onsdag 23 december 2009

Dagens julrim

...står DN.se för.

Se skärmdumpen nedan:


Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kanske både ock?

Frågan jag ställer mig är om DN skulle behandla någon annan person på detta sätt, typ om det hade varit Göran Persson som blivit nedslagen? Jag tror tyvärr inte det. Det kan verka harmlöst, men jag stör mig lite på att DN genom denna rubriksättning förringar attacken på Berlusconi. Tycka vad man vill om Berlusconi och hans politik, men den attack han utsattes för är hemsk och bör inte skojas bort.

tisdag 15 december 2009

Centerpartiet kör i Alliansens omkörningsfil

För första gången på länge känns det faktiskt som att höstens uppförsbacke är på väg att plana ut. Det har varit en hiskelig sörja av Vattenfall, bilfabriker och allsköns spekulationer som kloggat igen vår politiska pipeline. Detta har också märkts i opinionssiffrorna. Men nu börjar det vända!

Äntligen får vi börja fokusera på att få ut vår politik, istället för att gå i svaromål om varför vi inte vill att staten ska äga förlusttyngda bilfabriker, varför ledningen i Vattenfall inte har en aning om vad de pysslar med, varför media hittar på "nyheter" om utförsäljning av elnätet etc. Vi har nämligen väldigt bra politik, som vi lyckligtvis nu också börjar nå ut med.

Exempelvis rörande:

-> Centerpartiet, det nya skattesänkarpartiet. (C1, C2, C3, SvD1, SvD2, Erixon)

-> Avstampsjobb för unga. (C, SvD, AB, SR, Metro)

-> Föräldraförsäkringen. (C1, C2, AB, SvD)

-> Bostadsbristen för ungdomar. (C1, C2, AB, BT, GT, Newsmill)

-> En modernare upphovsrätt. (C1, C2, DN)

Detta är bara ett axplock av vad vi har på gång just nu; mer kommer.

Förutom nya politiska förslag pågår även en idédebatt inom partiet som jag och många med mig länge efterlängtat. Vi är på väg nu, och det känns riktigt spännande.

Vändpunkten för mig kom på riktigt idag när jag läste vår partisekreterares inlägg på newsmill. Låt mig bjuda på några smakprov:
"Vi tar strid mot politisk klåfingrighet i frågor som föräldraförsäkringen och gårdsförsäljning av vin. Vår övertygelse är att människor kan, vill och mår bra av att få bestämma och ta större ansvar själva."

"Vi tror också att många allmänborgerliga väljare kommer att upptäcka vår tydliga profil i frågor som handlar om individens frihet. Vi tänker inte bära staten. Vår uppgift är att göra den mänskligare och effektivare."

"Centerpartiet kör i Alliansens omkörningsfil för en grön, liberal politik. Vi tänker lägga ännu mer kraft på en politik för klimat, företagande och frihet."

"Därför ska vi tydligt förklara att vi tror på varje människas vilja och förmåga att ta ansvar för sitt liv, sin omgivning och framtiden. Statens uppgift är inte att styra och ställa utan att finnas till hands för människor som drabbas av det oförutsedda i livet - sjukdom, olycka eller arbetslöshet. Det är en varm liberalism."

Vi ångar på i 150km/h i Alliansens omkörningsfil, och kan vi bara hålla tempot uppe tror jag att det kan bära riktigt långt. Sverige behöver ett grönt, modernt, liberalt och frihetligt parti. Äntligen stavas detta på riktigt "Centerpartiet".

måndag 14 december 2009

Vänstern sviker bostadslösa ungdomar

För några dagar sedan skrev jag om Centerpartiets förslag att upp till halva bostadsytan av en privatägd bostad ska få hyras ut skattefritt. Detta för att snabbt råda bot på den växande bostadsbristen för ungdomar.

Frågan har levt vidare och blivit positivt bemött av bland annat BT:s ledare:
"Svåra tider kräver nya lösningar och centerns inlägg i bostadsdebatten är
definitivt värt att pröva. Hur många villa- och bostadsrättsägare är det inte
som avstår från att hyra ut rum på grund av rädsla för skattmasen? Och tänk hur
många oanvända rum som skulle frigöras om förslaget blev verklighet."

I fredags utvecklade Annie Johansson, Lennart Pettersson och Anders Flanking förslaget från ett Göteborgsperspektiv på GT:s debattsida. Där lyfter de först själva grundproblemet: Att det finns och byggs för få nya bostäder. Här finns det redan ett antal förslag från Centerpartiet och Allians för Sverige i pipelinen:
För att råda bot på problemen behövs en liberal bostadspolitik. Det krävs exempelvis en översyn av skatterna på bostäder, ökad konkurrens bland
byggföretagen och ett gediget regelförenklingsarbete.

De fortsätter dock sedan med att sätta fingret på problemets kärna:
Men oavsett hur målmedvetna vi är i att liberalisera bostadspolitiken kommer det att ta ett antal år. Vi har inga möjligheter att vänta.

Percis som citatet påvisar är problemet mycket riktigt akut just nu, och det finns därför ingen tid att vänta på att nya bostäder byggs. Omkring 216000 ungdomar saknar nämligen idag eget boende. Många av dessa tvingas i nuläget bo inneboende svart mot rena ockerhyror. Centerpartiets förslag ska därmed ses som en kortsiktig lösning för att med omedelbar effekt såväl skapa fler bostäder som öka skyddet mot ockerhyror.

Det intressanta är hur förslaget har blivit bemött av vänsterfalangen. Mycket väntat sågar de detta förslag med hånfulla tillmälen. Nåja, det var väl väntat. Men det anmärkningsvärda är att de har noll, nada, niente att komma med själva.

Detta är temat i den Newsmillartikel som riksdagsledamotskandidaten för stockholms stad, Jonas Pettersson, lade upp igår:

De hundratusentals som idag står utan bostad blir inte gladare om det finns ungdomsbostäder i framtiden. För mig är det ofattbart att vänstern är beredd att offra dessa ungdomar för några aparta socialistiska principer. För vänstern förefaller endast statliga och centralplanerade betongprojekt duga.

Vad är det egentligen för fel med att flytta in hos villaägare som har byggt om källare och vindsvåningar till små hyresrätter?


Jag har själv i kommentarsfälten på vänsterbloggarna Alliansfritt Sverige och Ung Vänster försökt luska ut svaret på den avslutande frågan i citatet, och därmed också sökt finna svar på vad de själva har att komma med.

Tyvärr, får jag ändå säga, har detta varit tämligen fruktlöst. Två argument har hela tiden återkommit: "Det är inte vårt fel" och "Vi vill ju att staten ska bygga hyresrätter". Som svar på den direkta frågan vad de själva egentligen vill göra åt problemet har jag från Ung Vänster fått höra att "Vi inte sitter i regeringen" och i en kommentar på Alliansfritt Sverige att "det finns olika typer av provisoriska byggnader som man kan slå upp på några timmar och som sedan kan flyttas eller monteras ner när de inte behövs."

Detta är alltså vänsterfalangens mirakelkur mot den akuta bostadsbristen för ungdomar: Att spika upp lite provisoriska barracker här och var där de kan stuva undan ungdomarna. Tja, det är ju i alla fall ett förslag.

Men då undrar jag vilken standard de hade tänkt att dessa provisoriska bostäder ska ha? Vart ska de ligga? Hur mycket kommer dessa provisoriska bostäder att kosta? Är det inte bättre att nyttja befintliga bostäder och lägga offentliga medel på just de regelförenklingar, konkurrensfrämjande åtgärder och skattesänkningar som krävs för att få fart på nybygget av bostäder istället? Standarden lär dessutom vara bra mycket bättre för den som bor inneboende än den som blir förpassad till en barrack.

Återigen har vänsterfalangen ingenting att komma med förrutom tom retorik och klagosånger. Det blir mer och mer uppenbart att så fort man säger "skattesänkningar" verkar detta som ett rött skynke för de rödgröna. De är så livrädda för skattelättnader, eftersom sådana per definition ger mer makt till individerna och mindra makt till staten, att de är beredda att offra drygt 200 000 bostadslösa ungdomar för att värna om sina socialistiska skattehöjarprinciper.

Det tycker jag är ganska sorgligt.

fredag 11 december 2009

Dagens citat

Jag snappade precis upp detta citat från ett blogginlägg av Dick Erixon:
"De borgerliga bekämpar fattigdomen, vänstern bekämpar rikedomen."
Det är överflödigt att säga något mer.

torsdag 10 december 2009

Centerpartiet Innebandy Revived har gjort debut

Under hösten har jag väckt liv i Centerpartiets innebandylag. Igår hade vårt elddop. Riksdagens årliga och prestigefyllda turnering Julkärven stod för utmaningen. Vi ställde upp med ett tämligen brandskattat lag, men lyckades trots detta sluta trea i vår grupp. Tyvärr räckte endast detta till slutplacering sju av tio när den totala poängräkningen var avslutad.

Läs mer om vår insats och se slutresultatet av turneringen och samtliga matcher här.

måndag 7 december 2009

Så löser vi den akuta bostadsbristen för ungdomar

Aftonbladet skrev i helgen om ett utspel från Centerpartiets helt lysande talesperson i ungdomsfrågor, Annie Johansson. Utspelet rörde den akuta bostadsbristen för unga. Även BT har snappat upp nyheten och skriver bra om det på sin ledare. Även Jonas Pettersson utvecklar frågan på sin blogg.

Situationen för ungdomarna på bostadsmarknaden är kritisk. I en tämligen färsk rapport från TCO/SUS konstateras det att dryg 40% av ungdomarna/unga vuxna saknar egen bostad. Omvandlat till siffror innebär detta att över 200 000 ungdomar saknar bostad. Särskilt påtaglig är bostadsbristen i storstäderna och studentstäderna. Där tvingas många nyinflyttade ungdomar att bo inneboende i villor och bostadsrätter till skyhöga ockerpriser.

