onsdag 4 november 2009

Avstampsjobben: Oppositionen sviker ungdomarna

Jag skrev tidigare idag om Centerpartiets och Annie Johanssons förslag att införa avstampsjobb för ungdomar som står utanför arbetsmarknaden. Jag kan dock inte hålla mig längre, utan måste redan nu kommentera de invändningar som oppositionen anfört mot förslaget. Oppositionen är nämligen så förutsägbara och lämnar givetvis frågan om hur problemet ska lösas vidöppen:

Vänsterpartiets Josefin Brink skriver i en debattartikel på Aftonbladet:

"Unga ska alltså förlora en tredjedel av lönen jämfört med dagens
nivå!"

Helt fel, Brink! Vi centerpartister ser uppenbarligen inte verkligheten på samma sätt som ni i (v). En betydande del av dagens ungdomar (24, 3%) har nämligen inte ett jobb. Det är en enkel matematisk uträkning: 100% av noll kronor i lön är fortfarande noll kronor. Men ni kanske tycker att det är finare att gå på bidrag? Det gör inte vi. Låt mig förklara varför:

Ersättningen från Alfa-kassan och Socialbidrag ligger just nu på 3200 kr i månaden. Tror verkligen Brink och (v) att de gör ungdomarna en välgärning genom att hålla dem borta från arbetsmarknaden och låta dem leva på mindre än hälften av vår föreslagna nivå (2/3 av minimilönen)?

Vårt förslag innebär alltså inte att unga ska förlora en tredjedel av sin lön jämfört med dagens nivå, som Brink påstår. Vårt förslag innebär att unga som inte har ett jobb istället kommer få möjlighet att tjäna två tredjedelar av en lön jämfört med dagens nivå "ingenting"! Hur man än vänder och vrider på saken är det alltså bra mycket mer än noll kronor i lön, och mer än dubbelt så mycket som de 3200 kronor i bidrag som vänstern istället hänvisar ungdomarna till.

Brink fortsätter i sin artikel:

"Om unga ska tvingas jobba för så mycket lägre löner än äldre borde centern
rimligen också införa lägre hyror för unga, lägre matpriser, lägre taxa i
kollektivtrafiken och ungdomsrabatt på sjukvård och biobiljetter."

Intressant, låt mig replikera: I linje med denna retorik borde väl jag som skattebetalare i så fall få lägre hyra, lägre matpriser, billigare biobiljetter etc. om (v) kommer i regeringsställning och chocksänker min lön genom alla föreslagna skattehöjningar? Märkligt - jag har då inte sett något förslag på statligt subventionerad mat för alla från (v). Missförstå mig rätt: Jag vill inte ha det. Jag vill hellre behålla min lön och välja själv vilken mat jag ska äta. Jag tycker nämligen om kött... Oaktat detta är det väl bättre att ungdomarna får utföra ett arbete som ger dem mer pengar att röra sig med än om de exempelvis gick på Alfa-kassa, Socialbidrag eller till och med studerade? Vilken verklighet lever Brink i?

Slutligen, Brinks huvudförslag på hur ungdomsarbetslösheten ska lösas är att alla ungdomar ska få fast jobb.

Jag orkar knappt kommentera dumheten i detta förslag... Hur tusan skapar det fler jobb? Det bidrar ju tvärtom till att företagen inte vågar anställa fler personer, och binder dessutom upp människor i jobb som de kanske varken passar för eller vill ha!

Näste man till rakning:

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sammanfattar sin syn förslaget i Metro:

"Djupt orättvist."

Borde inte detta vara upp till ungdomarna att avgöra. Hittills verkar ju ungdomarna själva tycka att det är en ganska god idé (se AB Metro SR). Vem är Lundby-Wedin att sitta på sina höga hästar och tala om för människor vad som är rättvist eller ej? Är det rättvist? Anser Lundby-Wedin att det är rättvist att 24,3 % av ungdomarna inte har något jobb och i många fall är hänvisade till Alfa-kassa eller socialbidrag?

Lundby-Wedin fortsätter med att såga förslaget:

"Det finns ju ett direkt incitament för arbetsgivaren att säga ”tack, du har
varit bra, men nu tar vi en ny”. För då har de ju vant sig vid en lägre
lönekostnad."

Det finns så mycket att invända mot Lundby-Wedins resonemang att jag knappt vet vart jag ska börja. För det första verkar hon inte ha en aning om hur ett framgångsrikt företag administreras. Tror Lundby-Wedin på allvar att företagen verkligen skulle föredra att byta ut hela arbetslaget varje år för att det i lönekostnader skulle bespara dem några tusenlappar? "För då har de ju vant sig vid en lägre lönekostnad." Det är så man baxnar! Naturligtvis prioriterar arbetsgivare kompetens och produktivitet före lönekostnad! Det är ju en förlustaffär att resonera på ett annat sätt. Man behöver inte ens ha läst 10 poäng företagsekonomi för att förstå den logiken! Just snyggt av "löntagarnas företrädare" att dumförklara hela Sveriges samlade arbetsgivare.

För det andra bortser (oavsiktligen?) Lundby-Wedin det faktum att arbetsgivarna investerar väldigt mycket pengar i en nyanställd person. En sådan måste nämligen läras upp och bli varm i kläderna innan han eller hon kan börja producera värden för företaget. En person som har fått denna erfarenhet och fått en känsla för företaget är därmed värd väldigt mycket för arbetsgivaren att behålla. Det är därför inte allt för långsökt att anta att en stor del av de ungdomar som skulle få anställning genom det nya avstampsjobbet också kommer erbjudas en fortsatt anställning mot normal lön efter ett år.

För det tredje missar Lundby-Wedin (av trångsynthet?) hela syftet med avstampsjobbet. De ungdomar som inte får fortsatt anställning vid årets slut lämnar sin plats åt en ny person som får samma chans att skaffa sig erfarenhet. Hela systemet bygger ju på att slussa in fler ungdomar på arbetsmarknaden! Och den som inte får fortsätta sin anställning lämnar ju företaget med arbetslivserfarenhet och referenser som är guld värda vid kontakt med nästa arbetsgivare. Win-win helt enkelt!

Avslutningsvis presenterar Lundby-Wedin sin mirakelmedicin för att råda bot på ungdomsarbetslösheten: Det ska satsas på riktade anställningsstöd för de ungdomar som har störst problem att komma in på arbetsmarknaden.

Hur löser detta problemet med den utbredda arbetslösheten? Hur många av de 24,3 procenten arbetslösa ungdomar kommer "anses ha störst problem" och kan därmed räkna med Lundby-Wedins anställningsstöd? Hur ska övriga ungdomar få den knuff de behöver för att komma in på arbetsmarknaden? (Är detta rättvist, kan man med omvänd retorik fråga sig?) Lundby-Wedins förslag kanske mildrar effekterna på kort sikt, men på lång sikt är det ochållbart att staten ska gå in och subventionera jobb i privat sektor för en stor del av befolkningen. Samhällsekonomiskt är det ren idioti! Ta samma pengar och gör det enklare för arbetsgivare att anställa istället - regelförenkla, ta bort LAS och minska arbetsgivaravgiften. Det skulle ge bra mycket större effekt för kosingen!

Oppositionen skjuter lösa skott och kör med den vanliga retoriken: "Ni har fel, fel, fel!" Fair enough, säger jag - presentera ett eget förslag istället som faktiskt har potential att råda bot på problemen. Då kan vi börja diskutera. Men så länge ni vill hänvisa ungdomar till pysselsättning, Alfa-kassa och socialbidrag ger jag inte ett dyft för er retorik. Ni kan skrika er hesa över hur orättvist det är att ungdomar får jobb om ni vill, så ser vi i Centerpartiet till att göra något åt saken istället!

1 kommentar:

  1. Angående Josefin Brinks uttalanden har jag en stilla undran vilka jobb och vilken ersättning v avser att ge till alla de ungdomar som skall få fast jobb för det fall de skulle komma i regeringsställning. Är dessa bättre än vad som föreslås av C.

    Beträffande VLWs förslag för de mest behövande ungdomarna är väl det i det närmaste ganska likt Cs förslag, med den skillnaden att det är skattebetalarna som skall ersätta arbetsgivaren för att denne "offrar" sig och anställer en "icke önskvärd". Om jag fick välja mellan dessa alternativ känns Cs mindre påfrestande för statskassan och därmed mig som skattebetalare.

    SvaraRadera