tisdag 13 oktober 2009

Europaparlamentets jurister har fel!

Dn och SvD rapporterar idag att europaparlamentets egna jurister underkänner det omdebatterade ändringsförslaget 138 i telekompaketet.

Ändringsförslaget föreskriver att medlemsstater som vill stänga av en användare från internet inte får göra det med mindre än att den enskilde användaren har fått sin sak prövad i domstol före avstängningens ikraftträdande.

Juristerna underkänner förslaget på två punkter:
i) Art 95 EGF är den rättsliga grunden för direktivet i fråga ("Trautmann-rapporten"). Artikeln rör harmonisering av medlemsstaternas inre marknad. Frågor som rör rättsprocesser faller därmed utanför direktivets ramar.
ii) Ändringsförslaget innebär en harmonisering av medlemsstaternas rättssystem på ett sätt som faller utanför EU:s kompetens enligt EG-fördraget.

Professorn i EG-rätt, Ulf Bernitz, underkänner juristernas utlåtande och menar att utlåtandet är "tillrättalagt" för att passa kommissionens och rådets invändningar. Bernitz påtalar att det inte är säkert att juristerna har gjort en korrekt tolkning av EG-fördraget.

Jag är personligen fullständigt övertygad om att parlamentets jurister har fel. Och det bästa av allt är att jag också tämligen enkelt kan bevisa det.

För enkelhetens skull tar vi de olika invändningarna en i sänder:

i) "Ändringsförslag 138 är oförenligt med art 95 EGF"
Detta kan diskuteras. Jag håller med om att det inte är klockrent att art 95 EGF tillåter en reglering av ifrågavarande karaktär - direktiv under artikeln i fråga ska som bekant endast röra en harmonisering av den inre marknaden. Men, som Bernitz också påpekar finns det andra exempel på direktiv som rör harmonisering av den inre marknaden där det nämns att grundläggande mänskliga rättigheter ska respekteras - i detta fall rätten till rättvis rättegång.

Det intressanta är att vi inte behöver leta speciellt långt bort för att hitta just ett sådant exempel. Ett annat direktiv i telekompaketet - "Harbour-rapporten" - har nämligen just precis en sådan formulering i direktivets portalparagraf:


"[art 1.3] Nationella bestämmelser om slutanvändares tillgång till eller användning av tjänster och tillämpningar över elektroniska kommunikationsnät ska vara förenliga med fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, inklusive rätten till personlig integritet och rätten till ett korrekt rättsförfarande, så som dessa definieras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna." (min fetstil)

Rätten till ett korrekt rättsförfarande enligt art 6 EKMR innebär i korthet att en medborgare, vid prövandet av dennes civila rättigheter eller vid anklagelse för brott, har rätt till en rättvis rättegång (med allt vad det innebär) samt rätt att bli betraktad som oskyldig tills dess att dom avkunnats. Det vill säga substantiellt exakt samma sak som ändringsförslag 138 föreskriver (mer om detta strax nedan).

Harbour-rapportens direktiv bygger också på art 95 EGF. Detta direktiv har redan rådet och parlamentet nått en kompromiss kring, inklusive det ovan citerade stycket, vilket parlamentets jurister därmed också har okejat (eftersom jag har arbetat vid EP vet jag att detta är "standard procedure" vid förhandlingar mellan institutionerna). Direktivet omfattas inte av förlikningskommittéens arbete och får därmed i teorin betraktas som antaget.

Därmed kan vi konstatera att parlamentets jurister antingen inte har en aning om vad de snackar om, eller att de tillämpar EG-fördraget inkonsekvent. I värsta fall både ock.

Oavsett kan man härmed kraftigt ifrågasätta utlåtandet från parlamentets jurister vad gäller deras första invändning.

ii) "Ändringsförslag 138 innebär en icke tillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssytem"
Denna invändning är ännu enklare att avfärda än den första. Ändringsförslaget innebär på intet sätt en harmonisering av medlemsstaternas rättssystem.

Ändringsförslaget säger ingenting om vilka sanktioner medlemsstaterna får införa eller ej - det slår endast fast att grundprincipen "rätt till rättvis rättegång" ska gälla för det fall en medlemsstat vill införa sådana sanktioner. Ändringsförslaget i sin ursprungsform (den som nu diskuteras) hänvisar till art 11 Stadgan om de grundläggande rättigheterna i Europeiska Unionen (EU-stadgan). EU-stadgan är dock inte bindande ännu, utan blir det först när Lissabonfördraget träder i kraft. Däremot hänvisar art 52(3) i EU-stadgan till EKMR rörande tolkning och tillämpning av stadgans föreskrifter.

Av art 10(2) EKMR följer att inskränkningar i informations- och yttrandefriheterna endast får göras i lag, och av art 6(1) och 6(2) EKMR följer att personer som anklagas för brott har rätt till en prövning av en opartisk domstol ("tribunal" på engelska) innan straff utdöms. EKMR är ratificerad av samtliga medlemsstater i EU, så det är ingalunda några nya regler som introduceras.

Det är därför befängt att påstå att det skulle röra sig om en otillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssystem; rättssystemen ska nämligen redan korrespondera med ändringsförslaget på denna punkt. Och gör de inte det, ja då är det rättssystemen det är fel på - inte ändringsförslaget!

Däremot kan man ifrågasätta om ändringsförslag 138 är lämpligt formulerad och placerad. Min uppfattning är att stycket istället bör inflikas i direktivets portalparagraf (likt korresponderande text i Harbour-rapporten), och inte i art 8 (angående tillsynsmyndighetens uppgifter) som ändrignsförslaget föreskriver. Vidare borde texten omformuleras så att den blir tydligare samt att hänvisningen inte ska göras till EU-stadgan (eftersom den ännu inte är bindande) utan istället till EKMR, i synnerhet art 6 och 10, då denna redan gäller i samtliga medlemsstater och dessutom är behäftad med 60 år av omfattande rättspraxis.

Således en uppmaning till parlamentarikerna i förlikningskommittén: Fortsätt kämpa! Ni har lagen på er sida.

7 kommentarer:

  1. Man skulle kunna säga att du har ganska bra koll på detta med andra ord. Jag är inte särskilt konspiratoriskt lagd men att parlas jurister fått påtryckningar direkt eller indirekt från både råd/ordförandeskap och kommission råder det nog inte särskilt stor tveksamhet om.

    /PO

    SvaraRadera
  2. Strålande :-D

    Det finns några friska grenar i partiet rots allt ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag bugar och bockar och vältrar mig ödmjukast i era vänliga kommentarer :)

    Nu gäller det bara att tillräckligt många förstår denna juridiska kullerbytta och inte ger upp kampen om AM 138. Ett snyggare formulerat alternativ borde inte vara omöjlig att finna. Ska spåna på det ikväll...

    SvaraRadera
  4. Intressant analys.

    2 frågor poppar upp:

    Det som parlamentets jurister hävdar om "en icke tillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssytem" i 138:an - handlar inte det om att 138:an föreskriver att en domstolsprövning måste ske före en avstängning? Det kanske inte fungerar så i alla EU-länder i dag, om en avstängning eller en annan sanktion ses som mindre allvarlig.

    2. I det förslag som parlamentet förkastade den 6 maj och ersatte med 138:an fanns en hänvisning till Europakonventionens artikel 6. Den var också placerad i portalparagrafen. Hur kommer det sig då enligt dig att parlamentet sa nej till den?

    SvaraRadera