När jag pluggade i Uppsala hade jag flera vänner som fixade sitt första boende på detta sätt. Flera av dem bodde också så i flera år innan de kunde hitta något eget. Eftersom boendet var svart stod de helt utanför det trygghetssystem som finns. En av mina vänner betalade till och med över 6000 kr/månad för ett litet rum i en bostadsrätt i Uppsala. Det är en ohållbar situation för en student som förväntas leva på drygt 7000 kr/månad, och som blir bestraffad om han eller hon jobbar extra.

Centerpartiets förslag går ut på att man ska få kunna hyra ut upp till halva sin bostad skattefritt. Idag får man hyra ut delar av sin bostad upp till 12000 kr/år - innan årsskiftet låg detta tak på 4000 kr/år. Uppenbarligen skapar detta system i kombination med den enorma bostadsbristen en marknad för ockerhyror på ungdomarnas bekostnad. Därför ger Centerpartiets förslag en lysande lösning för att råda bot på den akuta bostadsbristen.

För det första är detta en insats som ger effekt med en gång. Självklart är det inte en slutgiltig lösning på problemet; denna är nämligen självfallet att fler bostäder måste byggas. Men det tar tid. Innan dess måste vi se till att ungdomarna har någonstans att bo.

För det andra kostar förslaget nästan ingenting. Enligt Riksdagens utredningstjänst (RUT) inbringar skatten på hyresrätter i bostadshus omkring 300 milj kr/år. Det är en svindlande liten summa i sammanhanget, eftersom alternativa lösningar för att snabbt råda bot på problemet skulle kosta bra mycket mer.

För det tredje minskar vi otryggheten för och utnyttjandet av de ungdomar som idag tvingas till svarta inneboenden med ockerhyror till följd.

Högst oväntat kritiserar vänsterfalangen detta förslag. Såväl Alliansfrittsverige.nu som Ung vänster angriper förslaget. "Bygg fler hyresrätter" skanderar de. Snacka om att missa poängen. Självklart måste det byggas fler bostäder! Men vart hade ni tänkt stuva in de drygt 200 000 ungdomar som idag saknar bostad tills dess att hyresrätterna är byggda? Är det bättre att de bor inneboende svart för 6000 kr/månad i hyra? Den rödgröna sörjan är så måna om att kritisera alla förslag som allianspartierna lanserar att de glömmer bort de som just nu står utanför bostadsmarknaden.

Men för all del. Kasta era stenar ni, så löser vi problemet istället.

fredag 27 november 2009

Svag pudel av Telia

Computer Sweden rapporterade i onsdags med fläskig rubrik att Telia slutit ett upprörande avtal med Spotify. Avtalet innebar enligt artikeln att Spotify skulle bli prioriterat i Telias nät vad gäller internet i mobilen. Telias internetutbud i mobilen går, precis som många andra operatörers likvärdiga tjänster, ut på att man som kund får köpa en viss hastighet upp till en viss mängd datatrafik. Överstiger man den gränsen innan brytpunkten för månaden dras hastigheten ned för den resterande delen av månaden. Telias avtal med Spotify skulle däremot innebära att musiktjänsten inte skulle bli lidande av hastighetsbegränsningen för det fall månadskvoten blivit nådd. "Telia bryter mot nätneutralitetsprincipen!" skanderade Computer Sweden, och fick medhåll från PTS.

"Bra Telia!" replikerar jag. "Lysande!". Här har vi ett företag som vågar pröva nya koncept och affärsidéer. Tyvärr ser jag i gårdagens upplaga av Computer Sweden att Telia nu backar. Att det rör sig om ett "missförstånd". Det tycker jag är synd. Jag tycker att Telia skulle ha stått på sig. Eller om det nu var ett missförstånd istället sagt "wow, vilken bra idé! Det kör vi på.".

Låt mig utveckla varför. Till att börja med ger den första artikeln i Computer Sweden intrycket av att detta gäller för Telias samtliga internetabonnemang i mobilen. Det stämmer inte. Denna prioritering gäller bara för det fall kunden tecknar tilläggstjänsten Spotify i mobilen. Därför förstår jag ärligt talat inte vad problemet är! Har man tecknat ett abonnemang för att få tillgång till musik i mobilen är det väl lysande om man också kan nyttja den fullt ut; att man inte behöver vara rädd för att bandbredden stryps och kvalitén på musiken blir lidande om man lyssnar "för mycket". Man torde ju ha tecknat den tilläggstjänsten just för att man vill kunna lyssna på musik i mobilen. Och vill man inte ha förmånen med ett prioriterat Spotify går det ju alldeles utmärkt att välja en annan tjänst - med Telia eller någon annan operatör - där förevarande prioritering inte finns. Det är ditt val som konsument på en fri marknad. Det är frivilligt.

Men, låt oss för en stund ponera att prioriteringen gällde Telias samtliga internetabonnemang för mobilen. Inte heller då ser jag något problem med avtalet med Spotify. En kund som känner sig missnöjd med denna typ av tjänst kan ju byta till en annan operatör. Konkurrensen är ju faktiskt god i Sverige. Alternativt kan kunden låta bli att använda Spotify och surfa upp sin datatrafik på annat. Man måste ju inte använda upp potten på Spotify bara för att man kan. Det är återigen konsumentens fria val.

Skulle det vara så att konsumenterna finner Telias avtal så stötande som Computer Sweden vill ge sken av, ja då kommer konsumentkraften också att straffa Telia. (Jag tror dock för egen del att förevarande tjänst skulle göra succé!) Det är så en marknad fungerar. Den gynnar de aktörer som kommer på smarta lösningar och bestraffar de som gör fel. På så vis styr också i det långa loppet konsumenternas efterfrågan operatörernas utbud av tjänster. Det är det som är det fina med en fri marknad! Du bestämmer.

Mycket märkligt blir det därför när man läser dagens ledare i Computer Sweden. Där argumenterar ledarskribenten först mycket snårigt för nätneutralitetsprincipen av hänsyn till konsumentintresset. Sedan vänder sagde skribent snabbt på klacken och hävdar att:
"Det bästa är om operatörerna med självreglering kan upprätthålla principen och tydligt och transparent förklarar hur trafiken prioriteras i deras nät. Kunderna väljer i längden de nät som ger dem mest frihet för pengarna."
Computer Swedens ledare visar på ett tydligt sätt hur knepig debatten är. Personligen skulle jag därför önska att dylika ledarskribenter ger blanka f-n i att försöka bestämma vad konsumenterna vill och inte vill ha. Det valet är de nämligen bra mycket mer lämpade att göra själva.

onsdag 25 november 2009

Telekompaketet i hamn - Eva-Britt Svensson vänder ryggen åt spanska internetanvändare

Igår röstade slutligen Europaparlamentet ja till telekompaketet. Äntligen, får jag säga. Telekompaketet kommer att medföra positiva effekter för oss Internetanvändare, både vad gäller konkurrensen på marknaden och transparens i förhållande till oss användare. Att kompromissen kring ändringsförslag 138 blev stark är också en positiv förbättring av rättsläget för den enskilde.

Ändå finns det de som försöker plocka populistiska poäng på omröstningen. Jag tänker då på vänsterpartiets Eva-Britt Svensson som valde att rösta nej till hela paketet. Som skäl härför listar hon tre punkter: (i) kompromissen kring AM 138 är för svag, (ii) hennes tilläggspaket "Citizen's rights amendments" (CRA) föll i en tidigare omröstning, samt (iii) att tvistemål kring tillämpningen av telekompaketet kommer att avgöras av "EU-domstolen" (EG-domstolen; min anm).

För det första kan man påpeka att Svenssons första invändning dels grundar sig på att ordet "domstol" ej finns med i kompromissen, dels att den inte stoppar HADOPI-lagen. Här är det mycket intressant att "EU-skeptikern" Svensson advocerar för en otillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssystem, och dessutom vill sätta sig över andra länders suveränitet på lagstiftningsområdet. Vad skulle hon säga om Frankrike ville göra detsamma med en svensk lag? Troligtvis blank nej, och morra över hur hemskt EU är. (Nb: såväl kompromissen som AM 138 stoppar konstruktioner som den i HADOPI1 - vilken ju på flera sätt stred mot såväl den franska konstitutionen som internationella konventioner - men ingen av dem torde kunna förhindra HADOPI2, som nu har antagits. Detta är helt i sin ordning och jag har tidigare skrivit om det här.)

För det andra är det inte konstigt att Svensson är sur över att hennes tilläggspaket CRA föll eftersom de i mångt och mycket innebar ett frånsteg från fri konkurrens på marknaden. Därifrån är steget mot ett statligt kontrollerat internet inte långt, och det är väl ingen hemlighet att vänstern i regel förespråkar sådana lösningar? En sådan lösning existerar dock inte i min värld. Jag tror att en fri marknad och konsumentkraft är det som säkerställer ett fritt internet - inte statliga regleringar!

För det tredje är jag smått fundersam över Svenssons invändningar mot EG-domstolen. Vilken instans menar Svensson ska ha kompetens att avgöra fall som rör tillämpningen av direktiven och konkurrens på den inre marknaden? Stockholms tingsrätt? Vänsterpartiets partistyrelse?

Avslutningsvis är jag mycket glad över ett blogginlägg som Centerpartiets stjärna Lena Ek gjorde idag. Tydligen har spanjorerna haft planer på att införa excessiv lagstiftning á la HADOPI1. Med telekompaketet och kompromissen kring AM 138 i ryggen har dock kommissionen nu gått ut och varnat Spanien för att anta en lagstiftning som inte uppfyller de grundläggande kraven på rättighetsskydd för den enskilde. (Hela artikeln på EUobserver finns att läsa här.)

