måndag 31 augusti 2009

Domen mot Anna Odell - En seger för rättsstaten!

Konstfackeleven Anna Odell dömdes idag av Stockholms Tingsrätt på två av åtalspunkterna till dagsböter.

Domen var enligt min gamla professor i konstitutionell rätt, Thomas Bull, mycket riktigt väntad. Men också en seger för rättsstaten - det vågar jag med bestämdhet påstå.

Hela historien är något absurd. På ena sidan har vi en överläkare som kämpar med nedskärningar och en överbelastad psykvård. På andra sidan har vi en konstelev, ihärdigt påhejad av sveriges konstelit. Det faktum att Odell har blivit anmäld för olika brott som hon kan tänkas ha begått i samband med sitt "konstverk" rullade igång en ihärdig debatt i Sverige. "Det är inget brott - det är konst!" skanderade vissa; "Det är inte konst - det är brottsligt!" skanderade andra.

För min del hamnar denna polarisering bortom målet. Jag är inte speciellt konstintresserad, det har jag inga problem med att erkänna. Jag är däremot jurist. Mot bakgrund av detta kan jag för egen del konstatera att det är totalt irrelevant huruvida det är konst eller ej. Denna aspekt är nämligen - och ska också vara - fullständigt ovidkommande ur ett juridiskt perspektiv. Det är till och med ovidkommande om såväl syftet som resultatet skulle vara en förtjänst för samhället - vilket såväl Odell själv som andra hävdar som försvar för hennes gärningar.

Det är därför beklagligt, om än väntat, att flera tunga kulturredaktioner idag stångar sina huvuden blodiga mot domen. Se exempelvis hur kulturredaktionerna på Aftonbladet, DN och SvD kritiserar domen - ja till och med rättegången som sådan - på ett sätt som närmast skulle kunna jämföras med att demokratin över en natt har upplösts.

Enligt deras sätt att resonera ska det vara fritt för envar att göra vad helst denne önskar, så länge det sker i konstens tecken. Om man vill suga lite på den karamellen och leka med tanken kan man fråga sig vad konsten har för ramar? Enligt deras definition: Inga. Coolio - Anarkism med andra ord? Nej, kära konstelitister, det köper inte jag. Inte svenska folket heller för den delen. Inte ens Odell själv eller hennes advokat verkar speciellt upprörda - de förefaller snarast berömma tingsrätten för sin balanserade bedömning i frågan.

Jag håller helt med om att det inte är upp till domstolen, eller någon annan heller för den delen, att avgöra vad som är konst (även om vissa konstnissar i debatten kastar sten i glashus och vill förklara för juristerna vad straff egentligen är till för). "Svaret ligger i betraktarens ögon" som det så fint heter. Gör vad ni vill i konstens tecken - det står er helt fritt att göra. Men var då också ansvarsfulla nog att ta konsekvenserna för ert handlande!

Jag är därför mycket glad över att i alla fall SvD:s ledarblogg hamnar rätt i frågan. Deras inlägg är så klockrent att det bara måste återges:

En fråga om ansvar och inte om konst
Konsteleven Anna Odell dömdes idag till böter för våldsamt motstånd och oredligt förfarande, ett slags bedrägeri. Hon hittades till synes olycklig och självmordsbenägen på Liljeholmsbron i Stockholm och kördes av polis till S:t Görans psykmottagning.

På sjukhuset och under färden dit skrek, spottade och sparkade hon för att försöka bli fri, enligt tingsrätten. I efterhand har det alltså visat sig att alltsammans var skådespeleri, ett konstprojekt.

Fint och viktigt, eller bara cyniskt? Hur det än må vara är det helt i sin ordning att Odell fälls. Hennes advokat, Claes Borgström, har antytt att det bör finnas en straffrättslig "specialzon" för konstnärer. Men det håller inte. Lagen gäller lika för alla och envar.

Domen ska nog inte heller uppfattas som att samhället sluter sig mot utmanande konstformer. Snarare är den en markering mot ansvarsflykt. Varsågod att ställa till med bråk i konstens namn, men ta då också konsekvenserna!

2 kommentarer:

  1. Givetvis skall ansvar utkrävas. Det verkar även Anna Odell och hennes advokat tycka då de accepterar domen för våldsamt motstånd. Däremot tycker jag att det är märkligt att hon döms för oredligt förfarande då jag inte kan se den skada hon har orsakat:

    9 kap 8 § brottsbalken
    Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för oredligt förfarande till böter eller fängelse i högst två år

    Personligen tycker jag att det givetvis inte går att friskriva sig från olagliga handlingar enbart genom att kalla handlingen för konst. Dock bör man inte enbart stirra sig blind på att det är konst och låta sitt "konstelit"-förakt ta överhanden. Luta dig tillbaka, blunda och tänk att hon är journalist istället.

    Anders H

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar Anders!

    Nu sitter jag inte med BrB-Kommentarerna framför mig, men rent spontant tycker i alla fall jag att rekvisiten är uppfyllda:

    "vilseledande": Check!
    "förmår någon till handling": Vårdpersonalen lurades att vårda och tvångsmedicinera Odell
    "handlingen skadar den vilseledde eller dennes huvudman": Såväl vård som medicinering kostade pengar, ergo har huvudmannen (sjukhuset) lidit skada.

    Vidare är jag något förbryllad över den andra delen i din kommentar. Min poäng är ju just precis det, att det inte spelar någon som helst roll huruvida det är konst eller ej - det är totalt irrelevant. Precis lika irrelevant som för det fall hon skulle vara journalist. Det som du kallar "konstelitförakt" i min blogg vänder sig ju inte mot Odell, utan mot kulturredaktionerna som alla vill vara först med att offra juridiken och det personliga ansvaret på konstens altare.

    SvaraRadera