onsdag 5 augusti 2009

Turerna kring Samuelsson

Gotlands landshövding Marianne Samuelsson (mp) tvingades igår avgå från sin post. Efter den senaste tidens turbulens är det föga förvånande. Men det är ändå något av en historisk händelse att en landshövding tvingas från sin tjänst. Å andra sidan är detta nog just precis det - en historiskt milstolpe i uppvisande av uppenbart bristande omdöme.

I etern har dock vissa skyndat till Samuelssons försvar. Stockholm läns före detta landshövding Ulf Adelshon betonar exempelvis vikten av att "köra över stelbenta tjänstemän" i ett inlägg på newsmill. I ett annat inlägg på newsmill elaborerar miljöpartisten Zaida Catalan med den för henne uppenbara kopplingen mellan Samuelssons avsked och hennes kön. I DN förklarar statsvetaren Stig-Björn Ljunggren att Samuelsson "egentligen inte har gjort något konstigt" (även om hans kollega Lennart Lunquvist är av annan uppfattning).

Merparten av svenska folket är nog emellertid av en helt annan uppfattning och lyssnar man till de gotländska röserna förefaller inte någon protestera speciellt högljutt. När till och med såväl oppositionen och mp:s tidigare språkrör som vänsterpressen instämmer i beslutet känns det ganska tafatt att börja tala om politiska markeringar.

Låt mig därför strikt objektivt - alltså oaktat hennes kön eller politiska tillhörighet - förklara varför det är korrekt att ge Samuelsson foten:

1) Ljudupptagningen med Samuelsson indikerar att hon uppenbarligen tycker att är okej att rucka på en av våra mest fundamentala grundlagsbefästa principer - allas likhet inför lagen (Regeringsformen 1:9).

- Detta är naturligtvis problematiskt, men ingalunda nog för ett avsked; det kan fortfarande vara ett missförstånd eller finnas förmildrande omständigheter.
Liksom när SD utsattes för walraffande av SR finns det nog de som skulle kunna känna sympati med Samuelsson på det rent principiella planet. Såväl Raymond Svensson som Staffan Danielsson har skrivit om detta.

2) Sedermera får Samuelsson chansen att kommentera ljudupptagningen, och därmed förklara vad hon egentligen menar. Då väljer hon att stå fast vid uttalandet och istället uppge att det enda hon ångrar är att hon fastnade på band.

- Nu blir det jobbigt. Genom detta uttalande skänker hon materialet på ljudupptageningen precis den legitimitet som kunde ha ifrågasatts.


3) När då Mats Odell (m) kallar upp Samuelsson till Stockholm för samtal om det inträffade väljer hon att skjuta sig själv i foten ännu en gång: Denna gång genom att anklaga hennes medarbetare för att vara "illojal", "driva en egen politisk agenda" och utsätta henne för en "set up".

- Maken till upprepade dåliga beslut får man nog leta efter. Innan denna tredje fadäs föreföll nämligen Mats Odell (m) öppen för att låta henne fortsätta sitt ämbete. Vad Samuelsson genom detta uttalande gör är först och främst att visa sig olämplig som chef. Som högsta ämbetsman har man inte förmånen att skylla på andra; man är fullt ansvarig för verksamheten. Punkt slut. Dessutom var det väl ingen som "tvingade" eller "lurade" henne att säga dessa saker, först på mötet och sedan självmant bekräftat i radio. Lena Melin skriver bra om detta i Aftonbladet. För det andra korsar hon ännu en magisk gräns genom detta pressmeddelande; hon ifrågasätter nämligen indirekt ytterligare en grundlagsfäst princip: Meddelarfriheten (Tryckfrihetsförordningen 1:1 st. 3). Om Odell hade ett val innan hade han det definitivt inte nu.

4) Samuelsson får slutligen kommentera händelsen i aktuellt. Nu förefaller dock verkligheten ha hunnit ikapp landshövdingen.

- Hennes efterhandskonstruktion om att hon är missförstådd och att hon i ljudupptagningen egentligen menar att alla är lika inför lagen är bara pinsam. Intervjuen klargör endast två saker: Att Odell fattade rätt beslut och att Samuelsson definitivt inte är lämpad för några förtroendeuppdrag.


Vad är då nästa steg kan man fråga sig? Tja, Samuelsson kommer uppenbarligen omplaceras till en ny tjänst vid Regeringskansliet - allt enligt avtalet. Det kan man ha olika uppfattning om. Raymond Svensson motiverar det med att hon har stor erfarenhet och politisk bredd och kommer dra lärdom av denna affär. Olika vänsterbloggare hänvisar till att (mp) egentligen är borgare och att det därför är naturligt att regeringen håller henne om ryggen - oaktat att (mp) ingår i deras "regeringsalternativ". Se där ja!

Personligen tycker jag att det är befängt att någon som gjort bort sig så kapitalt ska erbjudas ett nytt högprofilsjobb på stört. Hade det samma hänt mig om jag misskött mig av samma kaliber? Tror inte det. Jag tror att ansvar föder ansvarstagande. Låt Samuelsson istället självmant söka nytt jobb - på Regeringskansliet eller vart hon nu behagar - och genomgå samma förfarande som alla andra. Med hennes erfarenhet och bredd torde det inte vara så svårt att få ett nytt jobb, oaktat hennes otroligt bristande omdöme i denna isolerade fråga. Men skulle det vara så att hennes förtroendekapital är uttömt och hon inte kan få några fler politiska tjänster - so be it. Hon har bara sig själv att skylla. Varje tjänst - oavsett vad det rör sig om - ska tillsättas av den som är bäst lämpad för jobbet, och för en sådan ordning krävs det att jobben utannonseras öppet.

Alliansen har under de gånga åren lyckas städa upp en hel del framför egen dörr, men mycket finns fortfarande kvar att göra.

2 kommentarer:

  1. 1. Jag blev först med att kommentera.
    2. Sjukt ambitiöst inlägg - om du fortsätter så här kommer jag knappast att behöva läsa några tidiningar eller kolla på nyheterna.
    3. Jag håller med.

    SvaraRadera
  2. Jag ser blått...

    SvaraRadera