Se där - det kanske var värt all möda ändå! Extra kul är det att detta är ett direkt bevis på att Svensson och vänsterfalangen har fel. Kompromissen gör skillnad. Telekompaketet gör skillnad. Och betänk följande: Om Svensson hade fått sin vilja igenom hade de spanska medborgarna inte alls haft samma skydd mot godtyckliga lagar.

Svenssons "Nej" igår är inget annat än ett svek mot dessa internetanvändare.

torsdag 5 november 2009

Tolkning av kompromissen i telekompaketet

Idag är jag så glad som jag inte varit på länge. Ministerrådet och Europaparlamentet har nått en riktigt bra kompromiss i telekompaketet. En kompromiss av sådan kaliber som jag ärligt talat inte trodde var möjlig att nå - fransoserna har ju visat sig omöjliga förr. Men skam den som ger sig!


Detta inlägg har jag dock inte tänkt viga åt att kommentera denna händelse. Det har jag redan gjort på Riksdagskansliets blogg. Nej, i detta inlägg ska jag försöka räta ut lite frågetecken kring telekomkompromissen, som av förklarliga skäl poppat upp här och var.

Jag vill förtydliga att detta är min högst privata tolkning. Det ska inte smetas på någon annan - varken Centerpartiet eller min mamma och pappa. Då fick jag det sagt, nu till saken.

För tydlighetens skull klipper jag här in kompromisstexten i sin helet, så att ni lätt kan hänga med i mitt resonemang:


3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. A prior, fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in
conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.


1) Innebär kompromissen att medlemsstaterna ska stänga av enskilda från internet?

Från etern: Göteborgs-Posten har gjort en egen tolkning av kompromissen: Rubriken lyder "Fildelare kan bli avstängda", och i den efterföljande ingressen kan man läsa att "Illegala fildelare ska kunna stängas av från internet. Det anser EU-parlametets förlikningskommitté."

GP:s rapportering är så urbota korkad att jag inte vet vart jag ska börja. Men, till en början kan jag väl rikta en stilla förhoppning om att praktikanten som skrev denna artikel läser detta blogginlägg och får en välbehövlig lektion i vad kompromissen egentligen handlar om.

Frågan rör inte huruvida enskilda - "illegala fildelare" eller andra - ska kunna bli avstängda från internet eller ej. Detta är inte en fråga som EU utan vidare kan besluta om, och EU ska inte heller besluta om detta - hur bra det än vore i det unika fallet.

Upprinnelsen till ändringsförslag 138 - som hela förlikningsarbetet har handlat om och som kompromissen bygger på - är den franska så kallade HADOPI-lagen. Det var på många sätt ett unikt lagförslag från en medlemsstat i EU. Unikt för att det handlade om att stänga av enskilda från en central kommunikationsform. Men lika unikt för att det var ett lagförslag som fullständigt vimlade av klavertramp och jurudiskt ohållbara lösningar. Ändringsförslag 138 tillkom för att motverka de dumheter som fanns i det franska lagförslaget, och för att pro-aktivt motverka kommande lagstiftningsförslag i samma linje från andra medlemsstater.

Medlemsstaterna kan redan idag välja att stänga av enskilda från internet - detta är ingen nyhet i och med telekompaketet. Som jag tidigare skrivit måste detta vara upp till medlemsstaterna själva att fatta beslut om, och upp till medborgarna i det aktuella landet att utvärdera sin regerings agerande i frågan för att sedan också utkräva ansvar – det vill säga i slutändan inte ge sin regering fortsatt förtroende.

Parlamentet har inte uttryckt en önskan eller åsikt om att enskilda ska kunna stängas av från internet. Det var inte något parlamentet hade att fatta beslut eller uttala sig om. Parlamentet har däremot enats med ministerrådet kring en kompromiss som säkerställer rättssäkerheten för den enskilde för det fall en medlemsstat vill införa en sådan bestämmelse.

Om vi nu ska spekulera i vad parlamentet tycker i frågan går det bra att läsa följande resolution om de grundläggande friheterna på internet från mars i år. Jag tolkar i alla fall detta som att parlamentet, när det gäller tillgången till internet för den enskilde, har en helt annan uppfattning i frågan än vad GP:s skribent vill ge sken av.

2) Innebär kompromissen en rätt till domstolsprövning?


Från etern: SvT:s rapport kör detta som sitt huvudlinje i sina sändningar. Även på Europaportalen fokuserar man på detta. Hax tar upp frågan på sin blogg, liksom Markus "lake" Berglund.


Svaret på frågan är nej. Det är nämligen inte helt lämpligt att i alla fall tala om en "domstol", eftersom alla rättssystem inte ser likadana ut. Inte ens i Sverige är det alltid en renodlad domstol som avgör fall. Vi har faktiskt flera kvasidomstolar i Sverige: Arbetsdomstolen och Hyresnämnden är två exempel. Dessa "specialdomstolar" finns till för att avgöra vissa särskilda frågor, och har därför också särskilld kompetens på dessa områden. Men det friskriver för den sakens skull inte domstolarna från ansvar att leva upp till kraven på en rättvis rättegång.



Det är detta som är själva kärnan i förevarande kompromiss. Det är egentligen totalt irrelevant i vilket fora prövningen sker; det viktiga är att prövningen sker på ett rättssäkert sätt. Kompromissen innebär att en person som anklagas för ett brott som kan medföra avstängning från internet som rättsföljd (alltså för det fall en medlemsstat [av ren idioti] har infört en sådan straffsanktion i sitt rättssystem - se strax ovan) har rätt till bland annat följande saker:


- Rätt till prövning inför en opartisk och obunden "tribunal" som är etablerad genom lag (detta genom hänvisningen till EKMR och "due process" i kompromissen);


- Rätt att bli hörd och att få möjlighet att försvara sig (uttryckligen i kompromissen samt genom hänvisning till EKMR);


- Rätt att bli behandlad som oskyldig tills dess att dom fallit, vilket innebär att prövningen måste ha skett före straffet utdöms (uttryckligen i kompromissen);


Man skulle sålunda rent tekniskt kunna låta processen ske på otaliga sätt - ja, till och med en myndighet skulle kunna stå för beslutet, likt situationen i HADOPI 1. Förutsättningen är dock att förfarandet lever upp till de grundläggande rättighetskrav som finns (vilket HADOPI 1 alltså inte gjorde), var av vissa har listats ovan. Resultatet blir då att det inte behöver röra sig om en process inför en regelrätt domstol, men att processen måste leva upp till samma krav som gäller för en regelrätt domstol. Rent principiellt talar vi således fortfarande om samma rättighetsskydd - vilket är det som är det centrala i sammanhanget. Vad gäller exemplet "myndighet" - vilket jag räknar med att många kommer reagera på - så håller jag det inte som särskilt troligt att en sådan lösning kommer klara dessa krav, detta med hänvisning till obundenheten och opartiskheten (HADOPI 1 fälldes ju som bekant av franska konstitutionsdomstolen bland annat på denna grund). Men gör den det, så varför inte? Det är ju inte vart processen äger rum som är det viktiga - det viktiga är att den går rätt till! Utredningen ovan ger vid handen att, för det fall det inte kommer att röra sig om en domstolsprocess, så kommer det i vart fall handla om en domstolsliknande process.

Att det vidare kommer röra sig om en rättslig process, torde det inte råda någon tvekan om. Om vi tar exemplet "illegal fildelining" så måste ju den enskildes handlingar prövas mot rekvisiten i den aktuella strafflagstiftningen. Naturligtvis ställer detta också krav på att de som dömer i målet har tillbörlig kompetens och erfarenhet för att kunna garantera en rättvis rättegång.

För egen del kan jag emellertid tycka att det är olämpligt att brottmål prövas i andra instanser än domstol. Lyckligtvis sker inte det i Sverige - och inte i något annan medlemsstat så vitt jag vet (Frankrikes försök fick ju som bekant på näsan av den egna rättsordningen). Och personligen tror jag att det i praktiken endast kan röra sig om processer vid domstolar eller kvasidomstolar. Men detta är faktiskt inte en sak för EU att besluta om. Vi skulle ju inte vilja få ett krav på oss att exempelvis mordåtal ska handläggas av Östersunds kommun - eller hur? Även om resultatet från vårt perspektiv blir lika befängt i det omvända fallet måste vi således låta denna princip gälla även då.

Vi kan däremot ställa krav på att processerna ska gå rätt till, och det är precis det som förevarande kompromiss slår vakt om!

onsdag 4 november 2009

Avstampsjobben: Oppositionen sviker ungdomarna

Jag skrev tidigare idag om Centerpartiets och Annie Johanssons förslag att införa avstampsjobb för ungdomar som står utanför arbetsmarknaden. Jag kan dock inte hålla mig längre, utan måste redan nu kommentera de invändningar som oppositionen anfört mot förslaget. Oppositionen är nämligen så förutsägbara och lämnar givetvis frågan om hur problemet ska lösas vidöppen:

Vänsterpartiets Josefin Brink skriver i en debattartikel på Aftonbladet:

"Unga ska alltså förlora en tredjedel av lönen jämfört med dagens
nivå!"

Helt fel, Brink! Vi centerpartister ser uppenbarligen inte verkligheten på samma sätt som ni i (v). En betydande del av dagens ungdomar (24, 3%) har nämligen inte ett jobb. Det är en enkel matematisk uträkning: 100% av noll kronor i lön är fortfarande noll kronor. Men ni kanske tycker att det är finare att gå på bidrag? Det gör inte vi. Låt mig förklara varför:

Ersättningen från Alfa-kassan och Socialbidrag ligger just nu på 3200 kr i månaden. Tror verkligen Brink och (v) att de gör ungdomarna en välgärning genom att hålla dem borta från arbetsmarknaden och låta dem leva på mindre än hälften av vår föreslagna nivå (2/3 av minimilönen)?

Vårt förslag innebär alltså inte att unga ska förlora en tredjedel av sin lön jämfört med dagens nivå, som Brink påstår. Vårt förslag innebär att unga som inte har ett jobb istället kommer få möjlighet att tjäna två tredjedelar av en lön jämfört med dagens nivå "ingenting"! Hur man än vänder och vrider på saken är det alltså bra mycket mer än noll kronor i lön, och mer än dubbelt så mycket som de 3200 kronor i bidrag som vänstern istället hänvisar ungdomarna till.

Brink fortsätter i sin artikel:

"Om unga ska tvingas jobba för så mycket lägre löner än äldre borde centern
rimligen också införa lägre hyror för unga, lägre matpriser, lägre taxa i
kollektivtrafiken och ungdomsrabatt på sjukvård och biobiljetter."

Intressant, låt mig replikera: I linje med denna retorik borde väl jag som skattebetalare i så fall få lägre hyra, lägre matpriser, billigare biobiljetter etc. om (v) kommer i regeringsställning och chocksänker min lön genom alla föreslagna skattehöjningar? Märkligt - jag har då inte sett något förslag på statligt subventionerad mat för alla från (v). Missförstå mig rätt: Jag vill inte ha det. Jag vill hellre behålla min lön och välja själv vilken mat jag ska äta. Jag tycker nämligen om kött... Oaktat detta är det väl bättre att ungdomarna får utföra ett arbete som ger dem mer pengar att röra sig med än om de exempelvis gick på Alfa-kassa, Socialbidrag eller till och med studerade? Vilken verklighet lever Brink i?

Slutligen, Brinks huvudförslag på hur ungdomsarbetslösheten ska lösas är att alla ungdomar ska få fast jobb.

Jag orkar knappt kommentera dumheten i detta förslag... Hur tusan skapar det fler jobb? Det bidrar ju tvärtom till att företagen inte vågar anställa fler personer, och binder dessutom upp människor i jobb som de kanske varken passar för eller vill ha!

Näste man till rakning:

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sammanfattar sin syn förslaget i Metro:

"Djupt orättvist."

Borde inte detta vara upp till ungdomarna att avgöra. Hittills verkar ju ungdomarna själva tycka att det är en ganska god idé (se AB Metro SR). Vem är Lundby-Wedin att sitta på sina höga hästar och tala om för människor vad som är rättvist eller ej? Är det rättvist? Anser Lundby-Wedin att det är rättvist att 24,3 % av ungdomarna inte har något jobb och i många fall är hänvisade till Alfa-kassa eller socialbidrag?

Lundby-Wedin fortsätter med att såga förslaget:

"Det finns ju ett direkt incitament för arbetsgivaren att säga ”tack, du har
varit bra, men nu tar vi en ny”. För då har de ju vant sig vid en lägre
lönekostnad."

Det finns så mycket att invända mot Lundby-Wedins resonemang att jag knappt vet vart jag ska börja. För det första verkar hon inte ha en aning om hur ett framgångsrikt företag administreras. Tror Lundby-Wedin på allvar att företagen verkligen skulle föredra att byta ut hela arbetslaget varje år för att det i lönekostnader skulle bespara dem några tusenlappar? "För då har de ju vant sig vid en lägre lönekostnad." Det är så man baxnar! Naturligtvis prioriterar arbetsgivare kompetens och produktivitet före lönekostnad! Det är ju en förlustaffär att resonera på ett annat sätt. Man behöver inte ens ha läst 10 poäng företagsekonomi för att förstå den logiken! Just snyggt av "löntagarnas företrädare" att dumförklara hela Sveriges samlade arbetsgivare.

För det andra bortser (oavsiktligen?) Lundby-Wedin det faktum att arbetsgivarna investerar väldigt mycket pengar i en nyanställd person. En sådan måste nämligen läras upp och bli varm i kläderna innan han eller hon kan börja producera värden för företaget. En person som har fått denna erfarenhet och fått en känsla för företaget är därmed värd väldigt mycket för arbetsgivaren att behålla. Det är därför inte allt för långsökt att anta att en stor del av de ungdomar som skulle få anställning genom det nya avstampsjobbet också kommer erbjudas en fortsatt anställning mot normal lön efter ett år.

För det tredje missar Lundby-Wedin (av trångsynthet?) hela syftet med avstampsjobbet. De ungdomar som inte får fortsatt anställning vid årets slut lämnar sin plats åt en ny person som får samma chans att skaffa sig erfarenhet. Hela systemet bygger ju på att slussa in fler ungdomar på arbetsmarknaden! Och den som inte får fortsätta sin anställning lämnar ju företaget med arbetslivserfarenhet och referenser som är guld värda vid kontakt med nästa arbetsgivare. Win-win helt enkelt!

Avslutningsvis presenterar Lundby-Wedin sin mirakelmedicin för att råda bot på ungdomsarbetslösheten: Det ska satsas på riktade anställningsstöd för de ungdomar som har störst problem att komma in på arbetsmarknaden.

Hur löser detta problemet med den utbredda arbetslösheten? Hur många av de 24,3 procenten arbetslösa ungdomar kommer "anses ha störst problem" och kan därmed räkna med Lundby-Wedins anställningsstöd? Hur ska övriga ungdomar få den knuff de behöver för att komma in på arbetsmarknaden? (Är detta rättvist, kan man med omvänd retorik fråga sig?) Lundby-Wedins förslag kanske mildrar effekterna på kort sikt, men på lång sikt är det ochållbart att staten ska gå in och subventionera jobb i privat sektor för en stor del av befolkningen. Samhällsekonomiskt är det ren idioti! Ta samma pengar och gör det enklare för arbetsgivare att anställa istället - regelförenkla, ta bort LAS och minska arbetsgivaravgiften. Det skulle ge bra mycket större effekt för kosingen!

Oppositionen skjuter lösa skott och kör med den vanliga retoriken: "Ni har fel, fel, fel!" Fair enough, säger jag - presentera ett eget förslag istället som faktiskt har potential att råda bot på problemen. Då kan vi börja diskutera. Men så länge ni vill hänvisa ungdomar till pysselsättning, Alfa-kassa och socialbidrag ger jag inte ett dyft för er retorik. Ni kan skrika er hesa över hur orättvist det är att ungdomar får jobb om ni vill, så ser vi i Centerpartiet till att göra något åt saken istället!

Avstampsjobb hjälper ungdomar in på arbetsmarknaden!

Igår lanserade Centerpartiets talesperson i ungdomsfrågor, Annie Johansson, ett förslag i Aftonbladet som går ut på att unga ska kunna erbjudas ett så kallat "avstampsjobb" mot 2/3 ingångslön under max 12 månader. Tanken med avstampsjobbet är att ungdomar som står utanför arbetsmarknaden ska kunna få in en fot genom att få den erfarenhet som i många fall behövs för att etablera sig på arbetsmarknaden. Hela rapporten finns att ladda hem här.

Förslaget har tagit skruv i media, och en livlig debatt har startat. Äntligen! Denna mycket viktiga fråga har än så länge inte fått den uppmärksamhet den förtjänar (se exempelvis denna rapport om kopplingen mellan arbetslöshet och ohälsa hos unga från Umeå Universitets Medicinska fakultet).

Nedan följer ett utdrag ur mediaflödet det senaste dygnet:

--> SR.se hade igår en kort blänkare om förslaget.
(Det är f.ö. mycket intressant hur Sveriges "opartiska" public service väljer att vinkla rapporteringen: "De lägre lönerna skulle hjälpa nyutbildade att komma in på arbetsmarknaden, tror Centerpartiet." Vaddå "tror"?! Till och med Aftonbladet är mer neutrala i sin rapportering, vilket säger en hel del om public services opartiskhet! Förlåt, det där var ett sidospår...)

--> SR.se lade även senare igår upp utdrag ur en intervju med Annie Johansson.
(Man kan också lyssna på hela intervjun här om man vill. För den nyfikne är detta ett hett tips eftersom Johansson på ett mycket pedagogiskt vis förklarar vad förslaget faktiskt syftar till.)

--> CUF:s Magnus Andersson debatterade imorse förslaget med Ung Vänsters Ida Gabrielsson i SvT:s Gomorron Sverige.
(Debatten börjar 2.20 in i klippet. Jag rekommenderar varmt att kika på debatten. Där framgår tydligt skillnaden mellan Centerpartiets inkluderande och Vänsterpartiets exkluderande ungdomspolitik.)

--> Metro kör idag avstampsjobb som sin huvudnyhet.
(På hemsidan finns även en undersökning om vad läsarna tycker om förslaget - gå in och rösta du med! Det tar bara 2 sek.)

Jag är stolt och glad över att Centerpartiet vågar visa vägen ur krisen med skarpa förslag och inte, som vänsterfalangen, hänge sig åt resultatlös retorik.

Förslaget om avstampsjobb är klockrent eftersom det ger ungdomar en möjlighet att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att kunna få en "vanlig" anställning. I en sifo-undersökning för några år sedan svarade 59 % av arbetsgivarna att de värderade ett halvår på McDonalds mer än ett halvårs statskunskapsstudier. Detta pekar tydligt på vikten av erfarenhet för att vara anställningsbar i dagens exkluderande arbetsmarknad.

För att exemplifiera vad förslaget skulle i praktiken skulle leda till:

Hotell och Restaurangfackets nationella lägstalön för 19-åring är 14 818 kr/månad. Med avstampsjobb blir det en bruttolön på 9 879:-, vilket idag ger en nettolön i Stockholm på 8 390:-.

Detta är högre än vad man får ut i studiemedel, och dessutom helt fritt från återbetalning! De som i debatten gastar om att ungdomarna omöjligen kommer kunna leva på sin lön borde därför ta sig en funderare på följande: Varför förutsätter man att en student kan leva på en ännu lägre nivå i snitt i fyra år, med dessutom ännu högre levnadskostnader (kurslitteraturen stod för omkring en fjärdedel av mina levnadskostnader när jag var student), men att det är helt omöjligt för en ungdom i samma ålder att klara sig på ett avstampsjobb under ett år?

Faktum är således att avstampsjobbet ger ungdomar som idag står utanför arbetsmarknaden både en drägligare livssituation eftersom de får en helt acceptabel inkomst samtidigt som de får den erfarenhet som krävs för att kunna klättra vidare på arbetsmarknanden och således också i lönestegen!

Centerpartiet tar frågan på allvar och presenterar genomförbara och resultatinriktade förslag för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden. Vi har lyft blicken bort från de tradiga retoriska fajterna; vi försöker göra något åt problemen istället för att peka finger och skylla ifrån oss. Vad gör den rödgröna sörjan?

söndag 25 oktober 2009

Nu sänker vi den statliga inkomstskatten!

DN och Expressen återger idag huvuddragen från Centerpartiets skattegrupp (hela dokumentet finns att läsa här). Det glädjer mig oerhört mycket att en sänkt statlig inkomstskatt med 5% återfinns i detta förslag. Äntligen!

Sverige har snart världens högsta marginalskatt. Det innebär otvivelaktigt nackdelar för ambitiösa och produktiva individer - men i lika stor grad för samhället i stort.

Om vi bortser från de ideologiska aspekterna en stund kan vi krasst konstatera att en hög marginalskatt placerar Sverige i ett väldigt ogynnsamt läge. En hög marginalskatt innebär bland annat att
* människor avstår från att jobba extra,
* de som väljer att göra karriär eller vidareutbilda sig bestraffas,
* det blir svårare för företag att locka till sig kompetenta medarbetare från utlandet,
* det blir svårare för företag att behålla kompetenta medarbetare från Sverige,
* servicemarknaden (hatverkare, hushållsnära tjänster etc) blir lidande, eftersom människor väljer att utföra dessa sysslor själva istället för att jobba lite extra och anlita någon istället.

Det är denna del vänsterfalangen alltid missar i sina beräkningar.

Skulle de bara räkna med dynamiska effekter så borde saken vara biff. För även om man från ett ideologiskt perspektiv vill bestraffa alla som väljer att arbetar hårt - för att det annars inte skulle överensstämma med deras definition av rättvisa - borde de kunna köpa argumentet att en sänkt marginalskatt faktiskt kan inbringa mer pengar till statskassan.

För att återgå till den ideologiska aspekten: Personligen anser jag att om vi nu ska ha ett skattefinansierat system (vilket man i teorin kan diskutera) så måste skatterna vara rättvisa. I ett sådant system finns det en inbyggd poäng med att de som tjänar mer också bidrar mer. Därför ska vi ha en (låg) skattesats som är lika för alla människor och som inte diskriminerar mellan olika inkomster. Detta uppnås genom ett system med en platt skatt.

Anledningen till att jag är emot en progressiv skatt (inklusive värnskatten) är att det varken är rättvist eller samhällsekonomiskt att en viss grupp människor ska beskattas mer än andra. Dessutom är det odemokratiskt att en majoritet ska få förtrycka en minoritet genom att tillämpa en större skattesats på dessa än på sig själva - ett klockrent majoritetsförtryck som konstigt nog fortfarande är tillåtet. Skulle vi acceptera ett omvänt system? Knappast!

Jag begriper inte att det fortfarande finns de som anse sig ha mer rätt att bestämma över andra människors pengar än vad de själva har.

Lyckligtvis finns det många som inser värdet i att Sverige rör sig mot en platt skatt - både bland politiker och i näringslivet. Centerpartiets skattegrupps förslag om att sänka den statliga inkomstskatten med 5% är ett litet steg i rätt riktning. Det är inte nog, men det är ett första steg. Och det är inte en dag för tidigt!

fredag 23 oktober 2009

Hur reglerna om villkorlig frigivning borde reformeras

Jag skrev igår på min blogg om frigivandet av Plavsic och presenterade samtidigt ett förslag på hur systemet med strafflängd och villkorlig frigivning skulle kunna reformeras. Eftersom det i kommentarerna till blogginlägget uttryckts vissa osäkerheter, och därmed också befogad kritik, kring vad jag egentligen menar tänkte jag i denna bloggpost utveckla mitt resonemang något.

Min tes bygger alltså på att dagens system med presumerad frigivning efter två tredjedelars avtjänat straff (om man har skött sig i fängelset, annars bryts presumtionen) borde reformeras till förmån för ett system där den intagne sitter hela strafftiden, med möjlighet för tillägg för det fall den intagne inte har skött sig. Då ska strafftiden istället ökas.

För att detta system ska kunna fungera krävs naturligtvis tämligen ingripande åtgärder i svensk straffrätt. Till att börja med måste kapitlet för villkorlig frigivning i BrB (kap 26) göras om. I BrB måste det också på ett eller annat sätt framgå att ett straff på exempelvis 10 år de facto innebär 10 år plus ett antal månader för det fall den intagne missköter sig. Detta måste också framgå av domslutet i det aktuella fallet.

Med en sådan ordning skulle systemet de facto bli detsamma som vi har idag (dvs precis lika rättssäkert/rättsosäkert). Låt mig utveckla mitt resonemang:

Idag är strafftiden X i realiteten inte X, utan 0,66X eftersom 26:6 BRB är en "skall-formulerad" presumtion. Det är ett missvisande system, eftersom vi säger att en person ska dömas till X när det i själva verket finns en presumtion för 0,66X. Det är ett väldigt märkligt system i mina ögon.

Det tål kanske att med en matematisk formel illustrera förhållandet:

Idag talar vi om straffet X-Y= Z, där värdet på Y är avhängigt den dömdes uppförande under vistelsetiden och Z presumeras vara 0,66X.

Med mitt system skulle straffet istället uttryckas som Z+Y= X, där Y fortfarande är avhängigt uppförande men där X presumeras vara Z (alltså 0,66X om vi vidmakthåller samma typ av ”straffrabatt” som idag).

I realiteten talar vi alltså även här om strafftiden X-Y (om presumtionen bryts). Skillnaden är att det blir ett annat fokus. Vi är tydliga med vilken tid det är tänkt att en intagen i normalfallet (dvs med gott uppförande) ska ha. Förutsägbarheten för den intagne är detsamma, men förutsägbarheten, och därmed troligtvis även förståelsen, hos allmänheten ökar markant.

Problematiken ligger alltså i att när den tilltalade döms till fängelse som det ser ut idag så uttrycks straffet som X, men bakom detta ligger en presumtion för Z. Det är dock inte Z som media och allmänheten fokuserar på, utan X. Det är också därför rapporterna om "förtida frigivning" ständigt dyker upp i media och som allmänheten har så svårt att förstå sig på.

Detta problem skulle effektivt kunna motverkas med mitt förslag. Så länge lagen och domslutet är tydliga på denna front ser jag inga problem med rättsosäkerhet som inte finns idag, och något krav på ny dom skulle inte behövas eftersom inte heller det behövs idag.

Det faktum att jag gärna skulle vilja se en förlängd strafflängd är rörande min modell irrelevant. Tycker man inte att det är en god idé att höja straffskalan kan man med min modell samtidigt reformera densamma. Den tilltänkta effekten skulle ju bli att straffskalan blir mer ärlig! Varför ska vi ha ett system där tilltalade döms till X år i fängelse när de i praktiken som huvudregel endast ska avtjäna Z år i fängelse? Det är enligt mitt förmenande en väldigt märklig modell.

Jag tror inte att denna reform jag talar om skulle vara allt för svår att motivera just eftersom det bidrar till förutsägbarhet för den breda massan. Strafflängden har ju de facto inte förändrats!

Däremot kanske det finns en poäng att prövning av "förlängt straff" (vilket det alltså egentligen inte rör sig om eftersom strafftiden ryms inom lagens föreskrifter och domstolens domslut) sker inför en specialdomstol där KVV presenterar objektiva fakta som pekar åt det ena eller andra hållet. Jag anser personligen att det inte är speciellt lämpligt att kriminalvården (26:9 BrB) eller i vissa fall regeringen (som fallet Plavsic) ska fatta beslut om detta. Det om något är i mina ögon rättsosäkert.

Jag välkomnar med glädje synpunkter på detta resonemang. Vem vet, jag kanske är helt ute och cyklar - men det är alltid spännande att tänka i nya banor!

torsdag 22 oktober 2009

Rätt att släppa Plavsic - folkpartister på glid

Regeringen meddelade idag att krigsförbrytaren Biljana Plavsic ska villkorligt frigivas den 27:e oktober. Plavsic dömdes 2003 av Krigsförbrytartribunalen i Haag till 11 års fängelse för brott mot mänskligheten. Hon har nu avtjänat två tredjedelar av sitt straff och frågan om villkorlig frigivning har därför blivit aktuell, och idag alltså besvarats jakande.

Frigivningen har rönt stor uppmärksamhet i media (se exempelvis SvD1 SvD2 SvD3 DN1 DN2 BT Exp1 Exp2 Exp3 Exp4 AB1 AB2 AB3). Egentligen är det ganska märkligt. Det är långt ifrån första gången en person friges villkorligt från ett svenskt fängelse. Det torde snarare vara norm än undantag.

Enligt 26 kap 6 § BRB ska en person som dömts till fängelse friges villkorligt, om inte synnerliga skäl föreligger.

Av propositionen som låg till grund för BRB 26:6 vid tidpunkten för Plavsics dom kan man utläsa att frigivning som huvudregel ska ske om inte den dömde i väsentlig grad missköter sig under sin vistelse (samma regler gäller även idag).

Det är alltså endast hur den dömde har skött sig under sin vistelsetid som ska ligga till grund för beslutet.

Detta tog även Krigsförbrytartribunalen i Haag med i beräkningen när domen avkunnades. Det är alltså inga som helst konstigheter med att Plavsic friges.

Därför är det minst sagt anmärkningsvärt, och högst olyckligt, att flera företrädare för (fp) går ut och talar emot en frigivning på helt irrelevanta grunder.

Fredrik Malm säger exempelvis till Expressen:

"Om jag hade fått bestämma skulle man inte släppa henne fri. Hon är dömd för brott mot mänskligheten, det är ett så allvarligt brott att jag anser att man då ska avtjäna hela sitt straff. Det finns ingen anledning att släppa en människa i förtid som gjort sig skyldig för ett så stort brott."
Folkpartiets rättspolitiske talesperson, Johan Pehrsson - även han i Expressen - är inne på samma spår (även om han är något försiktigare i sitt uttalande i SvD):

"Det hade inte varit orimligt om regeringen kommit fram till en annan slutsats, att hon hade fått stanna i fängelse ytterligare ett par år. Det hade inte hjälpt de som fallit offer för hennes fruktansvärda brott, men det hade visat tydligt hur allvarligt vi ser på brott mot mänskligheten."
Malm och Pehrsson är ute på mycket djupt vatten i och med sina uttalanden. Man kan med fog fråga sig hur väl detta rimmar med RF 1:9, där allas likhet inför lagen slås fast. Huruvida brottet är hemskt eller ej ska inte vara en faktor vid bedömningen, och det borde Malm och - i synnerhet - Pehrsson känna till.

Om vi nu har en lagstiftning som presumerar att en person ska frigivas efter två tredjedelar av strafftiden om denne inte misskött sig, ja då finns det inget svängrum för personliga värderingar av brottets hemskhet. Denna del har redan avgjorts av domstolen.

Det Malm och Pehrsson ger uttryck för är att Regeringen (eller Riksdagen?) ska bedöma straffvärdet ad hoc ännu en gång inför frigivningen - och det är ett system som i alla fall jag tycker känns extremt otäckt. Straffvärdet i det enskilda fallet ska avgöras av domstolar - inte av politiker!

Däremot kan även jag tycka att reglerna är långt ifrån optimala. Jag skulle hellre se att en person som dömts till fängelse i 10 år också sitter 10 år. Det finns dock en poäng med att skapa incitament för att de intagna ska sköta sig.

Då skulle jag däremot vilja att lagen ändrades så att 10 års fängelse innebär 10 års fängelse plus x antal år om den intagne inte sköter sig. Alltså ett omvänt system jämfört med dagens läge.

Jag tror att ett sådant system skulle vara lättare att förstå för den breda allmänheten, där många idag förbannar rättssystemet som släpper ut dömda innan de har avtjänat hela sitt straff. Nettoeffekten skulle bli densamma (om man samtidigt justerar straffskalan - vilket jag i och för sig inte tycker att man borde göra), men systemet skulle skicka helt andra signaler till samhället: "10 år betyder 10 år!"

Då skulle dylika diskussioner knappast uppstå, och principen om allas likhet inför lagen skulle inte äventyras av klåfingriga politiker som Malm och Pehrsson.

tisdag 13 oktober 2009

Europaparlamentets jurister har fel!

Dn och SvD rapporterar idag att europaparlamentets egna jurister underkänner det omdebatterade ändringsförslaget 138 i telekompaketet.

Ändringsförslaget föreskriver att medlemsstater som vill stänga av en användare från internet inte får göra det med mindre än att den enskilde användaren har fått sin sak prövad i domstol före avstängningens ikraftträdande.

Juristerna underkänner förslaget på två punkter:
i) Art 95 EGF är den rättsliga grunden för direktivet i fråga ("Trautmann-rapporten"). Artikeln rör harmonisering av medlemsstaternas inre marknad. Frågor som rör rättsprocesser faller därmed utanför direktivets ramar.
ii) Ändringsförslaget innebär en harmonisering av medlemsstaternas rättssystem på ett sätt som faller utanför EU:s kompetens enligt EG-fördraget.

Professorn i EG-rätt, Ulf Bernitz, underkänner juristernas utlåtande och menar att utlåtandet är "tillrättalagt" för att passa kommissionens och rådets invändningar. Bernitz påtalar att det inte är säkert att juristerna har gjort en korrekt tolkning av EG-fördraget.

Jag är personligen fullständigt övertygad om att parlamentets jurister har fel. Och det bästa av allt är att jag också tämligen enkelt kan bevisa det.

För enkelhetens skull tar vi de olika invändningarna en i sänder:

i) "Ändringsförslag 138 är oförenligt med art 95 EGF"
Detta kan diskuteras. Jag håller med om att det inte är klockrent att art 95 EGF tillåter en reglering av ifrågavarande karaktär - direktiv under artikeln i fråga ska som bekant endast röra en harmonisering av den inre marknaden. Men, som Bernitz också påpekar finns det andra exempel på direktiv som rör harmonisering av den inre marknaden där det nämns att grundläggande mänskliga rättigheter ska respekteras - i detta fall rätten till rättvis rättegång.

Det intressanta är att vi inte behöver leta speciellt långt bort för att hitta just ett sådant exempel. Ett annat direktiv i telekompaketet - "Harbour-rapporten" - har nämligen just precis en sådan formulering i direktivets portalparagraf:


"[art 1.3] Nationella bestämmelser om slutanvändares tillgång till eller användning av tjänster och tillämpningar över elektroniska kommunikationsnät ska vara förenliga med fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, inklusive rätten till personlig integritet och rätten till ett korrekt rättsförfarande, så som dessa definieras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna." (min fetstil)

Rätten till ett korrekt rättsförfarande enligt art 6 EKMR innebär i korthet att en medborgare, vid prövandet av dennes civila rättigheter eller vid anklagelse för brott, har rätt till en rättvis rättegång (med allt vad det innebär) samt rätt att bli betraktad som oskyldig tills dess att dom avkunnats. Det vill säga substantiellt exakt samma sak som ändringsförslag 138 föreskriver (mer om detta strax nedan).

Harbour-rapportens direktiv bygger också på art 95 EGF. Detta direktiv har redan rådet och parlamentet nått en kompromiss kring, inklusive det ovan citerade stycket, vilket parlamentets jurister därmed också har okejat (eftersom jag har arbetat vid EP vet jag att detta är "standard procedure" vid förhandlingar mellan institutionerna). Direktivet omfattas inte av förlikningskommittéens arbete och får därmed i teorin betraktas som antaget.

Därmed kan vi konstatera att parlamentets jurister antingen inte har en aning om vad de snackar om, eller att de tillämpar EG-fördraget inkonsekvent. I värsta fall både ock.

Oavsett kan man härmed kraftigt ifrågasätta utlåtandet från parlamentets jurister vad gäller deras första invändning.

ii) "Ändringsförslag 138 innebär en icke tillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssytem"
Denna invändning är ännu enklare att avfärda än den första. Ändringsförslaget innebär på intet sätt en harmonisering av medlemsstaternas rättssystem.

Ändringsförslaget säger ingenting om vilka sanktioner medlemsstaterna får införa eller ej - det slår endast fast att grundprincipen "rätt till rättvis rättegång" ska gälla för det fall en medlemsstat vill införa sådana sanktioner. Ändringsförslaget i sin ursprungsform (den som nu diskuteras) hänvisar till art 11 Stadgan om de grundläggande rättigheterna i Europeiska Unionen (EU-stadgan). EU-stadgan är dock inte bindande ännu, utan blir det först när Lissabonfördraget träder i kraft. Däremot hänvisar art 52(3) i EU-stadgan till EKMR rörande tolkning och tillämpning av stadgans föreskrifter.

Av art 10(2) EKMR följer att inskränkningar i informations- och yttrandefriheterna endast får göras i lag, och av art 6(1) och 6(2) EKMR följer att personer som anklagas för brott har rätt till en prövning av en opartisk domstol ("tribunal" på engelska) innan straff utdöms. EKMR är ratificerad av samtliga medlemsstater i EU, så det är ingalunda några nya regler som introduceras.

Det är därför befängt att påstå att det skulle röra sig om en otillåten harmonisering av medlemsstaternas rättssystem; rättssystemen ska nämligen redan korrespondera med ändringsförslaget på denna punkt. Och gör de inte det, ja då är det rättssystemen det är fel på - inte ändringsförslaget!

Däremot kan man ifrågasätta om ändringsförslag 138 är lämpligt formulerad och placerad. Min uppfattning är att stycket istället bör inflikas i direktivets portalparagraf (likt korresponderande text i Harbour-rapporten), och inte i art 8 (angående tillsynsmyndighetens uppgifter) som ändrignsförslaget föreskriver. Vidare borde texten omformuleras så att den blir tydligare samt att hänvisningen inte ska göras till EU-stadgan (eftersom den ännu inte är bindande) utan istället till EKMR, i synnerhet art 6 och 10, då denna redan gäller i samtliga medlemsstater och dessutom är behäftad med 60 år av omfattande rättspraxis.

Således en uppmaning till parlamentarikerna i förlikningskommittén: Fortsätt kämpa! Ni har lagen på er sida.

måndag 12 oktober 2009

Kan Kd leva som Hägglund lär? Upp till bevis!

Kristdemokraternas Göran Hägglund höll idag återigen ett riktigt vasst tal; denna gång inför kd:s partiarbetare. Hägglunds frihetliga anslag är minst sagt uppfriskande!

Hägglund börjar med en genomgång av Sveriges framgångsrecept på välfärd med sin start i 1800-talets Sverige - ett recept som bestod av lika stora mått avregleringar och personlig frihet; ett recept som kortfattat kan sammanfattas med liberalism. Därefter beskriver han den vänstervåg som kom att förändra Sverige till det land det är idag. Ett land med snart världens högsta skattetryck. Ett land där kollektivismen får gå före individens behov. Ett land där framgång möts med avundsjuka och avsmak. Ett land där Jante stortrivs! Hägglund summerar det hela på följande vis:

"[...] Det kom också ett Sverige där vänstern inte kunde se någon ände på staten. Staten sattes på tillväxt och göddes tills den växt till kolossalformat.

Under dess tyngd bröts det civila samhället och dess fria och frivilliga gemenskaper ned.

Mellan staten och medborgaren fanns nästan bara politikens tryck. Själva rättsstatens fördämningar började brista.

Det har gått så långt att vi har fått ett Sverige där medborgaren blivit undersåte gentemot makten. Makten var inte längre medborgarnas tjänare, så som sig bör i en demokrati.

Näringsfriheten trängdes undan för monopol och regleringar. Sanningen bestämdes av ett fåtal medier. [...]"


Hägglund avslutar med sin och kd:s vision för Sverige:

" [...] Man ska, på normal svenska, inom betydligt bredare ramar än idag, ha rätt att få bli lämnad ifred.

Vi ska samla det Sverige som ser det här som vi ser det. Och som vill ta Sverige dit vi vill.

Och det finns ingen tvekan om vart vi ska. Vi ska framåt till det Sverige där regleringar hålls till ett minimum och medborgare har råd att rå om sina liv av egen kraft.

Och vi ska ta med oss det Sverige där en samhällsgemenskap byggd på respekt, tillit och hederlighet höll oss samman, våra olikheter till trots."

Hägglunds tal är så mitt i prick att jag helst skulle vilja citera alltihopa, men det finns det tyvärr inte utrymme för. Hela talet finns dock att läsa här, och jag rekommenderar det verkligen en läsning!

Min vän och kollega Jonas Pettersson har länge talat om att det ligger ett framgångsrecept och pyr i det kd som Hägglund nu håller på att forma. Jag blir mer och mer övertygad om att han har rätt. Kd kan mycket väl bli nästa vals stora vinnare.

Men, det förutsätter att partiet börjar leva som de lär.

Kd:s alkoholpolitik är allt utom frihetlig, och när partiets förstanamn till Europaparalmentet, Ella Bohlin, gör ett europeiskt snusförbud till sin paradfråga - ja, då undrar man vart Hägglunds prat om att medborgarna ska ha rätt att bli lämnade ifred och ha möjlighet att rå om sina egna liv tagit vägen.

Hägglund kan uppenbarligen "talk the talk", men kan han "walk the walk"? Det återstår att se. Upp till bevis Hägglund!

måndag 5 oktober 2009

Varför tillåts inte människor ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion?

Ständigt denna fråga. Ständigt detta överförmynderi. Varför i hela friden ska alkoholen ha en sådan särställning i svensk politik?

På SvDs Brännpunkt argumenterar idag den forne socialministern Bengt Westerberg (fp) under rubriken "Gårdsförsäljning en farlig väg att gå" emot att svenska producenter av alkoholhaltiga drycker skulle få sälja sina egna produkter direkt från sin gård. Ett intressant uttalande från en liberal(?!) politiker.

Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker är under dagens lagstiftning förbjudet eftersom Systembolaget i Sverige har monopol på alkoholförsäljning (Alkohollagen 5 kap §§ 1-2). Frågan har dock nyligen utretts i SOU 2009:22. Dessvärre förkastades möjligheten för gårdsförsäljning med hänvisning till att det skulle strida mot EG-rätten, varför Sverige i så fall skulle tvingas ge upp sitt alkoholmonopol:
"Grunden för detta ställningstagande är att det skulle strida mot EG-rätten
att tillåta detaljhandel vid sidan av detaljhandelsmonopolet, som är en av
hörnstenarna i den svenska restriktiva alkoholpolitiken och vars existens
inte ska ifrågasättas."
(utdrag ur sammanfattningen på s. 14)

Tja, det låter väl kanske som ett övertygande argument för de som tror på ett statligt alkoholmonopol. Men ganska enkelt kan vi konstatera att utredarna är helt ute och cyklar!

Europaparlamentarikern Christoffer Fjellner frågade helt sonika EU-kommissionen om ett undantag för svensk gårdsförsäljning skulle strida mot EG-rätten. Svaret han fick var kort och koncist: Nej det skulle det inte.

Även LRF:s extremt ambitiösa genomgång av rättsläget når samma slutsats (se s. 6 ff.).

Dessutom har man i Finland sedan länge ett system med ett statligt alkoholmonopol med en väl fungerande gårdsförsäljning vid sidan av. Hur kommer det sig att den finska lösningen inte strider mot EG-rätten men att den Svenska motsvarigheten utan tvekan skulle göra det? Finns det månne en hund begraven någonstans?

Svaret torde stå att finna i det citerade avsnittet strax ovan från SOU 2009:22: "Detaljhandelsmonopolets existens ska inte ifrågasättas".

Smaka på den formuleringen. Det är så man blir mörkrädd! Varför är det en sådan tabu kring det svenska alkoholmonopolet? Varför är detta det enda område som vi konsekvent omyndigförklarar eljest myndiga medborgare.

När du är 18 år får du köra bil, du får gifta dig, du får rösta, du får ställa upp till riksdagsval, du får röka, du får låna hur många millioner kronor du vill... Men du får inte köpa starköl! Tja, det är väl inte helt korrekt beskrivet... Går du på krogen och pytsar 50 spänn för en bira som kostar en femtedel på systemet, då är det tydligen helt ok. Varför? Antingen så är man myndig, eller så är man det inte. Det är dags att bestämma sig.

Det här med överförmynderi kring alkohol verkar förövrigt vara ett tema i dagens SvD. I en egen artikel synar man fotbollsvåldet, och drar den ständigt givna slutsatsen: Alkohol trissar upp fotbollsvåldet! Lösningen är som alltid självskriven: Förbjud alkoholen! Kan det kanske inte vara så att det är besökarna det är fel på, inte alkoholen i sig?

Lyckligtvis gör Tina Norén Lallo, handläggare på tillsynsenheten i Göteborgs stad, just precis denna koppling. I ett uttalande i en annan SvD artikel i ämnet idag (där SvD avslöjar att det säljs åtminstone folköl på 11 av 14 allsvenska arenor! Vilket scoop!) konstaterar hon följande:

"– Man kan fråga sig hur mycket alkoholen påverkar. Det är just i samband med
fotbollsmatcher som det är problem. Runt ishockeymatcher är det aldrig
våldsamheter."

Aha - det kanske inte är alkoholen som är problemet trots allt? Men det skulle väl inte sälja några lösnummer för SvD antar jag... Alkoholens djävulskap ska inte ifrågasättas - eller hur var det nu?

Varför är vi så rädda för att låta människor ta ansvar över sin egen alkoholkonsumtion i Sverige? Varför kan inte jag få köpa vin av Murat från hans gård om jag vill? Varför ska inte jag med gott samvete få kunna ta en kall öl imorgon under hockeymatchen mellan DIF och LHC? Varför ska jag inte en lördagskväll få kunna springa ner till Ica och köpa en flaska rött att dela med min fästmö över en god tre rätters middag? Varför anses jag av politiker inte vara kapabel till det?

När staten tar över ansvaret upphör den enskilde att själv ta ansvar. Det är dags att vi tar tillbaks ansvaret över våra egna liv. Det är dags att en gång för alla skrota systembolaget till förmån för den enskildes frihet och ansvar.

fredag 25 september 2009

HADOPI 2.0 - Frankrike backar in i framtiden

I våras antog det franska parlamentet den så kallade HADOPI-lagen. HADOPI är en förkortning för den nya myndighet som har till uppgift att skydda upphovsrättsskyddade verk på internet, och lagen har därför kommit att uppkallas efter denna myndighet. Lagen föreskrev tämligen långtgående regler på området, bland annat skulle myndigheten ha rätt att stänga av användare som misstänktes för illegal fildelning.

Lagen överklagades till den franska konstitutionsdomstolen som också underkände lagen på flera centrala punkter.

Lagförslaget återremitterades under sensommaren till parlamentet och går nu under smeknamnet HADOPI 2.0. I detta ”nya” förslag har lagen anpassats efter de synpunkter som konstitutionsdomstolen framhöll. Det innebär att myndigheten har befogenhet att skicka två varningar till personer som misstänks för illegal fildelning, för att sedan – tredje gången – kunna hänföra ärendet till domstol.

Det kritiker har vänt sig mot i denna del är att domstolsprövningen presumeras vara summarisk, vilket innebär att endast en domare utan föregående förhandling ska fatta beslut i frågan. Däremot har det från annat håll framhållits att denna presumtion kan brytas om "den tilltalade" begär normal förhandling. Sanningen torde nog ligga någonstans mittemellan.

