på Alliansfritt Sverige att "det finns olika typer av provisoriska byggnader som man kan slå upp på några timmar och som sedan kan flyttas eller monteras ner när de inte behövs."

Detta är alltså vänsterfalangens mirakelkur mot den akuta bostadsbristen för ungdomar: Att spika upp lite provisoriska barracker här och var där de kan stuva undan ungdomarna. Tja, det är ju i alla fall ett förslag.

Men då undrar jag vilken standard de hade tänkt att dessa provisoriska bostäder ska ha? Vart ska de ligga? Hur mycket kommer dessa provisoriska bostäder att kosta? Är det inte bättre att nyttja befintliga bostäder och lägga offentliga medel på just de regelförenklingar, konkurrensfrämjande åtgärder och skattesänkningar som krävs för att få fart på nybygget av bostäder istället? Standarden lär dessutom vara bra mycket bättre för den som bor inneboende än den som blir förpassad till en barrack.

Återigen har vänsterfalangen ingenting att komma med förrutom tom retorik och klagosånger. Det blir mer och mer uppenbart att så fort man säger "skattesänkningar" verkar detta som ett rött skynke för de rödgröna. De är så livrädda för skattelättnader, eftersom sådana per definition ger mer makt till individerna och mindra makt till staten, att de är beredda att offra drygt 200 000 bostadslösa ungdomar för att värna om sina socialistiska skattehöjarprinciper.

Det tycker jag är ganska sorgligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar