torsdag 22 oktober 2009

Rätt att släppa Plavsic - folkpartister på glid

Regeringen meddelade idag att krigsförbrytaren Biljana Plavsic ska villkorligt frigivas den 27:e oktober. Plavsic dömdes 2003 av Krigsförbrytartribunalen i Haag till 11 års fängelse för brott mot mänskligheten. Hon har nu avtjänat två tredjedelar av sitt straff och frågan om villkorlig frigivning har därför blivit aktuell, och idag alltså besvarats jakande.

Frigivningen har rönt stor uppmärksamhet i media (se exempelvis SvD1 SvD2 SvD3 DN1 DN2 BT Exp1 Exp2 Exp3 Exp4 AB1 AB2 AB3). Egentligen är det ganska märkligt. Det är långt ifrån första gången en person friges villkorligt från ett svenskt fängelse. Det torde snarare vara norm än undantag.

Enligt 26 kap 6 § BRB ska en person som dömts till fängelse friges villkorligt, om inte synnerliga skäl föreligger.

Av propositionen som låg till grund för BRB 26:6 vid tidpunkten för Plavsics dom kan man utläsa att frigivning som huvudregel ska ske om inte den dömde i väsentlig grad missköter sig under sin vistelse (samma regler gäller även idag).

Det är alltså endast hur den dömde har skött sig under sin vistelsetid som ska ligga till grund för beslutet.

Detta tog även Krigsförbrytartribunalen i Haag med i beräkningen när domen avkunnades. Det är alltså inga som helst konstigheter med att Plavsic friges.

Därför är det minst sagt anmärkningsvärt, och högst olyckligt, att flera företrädare för (fp) går ut och talar emot en frigivning på helt irrelevanta grunder.

Fredrik Malm säger exempelvis till Expressen:

"Om jag hade fått bestämma skulle man inte släppa henne fri. Hon är dömd för brott mot mänskligheten, det är ett så allvarligt brott att jag anser att man då ska avtjäna hela sitt straff. Det finns ingen anledning att släppa en människa i förtid som gjort sig skyldig för ett så stort brott."
Folkpartiets rättspolitiske talesperson, Johan Pehrsson - även han i Expressen - är inne på samma spår (även om han är något försiktigare i sitt uttalande i SvD):

"Det hade inte varit orimligt om regeringen kommit fram till en annan slutsats, att hon hade fått stanna i fängelse ytterligare ett par år. Det hade inte hjälpt de som fallit offer för hennes fruktansvärda brott, men det hade visat tydligt hur allvarligt vi ser på brott mot mänskligheten."
Malm och Pehrsson är ute på mycket djupt vatten i och med sina uttalanden. Man kan med fog fråga sig hur väl detta rimmar med RF 1:9, där allas likhet inför lagen slås fast. Huruvida brottet är hemskt eller ej ska inte vara en faktor vid bedömningen, och det borde Malm och - i synnerhet - Pehrsson känna till.

Om vi nu har en lagstiftning som presumerar att en person ska frigivas efter två tredjedelar av strafftiden om denne inte misskött sig, ja då finns det inget svängrum för personliga värderingar av brottets hemskhet. Denna del har redan avgjorts av domstolen.

Det Malm och Pehrsson ger uttryck för är att Regeringen (eller Riksdagen?) ska bedöma straffvärdet ad hoc ännu en gång inför frigivningen - och det är ett system som i alla fall jag tycker känns extremt otäckt. Straffvärdet i det enskilda fallet ska avgöras av domstolar - inte av politiker!

Däremot kan även jag tycka att reglerna är långt ifrån optimala. Jag skulle hellre se att en person som dömts till fängelse i 10 år också sitter 10 år. Det finns dock en poäng med att skapa incitament för att de intagna ska sköta sig.

Då skulle jag däremot vilja att lagen ändrades så att 10 års fängelse innebär 10 års fängelse plus x antal år om den intagne inte sköter sig. Alltså ett omvänt system jämfört med dagens läge.

Jag tror att ett sådant system skulle vara lättare att förstå för den breda allmänheten, där många idag förbannar rättssystemet som släpper ut dömda innan de har avtjänat hela sitt straff. Nettoeffekten skulle bli densamma (om man samtidigt justerar straffskalan - vilket jag i och för sig inte tycker att man borde göra), men systemet skulle skicka helt andra signaler till samhället: "10 år betyder 10 år!"

Då skulle dylika diskussioner knappast uppstå, och principen om allas likhet inför lagen skulle inte äventyras av klåfingriga politiker som Malm och Pehrsson.

4 kommentarer:

  1. Vänta här.. först tycker du det är rysligt om politiker skall bedöma straffvärdet.. SEN vill du att man skall ha möjlighet att låta fångar som inte sköter sig sitta x antal år extra i finkan..

    På vilka grunder då? Med hur många månader skall dåligt uppförande i fängelsets matsal bestraffas med? Samt vem skall förlänga strafftiden - fängelsedirektören?

    Detta strider ju både mot proportionalitetsprincipen och legalitetsprincipen!

    Dock kan jag hålla med om att det är märkligt att lagstiftningen presumerar att en intern skall friges efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet, såtillvida denne inte misskött sig. Om man istället tog bort presumtionen men behöll möjligheten att släppa någon efter två tredjedela p.g.a. gott uppförande så skulle detta kunna verka som en incitament för fångar att aktivt uppföra sig väl under strafftiden.

    SvaraRadera
  2. Tack för synpunkter Anders :) Alltid lika kul när det uppstår diskussion!

    1) Ja, jag tycker att det är bedrövligt om politiker ska bestämma straffvärde i det enskilda fallet. Det är inte politikernas uppgift - det är domstolens uppgift.

    2) Möjligheten att låta fångar sitta x antal år (eller månader) längre i finkan om de uppför sig dåligt eller om "återanpassningen" har misslyckats finns redan idag. I och med att presumtionen för ett fängelsestraff X inte är X, utan 0,66X (om inte synnerliga skäl föreligger), ger detta vid handen att det är precis samma system jag talar om. Den enda skillnaden är att fokus flyttas.

    3) Enligt dagens system är det KVV som ska besluta om uppskjutning av frigivning (BrB 26:9). Jag skulle tycka att det vore bättre med en domstolsvariant. Men ponera att vi bibehåller dagens ordning vad gäller beslutskompetens: I så fall är väl inte mitt system mer rättsosäkert än det system som tillämpas idag?

    4) Varför skulle det strida mot proportionalitetsprincipen och legalitetsprincipen? Mitt förslag går ju ut på att straffrätten reformeras. Systemet som sådant kommer inte att förändras i realiteten, det enda som förändras är att strafflängden blir mer ärlig. (Huruvida strafflängden ska förlängas eller ej är en helt annan fråga som är irrelevant i sammanhanget - det kanske var dumt av mig att blanda in det i diskussionen.)

    Jag tar väldigt gärna emot synpunkter på detta!

    SvaraRadera
  3. För den intresserade har jag utvecklat mitt resonemang i bloggposten ovan (http://albinringbroman.blogspot.com/2009/10/hur-reglerna-om-villkorlig-frigivning.html). Även där är synpunkter välkomna!

    SvaraRadera
  4. Vilken lösning en förändring av systemet med villkorlig frigivning skulle kunna landa i återstår att se, men klart är att det beslut regeringen meddelat avseende villkorlig frigivning av Biljana Plavsic helt står i enlighet med det system vi idag har för verkställighet av frihetsberövande påföljder.

    Även om en presumtion för villkorlig frigivning efter två tredjedelar starkt kan ifrågasättas är det oroväckande att tänka sig att regeringen vid bedömning i fråga om villkorlig frigivning skulle lägga brottets art som en del av underlaget för bedömningen - hänsyn till brottets art tas såväl när straffnivåerna för olika brott sätts som vid bedömning i det enksilda fallet av vilket straffvärde den brottsliga handlingen har.

    SvaraRadera