Lagförslaget har under de senaste veckorna körts genom en politisk ”expressfil”, och antogs nu i dagarna slutligen av det franska parlamentet. Lagen är tänkt att tas i bruk vid årsskiftet.

Personligen tycker jag att det är högst olämpligt att Frankrike inför sådana excessiva lagar. Att stänga av människor från en så samhällsviktig funktion som internet löser inga problem utan skapar bara många fler.

Framförallt blir det problematiskt om man vidgar vyerna något. Betänk exempelvis följande: Om en person i en familj om fyra personer genom domstolsbeslut får sin uppkoppling indragen med statliga tvångsmedel drabbar ju det potentiellt även övriga i hushållet – för hur ska man annars förhindra personen i fråga att få tillgång till internet?

Lagförslaget är att backa in i framtiden; en stenåldersreglering som absolut inte borde få förekomma i ett öppet och demokratiskt samhälle.

Dessutom är det intressant att vidta en komparativ utblick gentemot övrig infrastruktur. I den fria demokratiska världen är internet numera, så vitt jag vet, det enda kommunikationsmedel där ”otillbörligt nyttjande” faktiskt bestraffas med att tillgången blir indragen. Smaka på det. Det är en väldigt långtgående sanktion.

Om vi då jämför det med övriga kommunikationsmedel så kan vi snabbt konstatera att man fortfarande får behålla sin tillgång till exempelvis posten, oavsett hur grovt man missbrukar sin tillgång: Inte ens om man skickar brevbomber får man sin tillgång indragen. Om vi då vidare betänker vilket centralt kommunikationsmedel internet är, även det i förhållande till övrig kommunikation – många lever praktiskt taget sina liv på nätet, tycka vad man vill om det – framstår sanktionen som än mer orimlig. Internet idag kan jämföras med den fria radion för människor bakom den forna järnridån.

Man kan även fråga sig om det franska beslutet verkligen är förenligt med EG-rätten? En person som snabbt snappade upp detta spår var Centerpartiets Europaparlamentariker Lena Ek. På sin blogg skriver hon om just detta och att hon tänker anmäla Frankrike till Kommissionen för att få klarhet i om Frankrike har agerat i linje med EG-fördraget.

Ek har en viktig poäng! För att illustrera problemet tål resonemanget att utvecklas något: Enligt art 10 EGF har medlemsstaterna en lojalitetsplikt gentemot unionen. Det innebär att medlemsstaterna är skyldiga att inte vidta åtgärder som hotar att äventyra gemenskapslagstiftningen. Inom detta område finns det en juridisk doktrin som förtäljer att medlemsstaterna därmed har en skyldighet att inte anta lagar eller eljest vidta åtgärder som omfattas av pågående lagstiftningsarbete i EU.

Det alltså är på denna punkt fransoserna är ute och slirar. Beslutet ligger inom en EG-rättslig gråzon, och det tål därför att ifrågasättas om beslutet är konformt med EG-rätten eller ej. Det är denna fråga som Ek kommer att kräva att kommissionen utreder, och det känns verkligen tryggt att vi har en parlamentariker i Bryssel som håller koll på läget!

Men det finns även andra parlamentariker som har uttalat sig i frågan. I DN i tisdags konstaterade moderaternas Gunnar Hökmark frankt att det omtvistade ändringsförslaget 138 i telekompaketet skulle kunna ha hindrat det franska beslutet. Där tror jag dock att Hökmark är rejält ute och cyklar.

Jag har inte haft möjlighet att granska HADOPI 2.0 (än!). Det sprids i nuläget väldigt mycket information och desinformation i ämnet, så det är svårt att veta vad som faktiskt står i lagen. Men mycket talar för att lagen - hur idiotisk den än må vara - uppfyller de krav som ändringsförslag 138 ställer upp, nämligen rätten till rättvis rättegång.

Det ursprungliga förslaget (HADOPI 1.0) hade däremot inte varit konformt med kraven i ändringsförslaget, och det var även på liknande grunder som det förkastades av konstitutionsdomstolen. Mycket talar för att även HADOPI 2.0 kommer att överklagas till konstitutionsdomstolen. Det ska bli mycket intressant att se vad denna granskning kommer att utmynna i! Frågan är om domstolen kommer att bedöma ändringarna som varande tillräckliga.

Personligen tycker jag att man faktiskt kan ifrågasätta om HADOPI 2.0 uppfyller de krav som den i ändringsförslaget indirekta hänvisningen till art 10 EKMR ställer upp för inskränkningar av yttrande- och informationsfriheten, framförallt med hänsyn till proportionalitetsbedömningen. Men om konstitutionsdomstolen godkänner lagförslaget så talar också mycket för att även Europadomstolen – som har jurisdiktion över frågor som rör EKMR – skulle göra samma bedömning.

Men det är också viktigt att poängtera att EU varken kan eller bör kunna förhindra Frankrike från att anta dylik lagstiftning. Här måste subsidiaritetsprincipen få råda. Det är upp till den franska regeringen att bedöma nödvändigheten och lämpligheten i sådan lagstiftning, och upp till det franska folket att utvärdera sin regerings agerande i frågan för att sedan också utkräva ansvar – det vill säga i slutändan inte ge sin regering fortsatt förtroende.

Det är så en demokrati fungerar.

Lena Ek tar tydlig ställning för ett fritt internet

På måndag (28:e) påbörjas i EU förlikningsarbetet med det så kallade "Telekompaketet" i Bryssel. Paketet är av särskilt intresse för Sverige eftersom Centerpartiets infrastrukturminister, Åsa Torstensson, ansvarar för förhandlingarna för ministerrådets räkning, men framför allt eftersom hela fem personer i den 27 man starka parlamentariska delegationen är svenskar. Det är mer än en sjättedel av hela förhandlingsteamet!

För Centerpartiet är det ännu större eftersom vi har representanter på båda sidor om förhandlingsbordet - Torstensson på ena sidan, och europaparlamentariker Lena Ek på andra. Ett bättre upplägg för ett gott reslutat i december kunde vi knappast ha!

Lena Ek skrev igår på sin blogg om hur hon ser på de röster som kräver att EU ska lagstifta om nätneutralitet. En sådan lagstiftning skulle innebära att avtalsfriheten mellan användare och operatörer (ISP:ar) skulle strypas. Ek tar tydlig ställning mot en sådan lagstiftning och framhåller istället den fria marknaden som garant för ett fritt internet.

Det är både extremt modigt och helt lysande av Ek att vara så tydlig i denna fråga inför förhandlingarna! På en fri marknad är det efterfrågan som styr utbudet. Om en leverantör skulle vara så urbota puckad att den begränsar applikationer eller åtkomst för sina användare så kommer ju de att byta till någon annan leverantör som erbjuder ett fritt internet. Det ligger alltså i leverantörernas intresse att inte begränsa tillgången till internet.

Telekommarkanden fungerar idag väl - det har både kommissionen och svenska PtS konstaterat. Problemet med den infrastruktur vi har på området - precis som all infrastruktur - är att den bygger på ett naturligt monopol: Alla leverantörer kan inte äga sitt eget nät. Det är därför viktigt att det finns ett stabilt regelverk som ser till att konkurrensen inte hämmas eftersom detta skulle äventyra den fria marknaden.

Det telekompaket som nu ligger på förhandlingsbordet innhåller många bra förbättringar på detta område, och tillsammans med EG:s konkurrensrätt är jag övertygad om att marknaden kommer att fungera friktionsfritt.

Jag vill ha ett fritt Internet - det tror jag att i princip alla vill. Därför är jag så stolt över Ek som vågar stå upp för sina liberala värderingar när så många skriker om överstatliga regleringar.

Internet som helhet har än så länge klarat sig väl från klåfingriga politiker (även om den franska regeringen helt tappat förståndet, vilket jag hoppas kommer straffa sig i nästa val). Låtom oss nu hoppas att det så förblir. Låt inte Internets frihet bero på välvilliga regeringar och byråkrater. Låt oss användare istället få bestämma hur vi vill ha det!

måndag 14 september 2009

Full fart framåt för formidabla svenska snabbtåg

Enligt uppgifter till SvD idag kommer regeringens utredare föreslå att ett snabbtågspår ska byggas mellan Stockholm och Göteborg. Tågen på det spåret kommer susa fram i över 320 knyck, och med endast två stopp på vägen (Linköping och Jönköping) förkortas restiden med cirka 30 %; endast två timmar kommer det ta att färdas mellan storstäderna!

Det ska bli högintressant att se vad oppositionen hittar att klaga på i det förslaget - för något måste väl ändå vara fel? För inte kan väl en borgerlig regering - med Centerpartiet på både infrastruktur- och miljöportföljen - besluta om tillväxtfrämjande och miljövänliga infrastruktursatsningar? Det är ju så det brukar låta.

Personligen tycker jag att det är ett klockrent förslag! Det kommer att underlätta för dem som pendlar mellan detta pärlband av växande städer och kommer samtidigt att avlasta den redan överbelastade stambanan så att fler godståg kan frakta varor på räls. Skaplig bonus!

Nu hoppas jag bara att mepparna nere i Bryllan och Strasse läser på om centerpartiets Lena Eks formidabla idé om att använda en del av EU:s budget för att finansiera snabbtåg genom Europa - det om något ska våra skattepengar i EU användas till!

Edit: Dick Erixon skriver även om detta på sin blogg. Där välkomnar han förslaget, men påpekar att om man nu ska satsa många miljarder på ny infrastruktur så ska man satsa på - just precis det - ny infrastruktur. Erixon föreslår maglev (magnetspår; finns för närvarande i flera asiatiska länder) - och jag kan bara applådera och hålla med! Självklart ska vi satsa på den nyaste och bästa tekniken som finns på marknaden. Något annat vore allt annat än klokt.